Vi vaknar tidigt på morgonen. Det är kallt och sömnen har inte vart allt för bra. Underlaget är hårt och det är lite stelt att ligga i sovsäcken. Vi pillar i oss lite frukost vilket består av vaniljbröd/bullar och vatten. När vi kryper ur tältet är det bäcksvart. Himlen är stjärnklar och långt nedanför kan vi ana pannlamporna av de tidiga morgonvandrarna som är här för att beskåda soluppgången. Vi packar ihop tälten och gör oss i ordning. Med packningarna på ryggen ger vi oss upp för den sista delen av berget. Det är tungt att gå upp så tidigt som det krävs för att vara på toppen 05.30 då solen går upp. Det blåser och är kallt.

Väl uppe på toppen är det värt ansträngningen. Vi njuter av den första rodnaden som sprider sig över horisonten. Det är fantastiskt! Vi träffar på Dragotin igen. Det är alltid kul att stöta på folk man känner.

När solen väl är uppe kikar vi runt på utsikten. Man kan se de tre cirklarna "Mafate" enda bort till hamnen (Le port), "Salazie" och "Cilaos". Vi klättrar runt lite där uppe och njuter en stund av utsikten innan vi traskar ner. Vi stannar vid raststugan och äter en tidig lunch innan vi börjar bege oss hemåt.

Vandringen hemåt är mycket längre än vi trott. Det är tungt och varmt men landskapet är otroligt vackert och gör det värt varje stund. Leriga och trötta kommer vi slutligen fram ur det som ser ut som en dinosaurievärld.