Sista dagen i Dalat, gillar verkligen den här staden.
Efter frukost, iväg till fots, som vanligt och som den envisa människa jag är :-)
Mitt mål för dagen var att åka linbana till Bambuskogens Meditationscentrum.. Såg på kartan hur jag skulle gå men google maps visade en "genväg" som skulle ta ca 50 minuter. Den tog liiiiiite. längre. Tog en kaffepaus på ett fik vid posthuset innan jag stegade vidare. Kom på vägar där jag inte såg en enda turist. Men jag fortsatte och fortsatte. Såg linbanestationen på håll så visste att jag var på rätt väg. Kom inte på ett community, "Osaka Village". Vakten visade vart jag skulle gå, på deras område. Pyttsan, fel, fel, fel. återvändsgränd. Bara att vända tillbaka, gav honom onda ögat när jag passerade. Vid nästa vägskäl valde jag fel förstås. Vägen blev smalare och smalare. Gick igenom liten by. Locals tittade undrande på mig. Men hälsade och log. Vägen tog slut och jag tänkte, aldrig att jag vänder om. Hade linbanan ovanför mig. Följde så en liten stig genom ett skogsområde. Kom så fram och hade linbanestationen framför mig, dock 4-5 meter upp. Jag stod längst ner i som ett slags grusgrop, mycket dammande sådan. Bara att bita ihop, jag vänder inte om, aldrig. Så upp kom jag och landade in på ett café. Borstade av det värsta dammet och log och hälsade på cafévärdinnan. Jag kunde riktigt se vad hon tänkte. In på toa och tvätta av det värsta.
Så krypa in i ett ägg som ljudlöst tog mig till Bambuskogens Meditationscentrum, Vacker färd som tog ca 10 minuter kanske. Vacker utsikt. Hade mitt ägg för mig själv. Njöt av det vackra och tystnaden. Inte många som åkte linbana, i alla fall idag.
Klev av och gick mot templet. Gick omkring och såg allt det vackra, många fina blomsterodlingar. För att undvika ryska grupper, som har svårt att respektera att man talar i små bokstäver och inte skriker, gick jag ner till sjön. Paradissjön. Som en liten oas. Det som förstör intrycket är dessa "svanbåtar". Till vänster ligger rader av "svanbåtar" och till höger longtails. Som ju mer passar in i miljön. Men det är min åsikt.
Satt och njöt av tystnaden en stund, 4 munkar kom förbi på promenad. Så gick jag tillbaka till tempelområdet och då hade grupperna lämnat och tystnaden lagt sig. Underbart. Själva meditationscentret får man ju inte besöka utan det är inhägnat. Men så kom en munk fram till mig. Han hade väl sett hur jag dröjde mig kvar, svårt att lämna området. Vi pratade en god stund. Meditation framförallt. Berättade att det just nu bor 148 nunnor och 150 munkar där, åtskilda från varandra förstås. Han heter Andalah och har bott här sedan 1998. De utöver zenbuddism och mediterar ca 3 timmar 4 ggr/dag. Fick svar på många frågor jag har.Jag fick förmånen att komma in till nunnorna för att delta/iaktta deras meditation som hade börjat. Satt mig längst bak och bara var. Det kändes så mäktigt. Att få delta. Fick sedan erbjudande om att komma nästa dag kl 6.15 och vara med nunnorna en hel dag.
Jag hade ju biljett till Hoian dagen därpå men sa att jag skulle göra allt för att omboka min biljett. Ville verkligen komma dit.
Dalat ska jag besöka igen, så det så.
Tyvärr gick inte min biljett att omboka pga Tet, nyårsfirandet, som gör att allt är uppbokat långt framåt. Surt sa räven, men den stunden jag fick vara där var stor för mig.
Så det blev till att packa på kvällen. I morgon blir det Hoi An med ett stopp i Nha Trang