Så var det dags att lämna bluesen och rock n' rollen i Memphis och köra vidare mot countryn i Nashville. Innan vi åkte tog vi en sista promenad runt Graceland. Vi köpte tuschpennor för att skriva våra namn på muren, men det var lättare sagt en gjort att hitta en tom fläck. Det fanns helt enkelt inte någon, så man fick skriva över gamla hälsningar som börjat blekna.

Bilresan tog ungefär fyra timmar inklusive matstopp på Kentucky Fried Chicken. Jag var så nyfiken på hur det skulle se ut i södern, men det var bara skog hela vägen, inte olikt Sverige, så jag somnade och nanade gott nästan hela vägen.

Lite bekymmer fick vi när vi skulle hitta till vårt hotell, Quality Inn. Dels för att det inte alls låg i centrum som vi hade trott och dels för att det hette Comfort Inn på skylten. Men med receptionisten på tråden guidades vi rätt, men vi var ganska så möra när vi kom fram. Det fick bli middag på hotellet.

Sedan gav vi oss ut på stan. Vi slank in på en bar på Broadway där ett band spelade bluegrass. Det var hur kul som helst. Det var en ny musikgenre för mig. Man blev så glad och det kändes så genuint amerikanskt. Vi köpte öl och pommes frites och satt bara och lyssnade. Mannen som spelade kontrabas hade spelat tillsammans med Johnny Cash en gång i tiden.