Mitt värsta reseminne är när jag lyckades bli rånad tre gånger inom en månad under min resa i Sydamerika.

Första gången blev jag av med min lilla ryggsäck på en buss mellan Cuzco och Nazca i Peru. I väskan hade jag bland annat pass, flygbiljetter samt foton och dagbok från mina första två månader. Lite annat smått och gott också men de två senare sakerna är sådant som jag än idag skulle vilja ha tillbaka och ge en hel del för. För att få ett nytt pass hade jag mycket strul och var tvungen att göra många turer fram och tillbaka i Lima för att få rätt på allt.

Andra gången var på marknaden i Otavalo, Ecuador. Hade nästan precis kommit dit när jag kände en hand i min ficka men då var det redan försent. Högg tag i den långfingrade personen men hon hade för länge sedan skickat vidare plånboken till en annan medlem av hennes fickplockande gäng och blånekade såklart till alla mina anklagelser. Utan bevis var jag tvungen att släppa iväg tanten.

Utan vare sig pengar, VISA-kort eller resecheckar fick jag gå runt och kolla på alla fina hantverk under en hel dag utan att kunna köpa något, bland annat några riktigt fina ponchos jag lovat köpa hem till min mor. Lyckades i alla fall få lite allmosor från en annan backpacker som också var med på bussresan så jag hade råd att köpa en lunch.

Tredje och sista gången var i Quito, Ecuador bara två dagar efter fickrånet och denna gången blev jag också knivskuren i samband med rånet. Blev inte av med så mycket pengar eftersom jag inte hade så mycket kvar. Tyvärr gjorde detta bara att rånet drog ut på tiden för att rånarna var övertygade om att jag som gringo hade mycket stålars på mig. Visitationen blev därför, till min stora förfäran, väldigt grundlig.

Hemma på hotellet igen var skjortan röd av blod från den nedskurna handen och jag själv vid det laget lagom skakig. Efter att ha varit på rummet cirka en kvart hörde jag hur tjuvar bröt sig in i hotellets allrum och i godan ro plockade åt sig hotellets TV. Inte direkt läge att bege sig ut från sitt rum för att gå och borsta tänderna. Dagen efter hörde jag av hotellansvarige att han hade suttit på nedanvåningen och väntat med sitt gevär beredd att skjuta inbrottstjuvarna. Dock hade han bärgat sig när han såg att de var fyra stycken och samtliga beväpnade. Nog lika bra att han också satt och kurade på sitt rum och själv var jag såklart ännu mer nöjd över mitt beslut att stanna kvar på rummet .

Sent omsider lyckades jag så somna till det invaggande ljudet av skottsalvor från närliggande kvarter. Ännu en natt i det kriminella Quito var nu i full gång och den här gången hade jag fått äran att vara med som huvudrollsinnehavare!