Den 25.

Ja sedan vi till Tivoli erhållit biljetter tågade vi oförtrutet in i halfmörkret, åstadkommet genom en mängd couleurta lampor. Folkmassan hvimlade fram och tillbaka i de breda sandade gångarne. Stora hus med glasväggar woro uppförda hvilka voro ämnade till danssalonger. I en af dem stod Schnotveineger med sin viol och stämde upp en hvirflande vals. Sedan väl en quart spelat utan att någon person tog i chancen, kommo slutligen 3ne par herrar framvalsande.

Men rätt som det var började regn. Vi skyndade oss tillbaka, fingo fatt på en omnibus redan förut fylld med pigor och gesäller. Hemkomna hvilade vi oss tryggt ut efter dagens mödor. Den 23 sedan vi druckit kaffe herrarne rakat sig genom en upphakad barberare, vi skrifvit våra namn å den bok, i hvilken på värdshusen resande skrifva in dem gick jag upp till Lindéns som bodde straxt bredvid, der jag naturligtvis väl emottogs. Jag följde med honom ned öfver Riddarholmen. Kyrkan är mest lagd af tegelsten. Sen efter flera timmars väntan på de herrar tillskärare anlände dessa slutligen.

KL. 11 vi foro ombord och en visitation börjades. Jag som låtit försegla mina saker med Visby tullkammares sigill, för det de skulle slippa att brytas här i Stockholm, men de djeflarne gjorde mycket väsende och förde slutligen det förseglade kofferten upp på tullhuset, en inspector anlände. Han ref bort sigillet och visiterade. Det felade litet att brefven som jag medförde blifvit upptäckta. Detta upptog hela förmiddagen. På eftermiddagen var jag omkring på åtskilliga ställen hos Leja och köpte en kikare uppe och sökte Wullfen som jag ej träffade, jag gick mig och mycket vilse på middagen i den irreguliera stan.

Aftonen och natten tillbragte jag hos Lindéns. I går den 24 gick jag tidigt på morgonen till Häradshöfding Wullf, som erbjudit mig att bo hos honom. Han emottog mig väl och bad mig välkommen. Jag gick och sände till honom min nattsäck. Sedan på förmiddagen hade jag bestyr med att skaffa i land alla mina effecter mot middagstiden träffade jag Häradshöfding Wahlgren som varit af den godheten att skaffa mig en biljet till rikssalen der Konungen skulle sluta Riksdagen.

Följaktligen begofvo oss Jacob Svensson och jag med stor skyndsamhet dit med de gula biljetterna till hjelp sluppo vi genom alla vakter af garderna och landsortsregementerna. Vi gingo uppför den stora breda stentrappan till Rikssalen. Framför dören till denna stod en Löjtnant vid Lifgardet på vakt med en 5 à 6 man. Inkomna i salen emottog en vaktmästare biljetterna, vi gingo upp på en nästan öfverfylld läktare. Salen var höjd genom tvänne våningar. Vidsträcktheten var inskränkt genom de många läktarne så att endast en smal gång var lemnad för processionen. Läktarne voro klädde med blått kläde på hvilka voro fästade gula kronor. Väggarne voro sirade med basreliefer och byster som föreställde Segern, Rättvisan etc.

Midt emot Hufvudingången stod silfvertronen, öfver hvilken bredde sig en tronhimmel, blå med Riksvapnet förgylldt. På sidan om thronen stodo fyra mindre throner, för Prinsarne. Länge fick man vänta innan ständerna kommo. Derefter intog Corps Diplomatique sin plats på en läktare till höger om thronen. Der såg man Danska beskickningen i röda frackar, Franska envoyén i simpel frack, med en mängd andra bestjernade herrar. Trängseln på läktaren var stor och när alla i nyfikenhet uppreste sig när Konungen kom var det odrägligt. Så mycket jag kunde se hade han en röd purpurmantel fodrad med hermeliner, kronan på hufvudet, spiran i hand. Endast 3 prinsar sutto. Rundt omkring ett lysande följe.

Acten börjades med Landtmarskalkens tal, som var ohörbart endast då han här och der med pathos utropte en fras. Dito Herr Erkebiskopens, som lät som om han läst upp en syndabekännelse i Kyrkan. Borgareståndets taleman hade godt talföre och hade jag riktigt fått sammanhanget skulle jag kunnat hört det hela. Bonden talte något otydligare. Nu framträdde ett Statsråd som sades vara Fåhraeus till venstra sidan af thronen och läste sig hes på det långa Riksdagsbeslutet. Konungen hostade några gånger, sen detta var slutadt hela samlingen reste sig upp och Konungen började sitt afskedstal till ständerna. Hwartenda ord Konungen talade hördes. Hans stämma var för öfrigt skorrande och len. Sedan Konungen slutat sitt tal, kysste talemännen Konungens hand. Jag skyndade bort derfrån att ej blifva trampad i sönder. Kungliga familjen sov för närvarande på Haga i vilket Konungen skall vara alldeles förtjust. Prins Gustaf är opasslig af en skada i foten.

På eftermiddagen i går företogs diverse spring i Antiquitets Bokhandeln etc. På aftonen gick jag hit hem till Häradshöfd Wullf, och skref bref hem! Klädde oss herefter då han ledsagade mig till Lagman Sundin som då han engång var på Gottland varit bjuden hos min far, emedan de bägge äro Calmare-boar. Mannen är storvext, godt vackert ansigte. Han emottog mig vänligt. Medan han och Wullfen gingo in i Lagmannens rum och arbetade, satt jag och hörde på hvad Lagmanskan också en hygglig fru satt och talade med tvenne herrar slägt i huset, vist mycket tråkigt, men hvad göra? Maten kom in mycket tarfligt och borgerligt kl. 8. Vi åto, pratade en stund och begåfvo oss derfrån kl 10. Jag, om ej nöjd med min afton, åtminstone nöjd med att blifva så cordialiter emottagen.

I dag på morgonen steg jag upp temligen tidigt ¾ 7 skref i denna bok läste Allehanda. Det är märkligt hvilket ökadt intresse tidningarne vinna här i Stockholm. Fraccatus gick jag med till Lindéns kl ½ 9 derifrån till Landshöfdingen att söka honom men träffade honom ej oaktadt jag väntade en hel timma under vexlande samtal med Adjutanten ad interion Löjtn Lindvall. Jag träffade honom ej förr än kl. närmare 12. Gubben var mycket mager och klen ty han har varit sjuk. När jag skulle gå tog han mig i handen lemnade med detsamma (pro dolor!) 20 dgs men säkert med varmare hjerta än den saten till Biskop. Han var nästan rörd när han tog afsked af mig, kysste mig två gånger och skade ofta handen på mig.

Jag gick åtföljd af min moster och syster Hanna till Wetenskaps akademins museum långt upp i norra änden af staden vid Drottninggatan. Biljetter köptes i andra våningen i 3 woro de första salarne. Första rummet upptogs af insekter, kräftdjur, coraller sjöstjernor, snäckor. Här såg man fjärilar stor som en hand, skiftande i de alldra behagligaste färger. Dagsländor väl 3, 4 tum långa. Krabbor stora som en katt, spindlar stora som ordentliga knytnäfven. Snäckor af alla möjliga slag. Koraller i vägskåp. I nästa rum hade fiskar och amfibier sin plats. Här har äfven (hela?) paleoloiska samlingen. Hufvudet af en ödla, tänder af mamuth diverse cranier. Ormar af många slag Boa. Under glas kupor stodo aftrycken af fötterna som äro funna i Hannover om detta var aftryck eller original vet jag ej. Rummet nästintill innehade de ”foglars brokiga skara”.

I ett rum på sidan var den ethmografiska samlingen, samt der bredvid preparater af en mängd djur till och med däggdjur och foglar. Ormar och andra amfibier funnos till oerhörd mängd. Vid sidan om första rummet, man kom in i stodo uppställda i ett glasskåp en mängd trilobiter, de vakraste exemplar man kan tänka sig. Det öfriga förvarades i skåp långs med väggarne stängt för dödlige oinvigde. I de närgränsande rummen vidtog Svenska samlingen, fullkomlig. Intressant var att de lefvande snäckor man i Halland samlat många hundrade fot ofvan vattenytan.

Uti husets förstuga stodo skeletter af en giraff och wahlross. En flodhäst stod der och gren otäckt. Dito en dromedar. På quällen var jag efter åtskilliga visiter hos Bonnér på Bazaren fick ej der Kosmos von Humboldt, men Munchigon Geologie won Europäischen Rüssland, samt L´Insurrection de Juin en Paris. Här lågo böckerna, de aldra gentilaste utländska verk i den behagligaste oordning huller om buller, så att den som ville rätt väl kunde stjäla (!).

Alla Bokhållarne här voro nästan alla tyska judar med en af hvilka jag underhöll en rätt animerad conversation. Jag slog honom på fingrarne med ett falskt pris han ville påpracka mig. Bland spekulanterna gick der och en herre, som ville slå sig in med Tysken men kunde ej få fram mer än Es ist hübsch hvilket han tidt och ofta upprepade interfolierande svenska svordomar.

Den 26.

Jag tillbringar nästan endast nätterna och morgonstunderne här hos Lagmannen. Han är mycket rättfram, mere torr och alfvarsam hvilket ej synnerligen slår an på en yngling, utan nedtrycker hans själ. Så med mig, men intrycken deraf utplånas snart genom dagens vexlande företeelser.

Alla Herrar her i Stockholm gå med hattar, se i allmänhet mycket bättre ut än fruntimren af hvilka jag ej sett någon riktigt vacker. Gatorna på staden äro smala och sumpiga, husen höga merändels ej under 5 våningar, så att sällan en solens stråle tränger ned i gatan. På Norrmalm der jag bor äro stadens tvenne förnämsta gator, Drottninggatan och Regeringsgatan vid hvilken jag bor, belägna. Trottoirer äro på de flesta förnämsta gatorna. Ingen af Stockholms kyrkor är utmärkt i architektoniskt afseende, men Riddarholmskyrkan mycket i historiskt afseende.
Den 27

I går på förmiddagen var jag på Wittenskaps Akademinens hus der jag lemnade bref till Professor Boheman. Han är temligen gammal, vackert åldrigt ansikte, är stor entomolog och har nyligen utgifvit ett stort verk ”Insecta Cafrea” Han var på Gottland i fjor sommras der min far gjort hans bekantskap. Emedan jag medhade petrificater till Professor Lovén presenterade han mig för en lång herre af ungt gladt utseende. Denna var Professorn, som blef mycket glad häröfver och bad mig komma tillbaka idag f.m.

På middagen voro moster, syster och jag på Muséet i Kongl Slottet. Två de första rummen vi kommo i hade väggarne alldeles beklädda med taflor i förgylda ramar. En stor tafla föreställande en jagt der hundar sönderslita en stackars hjort var mästerlig. Ett porträtt af en dalkulla som stod på en staflett var utmärkt för den liflighet som visade sig i dragen. En artist stod och arbetade vid sin staflett. Gamle Intendenten med fruntimmers rösten von Röök gick mycket artig omkring. På väggarne vid trapporna som leda till stenmuseum woro upphängt taflor. En bland dem Appollo och en mig okänd Gudinna väckte min uppmärksamhet för de gudomligt sköna anletsdragen och formerna. I stenmuseum stå de förnämsta alstren i en hög hvälfd sal med mosaik inlagdt golf. I en ändan Niobe (gips) med bedjande blickar. Midt emot Fogelbergs Odin. Midtsalen Sergels utmärkta Amor och Psyche det gudomligaste i blickar, formar, ställning man vill se. Vid Odins sida slumrar den vackre Endymion och vid sidan hänger porträttet af Sångarkungen som hemförde denna utmärkta antik. Det är ej ett enskildt porträtt af Konungen utan en hel tafla som föreställer Gustafs sammanträffande med Påfven.

Hastigt gingo vi förbi de egyptiska konstsakerna ty moster mådde illa och hem. Jag är tvungen att förnya besöket derstädes. På aftonen hade Häradshöfding Wullf bjudit mig på Kongl Theatern att se Italienska Operasällskapet spela Il Barbière de Sevilla. Jag föreställer mig att till inredningen eller rättare platsernas fördelning, det är någon likhet med Romarnes Circus. Theatersalongen är nemligen rund på ena sidan, samt der som scenen är, rak. Närmast scenen är orchesterns plats. Bakom orchestern är en mängd med bänkar för åskådare. Men längs med väggarne äro uppförde fem logerader, den ena öfver den andra, så att den sista är rätt upp i taket. De äro alla mycket prydligt utsirade. På första logeraden midt emot scenen är Kungl. Familjens loge, i hvilken stodo stolar med blått öfverdrag. Midt i det hvälfda taket hängde en präktig ljuskrona som under akterna drogs upp.

Orchestern började ouverturen hvilken jag vara det vackraste stycket af hela pjesen. Ty för resten fann jag ej något originellt i några af sångarne som sjöngos med undantag af ett par. Personerna voro utmärkt väl kostymerade hade de aldra ledigaste och behagligaste rörelser, samt tycktes i allmänhet vara publikens synnerliga gunstlingar. Ibland var sången riktigt vämjelig (för mig) den bestod i ett slags halande oafhälligt krystande från den ena tonen till den andra. Sällan talade de utan mest under ett slags messande accompagnerade af ett välljudande fortepiano. Docktorn var alldeles utmärkt och man måste vilkorligen dra på skrattmusklerna när han spelte.

Mot slutet af första akten hela Kungliga familjen med undantag af prins Gustaf. Enkedrottningen var liten och tjock. Josephina en lång smal dam, och den stackars prinsessan satt der så tyst och alfvarsam.Konungen till venster om sin mor, klädd i generalstabsuniform, är mycket lik sina porträtter. Kronprinsen bredvid Konungen var högvext, med skägg al agricole. De öfriga prinsarne stodo i bakgrunden att jag ej kunde se dem.Konungen och prinsarne. Jag till och med damerne applauderade rätt bra ibland. När förtjusningsfebern tog publiken att applaudera uppstod ett alldra förfärligaste buller, som knappt förr stillades, än actörerna trädde fram och bugade sig.

Jag gick i dag på förmiddagen till Wittenskaps Akademins Hus för att der träffa Professor Lovén som skulle se igenom mina petrificater. När jag kom satt han sysselsatt med att ordna krabbor och kräftor. Wi togo ihop med lådorna mycket tyckte Professorn om, och fick det till samlingen. Denna var ej så alldeles i ordning som den borde, dock voro snäckorna och trilobiterna väl ordnade. Jag fick mycket vackra trilobiter, af Proffessor Dalman sjelf samlar. Från Skånska Lias formationen fanns intet. Professorn höll mycket intressanta tal för mig om de ännu i Ishafvet lefvande snäckor af hvilka man längs med Sveriges vestra kust flera 100 fot öfver hafsytan funnit skal. Han förklarade att detta beviste det Sverige vid den tiden då dessa djur lefde i hafvet, hade ett klimat som liknade det som finnes i de norra polartrakterna.
Prof. Sundwall, den utmärkte zoologen var uppe en gång. Han är lång, mager, har ljusrött knollrigt hår, kort näsa, ser beskedlig ut. Prof Boheman satt och arbetade med sina insecter.

Prof. Lovén hade Munrchisons Silurian System med sig, ett präktigt arbete. Ända till kl 3 satt jag der på muséet. Efter åtskilliga äfventyr fick jag slutligen middag på Reisens Källare. Aftonen tillbragte jag hos mina släktingar sedan jag varit i ett par boklådor att höra efter Hisingers arbeten, och nu sitter jag sömning och trött kl ¾ 11 och väntar på Häradshöfdingen att jag må kunna göra mitt bedärfruiss?. Men nu hör jag hans steg i trapporna, derför slut nu.
Den 28.

I dag var jag på förmiddagen hos Professor Lovén. Det var intressant att se hans eleganta bokförråd af mest naturhistoriska böcker af dem en hel mängd geologiska. Han viste mig Murchissons werk Geology of Russia af hvilket jag nyligen köpte tyska öfversättningen. Det var skänkt till Konungen och han skänkte det till Akademien. Bandet var alldeles utmärkt vackert och plancherna anses för de skönaste Geologiska som utkommit. Professorn visade mig derefter samlingen af eneriniter och förklarade mig mycket tydligen och väl eneriniternas natur. Sen föreviste han mig de stora ammoniternas natur och dylikt. Han kom fram med ett hvitt staffligt ämne i ett glaskärl och frågade mig hvad jag trodde det var. Jag sade att det förmodligen var bergmjöl. Och så var det ock. Han tog och lade några mjölkorn på en slipad skifva af en kvadrattum och satte den under ett mikroscop. När jag nu såg dit såg jag i stället genomskinliga skal af ungefär denna längd och utseende. Med flera så att kiseljorden eller bergmjölet ej består af annat än infusionsdjurs ryggtäckning. Professorn hade den godheten att gifva mig till skänks några af sina arbeten, om moluscerna och om trilobiterna. Spring i boklådor på e.m.
Den 29. Söndag

I dag tillbragte jag förmiddagen hos Lindéns. Mot kl.1 följde mig morbror till Storkyrkan, der presten just kom från predikstolen när vi inkommo. Kyrkan är mycket mörk med rundhvälfda fönster. Utmärkt är Ehrenstrahls stora tafla Yttersta domen. Eget är att medan presten på predikstolen talar gudliga ord stå och betrakta fetande quinnoformer. Vid altaret var en upphöjd grafplats öfver en Kung, som låg uthuggen der med sin hustru. Litet wid sidan om Ehrenstrahls tafla är en grafsten utan inskrift, men en lapp är påklistrad med ordet: Bondeståndet. Jaså, jag kan förstå. Bondeståndet begrofs här vid Riksdagens afblåsande.

Tyska Kyrkan var liten, mörk, med målning på läktarne. Här predikas på tyska men gudstjensten var redan slutad. Denna församling är den rikaste som finnes i Stockholm.
Wi gingo senare en promenad öfver Norrbro der oaktadt det ruskiga vädret en stor mängd menniskor stod och såg ned i Strömmen, men hvad de sågo på viste fan. Längre fram mot Klara kyrka låg Akademiens för de fria konsternas hus. På yttre väggarne voro medaljonger af Ehrenstrahl, Sergel, Tessin, m.fl. Svenskar samt af Ponsin?, Claude Lorrain etc.
Till middagen var jag hos Professor Boheman, som bebor en präktig våning, håller betjent m.m. och har en älskvärd familj. Han skänkte mig ett exemplar af Dahlmans Paleader?, det samma som denne skänkte åt den nyligen afledne entomologen Commerce Rådet Schönherr.

Hemma hos Lindéns träffade jag på aftonen en Student Schröder Wermlänning, mycket beskedlig, tycke af Appellöf. Morbror Lind bjöd honom, Hjelm och mig på Casino en baltillställning af Davidsson. Wid inträdet emottog en vaktmästare våra utanplagg i stället för hvilka vi erhöllo en lapp med ett nummer på. Wi tågade upp en trappa klädd med kläder i genom flera rum till ett der en slags carusell var uppställd. Alla herrarna gingo der med hattarne på sig.

Hvilken mängd physionomier! Der såg man Rikssalslejonets grandpappa som kastade omkring sig blickar ”som liksom beherrskade en werld”, här en man som gick med den djupsinnigast blick, den mest rynkade panna liksom diger af stora tankar, och hvem hvar han? Jo ett alldeles utrumladt bête. Der åker gentilt i carusellen en ung man med ett behagligt utseende med de elegantaste mustascher och är om hvardagen helt simpelt en sotaregesäll. I en annan stor sal var en slags liten theater, på hvilken två vackra barn en gosse och en flicka dansade att par diverse vackra danser. Med glupande blickar slukade herrarne den stackars flickans former, ohyggligt läto de stormande bifallsropen. En orchester tog derpå plats på theatern och spelade upp vacker dansmusik. Damerna samt och synnerligen voro af misstänkt qualité. Med de aldra elegantaste tös ändar. Dansarne gingo hvirflande kring, damerna lutade till herrarnes bröst. Omkring kl. 10 gingo vi upp till Hôtel de Suede der jag åt den delikataste beefsteak, jag i min tid ätit, drack brorskål med Schröder.
Den 30.
I dag var jag uppe i Wittenskaps Akademien och tog afsked med Professorene Lovén och Boheman af hvilka jag har mycket att tacka för isynnerhet den förre för hans många gåfvor af böcker och intressanta samtal. Han lofvade mig till wintern Hisingers Lathea.
Till middagen var jag hos Lagman Sundin, hvilken som vanligt var gästfri och god. Föröfrigt inpackning och nedsändning af saker till Upsala ångfartyget.