Nu ar det nagra dagar sedan sist. Hotellet pa Chumpon hade bara vanlig modem (tror jag), natet gick ner standigt sa det var ingen vits att ens forsoka.

Chumpon Cabana, en parla pa manga vis. Den stranden, jag sager da bara det... som en drom!!! Bred, vit, finkornig, langgrund (lagom), fina lagom vagor som inte ungarna dansade bort i. Helt sagolikt. Vore det inte for att vi alla inte ar sa jattefortjusta i att bo i rum (i hotellbygnader) skulle det varit helt oslagbart allting. Det var sa gront och lummigt, trevlig serveringspersonal, och vi fick en bra deal pa skjutsen till Lomprayahs pir.

Nu ar vi da framme pa Koh Pha Ngan. Stranden (byn) heter Ban Tai och nu ska vi snacka om att vi hamnat i en djungel! En valdigt valordnad sadan i och for sig. Klientelet har ar lite ugnt, i natt holls jag vaken av tva svenska tjejer (vet det eftersom de hogljutt klockan tva sjong Fangad av en Stormvind...) och ett par engelska killar som partade loss till sadar tre-fyra. Oronproppar stod hogt pa min onskelista just da. Men nu har grabbarna flyttat, tjejerna bor inte i narheten av oss och resten av folket har verkar bra mycket coolare.

Vi har inte gjort ett dyft, mer an att vi tog oss ner till Tong Sala redan igar for att ata. Det var ganska mysigt med lite folkliv efter allt lugn pa fastlandet. Vi gor nog det samma ikval igen. Ungarna brande sig ratt ordentligt sista dagen i Chumpon, vi var slarviga med att smorja och vi hade en sa underbar dag pa den gudomliga stranden. Det var bra med lite bataka igar. Skinnet fick vila, och idag ser de fina ut igen. Nu smorjer vi duktigt.