Idag har jag tisdag den 28:e januari, även om det p.g.a. tidsskillnad har hunnit bli den 29:e hemma I Sverige. Jag inser att om åtta veckor vid den här tiden så sitter jag på ett plan från Kanada till Schweiz inför en sin sista tripp upp till Stockholm. Så tiden här i Centralamerika börjar så sakta lida mot sitt slut. Men fortfarande nästan två månader kvar av äventyret. 😀

Flyttade igår in på ett betydligt billigare boende där jag bara betalar 18 $ mot de 40 som mitt förra kostade. Visserligen bara en fläkt istället för aircondition, men här behövs inte mer. Har gått ned till stranden även de här dagarna och faktiskt blåser det inte lika mycket längre som de första dagarna. Fortfarande mycket blåst, men idag var första dagen jag kunde lägga mig ned på en handduk och försöka sola lite. Mycket låga moln som kommer in med frånlandsvinden, men när solen då och då tittar fram så gassar det skönt.

Det här är som sagt ingen stor stad, dryga 15500 bara, men ändå den mest populära turistorten i landet. När man som jag spenderar nästan en vecka så lär man känna en del människor lite grann. Brukar vara någon timme varje kväll på en liten bar som nästan bara lokalbefolkningen frekventerar och håller på att bli en stammis där. När man rör sig runt på gatorna så är det alltid någon som hejar igenkännande. Det hela gör att man får ett sammanhang och trivselfaktorn ökar.

I övermorgon torsdag så sätter jag mig på kycklingbussen igen upp till Rivas för vidare transport med båt eller färja till ön Ometepe. Den ligger i samma sjö som Granada strandar till. Cocibolca är Nicaraguas största insjö och Ometepe hör jag bara gott om. Bussar går härifrån varje halvtimme och transporten ut till ön verkar gå lika tätt. Dock så går inte båtarna vid för hård vind så jag får kolla med mitt boende där hur dagsläget är.

Vi höres därifrån/Conny