Så var det då dags att bege sig vidare från Honduras och korsa gränsen till Nicaragua. Min värdinna skjutsade mig bort till min bussdepå borta i närheten av flygplatsen och det var jag tacksam för. Vi var där i god tid så jag hade tid att gå och köpa mig lite frukostbröd och lite vatten till det. Fyllde också i en inreseblankett till Nicaragua innan bussen ändrades. Så småningom satte vi fart vid niotiden. Så länge vi befann oss i Honduras så var det bergigt, endera där vi for eller runt om oss när vi var ute på någon slätt. Väl på andra sidan gränsen så var det inte lika bergigt längre. De höjder man kunde se var gamla utdöda vulkaner, som i.o.f.s. reste sig i imponerande höjder.

Själv gränspasssagen innebar på den hondurianska sidan inga större problem. En lång kö till en ensam lucka att lämna in passet i och så fick man tillbaka det i luckan bredvid. Det gick ändå förvånansvärt snabbt. Värre var det in till Nicaragua. Samma kö här, men betydligt mer frågor i passbåset. För mig som var Europé så behöll damen I båset mitt pass och talade om att jag skulle få det utlämnat till bussen. Det var också så att alla betalade tre dollar för ett inträde till landet, medan jag och ytterligare en europe fick betala femton dollar. Nåja, det får man stå ut med. Det tog sedan ett bra tag innan våra pass, mitt och ytterligare någon europé, kom ut till bussen vilket gjorde att vi alla fick vänta ytterligare en halvtimme innan vi kunde fara vidare.

Klockan hann bli sex på kvällen innan vi kom fram till Leon. Jag hade fått ett telefonnummer till en taxiförare som mitt boende litade på och lärt känna en Nicaraguan på bussen som kunde ringa upp honom, så han väntade där bussen stannade och körde mig till det hostal jag skulle till. Mörkt naturligtvis när jag kom fram och hade installerat mig, men jag knallade ändå ut till en bar i närheten och fick mig ett par pilsner att släcka törsten med.

Hittade en bankomat redan igår kväll, så idag fixade jag även ett simkort (Claro) till telefonen. Det var gratis! Det enda som kostade var data för 15 dagar. 150 Cordoba är ungefär 45 spänn vilket är billigt och bra. När jag ändå var ute så passade jag på att vandra runt och kolla in de centrala delarna. Staden är inte så stor, 213.000 lite drygt 2022. Däremot är den en betydelsefull studentstad med ett flertal universitet och det är också här som Sandinisterna med Daniel Ortega i spetsen grundades. 1979 störtades familjen Somoza och Sandinisterna kom till makten. Sandinisterna startade som en befrielserörelse, men utvecklades till något annat och tvingades 1990 lämna ifrån sig makten till oppositionen. Numera är dock Daniel Ortega tillbaka som Nicaraguas president, mycket med stöd av kyrkan här i landet.

Staden verkar, av det lilla jag sett hittills, vara en trevlig stad att ströva omkring i så jag får se hur länge jag stannar här. Har bokat fyra nätter, men kanske stannar jag ytterligare ett par dagar? /Conny