Copyright © Bejjan888™

Upp i tid för frukost kl. 06.00. Det var inte den ordinarie restaurangpersonalen som började så tidigt heller. Skulle tippa på ett det var en ur städpersonalen som fick ta sig upp extra tidigt, för när jag senare checkade ut från hotellet så såg jag den ordinarie personalen på plats vid 07.30, när frukosten vanligtvis öppnade. Ställde mig i tid vid byns kyrka, där bussen skulle hämta oss för avfärd mot Milano Linate Airport. Vi fick nog en lite större och lyxigare buss än vad vi behövde för oss 13 personer som skulle med. Vi fick nästan en fullstor buss med parkettgolv och lädersäten där man kunde fälla ut benstöd och luta omkull sätet en bra bit bakåt. Men man ska väl inte klaga ;)

Bussfärden var därför ganska behaglig. Men då bussen var relativt stor hade den en hel del problem att ta sig ner och genom alla hårnålskurvor som vi var tvungna att ta oss igenom för att lämna Ayasdalen. I en kurva körde bussen fast. Hela underredet skrapade i asfalten och i normala fall hade nog de flesta inte reagerat särskilt mycket. Men eftersom vi var ganska högt upp och kurvan omgavs av i princip stup, så var det inte lika roligt längre. Efter några minuters krånglande lyckades chauffören köra loss bussen och kunde fortsätta. Tydligen så hände det varje gång de valde att köra med just den där bussen. Därför höll man på att bredda vägen för att busstrafiken ska kunna flyta på och hantera den ökande mängden turister till Ayasdalen.

Ju närmare Milano vi kom desto varmare blev det, både inne i bussen och utanför. Väl på flygplatsen när man klev ut ur bussen så var det en värmechock som sköljde över en. Garanterat upp emot +35°C ute och strålande sol. Men vi skyndade in i terminalen och checkade in. Klockan var redan runt 11.30 och man hann precis köpa och äta något innan det var dags att borda planet vid 12.20. Alla passagerare trängdes ihop på en transferbuss vid gaten, som tog oss ut till själva planet. Den korta biten från transferbussen och uppför trappen och in i planet, blev det nästan som en kapplöpning då ingen ville vara kvar utanför planet längre än nödvändigt på grund av värmen. En tanke slog mig att det kanske inte var särskilt mycket svalare inne i planet där heller. Men det var det faktiskt. De hade lyckats kyla ner luften i planet så det var riktigt svalt och behagligt. All credit till besättningen för att de lyckades med det. Strax före klockan ett lyfte planet från Linate och drygt 2 tim och 30 min senare landade vi på Stockholm-Arlanda. I lugn och ro gick jag till bagagebandet i vetskapen om att mitt tåg inte skulle gå förrän om 2 timmar. Så det gjorde inget om min väska kom ut sent på bandet eller inte. Vi som vandrat tillsammans under veckan sa hejdå till varandra och när min väska kommit vandrade jag vidare till Sky City för att få i mig lite mat. En McWrap & Co fick det bli. Börjar bli mer av en vana det där. Men det är så ruskigt gott, alltså ;) Och tågresan hem gick smidigt och enkelt utan förseningar.

Ännu en fantastisk vandringsresa, denna gång i Dolomiterna, med mycket trevligt folk och många goda skratt. Även om man reste själv så var man en i gruppen. Tyvärr har researrangören inte lyckats promota resorna till Champoluc tillräckligt bra, och antalet resande dit har inte motsvarat förväntningarna. Arrangören kommer anordna resor dit nästa sommar (2016) också, men sedan ser det ovisst ut. Så vill ni prova på något annorlunda, tycker jag att ni definitivt ska ta chansen nästa sommar.