Boktips!
En "måstebok" för folk intresserade av resor (eller kanske turismen som fenomen) är "Too Much Tuscan Sun". Boken är skriven av en man som heter Dario (efternamn bortglömd för boken ligger nedpackad i flyttlådor just nu) som varit/är guide i Toscana.
Bokens kapitel är upplagd efter årets månader och beskriver kärleksfullt och humoristiskt de typiska turisterna som kommer till regionen under dessa och även regionen som sådan.
Klassiker är det amerikanska par som är imponerad av hur italienarna tagit till sig amerikansk snabbmat varpå Dario svarar att McDonalds har börjat förekomma i de större städerna men att det inte är så utbrett ännu.
Svaret kommer: "Nej, nej... Vi tänkte på vår amerikanska pizza!"
Bokens kapitel är upplagd efter årets månader och beskriver kärleksfullt och humoristiskt de typiska turisterna som kommer till regionen under dessa och även regionen som sådan.
Klassiker är det amerikanska par som är imponerad av hur italienarna tagit till sig amerikansk snabbmat varpå Dario svarar att McDonalds har börjat förekomma i de större städerna men att det inte är så utbrett ännu.
Svaret kommer: "Nej, nej... Vi tänkte på vår amerikanska pizza!"
Tjena Robbowan,
Var i New York nu i sommar, och har upplevt att alla inte är så dumma. Men visst är det underbart när man ser världen helt utifrån "sin egen" kultur hahaha.
Jag planerade en resa till Toscana, så jag får väl läsa boken och lära.
Ha det...
Var i New York nu i sommar, och har upplevt att alla inte är så dumma. Men visst är det underbart när man ser världen helt utifrån "sin egen" kultur hahaha.
Jag planerade en resa till Toscana, så jag får väl läsa boken och lära.
Ha det...
Diver: Newyorkers är i o f s ganska speciella och kanske dessutom ganska oamerikanska men visst har du rätt.
Jag känner amerikaner/amerikanskor som är de mest ignoranta och arrogantaste som går i ett par skor och även motsatsen. Ett flertal av mina släktingar är dessutom amerikaner eller invandrade amerikaner.
Men ja, jag rekommendera verkligen boken. En annan klassiker (med samma amerikanska par för övrigt) efter att Dario lyckats fixa bord på en av Sienas absolut bästa restauranger: "No offense Dario but, you Italians simply can't cook genuine Italian food."
Dario Castagno heter författaren.
Jag känner amerikaner/amerikanskor som är de mest ignoranta och arrogantaste som går i ett par skor och även motsatsen. Ett flertal av mina släktingar är dessutom amerikaner eller invandrade amerikaner.
Men ja, jag rekommendera verkligen boken. En annan klassiker (med samma amerikanska par för övrigt) efter att Dario lyckats fixa bord på en av Sienas absolut bästa restauranger: "No offense Dario but, you Italians simply can't cook genuine Italian food."
Dario Castagno heter författaren.
Jag har vid det här laget har jag fått ganska stor erfarenhet av amerikaner i Italien. Måna gånger måste man dra på munnen. Speciellt lustigt är det med dem som försöker leka italienare när de kommer hit. Deras uppträdande blir då rätt komiskt. De äter den fetaste typen av gräddglass i stora skopor och andra fettbildande "livsmedel". Och för att kompensera det hela ska de dricka "Diete Coke". Många blir förvånade övr att maten inte smakar som på italienska restauranger "at home". Och mången servitör har sett förvånad ut när dessa gäster beställer "spageddi with meatballs". När sedan det beställda vinet kommer in, undrar många varför det inte serveras ur en bastflaska. Och varför kan inte italienarna baka "a real pizza paj"?
Minns vid ett speciellt tillfälle när jag tog en grupp amerikanska gäster till Florens för att besöka Uffizierna. Strax efter bussen hade rullat in i Florens uppmärksammade resenärerna en skylt där det stod "Ni befinner er 500 m från McDonalds".
– Äntligen hemma, tjöt alla i korus.
Besöket på Uffizierna klarades av på ca 20 minuter (normalt tar en snabbvandring genom salarna 1,5 tim), varefter alla med andan i halsen skyndade bort till McDonalds.
En hel del har inte fattat att saker och ting i det här landet är gammal. Våra bostäder, som vi hyr ut är från medeltiden. Många frågar då om bjälkarna i taket och stenarna på väggen är äkta. De verkar tro att de hamnat p Epcot-Center eller Disneyland.
Men mest komiska är ändå de som lärt sig några italienska fraser. De skriker, gapar med grav amerikansk accent och gestikulerar som väderkvarnar. Deras italienska uppträdande verkar vara tillrättalagt av en B-films regissör i Hollywood.
Men det värsta av allt. Många uppträder på ett mycket överlägsen och tråkigt sätt och på något sätt tar över hela miljön. Ungefär som de tyska turisterna i Spanien på 60-talet.
Även jag har under fyra år samlat på mig solskenshistorier från turistfältet som jag vid något tillfälle ska skriva ner.
Och avslutningsvis, om jag ska vara riktigt ärlig, så fins det faktiskt också en hel del mycket trevliga, ödmjuka och vetgiriga turister från "over there". Så man ska nog inte dra alla över en kam, sägs det. Men det är lätt sagt än gjort när peruken är både stor och rufsig.
Minns vid ett speciellt tillfälle när jag tog en grupp amerikanska gäster till Florens för att besöka Uffizierna. Strax efter bussen hade rullat in i Florens uppmärksammade resenärerna en skylt där det stod "Ni befinner er 500 m från McDonalds".
– Äntligen hemma, tjöt alla i korus.
Besöket på Uffizierna klarades av på ca 20 minuter (normalt tar en snabbvandring genom salarna 1,5 tim), varefter alla med andan i halsen skyndade bort till McDonalds.
En hel del har inte fattat att saker och ting i det här landet är gammal. Våra bostäder, som vi hyr ut är från medeltiden. Många frågar då om bjälkarna i taket och stenarna på väggen är äkta. De verkar tro att de hamnat p Epcot-Center eller Disneyland.
Men mest komiska är ändå de som lärt sig några italienska fraser. De skriker, gapar med grav amerikansk accent och gestikulerar som väderkvarnar. Deras italienska uppträdande verkar vara tillrättalagt av en B-films regissör i Hollywood.
Men det värsta av allt. Många uppträder på ett mycket överlägsen och tråkigt sätt och på något sätt tar över hela miljön. Ungefär som de tyska turisterna i Spanien på 60-talet.
Även jag har under fyra år samlat på mig solskenshistorier från turistfältet som jag vid något tillfälle ska skriva ner.
Och avslutningsvis, om jag ska vara riktigt ärlig, så fins det faktiskt också en hel del mycket trevliga, ödmjuka och vetgiriga turister från "over there". Så man ska nog inte dra alla över en kam, sägs det. Men det är lätt sagt än gjort när peruken är både stor och rufsig.
Citerat från homman:
Minns vid ett speciellt tillfälle när jag tog en grupp amerikanska gäster till Florens för att besöka Uffizierna. Strax efter bussen hade rullat in i Florens uppmärksammade resenärerna en skylt där det stod "Ni befinner er 500 m från McDonalds".
– Äntligen hemma, tjöt alla i korus.
Jo, känns igen... På Wärdshuset fick vi in en grupp amerikaner som - förutom att vara jobbiga - var lyriska över att de hittat Thank God It's Friday i Stockholm så de slapp äta en massa skum mat och istället fick Good Ole' American Food.Minns vid ett speciellt tillfälle när jag tog en grupp amerikanska gäster till Florens för att besöka Uffizierna. Strax efter bussen hade rullat in i Florens uppmärksammade resenärerna en skylt där det stod "Ni befinner er 500 m från McDonalds".
– Äntligen hemma, tjöt alla i korus.
Det hjälper ju inte heller att svenska guider tror att dricksen fortfarande är inkluderat i notan (serviceavgift är inte samma sak som dricks) och berättar det för amerikaner vars trevligaste drag annars är att de dricksar bra.
Nå, nu ska man kanske inte bara klanka på jänkare (även om det både är befogat och känns skönt ibland). Jag har också erfarenheter (goda och dåliga) av svenska turister. Ett nationaldrag verkar vara att, är det semester så ska det krökas. Och när det krökas, så ska det stökas. Många verkar heller inte fatta att de rest utomlands. Det verkar som de bara rest hemifrån, fått mera sol, billigare sprit och lyxig service. Stora flertalet tycks inte veta vad de har hamnat. Kan inget om landets historia och kultur etc.