Söndag 21 September 2008 - Timrå
Japp,då har det varit en barnledig helg!
Min intention var att städa huset,men kan säga att riktigt så blev det inte....
Dammsugaren står orörd i ett hörn,det känns som den tittar lite förebrående på mig
när jag går förbi...Jag tror att jag bara inbillar mig det,men man vet ju aldrig...
Istället har helgen ägnats åt något mycket trevligare,jag har scrappat dotterns resa till
Kreta i somras.Hon åkte med sin mormor,jag var inte ens tillfrågad om jag ville
följa med...Jag tror att de förstod att jag genast skulle haka på,så därför lät de bli att
fråga...De muttrade något om att de skulle göra en "tjej-resa",men jag är ju oxå tjej??!!
Nä,de ville åka själva och själv fick jag stanna hemma i sur-vädret,fast jag försökte se riktigt
lidande ut så hade de ingen medkänsla alls...Ruggigt att ens egen mor och ens dotter kan
bete sig så.De sa att jag fick ju resa i november så vad gnällde jag för??..De har en
poäng där,men det skulle jag aldrig erkänna.
Nåja,att scrappa dotterns foton var en bitterljuv känsla.Jag drömde mig tillbaka till de gånger jag varit där.
Än så länge är det mitt paradis på jorden.
Resten av helgen har jag varit inne på alla möjliga,och omöjliga oxå,sajter om Thailand.
Jag börjar tro att jag är en så´n där "Thailands-stalker".
Tänk om det sitter någon där vid sajterna och som ropar till någon av sina kollegor:
"Kolla,nu är den där tokiga svenskan här igen!Nog måste det vara 187:e gången som hon är här?!
Vad tror hon har ändrats här på en timme??Tokiga svenska!"
Så jag ska försöka hålla mig ifrån datorn och alla Thailands-sajter i veckan,kanske kan jag
städa så att inte dammsugaren gör slut med mig.Jag lär nog få lirka lite med den,men
det fixar sig alltid.Om inte annat får jag väl gå in på någon sajt!
Min intention var att städa huset,men kan säga att riktigt så blev det inte....
Dammsugaren står orörd i ett hörn,det känns som den tittar lite förebrående på mig
när jag går förbi...Jag tror att jag bara inbillar mig det,men man vet ju aldrig...
Istället har helgen ägnats åt något mycket trevligare,jag har scrappat dotterns resa till
Kreta i somras.Hon åkte med sin mormor,jag var inte ens tillfrågad om jag ville
följa med...Jag tror att de förstod att jag genast skulle haka på,så därför lät de bli att
fråga...De muttrade något om att de skulle göra en "tjej-resa",men jag är ju oxå tjej??!!
Nä,de ville åka själva och själv fick jag stanna hemma i sur-vädret,fast jag försökte se riktigt
lidande ut så hade de ingen medkänsla alls...Ruggigt att ens egen mor och ens dotter kan
bete sig så.De sa att jag fick ju resa i november så vad gnällde jag för??..De har en
poäng där,men det skulle jag aldrig erkänna.
Nåja,att scrappa dotterns foton var en bitterljuv känsla.Jag drömde mig tillbaka till de gånger jag varit där.
Än så länge är det mitt paradis på jorden.
Resten av helgen har jag varit inne på alla möjliga,och omöjliga oxå,sajter om Thailand.
Jag börjar tro att jag är en så´n där "Thailands-stalker".
Tänk om det sitter någon där vid sajterna och som ropar till någon av sina kollegor:
"Kolla,nu är den där tokiga svenskan här igen!Nog måste det vara 187:e gången som hon är här?!
Vad tror hon har ändrats här på en timme??Tokiga svenska!"
Så jag ska försöka hålla mig ifrån datorn och alla Thailands-sajter i veckan,kanske kan jag
städa så att inte dammsugaren gör slut med mig.Jag lär nog få lirka lite med den,men
det fixar sig alltid.Om inte annat får jag väl gå in på någon sajt!
Fredag 19 September 2008 - Timrå
Börjar tro att jag är taskigt navlad...ska diskutera det med min mor vid något väl valt tillfälle..Hon var ju närvarande när man klippte navelsträngen och kan kanske bringa lite reda i det hela...
Anledningen till att mina tankar går i de banorna beror på att jag helt plötsligt,utan
någon förvarning,började att planera min packning!!Hallååååå,det är två månader kvar!
Det som var förödande var att jag slogs av det faktumet att maken oxå ska ha med sig saker...
Alla som har varit i Thailand säger att vi ska ta så lite som möjligt med oss...Nu är frågan,vad är lite???
Jag har aldrig varit måttlig när det gäller att packa,vilket alltid varit mitt dilemma...Hur många gånger har man inte rest iväg med alldeles för mycket packning??Ständigt!=)
När man kommer hem så är åtminstone hälften oanvänt...
Så den här gången har jag bestämt mig för att ligga lågt,plocka fram det jag vill ha med mig
och sedan ta undan lite mer än hälften...Med lite tur får då maken med sig någon bråkdel
av det som han vill ha med sig...Då är det min tur att använda mig av den lilla förmåga av kvinnlig
list som jag besitter:"Men älskling,vill du skämmas för mig?SKA jag verkligen ha de här gamla trasorna??"
Vilket garanterar mig minst åtta tiondelar av väskan!
Så nu ska jag fundera på vad han inte behöver ha med sig så att jag får mer plats i väskan...
Anledningen till att mina tankar går i de banorna beror på att jag helt plötsligt,utan
någon förvarning,började att planera min packning!!Hallååååå,det är två månader kvar!
Det som var förödande var att jag slogs av det faktumet att maken oxå ska ha med sig saker...
Alla som har varit i Thailand säger att vi ska ta så lite som möjligt med oss...Nu är frågan,vad är lite???
Jag har aldrig varit måttlig när det gäller att packa,vilket alltid varit mitt dilemma...Hur många gånger har man inte rest iväg med alldeles för mycket packning??Ständigt!=)
När man kommer hem så är åtminstone hälften oanvänt...
Så den här gången har jag bestämt mig för att ligga lågt,plocka fram det jag vill ha med mig
och sedan ta undan lite mer än hälften...Med lite tur får då maken med sig någon bråkdel
av det som han vill ha med sig...Då är det min tur att använda mig av den lilla förmåga av kvinnlig
list som jag besitter:"Men älskling,vill du skämmas för mig?SKA jag verkligen ha de här gamla trasorna??"
Vilket garanterar mig minst åtta tiondelar av väskan!
Så nu ska jag fundera på vad han inte behöver ha med sig så att jag får mer plats i väskan...
Torsdag 18 September 2008 - Timrå
I dag är det prick 2 månader kvar tills vi sätter oss på flyget till Thailand.
Jag har levt med den här känslan i hela tre och en halv månad,men nu känner jag att det närmar sig,ÄNTLIGEN!
Jag har sparat min semester,fixat med barnvakt till tjejerna och korttidsboendet för "Prinsen",vaccinationer till maken och mig(men inte riktigt fått någon kläm på NÄR vi ska ta dem...),tittat på alla underbara bilder och filmer som folk har lagt in här och framförallt: drömt mig iväg!
Jag inbillar mig att jag har allt under kontroll,men resan till Arlanda har maken och jag inte riktigt enats om!
Ganska patetiskt att inte kunna komma överens om en resa på dryga 40 mil....=)
Jag vill flyga från Midlanda och han vill åka bil.Egentligen borde vi kunna komma överens om en gyllene medelväg,vilket då borde vara tåg,men se,det kommer inte att ske!
Vad finns det för garantier att tåget överhuvudtaget kommer iväg??Att det kommer inkörandes på tågstationen i Sundsvall?Att det kommer fram i tid?Nä,ett alldeles för osäkert kort baserat på egen erfarenhet.
Nåja,jag känner mig själv...Det slutar med att vi åker bil...Jodå,precis så kommer det att bli!Hur jag vet det?Jo,kära maken kommer att komma med en massa förnuftiga skäl och mitt i dem kommer han,med riktiga hundögon riktade mot mig,säga:
"-Älskling,du vet att jag inte är speciellt förtjust i värmen,men jag gör ju allt för dig..."Just där kommer det att vara helkört för mig!!
Jag kommer att rusa ut och skrapa rutorna på bilen (jo,det behövs här i Timrå i mitten av november) och sätta igång motorvärmaren (behövs också...) och bära ut packningen (förhoppningsvis väldigt liten)...
Jag har levt med den här känslan i hela tre och en halv månad,men nu känner jag att det närmar sig,ÄNTLIGEN!
Jag har sparat min semester,fixat med barnvakt till tjejerna och korttidsboendet för "Prinsen",vaccinationer till maken och mig(men inte riktigt fått någon kläm på NÄR vi ska ta dem...),tittat på alla underbara bilder och filmer som folk har lagt in här och framförallt: drömt mig iväg!
Jag inbillar mig att jag har allt under kontroll,men resan till Arlanda har maken och jag inte riktigt enats om!
Ganska patetiskt att inte kunna komma överens om en resa på dryga 40 mil....=)
Jag vill flyga från Midlanda och han vill åka bil.Egentligen borde vi kunna komma överens om en gyllene medelväg,vilket då borde vara tåg,men se,det kommer inte att ske!
Vad finns det för garantier att tåget överhuvudtaget kommer iväg??Att det kommer inkörandes på tågstationen i Sundsvall?Att det kommer fram i tid?Nä,ett alldeles för osäkert kort baserat på egen erfarenhet.
Nåja,jag känner mig själv...Det slutar med att vi åker bil...Jodå,precis så kommer det att bli!Hur jag vet det?Jo,kära maken kommer att komma med en massa förnuftiga skäl och mitt i dem kommer han,med riktiga hundögon riktade mot mig,säga:
"-Älskling,du vet att jag inte är speciellt förtjust i värmen,men jag gör ju allt för dig..."Just där kommer det att vara helkört för mig!!
Jag kommer att rusa ut och skrapa rutorna på bilen (jo,det behövs här i Timrå i mitten av november) och sätta igång motorvärmaren (behövs också...) och bära ut packningen (förhoppningsvis väldigt liten)...