I dag är det prick 2 månader kvar tills vi sätter oss på flyget till Thailand.
Jag har levt med den här känslan i hela tre och en halv månad,men nu känner jag att det närmar sig,ÄNTLIGEN!

Jag har sparat min semester,fixat med barnvakt till tjejerna och korttidsboendet för "Prinsen",vaccinationer till maken och mig(men inte riktigt fått någon kläm på NÄR vi ska ta dem...),tittat på alla underbara bilder och filmer som folk har lagt in här och framförallt: drömt mig iväg!

Jag inbillar mig att jag har allt under kontroll,men resan till Arlanda har maken och jag inte riktigt enats om!
Ganska patetiskt att inte kunna komma överens om en resa på dryga 40 mil....=)
Jag vill flyga från Midlanda och han vill åka bil.Egentligen borde vi kunna komma överens om en gyllene medelväg,vilket då borde vara tåg,men se,det kommer inte att ske!
Vad finns det för garantier att tåget överhuvudtaget kommer iväg??Att det kommer inkörandes på tågstationen i Sundsvall?Att det kommer fram i tid?Nä,ett alldeles för osäkert kort baserat på egen erfarenhet.

Nåja,jag känner mig själv...Det slutar med att vi åker bil...Jodå,precis så kommer det att bli!Hur jag vet det?Jo,kära maken kommer att komma med en massa förnuftiga skäl och mitt i dem kommer han,med riktiga hundögon riktade mot mig,säga:
"-Älskling,du vet att jag inte är speciellt förtjust i värmen,men jag gör ju allt för dig..."Just där kommer det att vara helkört för mig!!
Jag kommer att rusa ut och skrapa rutorna på bilen (jo,det behövs här i Timrå i mitten av november) och sätta igång motorvärmaren (behövs också...) och bära ut packningen (förhoppningsvis väldigt liten)...