Raianders blogg

Efter ett par härliga dagar i Polens huvudstad så går vi ombord på tåget som ska ta oss till Gdansk. Denna resa tar ca. fem timmar med direkttåg. Vi anländer på em. efter en liten försening. Hade kollat upp vilken buss som gick till hotell Angela, men väl på plats utanför stationen så var den inte lätt att finna. Vi frågade och blev hänvisade fel hela tiden eller så kanske vi inte förstod polskengelsk. Till sits så tog vi en taxi, det var inte så långt men kanske en aning för långt att gå efter tågresan.
Detta hotell rekommenderar jag till alla som vill besöka Gdansk, mycket trevligt med fina rum, god frukost och hjälpsam personal http://www.villaangela.pl ett hotell med tre stjärnor.
Gdansk låg också i ruiner efter kriget men staden är fint restaurerad och det är mycket behagligt att vandra runt bland dom fina byggnaderna. Det var ju här andra världskriget startade i september 1939 och det finns ett stort monument att beskåda över detta.

Detta är mitt första besök i Warszawa. En stor bullrig stad med en arkitektur som an inte blir så lyrisk av. Men detta har ju en förklaring då hela staden låg i ruiner efter andra världskriget. Det finns ett område i alla fall som har återskapats till sin forna glans och det är gamla stan och områdena runt omkring. Här samlas alla turister förr eller senare för att flanera och nyttja alla restauranger.
Andra dagen stod vi upp tidigt och efter frukost så begav vi oss i riktning mot gamla stan. Då hamnar vi mitt i en filminspelning, en gata och ett stort torg är avspärrat. Filmen utspelar sig på 40-talet mitt under brinnande kriget, allt är återskapat in i minsta detalj. Detta var mycket spännande att se när alla statister, skådespelare och den rätta rekvisitan var i full action.
Jag tror vi fastnade där i två,tre timmar för att beskåda detta med alla SS-soldater, hästvagnar, bilar och massor av människor som är klädda tidstypiskt. Detta tillsammans med den rätta miljön här i stan gör att man plötsligt befinner sig i 40-talets Warszawa. Mycket trevligt nu 2008, säkert inte lika roligt då det begav sig.

Efter ett par dagar i vackra, trevliga Kraków så var det dags att checka ut från hotellet. Kl.10.12 avgår IC-tåget med destination Warszawa. Denna tur tar ca: 5 timmar med direkttåg. Allt börjar bra, vi har en 6-personerskupé för oss själva hela resan.
Det fanns ingen barvagn med i tågsetet, men det går en gubbe omkring med en försäljningsvagn så att man kan få lite att äta och dricka. Efter kaffe med tilltugg så ville vi ha var sin öl men det gick inte. Det finns ingen alkoholservering ombord på något tåg i hela Polen. Det är bara tillåtet om tåget går på utrikestrafik. Men gubben hade en liten gömma långt ned i serveringsvagnen, där hade han kalla öl. Det gick bra att köpa om vi inte visade dem för tågpersonalen.
När tåget närmade sig Warszawa så började en lång och seg transport sista biten pga enkelspår, spårarbete och stoppsignaler. En och en halv timma försenade anlände vi Warszawa Centralna som badade i sol och 20 graders värme.

Efter en tidig uppstigning (jag är van att sova länge) så tog jag mig till Arlanda. Vid dessa resetillfällen är jag så tacksam att jag bor så nära flygplatsen. Åker jag tåget så tar det 15 min från att jag låser min hemdörr tills jag står på någon av terminalerna på Arlanda. Framförallt när det är tidiga flygavgångar så är det en fördel.

Efter en smidig incheckning och en snabbkoll i taxfree så var det dags att gå ombord på Norwegians flight till Kraków. Då jag reste ner hit själv så hamnade jag brevid en man som var väldigt rastlös eller flygrädd kanske. Han pillade på en det ena än det andra. Tog upp en tidning som han bläddrade i och snabbt till baka med den i stolsfickan. Kollade sin plånbok ett antal gånger, tidningen upp igen ... ja han var fullt sysselsatt hela flygturen. Jag vill ju slappna av under flygningen men var så nyfiken hela tiden vad han höll på med. Ja det var en rolig pajsare som gick av och an under flygresans gång.

När vi landade efter en och en halv timma på tid så drog han en lättnadens suck hörde jag. Jag hade inget incheckat bagage så det var bara att gå direkt ut och en kort promenad i den 15-gradiga vårluften till tågstoppet. Det var där som jag såg dessa maskrosor som blommade så fint. I Väsby så har våren inte kommit så långt ännu, den är nog ett par veckor före här än hemma.

Efter den korta tågturen till city så tog jag en kort promenad till hotellet. Har inte bott här tidigare men fann det direkt utan problem. Efter incheckning och den obligatoriska granskningen av hotellrummet så blev det ut på stan i det fina vårvädret. Drack en kall god öl på en uteservering och det var full fart på torget med flanerande turister och lokalbor. Var och inhandlade en liten, liten mus till min laptop. Blir så frustrerad av styrplattan ibland, så en mus är det rätta för att få upp farten.
Var och avnjöt en god middag på en trevlig, fin restaurang där jag käkat tidigare. Skönt att det inte är euro ännu i Polen för jag åt både förrätt, varmrätt och kaffe med konjak för 60 zloty. I ett euroland hade jag bara fått varmrätten för det priset.

Det kommer att bli en tidig kväll i säng. I morgon så ska jag möta upp min gode vän från Norge som anländer Kraków vid tolvtiden. Först ska jag checka ut från detta hotellet -det fanns inget ledigt dubbelrum i morgon- och checka inte på ett nytt. Sen blir det lagom att ta tåget till flygplatsen och möta norrmannen. Blir det tid över så hinner jag med lite kontorsarbete (skriva vykort) på flygplatsen innan flyget från Oslo anländer Balice Airport.

Fortsättning på resan följer ....

Ja nu är det strax dags för avfärd till Polen för min del. Det börjar med två dagar i Kraków, en stad som jag verkligen gillar. Sen blir det tåg till Warszawa som blir mitt första besök där. Efter ett par dagar så går tågresan vidare till Gdansk och även Sopot ska få ett besök. Hoppas på skönt vårväder och inte för mycket regn under resan.

Nästa veckohelg ska jag ta en tur till Kristiansand och Mandal i södra Norge. Ska faktiskt på ett arbetsplatsbesök i Kr-sand för att eventuellt bosätta mig där ett tag och arbeta. Får se hur jag känner när jag kommer hem där ifrån, om jag är lika intresserad av flytt som jag är just nu före besöket.
Men det ska bli trevligt att komma till den delen av Norge. Har bara varit i Oslo, Hamar och Lillehammer tidigare Så det kanske blir lite bilder inlaggda från turen här efter hemkomsten.

Läste i gratistidningen Metro en septemberdag 2005 om att resa med den klassiska tåglinjen California Zephyr mellan Chicago till San Francisco, en tågresa på 55 timmar genom sju stater och tre tidszoner. Det stod som överskrift i artikeln "Som att resa med ett kryssningsfartyg fast på räls". Blev direkt jätteintresserad och när jag kom hem så började jag planera resan till USA och Chicago.

Hade några dagar först i Chicago så att jag kunnde insupa atmosfären i denna skyskrapestad innan det var dags att ta sig till Union Station. Avgången var på fredagen kl. 13,50 och jag var ju förstaklasspassagerare så det blev att checka in i loungen och ta sig lite förfriskningar innan det var dags att gå ombord. Fick en lite mysig kupé på andra våningen och gjorde mig hemmastad direkt.
Här står Amtraks flaggskepp California Zephyr (västanvinden) på Union Station i Chicago och väntar på att ta mig rakt över kontinenten till San Francisco.

Tåget rullar ut från Chicago på rätt tid och nu börjar den spännande resan rakt över USA på nästan 60 timmar. Hade aldrig åkt tåg så länge förut så jag hade lite skräckblandad förtjusnig över denna resa. Tänk om det blir jättetrist och man bara lider hela resan. Men jag har ju facit i hand och resan var alldeles fantastisk, vill gärna åka sträckningen igen.
Här har tåget stannat i Galesburg som är det första långa stoppet, ca 2 1/2 timmas resa från Chicago. Skönt att kunna gå ut och få lite luft. Efter avgång så kommer restaurangpersonal runt och frågar vilken tid jag vill ha sittning inför middagen som skulle börja serveras vid 17,30. Jag tog den sista sittningen vid 19-tiden. Man får inte välja vilket bord man vill sitta vid utan servitören se till att man hamnar bland övriga passagerare. Det var trevligt för då kommer man i kontakt med sina medpassagerare och det blev många givande samtal.
Här står jag tillsammans med vagnsvärdinnan Marry, hon var fantastisk och förgyllde resan oerhört med sitt trevliga och proffsiga sätt att vara.
Strax efter Galesburg så ropas det ut i högtalarna att strax ska vi passera över Mississhippi River. Man får information under resans gång när man passerar intressanta platser.
Det som var trevligt var att det fanns utsiktsvagnar där man kan sitta och njuta med en drink och se när ladskapet susar förbi utanför.
Tidigt på morgonen dag två så anländer vi till Denver, Colorado. Det är nu det spännande börjar, att ta sig genom hela Rocky Mountain.
Tåget stånkar sig sakta men säkert upp i bergskedjan. Snön tilltar allt eftersom vi stiger upp på "The Rockies" och spåret går parallelt med Colorado River. Det är en stigning på totalt 2700 meter som ska tillryggaläggas så det känns i öronen.
Det trevliga med att resa på tåg är att det ändrar sig snabbt utanför fönstret och man kan bara sitta och njuta.
Här har tåget stannat i Glenwood Springs, Colorado. Här var det tågbyte för passagerare som skulle vidare till Aspen.
Efter stoppet i Glenwood Springs rullar tåget vidare mot det sista stoppet i Colorado, Grand Junction, en resa på ca 2 timmar.
Den gamla och fina stationen i Grand Junction.
En kvinna blev sjuk och fick hämtas med ambulans så här blev ju stoppet längre än planerat. Passade på att köpa lite vykort på stationen och kolla lite på omgivningarna innan man hörde det klassiska uppropet " All Aboard"
Det verkar som om tiden har stått stilla på bagagevagnsfronten i USA
På dag tre så har vi kommit till Nevada. Under dagen så kommer vi att ta oss igenom nästa bergskedja, Sierra Nevada,en stigning på 825 meter på 80 km.
Det är tidig morgon på dag tre och jag sitter och äter frukost när tåget stannar i den lilla staden Sparks. Nu börjar det gå utför ner mot spelstaden Reno och Sacramento i Californien. Det är många timmar kvar och fantastisk natur som passeras.
Ja då har man lämnat dom höga höjderna i Sierra Nevada och kommit ner till Californien. Efter ett stopp i Sacramento är det ca 3 timmar kvar till slutdestinationen, San Francisco.
Efter en fantastisk resa på nästan 60 timmar sen jag startade i Chicago så ropas det ut i högtalarna att tåget har nått sin slutdestination, Emeryville. Här står bussen utanför staionen som tar oss passagerare sista biten över Bay Bridge in till San Francisco.
Och här ligger San Francisco framför mig där jag fick många trevliga dagar innan resan fortsatte i USA, men det är en annan historia.

Ja då har jag äntligen fått åka runt på ett flertal av inspelningsplatserna till Sound of Music. Bussen startade på central plats i lördags den 28:e september. Vi var ganska många på turen och guiden var en infödd österrikare med namnet Wolfgang.

Första stoppet var vid Leopoldskron Palace. Palatset fick föreställa familjens hem i filmen och det var i denna sjö som Maria och barnen kom med båten och trillade i vattnet. Det venitanska rummet inne i slottet kopierades i en studio i Hollywood och användes som balsal. I Leopoldskron så bodde Max i verkliga livet, han var vän med den riktiga familjen von Trapp. I filmen så gestaltas han av en skådespelare. Max lämnade Österrike vid krigsutbrottet och hade tänkt att åtrvända. Men när han fick veta att Hitlers stab hade använt honoms hem som någon typ av sambandscentral under kriget så vägrade han att sätta sin fot där mera.

Nästa stopp var Hellbrunn Palace från tidigt 1700-tal. Där står nu den berömda paviljongen där bla. Liesl och Rolfe dansar och sjunger "Sixteen Going on Seventeen". Den stod tidigare på privat egendom men efter filmens genombrott så fick Salzburg stad den som gåva och den flyttades till Hellbrunn. Samma här som i Leopoldskron balsal så är det bara extriören som används. Intiörscenerna spelas in i en kopia i Hollywood med studioregn.

När Maria blir avsläppt av bussen i inledningen av filmen, så vandrar hon i denna allé sjungandes "I Have Confidence" på väg till Kapten von Trapps hem. Allén går från centrala Salzburg ut till Hellbrunn Palace och tar ca en timme att vandra. I denna allé så änvänds även några träd där barnen klättrar iförda dom nysydda kläderna av gardintyg. Halvägs in i allén så finns grinden framför ett vackert hus som i filmen ska föreställa grinden till kaptenens hem. Idag så inrymmer byggnaden en musikskola.

Klostret Nonnberg Abbey där Maria befinner sig i början på filmen och även kyrkan där Maria och kaptenen gifter sig finns inne i Salzburg. Kyrkans extriör används enbart i filmen medans intriören har filmats på helt annan plats. Närmare bestämt i Mondsee, fyra mil öster om Salzburg.
Här inne vandrar Maria ledd av Liesl altargången fram till kaptenen som står nedanför trappan till huvudaltaret. Bröllopet kan ta sin början inne i Basilikan i Mondsee.

Sången Do-Re-Mi utspelar sig på många platser i och runt Salzburg. Scenen då Maria och barnen åker ånglok är inspelad i St. Gilgen och även några andra scener. Kan förstå att att filmteamet fastnade för denna plats då den är alldeles bedårande. Ska nog vid tillfälle kombinera St. Gilgen med Salzburg. Skulle gärna stanna i den lilla byn en natt eller två och insupa atmosfären och även "Climb the Mountain" och ta en båttur på Wolfgangsee. Från centralstationen i Salzburg kan man ta buss 150 till St. Gilgen.
Sången fortsätter genom denna statyrad som är belägen i Mirabell garden. Även fontänen som dom dansar och sjunger runt och trappan som avslutar Do-Re-Mi finns i Mirabell garden.
F.o.m att Maria kommer till familjen von Trapp (1926) tills dom flyr över bergen -i verkligheten tog dom tåget till Italien- utspelar sig under 12 år. Dom fick även två barn tillsammans. På film går allt mycket snabbare som tur är.

Ja det var några av platserna som jag besökte på min Salzburgstur. Bortsett från vädret som kunnde ha varit bättre så var Salzburgbesöket mycket trevligt, vill gärna tillbaka.

Ja tiden går fort så nu närmar sig min nästa resa. Jag kommer nästa vecka flyga ner till Kraków och stanna där ett par dagar i den lilla underbara staden. Nästa lördag kl. 07.10 så kommer jag äntra tåget med destination Wien. Det tar ca: 6 timmar att avlägga sträckan Kraków - Wien om man åker ett direkttåg. Har man inte brottom så finns det en avgång som tar 15 timmar med fem byten!
Nej, jag ska vara morgonpigg och åka den första avgången, för det blir perfekt att anlända Wien vid tretton-tiden. Då har man hela dagen till förfogande i Österrikes huvudstad. Jag har aldrig varit där tidigare så bara det gör ju det hela spännande.
Är det någon som har några bra tips på vad man måste se/uppleva så tar jag gärna emot dem.

Ja då är man tillbaka på jobbet igen efter ett par fantastiska och hektiska dagar i den franska huvudstaden. Paris är sig likt sen jag var där sist och det var många år sedan, närmare bestämt 28 år blir det i juli.

Reste tillsammans med en arbetskamrat som gärna ville se och uppleva Paris. Han har svårt att resa på egen hand så jag erbjöd mig att vara guide under några dagar, och det hade restokiga jag inget emot förståss.
Första besöket blev till Eiffeltornet. Vi hade tänkt oss att åka upp men köerna som var där avskräckte och även priset på 12 euro är ju ganska häftigt för att ta sig till toppen.

Jag föreslog att vi skulle åka upp i Tour Montparnasse, den fula höga kontorsbyggnaden som står i Montparnasse. Där var det betydligt lägre pris och från taket på 59:e våningen så är utsikten hänförande över staden. Ville så gärna att min kolega skulle få se hur enormt stort Paris är till ytan, Stockholm känns som en förort i jämförelse.

Sen fick vi i högt tempo besöka alla klassiska besöksmål som Opran, Sacré-Coeur, Notre-Dame, Invalides, Triumfbågen med Champs-Elsees, Louvren från utsidan m.m. Med hjälp av den effektiva tunnelbanan så kommer man ju runt på ett smidigt sett och spar tid och kraft. Som avslutning tog vi en tur på Seine, solen brännde på och ur högtalarna hördes Ella Fitzgerald med låten "I Love Paris" ...mycket passande. Så summan blir att Paris är och förblir en klassisk huvudstad med alla dessa vackra byggnader som man kan häpna över. Vad jag kommer ihåg som ett starkt minne från 1979 var att det låg stora hundskitar på trottoarerna och 28 år senare så ser man fortfarande all denna hundskit som jag både trampade i och höll på att trampa i många gånger. Skärpning alla hundägande Parisbor!, Plocka upp efter era hundar,det är det minsta man kan begära.
Annars så kommer jag gärna tillbaka ändå.