Gullnas blogg

På måndagen besökte jag Il duomo di San Giovanni och kollade in Kristus-svepningen, det vill säga den fem meter långa lådan i vilken den ligger skyddad från ljus och luft. Denna enkla men vackra, moderna glas- och aluminium-kista är placerad som en helig relik i ett av de små sidokapellen i kyrkan, vilken i övrigt förstås bara har äldre konst och utsmyckning.

Kistan får inte fotograferas och tystnad är föreskriven.

Två fotografier av svepningen är utställda i kyrkan (se bild) -- en obehandlad och en behandlad för att synliggöra detaljer.

Den obehandlade är den avlånga ljusa ovanför de två svartvita. Inget synligt alls där på grund av mitt foto och avståndet.

(Jaha, så är det Jesus svepning? Nej, det tror jag inte.)

Jag tog en snabb espresso på Caffé de Torino, på Piazza San Carlo, ett kafé med lång tradition och mängder av chokladsaker och annat att välja på. Ska man göra det rätt ska man inte göra som jag, utan ta tid på sig i stället. Och man kan sätta sig på uteserveringen i pelargången, som kallas "Turins vardagsrum" för att alla passerar där, vilket jag inte riktigt kan se varför, men i alla fall. Jo, här beställer man i kassan på ena sidan, betalar och får kvitto som man visar upp får bartendern/barristan på andra sidan lokalen, som river kvittot och fixar kaffet. Det är tydligen så det funkar på kaféer i Italien, vilket jag visste, men inte erfarit förrän här.

(Hade jag tänkt till hade jag hellre gått till ett riktigt coffee house, om jag ska vara självkritisk, men, men -- nästa gång.)

Gick vidare ner till floden, sedan till tågstationen. Tre timmars resa utan byte. Odlingslandskap. Stopp vid mindre orter samt i Milano. Anlände Desenzano del Garda, alltså vid Garda-sjön, strax efter 17. Siktade på att ta en buss till hotellet i Sirmione, så jag gick ner mot centrum, mycket vackert beläget precis vid stranden. Det gick en buss i timmen så jag tog en pizza först.

Pizza i Italien. Jag har ätit pizza här i landet tre gånger nu. De har inte varit fantastiska. Goda, ja, och annorlunda, men inte speciellt vackra eller inspirerande. En som jag pratade med i Turin rekommenderade södra Italien och Napoli; det är väl vad alla säger tror jag.

Italien ska ju cyklas, eller? Jag lyckades faktiskt hitta en som hyr ut cyklar. Nu är det så här att jag har valt ett idiotställe att bo på men cykeln mer än jämnar ut det, så jag utelämnar alla klagomål här.

Jag kom upp himla sent så det blev en snabb tur runt udden.

Det är faktiskt höstfärger på träden och löv på marken. Det känns rätt inombords. Regn.

Jag tog mig igenom egyptiska museet igår, lördag. Efter Kristus-svepningen är det tydligen den största attraktionen i stan, och det kan jag säga att den platsar som, om inte som nummer ett (om inte annat för att svepningen som visas är en kopia av ett original som visats för allmänheten fem gånger sedan den kom hit på 1600-talet); jag har sett den egyptiska samlingen på British Museum (om jag inte missade något) och jag har letat efter utgången från den egyptiska samlingen som aldrig tog slut i Le Louvre, Paris -- men Turins samling av välbevarade statyer från forntiden i Egypten slår dem båda. De visas i två mörka rum med enbart svarta ytor, blandat med stora speglar på väggarna och i taket. Smart, för det går bra att fota utan blixt, vilket de inte vill.

Turin är maffigt. Vansinnigt långa alléer och boulevarder. Man ser inte slutet på dem. Går man ett kvarter till och tittar åt sidan kan man ge sig på att det är en till gata där som man dels inte sett förut, dels inte ser slutet på. Stora och gamla hus vart man än vänder sig. Pelargångar överallt. Torg och statyer så att man blir trött.

I motsats till vad jag trodde är de flesta som jag pratar med kunniga i engelska, mer eller mindre. Alla är hjälpsamma och service minded. Jag tror att språket bidrar till den känslan, i motsats till en del av upplevelsen i Frankrike.

Checkar ut om en timme.

Jag kan inte säga att jag har gjort något mer speciellt nämnvärt i Nice. Har ätit kubanskt, har ätit mer italienskt, har ätit provencalskt. Inga grodlår än för den som undrar. Jag pratade en hel del med en restaurangägare vid Cassini-hamnen. Han ansåg att man, om det gäller grodlår, ska ta sig till Lyon-området. I Nice är det mer provencalskt och annat. Inom en månad drar han hem till Sydney; han driver en restaurang där, Jacques & Dominique, halva året och en i Nice halva året.

Bild: Cassini-hamnen.

Jag gick faktiskt på bio i Nice häromdagen. Någon VO (version originale) ska det väl gå att hitta tänkte jag; dubbat ger mig inte lika mycket. Jag hittade en bio som visade Sicko. Jag gick dit några timmar före och frågade om biljett. Biljetter säljs tio minuter innan filmen börjar, får jag veta. Heja Frankrike. Men okej. Och det var ingen rusning. Faktiskt, jag blir ensam i salongen. Ja, i och för sig, vem i Frankrike vill se en amerikansk underhållningsdokumentär, om än USA-kritisk, kl 22 på en vardag? Filmen hyllar faktiskt just det franska hälsosystemet, men fransoserna går nog ovetande om det.

En minut innan filmen är slut stängs filmen av. Jag går ut ur salongen och möter samma grabb som jag frågade om biljett. Han är på väg hem, som jag anade. Han trodde nog salongen var tom. "Uhhm ... the movie shut down ...?!" säger jag, och han ber om ursäkt och går in i projektorrummet och kör igång filmen igen.

Lämnade Nice på eftermiddagen fredag 5/10. Adjö till Frankrike. Och adjö till TGV. Det blev ett gammalt och nergånget tåg från Nice till Genua, med hål i toaletten rakt ner på spåret. (Jag har alltid funnit skyltarna på svenska tågtoaletter överflödiga: Denna toalett FÅR användas nära station och inne på station ...)

Vacker utsikt mot havet en stor del av sträckan. Också en hel del tunnel genom berget, längst den branta kusten. Stopp i Monaco som från kusten en bit bort såg kaxigt ut med moderna byggnader i motsats till andra byar och orter längs spåret.

Vägen in mot Genoa-stationen erbjuder en helt annan utsikt med ett tungt industriområde, nerlagda anläggningar, rostigt och skitigt och en gigantisk hamn med enorma kranar och flera kryssningsbåtar och annan trafik.

Med facit i i hand hade jag något korkat bokat hela resan på förhand och skulle vänta i bara sex minuter på tågbytet i Genoa; jag missar det på grund av försening. Bokar nytt tåg en timme senare.

Färd genom tät skog i kuperat landskap, sedan flackare och mer odlingsmark. Det skymmer och jag anländer ett mörkt Turin ca 20:00. Ännu en gång har jag ingen karta utskriven och minns dessutom inte vad hotellet heter, men har det på datorn. Jag traskar norrut, kollar upp detaljerna på datorn men har för liten karta, frågar en kille som säger att jag ska gå åt andra hållet. Jag trodde inte att hotellet låg bortanför all civilisation vilket det känns som ett tag, och gatorna och kvarteren i Turin är långa. "And your computer ... no ... coz dis area ... is bad, you know, bad". Deja-vu.

Jaha, vad ska man säga om Nice?

Jag har promenerat i stan en hel del och jag har fortfarande inte skaffat en karta. Det är mycket lätt att orientera sig. Hotellet ligger nära det mesta och stan är inte stor.

Vacker stad, oftast soligt! Gamla stan påminner mycket om Stockholm, med smala gränder, vackra hus och sneda hus, konstgallerier och gott om restauranger och glassförsäljare.

Övriga stan är också vacker. Det känns som relativt gamla hus, men kanske de bara har valt att konstruera detaljrika, vackra hus. Här finns inga trista kommunalbyggnader eller Domus-väggar.

Det är rätt slamrigt. Hård trafik. EU-moppar är det som gäller. Man åker själv. Man åker två. Man har hunden med sig på golvet.

En spårvagnslinje byggs i stan; det är extra rörigt och trångt just nu, och det känns som att de bygger hela linjen i ett svep för det arbetas långa sträckor. Det blir klart 2008.

Det finns många restauranger. Mycket italienare, en hel del asiatiskt och en del med franska specialitéer. Det enda märkliga är öppettiderna, för en tråksvensk som är van vid att alla gör samma sak. Här öppnar man kl 17, eller 19, eller stänger kl 17, eller har öppet bara på vardagar, eller någon annan kombination, t ex att ha öppet men bara sälja dryck för att köket öppnar senare eller stängde precis.

I regel finns uteservering och/eller större öppning mot gatan vilket inte bara är positivt. Som sagt, det är bra med trafik.

Nära hotellet kan man gå in på en sömnig italienare och få en fantastiskt god pizza efter kl 21 medan den italienskättade personalen passionerat följer en fotbollsmatch på en liten rund tv med antenn ovanpå på ett av gästborden. Gå till samma restaurang efter kl 19 och du får dålig service ackompanjerat av bedövande trafik och avgaser.

Fem sekunder från hotellet finns en marockan. Det här är en restaurang vars öppettider är riktigt suspekta. Antalet gäster överstiger aldrig fem. Jag undrar om det kan gå runt. Maten: tja, jag har inte ätit marockanskt tidigare. Delvis var det tråkigt, delvis gott, nya smaker och extremt starkt, delvis påminnande om någon svensk julkrydda.

Några minuters promenad från hotellet, nära gamla stan, finns ett par fisk-restauranger. Här kan man få enorma fat med musslor och hummer och annat (har inte provat).

Ett tätare utbud ligger dels kring Cassini-hamnen (där alla yachter ligger, vaktade av vågbrytaren med fyrtornet), dels längs stranden (Promenade des Anglais; där finns också Hotel Negresco, känt för maten om inte annat (lunch 500 kr).

Musee d'Art Moderne et d'Art Contemporain var tyvärr ingen höjdare, inte just nu åtminstone. Matisse-muséet vill man endast till om man är enormt fascinerad av hans konst. Jag är inte det. Närmaste granne är de romerska ruinerna och tillhörande museum. Ruinerna var värda en titt. Marc Chagall-muséet snubblade jag över på väg upp till Matisse-muséet. Det uppskattade jag. Mest riktigt stora målningar; små tavlor på fotot här på bloggen.

I stort ... himla trevlig stad! Har också ett bra hotellrum här, allt nytt och fräscht (inklusive kokvrå; kyl, frys, kokplattor, micro, kaffebryggare etc, allt till riktigt bra pris). Tvättmaskin finns att hyra på hotellet; funkar bra. Swimmingpool på taket på sjunde våningen ... intresserar mig inte så mycket men jag har provat. Kallt var det, men skönt i solen och vacker utsikt!

2007-09-18

Jag sitter på tåget mellan Avignon och Nice.

Igår tog jag tåget från Perpignan via Montpellier till Avignon, för en hotellnatt där. Före det tvättade jag samt åt lunch i Amélie les Bains. Jag åt en Assiette Nicoise. Mannen som drev restaurangen var en trevlig figur som kunde lite engelska faktiskt. Han var från Nice sa han. Några minuter senare fattade jag att nicoise betydde från Nice. Gott var det i alla fall. Vi försökte lista ut vad beignet de fleur var på engelska men lyckades inte. Hur som helst, god anrättning med flera olika grönsaker, panerad (beignet de fleur?) fisk, lime, oliver, basilika och en corsikansk kastanje-öl till det.

Hittills har jag lyckats ta mig fram i Frankrike utan att komma på vad mat eller äta heter på franska. Boisson är dryck. Poisson är fisk. Jag ska leta på några ordlistor på diverse språk och ladda ner nästa gång jag kommer online.

Senaste natten, alltså i Avignon, bodde jag på ett hmmm ... ska jag säga modernt hotell/motell, av japansk modell gissar jag, med tanke på namnet, Bonsai Hotell. Ett Lego-hotell. Separat byggnad med reception och frukostlokal. Ingång till alla rum från utsidan. Lego: för att det verkar ihopsatt av byggklossar. Det kanske går att sätta ihop alla tre våningarna på 24 timmar, vad vet jag. Rummet är normalt men badrummet (toalett + dusch) på en kvadratmeter är en plåtlåda med bara en, horisontell, skarv. Tvättstället, ej i badrummet, hade kran av vit och röd plast. Hela byggnaden känns känns som en effektivitetsuppfinning från 1986. Bara 300 kr per natt. Luktade illa, dåligt rengjort, dålig spolning, dragigt. Rekommenderas ej.

Kvällen före när jag gick från tågstationen lockades jag av ringmuren och gick in i Avignons centrum och tog en titt. Vackert, men hade inte mycket tid; det var kväll och det var åt fel håll med tanke på hotellet. Taxi-bilar mycket sällsynta. Promenerade tillbaka och hittade till slut hotellet. Göm kameran, tyckte en hjälpsam butiksinnehavare på vägen. Och det var ett risigt och dystert område söder om stationen och bort till affärsområdet där hotellet låg, och det blev mörkt, och det kändes något obehagligt och osäkert, framför allt för att jag inte hade någon karta utskriven, bara hade memorerat vissa hållpunkter från en karta på en busshållplats och endast anade avstånden. Med facit i hand: löjligt, bara en trist och lång väg att gå när man bara vill slänga sig på sängen och sova. Dessutom jättenära TGV-stationen som jag skulle åka från i morse.

En halvtimme efter att jag checkade in kom ett riktigt skyfall, vackert åskväder, oavbrutet blixtrande som lyste upp hela himlen.

Tittar nu ut över medelhavet från andra våningen på TGV. Strålande väder. Nästa Cannes.

Bild: Jag har anlänt till Nice, och det är stekhett.

11/9 reste söderut med tåg och tog in på hotell utanför Perpignan.

Idag 16/9 tog jag mig till Gorges de la Fou. Det sägs vara världens smalaste ravin. Det smalaste stället är 80 cm. Ravinen är försedd med en gångbro ovanför strömmen (Le Tech) . Det tar 15-20 minuter att gå hela sträckan i en riktning.

Checkar ut imorgon.

Turistigt värre. Tog mig till obelisken och gick genom Tuileries-parken till Louvren. Drog igenom Egyptiska samlingen (det tog aldrig slut) och sprang förbi Mona Lisa.

Promenerade vidare, letade på en restaurang.

Allt jag har ätit i Paris hittills har varit mycket gott och relativt billigt. Allt jag åt i England var trist och vad ska jag säga, inte prisvärt helt enkelt. Ofta har de ju inte mat över huvud taget, om man går in på en pub i England (något som inte går att finna i Sverige alls på grund av regler för servering av alkohol).

Åkte upp i Eiffel-tornet vid solnedgången. Tänkte gå upp till första eller andra våningen men trapporna stängs kl 18; jag missade det precis, men med tanke på känslan i hissen vet jag inte om jag hade kommit så många steg upp i trappen.

Jag har bara en natt till bokad här; ska se om jag kan förlänga det.

Positiv överraskning: Hotellet ligger i anslutning till La défense, de nybyggda skraporna i västra Paris! Jag började undra när jag läste La grande arche på kartan när jag satt i t-banan fredag kväll. Är inte det den här enorma kvadraten? Visst var det det. Mycket futuristisk känsla i området. Stål och glas, gräsmattor, alléer och konstverk; vackert.

Och för övrigt bara positiva saker att säga om hotellet: Jag har bytt från total avsaknad av utsikt att tala om i London, till 11:e våningen med utsikt mot en park, skrapor, milsvid utsikt över Paris och en tredjedel av Eiffel-tornet. Dessutom gratis fungerande snabbt trådlöst bredband, skrivbord och matbord. Och -- kokplattor, micro, kyl, frysfack och diverse husgeråd :) Allt till lägre pris än i London. Vad hände?

Jag har under dagen försökt ta bra bilder i La défense, samt promenerat längs Avenue Charles de Gaulle, vilken går i rak linje mellan La grande arche och Triumfbågen. Gick vidare också till Eiffel-tornet men tar mig upp en annan dag.

I förmiddags checkade jag ut utan att ha något annat bokat. Jag sitter nu i tunneln under kanalen, från Waterloo, destination Paris. Det var ju en svag tanke på tidigt stadium och så blev det. Jag hann med att tvätta på ett allmänt tvätteri, samt boka hotell i Paris via webben.

Kl 05:30 i morse: Fyra timmar sömn. Djupsömn. Brandlarmet går på hotellet. Och när jag säger brandlarm, då talar vi inte bara nervöst pulserande ljudlarm, utan även ett blinkande rött varningsljus som fyllde hela rummet. Hundra procent ren skräck, då det dels tog tre sekunder att fatta att jag faktiskt var vaken, och inte kunde vakna ur denna mardröm, samt att fatta att det inte brann; larmet stängs av efter 5-10 sekunder. Ingen röklukt och ingen rök eller eld syns och inget hörs från andra hotellgäster annat än lågmält prat. Skräcklarmet går på igen efter en halvminut och stängs av efter 5-10 sekunder.

25 minuter senare. Samma sak igen. Klär på mig och går ut i receptionen för att fråga vad som pågår. Två till har gjort samma sak. Något fel på systemet, säger receptionisten; inget att oroa sig för, det brinner inte. I'm so sorry.

Har lämnat Calais. Jag är i Frankrike för första gången för övrigt. Strålande väder även idag.

Jo, musikalen igår var givetvis Spamalot, skriven av Eric Idle. Han har plockat fritt från Monty Pythons produktion, med Holy Grail som huvudtema. "Sets musical theatre back a thousand years". Musikaliskt mycket varierat. Monty Python-humor, meta-humor. Mr Notappearinginthisshow. Afrikanska svalor. Holy handgrenade. The knights who say Ni ger som andra uppdrag till King Arthur att sätta upp en musikal i London West End ... De saknar dock judar. De hittar till slut den heliga graalen -- under säte D1, parkett.