Gullsings blogg

Aj, då jag lyckades förlora vad jag hade skrivit och får ta om det från början. Hoppas bara att jag får med allt, för jag tyckte, att det jag hade skrivit, såg riktigt bra ut.

Jag har blivit ordentligt biten av Reseguiden. Varenda dag kollar jag alla nya bloggar och bilder. Det är så roligt att läsa om andras resor också, även om jag inte skulle drömma om att resa hit eller dit. Är det fler än jag som är lika tokig som jag?

Vi brukar resa två - tre gånger om året, men ett år blev det fyra. Det året blev det först tre veckor på Tenerife i Puerto de la Cruz i januari - februari. Sen blev det en extra resa till Fuerteventura, eftersom B:s dotter fyllde 50 år och vi ville överraska. Hon och hennes man skulle nämligen åka dit och fira i lugn och ro. Trodde dom. Visserligen blev vi avslöjade redan vid boardingen på Kastrup i Köpenhamn. Men, den största överraskningen bjöds hon på, när vi stod och skulle skriva in oss på hotellet i Jandia. Bakom ryggen på oss kom då B:s andra dotter med man och liten son och hojtade. (De bor i Täby). Då blev det skratt och skrik och dans i foyajen. Tro att folk tittade. Vi två visste ju om att de skulle komma förstås. Sen i maj - juni reste vi till Mallorca och Porto Soller och sen i september - oktober reste vi till Kreta och Rethymnon.

Så har vi ett talesätt att en resa består av tre delar. Nämligen planering och inköp. Sen kommer själva resan och sist kommer återupplivandet i minnet. Jag skriver faktiskt dagböcker varje dag på våra resor. Sen skriver jag in dem i Word och sätter in bilder i dokumentet. Jag skriver ut allt och för in i en pärm, så vi kan alltid se vad vi har gjort och var. Ibland kan man ju vara tveksam vid vilken resa man upplevde dittan eller dattan. Bemärk!!! Jag skriver inte dagbok, när jag är hemma.

Jag måste bara berätta om en fin upplevelse vi hade i söndags i Helsingör/Danmark.

Vår husläkarmottagning, Domus Medica, ville fira sitt tioårsjubileum och inviterade alla sina patienter till en festkonsert i Sct. Mariae kyrkan i Helsingör. Vår husläkare är Lars Mose-Christensen och hans fru Dunja Lundberg, som också är läkare, arbetar på samma mottagning. I annonsen stod det att hon skulle spela på Buxtehudeorgeln. Det var en överraskning för oss att hon kunde spela orgel överhuvudtaget. Vi fick höra att hon brukar vikariera även i Domkyrkan i Helsingör vid behov.

Buxtehudeorgeln.

Vi nappade förstås på inbjudan och i söndags den 11 mars begav vi oss till sagda kyrka. Det är en klosterkyrka, sammanbyggd med klostergångar och allt. Den ligger endast 5 minuters gång från hamnen. Vi hade faktiskt inte varit i Sct. Mariae Kyrka tidigare, så det var med nyfikenhet vi kom dit. Kyrkan hörde från början till Karmeliterklostret. Kung Erik av Pommern skänkte marken i Helsingör till munkarna, så de kunde bygga där. År 1430 grundades klostret. Kyrkan är byggd i sengotisk stil. Det finns många gamla kalkmålningar, som troligen målades vid ombyggnaden efter branden.

Kyrkans största sevärdhet är den gamla orgeln, som byggdes 1641 av orgelbyggaren Johan Lorenz. Den restaurerades 1662-63. Just vid den tiden var den kände organisten och kompositören Diedrich Buxtehude verksam just i Sct. Mariae Kyrkan i Helsingör. Han föddes år 1637, samma årtal, som står på altartavlan i kyrkan. Buxtehude var, som väl är bekant även organist i Helsingborg i Mariakyrkan och senare även i Marienkirche i Lübeck.

Kyrkan blev fylld nästan till sista plats. Man hade placerat karmstolar i rader om fyra längs hela mittengången i kyrkan. Det sorlades i raderna, men det blev knäpptyst när musiken började.

Så till själva upplevelsen, den underbara konserten. Den inleddes med ett stycke, som heter La Majesti av G. Telemann. Det var Dunja Lundberg, som spelade så skickligt på orgeln. Den lät fantastiskt mäktig. Nästa stycke var av Diedrich Buxtehude och det följde mer.

Den största överraskningen för oss var att Dunja Lundberg dessutom är en duktig sopran, som bevisades i ett stycke av G.F Händel, He shall feed His flock like a shephard.

Doktor Dunja Lundberg

Övriga medverkande var Peter Madsen, som är solotrumpetare i Danmarks Radios Symfoniorkester, Ove Mynderup, bas, Kunglig operasångare, Cecilie Möller, som sjöng alt och ackompanjerade. Christian Mose-Christensen, son i familjen, sjöng baryton och spelade gitarr. Hela tiden var det Dunja Lundberg vid orgeln.

Konserten var som sagt mycket omväxlande med verk från flera århundraden. Den äldsta kompositören levde mellan 1585 – 1672. Hans namn var Heinrich Schütz. Bland kompositörerna kan nämnas förutom de två redan nämnda Georg Philipp Telemann, Johann Sebastian Bach, Georg Friedrich Händel, Gabriel Fauré, Cesar Franck, Henry Purcell och Jeremiah Clarke.

Dessutom sjöngs en sommarpsalm: ”Det dufter lysegrönt af graes” och en visa i folkviseton av Torgny Björk ”Kärleken kommer och kärleken går”. Den sjöngs och spelades på gitarr helt bedårande av Christian Mose-Christensen och Cecilie Möller. Torgny Björk är den kompositör, som är senast född av alla här. Det kändes kittlande, att den mesta musiken som spelades på Buxtehudeorgeln, kunde höras redan på 1600-talet. Det har varit många generationers musik sen dess.

Hela konserten avslutades med den mäktiga ”Trumpet Volontary” av Jeremiah Clarke. Det stycket tillskrevs länge Henry Purcell. (Jag har en gång för länge sedan, som amatör, varit med och spelat andrafiol i just det stycket och då sades det vara skrivet av Henry Purcell. Därför var jag frågande till namnet Clarke, men det visade sig vara samma komposition.)

Allt som allt måste jag säga att det var en otroligt fin upplevelse att höra all den vackra musiken i denna underbara omgivning. Det kan tyckas vara nåt förunderligt, att det var rätt grått och mörkt ute, när konserten började, men att solen kom fram så småningom och vandrade längs väggen i kyrkan och just vid slutet lyste den upp hela altartavlan, som en mäktig strålkastare och överträffade alla vackra ljuskronor i hela kyrkan.

Under hela konserten var publiken andäktigt tysta och lyssnande. Men när den tog slut dånade applådåskorna. Jag fick en otrolig lyckokänsla i hela kroppen av framförandena. Allt var otroligt fint och vackert. Jag är förvisso ingen recensent, så jag kan inte uttala annat än beundran och tacksamhet, för vad som bjöds.

Doktor Lars Mose-Christensen gav en liten inblick om när kyrkan byggdes och talade om att den hade brunnit, men återuppbyggts senare, med mera.

Doktor Lars Mose-Christensen

Efter konserten bjöds på förfriskningar: juice, vin och sherry samt ”kransekager” i Laxmandssalen i klostret. Ett lustig namn kan man tycka, men det var en man på 1400-talet, som hette Poul Laxmand, som skänkte pengar till klostret och därför kallas kapitelsalen för Laxmandssalen”. Den fylldes till sista plats och alla pratade och glammade och tackade för väl utförd konsert. Båda de förtjusande syster Karin och sekreteraren Britt hjälpte till att servera och underhöll gästerna. Alla var i gott humör och den konserten glömmer jag sent.

Ett stort tack!

Äntligen har jag blivit färdig att lägga in bilder från Kos i Grekland. Bilderna är tagna både 2005 och 2006. Jag har valt ut de, som mest kan intressera andra. Alltså inga porträtt av oss och vårt ressällskap, utan av byggnader och sådant.

Kolla lilla Avin, som är förtjusande söt och pigg. Det är det enda porträttliknande jag har tagit med.

Jag tyckte att det var dags att skicka in några bilder från Sverige, dvs Skåneland. Det är ju här jag bor och vill visa vad man kan upptäcka här i Helsingborg med omnejd.

Detta gjorde jag i väntan på vår resa till Mallorca i maj.

Vi, som är så resglada och brukar titta på reseprogrammen på TVn, blev ordentligt besvikna på Packat och Klart på SVT1 i kväll. Det visades bland annat ett reportage om kryssning i Medelhavet. Det råkade vara samma fartyg, som vi reste med 2005, med avgång då från Barcelona.

Reporten, Bodil Ljungberg, skulle visa vad, som gör att så många väljer att kryssa numera. Hennes reportage anser jag vara helt under isen. Hon höll sig större delen av tiden med att man gick på gym och tränade. Själva fartyget visades knappt. Det är ju just fartygskänslan men vill ha med lyxen och så vidare. Inte något om att just hon var duktig i att träna och klättra i klätterväggen.

B.Lj. berättade inte om hur ompysslad man kan bli med SPA-anläggning och så vidare. Hon sa ingenting om hur god mat man får och hur ompysslad man blir med "egen butler" i hytten. Ingenting om vilka fina underhållningar och shower som finns varje kväll i teatern och på däcket dagstid.

Vad var det för nytta, att visa en utflykt till Aten och ta upp tiden. Den kunde nyttjas till annat. Hon kunde till exempel visa hur Splendour of the Seas såg ut, inte bara på däcket, utan även alla vackra interiörer. Det berättades ingenting om att det finns vackra butiker ombord och till och med konstauktioner.

Tro bara inte att vi var sådana att vi stannade i Kasinot och spelade nånting, men det var ändå värt att berätta om, för sådana som inte har kryssat tidigare och vi var inte på någon konstauktion heller. Men däremot solade vi och simmade i poolen på övre däck och var med om underhållningen där på dagarna, när vi inte var i land och tittade för oss själva.

Jag är smått ilsken, när jag skriver detta, så det blir nog lite osammanhängande. Det är jag ledsen för, men jag kände mig tvungen att skriva av mig ett tag. DET ÄR FINT OCH SKÖNT ATT KRYSSA. Som en av våra reskamrater sa; Har man kryssat en gång, gör man inget annat. Det gäller inte oss, för vi har varit på annat håll sen dess, men planerar eventuellt in en kryssning nästa år med våra goda vänner. Han fyller 70 nästa och och hon fyller 65 och säger sig vilja ha sällskap av oss på en kryss. Det blir nog i Medelhavet då också.

Nu är klockan mycket och det är dags att sova. Hade jag inte skrivit av mig det här hade jag fått svårt att somna. Det vet jag. Godnatt då.

Den 22 maj åker vi iväg till Palma Nova på Mallorca. Vi har varit där tillsammans, min karl och jag, tre gånger tidigare. Han har varit där fler gånger redan på 60- och 70-talen.

Första gången vi två åkte iväg var 1980 i juli månad, när det var industrisemester. B. hade flera veckors semester, men inte jag. Det regnade och ruskade hans första två veckor, så han blev sur och sa att han skulle åka nånstans och slippa regnet. Det var förstås sagt av en soltokig svensk.

Så blev det. Vi åkte på en veckas semester under juli månad. Då hamnade vi i Palma Nova, en ort som på den tiden inte var så trevlig längre. Vi bodde på ett hotell, som hette Loro Verde. Det slumpade sig så att vi träffade bekanta till B. på hotellet, som jag inte kände då. Vi hade trevligt ihop med dem. Men jag var inte så imponerad av stället. Inget större fel på hotellet däremot.

En dag skulle vi till Palma stad. Vi tog bussen dit och hamnade rätt kvickt på en servering. Där beställde vi varsin San Fransisco. Vi fick de mest fantastiska drinkar med otroligt mycket frukt och gott dricka. MEN, det var otroligt varmt den kvällen, så det tog inte lång tid innan vi tog en taxi tillbaka, för jag var färdig att svimma. Det var alltså inte mycket jag fick se av stan den gången.

Vi försökte Palma Nova en gång till efter 23 års uppehåll. Då bodde vi på hotell Hawaii. Vi hade köpt en resa med halvpension, men eftersom vi reste mellan den tredje och den sjunde maj, blev vi bjudna på helpension. De hade en fantastisk buffé både frukost, lunch och middag på kvällen. Vi, som hade sagt, att det var en så billig resa att vi ändå skulle gå ut och äta på restaurang nån gång i alla fall. Det blev inte så, för maten var så god och omväxlande. Efter nån dag frågade vi en av servitörerna var man kunde beställa vinet till maten, för vi hade sett att andra hade det. Det var också gratis. Det fanns rött, rosé, vitt vin och sangria.

Vi beställde en utflyktsresa "på Gatan". Den innebar att vi skulle åka buss, först in till Palma för att hämta ytterligare passagerare och sen till Inca, "läderstaden", där vi fick besöka en läderfabrik . Vi handlade ingenting där och vi såg inte heller någon annan göra det. Det finaste vi såg där var en herrskjorta i sämskskinn, men det är ju så opraktiskt.

Sen bar det över bergskedjan la Tramuntana på vindlande zic zacvägar ner till la Calobra. Där fick vi möjlighet att intaga vår matsäck vi hade fått med oss från hotellet, eftersom vi inte skulle äta lunch där. "Korgen" var mycket innehållsrik med både bröd, pålägg och frukter. Mums. Det enda vi behövde göra, var att köpa dricka på en restaurang, så fick vi sitta vid deras bord. Så blev det lite fri tid för oss själva.

Så gick det en båt till Porto Soller. Man fick själv bestämma om man ville åka med den eller ta bussen dit, tillbaka över bergen. Väl i Porto Soller blev vi mötta av guiden och de andra passagerarna. Men det var ingen tid över till att bese stället, utan vi fick i stället småspringa upp till busstationen, där bussen stod och väntade, eftersom båten hade varit försenad. Dessutom stod det ett tåg och väntade i Soller en bit upp i backarna.

I Soller var det samma sak. Vi fick halvspringa till tåget och hann precis med det. Tåget var väldigt fint med mahognyklädda väggar och med fina lampor i taket. Det lär ha kommit till Soller redan på 1910-talet. Det gick genom apelsin- och citronlundar. Det satt ett franskt par framför oss. Han öppnade fönstret och försökte plocka apelsiner. Det var ju faktiskt livfarligt och jag hade ingen lust att få hans huvud i mitt knä, så jag försökte på stapplande franska säga att det var dangereus pour la tête. Hans tjej sa ifrån, så han drog in huvudet och jag drog en lättnadens suck. Så gick tåget in till Palma och där fick vi ta bussen igen. Se det var en intressant utflykt.

Naturligtvis besökte vi Palma också senare. Jag lärde mig älska den stan. Det finns så mycket att titta på: vackra byggnader och massor av butiker. Jag har en man B. som älskar att gå i butiker och att handla. Så jag hade jätteroligt också.

Vi letade efter vårt gamla hotell, men hittade det inte, förrän efter ett par dagar. Då var det inte hotell längre, utan endast privata lägenheter. Men serveringen fanns kvar, så det blev några drinkar där under våra fjorton dagar på Loro Verde.

Efter ett par år var det dags för en resa till Mallis igen. Då åkte vi till Porto Soller, för vi hann se förra gången att det såg trevligt ut. Det gjorde det. I Porto Soller finns det en spårvagn, som går mellan Porto Soller och Soller. Spårvagnen är från början av 1900-talet. den är helt öppen av San Fransiscotyp. Mysigt.

Naturligtvis åkte vi in till Palma med buss. I slutet av 1990-talet hade man byggt en tunnel genom berget, så det tog bara en halvtimma in till Palma. Innan dess var det nästan bara framkomligt med båt. Båda gångerna vi var på Mallorca var katedralen stängd på grund av renovering, så jag har fortfarande inte sett den inuti. Hoppas att vi kan bese den i år.

En fin sak vi gjorde den här gången var att ta en utflykt till Son Amar, som är en nattklubb med mat och uppträdande. Det är förvisso inte billigt, men underbart. Rekommenderas. Vi ska försöka komma dit igen, när vi åker i maj.

Det var nog allt för den här gången. Hoppas att det inte är för långa tirader.

"Gullsing"

I går blev det inget skrivet eller uträttat, för min man fyllde år. Det blev lite kaffe med krans och tårta på kvällen. Det var alltså rätt lugnt.

Nu har jag jobbat igen med att lägga in bilder. Det blev resten av bilderna från Porto Soller på Mallorca våren 2004 och alla bilder från Rethymnon på Kreta hösten 2004. Det är inte alla bilder jag har därifrån, men kanske sådana som kan vara intressanta för andra. Jag kommer med nya bilder igen från andra håll. Jag tänkte mig att skriva några fler reseskildringar också från flera håll. Vi har rest så mycket till flera olika mål och jag brukar skriva dagböcker därifrån. Som jag har lagt in i datorn. De behöver redigeras lite innan jag lägger ut dem på nätet.

Jag har jobbat hårt med att lägga ut bilder i dag. Det kommer flera, när jag inte är så trött. Klockan börjar bli mycket. I dag lade jag in bilder från 3 olika år från både Puerto de la Cruz på Tenerife o Porto Soller på Mallorca. Bilderna från Porto Soller är inte klara ännu, så det kommer flera.

I morgon reser vi iväg till Kos. Det ska bli härligt. Vi får ju sällskap med ett par vänner som vi trivs mycket bra med. Mera rapporter kommer så småningom. Ha det bra alla.