Gullsings blogg

Jag önskar alla medlemmar en riktigt Glad Påsk och hoppas att vädret blir fint. Tag väl vara på er allihop.

Gilla

Den här gången vann jag två biljetter till TUR-mässan. Tack för det! Får se om vi kan resa upp till Göteborg, där vi faktiskt inte har varit på lång tid. Vi kanske ses!

Den första vinsten, biljetter till Sweeny Todd, kunde vi inte utnyttja, för vår biograf hade redan bytt repertoar. Tyvärr!

Gilla

Gustaf Lindström, som var Calles äldste bror, skulle åka till Kalmar med några kamrater. De tänkte skolka från gymnasiet och hade alltså inte lov av rektorn, som kallades Gubben, att resa. De skulle få låna en ”speljakt” (vad det betyder vet jag inte) av konsul Enequist i Visby. Speljakten kallades Elida. Gustaf tycker att det som är roligare än själva resan är tiden före, då man gör luftslott av den och sen minnet av resan efteråt. Detta skrev han i sin dagbok 1847, alltså samma år, som Calle skrev om sin resa ut på ”land”, som jag skrev en blogg om tidigare.

”Ändtligen den 12 kl ½9 på aftonen gick jag ombord sedan saker och ting blifvit inpackade. Länge hade kamraterna varit nere samt sålunda otåliga och förargade öfver att jag sölat. Snart seglade vi af. Wi sköto, hurrade m.m. Det gungade väl när vi kommo utom hamnbyggningen. Gottland blef allt mer och mer molnlikt. Jag gick ner i förn och lade mig men kunde ej sofva något emedan endast en tunn vägg skiljde oss från hafvet så att det sorlade och slog emot det, så att det var ett ständigt buller hela natten. Kl. 5 på morgonen klef jag upp på däck helt ruskig och otäck. Endast hafvet syntes rundt omkring. Det gungade försvarligt. Jag drack en kopp kaffe. Kl ½6 blef landt synligt. Öland nemligen. Fyrbåken på norra udden stod hög upp. Jag satt på däcket emedan jag ej kunde tåla den sura luften i cajutan.

När vi kommo landet närmare smällde Kapitenen af ett skott. Upp på däck alle man. Den ene seglarn efter den andra passerade förbi oss, en jakt höll ständigt efter oss, var än nära, än långt borta. Sedan sjöngo sångarne på däck. Ölands fyrbåken stack allt högre upp ju närmare vi kommo till landet. Jungfrun stod som ett moln midt i sundet, så dimmigt och högt. Det började blåsa allt mer, slutligen började blifva rätt storm jag kröp ner och lade mig i fören. Jungfrun skyndade vi förbi. Borgholms högt belägna slott stack snart upp. Jag klef upp fick kräckas, ty sjön häfde sig farligt.

Snart gingo vi förbi Refsudden. Calmar höga domkyrka stack upp från hafvet. Snart kommo vi allt närmare, hissade lotsflagg, men ingen lots kom ut, vi voro i ett brydsamt läge ty här utanför Calmar voro flera grund. Dock det gick lyckligt öfver. När lotsarne voro ombord måste slagbommen slås om. I häftigheten slogs nackterhuset omkull så att det nästan ramlade ombord. Wi lade till vid bryggan. Tullsnokar kommo ombord och sågo efter vårt fartygs pass. Wi hade redan ute på sjön klädt om oss, så att vi nu genast gingo upp slogo några slag i den snörräta stadens gator, gingo upp på Stadsvallen, sågo ut mot Slottet.

Wi gingo sedan ut genom en port med en lång brygga ut öfver grafven. Rostads park kommo wi till. Der gingo många rätt eleganta men jemerligt fula herrar, samt dito fruar och mamseller. Wi satte af till staden åter då Enequist, Engeström, Holmberg och Donner hyrde oss rum på Wärdshuset. Jag gick till en slägting, som ej hade så vett nog att be mig bo hos honom.
Wi åto ombord gingo och ströfvade omkring kommo utför staden i den gamla som var högt landtlig. Kl. ½11 lade vi oss uttröttade. Kl 9 nästa morgonen gingo vi in i Domkyrkan. Uppbyggd af Wachtmeister men dessinerad av Tessin. Ingen enda pelare finnas inne i Kyrkan. Altartaflan föreställer Christi nedtagande från korset, är målad af en bekant holländsk mästare. Ljuset utgår från frälsaren. Figurerna liksom sväfva på duken. Wi klefvo upp i tornet der tre små usla klockor hängde. Genom gluggarne sågo vi vidt ut på landet der hvitt och rödt landtgårdar framstodo ur den gröna skogen. Wi träffade sedan Sydow och Ekman (ett par av resenärerna) gingo upp på Gymnasium och sågo solemnitets salen som var hög som en kyrka”
Här har sedan Gustaf berättat om att de besökte samlingar på biblioteket. Det är nog lite jobbigt att läsa alla hans beskrivningar av samlingarna. Det lämnar vi bort.
”Men hvad som synnerligen intresserade var skalden Stagnelius handskrifter. Man såg huru utkasten till hans sköna skaldestycken varit, huru han indelat dem. Jag gick in i det tredje rummet som war högst nödtorftligen försedt med några få de allmännaste fåglar och fiskar.
Wi ströko sedan omkring på gatorna. Wi spisade en god middag på Gästgifvaregården. Nils Enequist och jag lade oss att sofva middag, men fingo det väl ej länge, ty snart ropade Holmberg upp en hop Gymnasister som kommo gående på gatan. Deras namn voro med hvilka vi drucko brorskål. Wi tågade sedan utöfver stora bron till Slottet. Portarne till den inre borggården voro slutna emedan fångarne voro ute. Slottsknecktar, 23, stodo med stora pistoler vid dörrarne. Wi kommo dock in. Rysliga bleka gestalter med wilda lortiga anletsdrag gingo under tystnad och i led efter, eller med sin mat.
Wi tågade först af upp till Slottskyrkan, som var lika ful som sen jag sist såg densamma. Så ner igen och upp i drabantsalen med vapen i taket och andra förgyllda sirater. Wi kommo derefter in i den höga audiencesalen. Så in i den Kongliga sängkammaren der en obäkligt stor säng står. Wäggarne som varit skönt inlagda äro liksom allt annat i slottet genom en otillbörlig vandalism sönderplockade och inskurna med obscena namn. I taket är målad en jagt der en Riddare kämpar mot ett vildsvin och detta nedlägges af hundar.
Sedan gingo vi ut på den gröna slottsvallen. Slottet tog sig så pittoreskt ut från alla de olika sidor, vi sågo det. Wi tågade af till Kyrkogården der flera vackra grafvårdar stodo. Wackrast var en af Carrarra marmor.
Så af med hela ungdomen till Rostads park, der capiten Gerler bestod punsch, sen Calmarienserna. Emedlertid sjöngo vi. I staden har en sångförening bildat sig. Wi voro några som åhörde den. Det var der många granna, af musicaliska grannlåter fulla sånger men ingalunda rörande eller vackra sånger.
Den 15.
I dag företog vi oss så Calmariter och Wisbyenser, att göra en öfverfärd till Öland der det i Köpingen Mörbylånga var marknad. Wi fingo hyra oss en båt för 4 Rd och satte oss i 17 stycken samt afseglade under ett vackert väder. Wi ilade förbi den gamla igenlagda skansen Grimskär på hvilken nu är en båk. Öland blef allt grönare och tydligare.
Sånger vexlade med muntra samtal och punschglasen. Wi seglade af kl 10 och kommo i land kl 2. Vi spatserade under sång upp, beställde oss en kroppkake middag. Öfverallt vimmel af fula bönder och lika fula bondquinnor med kryddesquastar. Hästar och magra hornboskap fördes och prackades med. Ändtligen kl 3 voro kakorne färdig men minsann blef der icke ett fasligt leben när 17 hungriga magar skulle fyllas. Flitigt gingo brännvinsflaskorne omkring och kroppkakorne försvunno från faten lika hastigt som imman från en spegel. Ändtligen efter ett idkeligt fåfängt omkringdrifvande stego vi kl 6 ombord och kommo kl ½10 till Calmar.
Den 16.
Calmar. Wädret var mulet och styggt.
Den 16 ströfvade vi i det duskiga vädret ut i Rostads park för sista gången. Rätt som vi på eftermiddagen sutto i vårt lugn på värdshuset kom en gammal man med små plirande ögon, sned mun och röd näsa sättandes upp till oss, presenterade sig såsom en Capitän Silfversparre, den der tyckte mycket om unga pojkar. Nu ville han göra bekantskap med oss, ropade strax på punsch som kom hvarpå ett drickande började. Wi drucko farbrorskål. Gubben stod och omtalade med en suddig röst sina äfventyr. Vid hvart och ett han svor vid ”djefvulen i min själ och hjerta” att det var sannt.

Nu några allmänna anmärkningar öfver Staden. Sedan branden 1800 har staden blifvit väsentligen förskönad. 5 långgator och flera tvärgator korsa staden. Husen äro höga och till stor del af träd, hvaraf så ofta eldsvåda der uppstår. Torget är stort och öppet. I dess ena hörn ligger den stora vackra Domen. Det omgifves för öfrigt af Rådhuset uppbyggdt af Carl XI; Stadshuset det stora höga Gymnasiehuset med flera wackra byggningar. 2 gamla hus liknande våra trappstegsformiga funnos i staden. Staden som ligger på en holme för kallad Pessarnholmen(?), är omgifven af raserade vallar, som begagnas till promenader. Flera bryggor leda ut till landet och gamla staden. Förnämsta promenaden är Rostadspark, till hvilken en präktig allé leder. I parken är ett hus med stor danssalong uppfördt. Kyrkogården ligger rätt bredvid.

Gamla staden som ligger på fasta landet hörer till Slottsförsamlingen. Innevånarnes antal uppgår till en 5 á 6000. Det var roligt att i motsats mot Wisby se hvilket hvimmel det var på alla gator i synnerhet på förmiddagarne. I allmänhet är folket fult, ogästvänligt nog, föga musikaliske. Den 17 i ett otäckt regnigt väder gingo vi ombord och lade med fullkomlig motvind ut. Efter ett långt och fåfängt kryssande emellan Grimskär och alla öarne satte sig någon i båten att bogsera. Slutligen lade vi under en fullkomlig stiltje ankar ute på strömmen.

På e-m blåste det något upp, så att vi kommo ett stycke sta, sen började det blåsa motvind så att det guppade upp och ned i fartyget, så kom en otreflig natt och en vacker dag. Wi hade under det vackraste väder en fullkomlig stiltje så att fartyget sakta framgungade under det vi på Ölandet beundrade de vackraste utsigter. De som voro mest vid mynt omkring 4 stycken gingo i Land, när wi kommo utanför Stora Rörs Gästgifvaregård och reste landtvägen till Borgholm. Beställde oss der en kroppkakemåltid. Vi som voro ombord brändes af en glödande het sol, milliontal med myggor svärmade ut ombord och stucko oss. Slutligen måste turvis några gå i båten och bogsera. En vind blåste upp och med dess tillhjelp körde vi in under Slottet. Högt beläget på en med mörkgrön ekskog beklädd klippa gaf det en majestätisk anblick. Wi kryssade oss in den lilla trånga hamnen, der vännerna stodo och väntade

Wi tågade på en klen spång öfver Borgholmsån in i den stora vackra Kungsträdgården, der näktergalen här och der började sjunga. I genom denna tågade vi upp till slottet på gräsrika betesmarker men en yppigt grönskande, skuggrik ekskog under våra fötter. Borgholms hvita hus och det blåa hafvet i fonden voro taflans linier.

Wi tågade in i borgen långs med tvenne höga murar af vallarne, kommo sedan in i Cassematter, mörka hvälfda ifrån dessa kommo vi in i en ofullbordad flygel med 8 portaler och hvilken varit ämnad till casern. Härifrån inkom man på den stora herrliga borggården. Med ledning af ofvannämde Rydström tågade vi af till undervåningen af södra flygeln mörka hvälfda rum, derifrån in i Kökstornet der den hemska djupa Jungfrubrunnen är belägen. När man härifrån vänder sina steg in i det gamla slottet kommer man in i ett rum der märken synas efter en balkong från hvilken Ivar Axelsson Tott en gång vid en belägring blifvit hjelpt på flykten.

Wi spatserade sedan upp i andra våningen till hvilken trapporna stundom voro en enda sten, här i vestra flygeln var ett stort rum som anses hafva varit kyrka. Carl Xs smårum äro otillgängliga emedan en våning som ledde dit är nedrasad. Skön var utsigten från det ena tornhörnet, der en utbyggning stack fram från slottet djupt under våra fötter lågo förskansningar jemnhöga med dessa sträckte sig ekarne. En och annan näktergal försökte sig till aftonens serenad. Sången om forntida minnen skallade i slottet. Det var en vacker stund. Uppe i tredje våningen syntes Calmar.

Under denna vestra våning äro fängelse rum. I södra flygeln gingo vi in och upp den så kallade garderobes trappan till vilken man ser vidt och bredt ut öfver Allvaren härifrån. Fram öfver nedrasade hvalf kommo vi långsmed muren till hvalfven över cassematterna här ofvanpå är en Trädgård, ovisst om den är planterad af natur eller konst. Det är en trädgård så tillvida att der i en behaglig naturens ordning stå planterade flerahanda träd.

Wi gingo tillbaka till staden genom en af ek och andra träd vackert skuggad väg. Efter ett af oss påtvingat kroppkakekalas satte vi åter af till Kungsträdgården, dit en hop Borgholms unga Köpmän bjudit oss. Win och punsch rann der. Wåra sångare öfverröstade näctergalen. De orgier som följde har Borgholms stads beskedliga innevånare väl ej på länge sett. Jag och några andra drogo oss bort till hvila. Jag glömde nämna att när vi voro i Kungsträdgården verser blefvo oss skickade af en poetisk Skeppare Nilsson på Stranden, som ock varit framme när Studenterne voro här. De handlade om en hälsning till oss och om Prins Gustaf att han länge måtte lefva, ty det var denna dag hans födelsedag.

Sedan jag som hastigast gjort en promenad till det vackra Rosenfors att hälsa på min faster gick jag till staden och afseglade efter klingande med Borgholmarne. Borgholm har ej alls förökt sig sedan jag sist var der. Hade ännu en långgata och 2 tvärgator. Ingen Kyrka; men skola som är stor nog. Wi plaskade av och voro nog långt ute i sundet då det genom motvinden började gå sakta. Hela Lördags e.m. Hela Söndagen lågo vi förbi den skimrande Jungfrun. Jag var sjuk och osund. Det började att blåsa häftigt. Wi kröpo till kojs. Det blixtrade på afstånd och störtade ned med regn. När vi om Måndagsmorgonen kröpo upp var Öland borta och vi sågo endast hafvet. Winden blef sednare på dagen oss gynnande nog och vi seglade bidivind. Blått steg Gottland upp öfver vågen. De skarpsynte sågo snart Wisby. Det gick allt fortare och fortare tills vi kl 4 eftermiddagen voro i hamn.

De höge auctoriteterne Landshöfding och Biskop voro mägta vredgade öfver vår färd. En stackars Löjtnant som gifvit oss betyg på att vi lemnat gevär ifrån oss fick arrest på 8 dagar på sina rum. Dessutom höll Biskopen ett häftigt strafftal som ej bekom Lectorerna synnerligt. Landshöfdingen bjöd Lectorerna till sig på middag, der de väl ej haft det för rart. Emellertid pratar man om att vi skulle ännu kunna få oss litet arrest.

Så tillbringade gymnasisterna sin tid år 1847. Det är skrivet på gammalsvenska och gotländska och jag hoppas att ni förstår detta också. Jag fick nämligen inga klagomål på min blogg om Calles resa ”på land” Dvs. Gotland. Jag har även noteringar från Calle, hur de tillbringade sina dagar med fester och massor med öl. Här är Gustaf 18 år och Calle var 14, när han började sin första dagbok.

Denne Gustaf Lindström blev sedermera professor i paleontologi på Naturhistoriska Museet i Stockholm. Han föddes år 1829 och dog 1900. Gustaf och Calle är min farfars farbröder.

Jag har inte varit i Kalmar mer än på genomresa och på Öland en halv dag. Det vore trevligt om någon ville berätta om sin stad och ö och vilka förändringar som har skett, sen Gustaf skrev om det.

Nu är det bara

81 dagar,
14 timmar och
7 minuter innan vi reser till Kreta och Chania.

Nu är det bara

187 dagar,
12 timmar och
32 minuter innan vi reser till Rhodos.

Oh, så skönt det ska bli! I dag har det snöat i Helsingborg.

Gilla

I dag har jag lagt in fyra filmer på min sida. Tidigare lyckades jag inte, men nu såg jag att det gick att hämta filmer med filändelsen .mov. Så har jag även uppdaterat min blogg från Palmanova våren 2007. I min dator, gick det i alla fall inte att se bilderna, endast bildadresserna. Nu är det fixat också.

Apropos film, så har vi tittat på en av våra favoriter idag: Shirley Valentine. Den har vi spelat in från TVn och tittar på den ibland, när vi har lite för dåligt väder och när längtan till Grekland blir för stor. Filmen var ju från början en teatermonolog, men den har överförts till film på ett enastående sätt.

Pauline Collins spelar rollen som Shirley Valentine. Hon spelade med i Herrskap och Tjänstefolk en gång i tiden.

Joanna Lumley spelar Marjorie som vuxen, en gammal skolkamrat till Shirley. Lumley är ju mera känd genom sina roliga tv-serier.

Tom Conti spelar Costas, mannen, som den gifta Shirley träffar på sin semesterresa tillsammans med en vännina.

Shirleys väninna har vunnit en resa till Mykonos och tar Shirley med sig. Man får se så underbara grekiska vyer, strålande solsken, kluckande vatten och otroligt korkade engelska turister, som bara vill ha det som hemma.

Filmen är en engelsk variant av Sällskapsresan kan man säga. Jag berättar inte händelseförloppet, om någon till äventyrs hittar filmen.

TARAMOSALATA

1 hg tarama eller slottskaviar på burk.
4-5 skivor vitt bröd.
2 tekoppar olja.
1-2 citroner.
1 knippa finhackad persilja.
1 ägg
Lägg brödet i vatten en liten stund. Krama ur vattnet. Lägg brödet och kaviaren i en skål och vispa med elvisp. Under tiden tillsätter man oljan och citronsaften. När det börjar likna en kräm, vispa i ägget. Till taramosalatan serverar man svarta oliver och finhackad persilja.

TIROPITA

2 paket djupfryst smördeg.
7 hg grekisk feta.
7 ägg.
2 tekoppar mjölk.
8 msk vetemjöl.
¼ kg smör ell. margarin.
salt och peppar.
Smula osten i en skål. Smält smöret, tillsätt mjölet och den uppvärmda mjölken. Salta, peppra och vispa ordentligt.
Låt såsen kallna och häll den över osten. Rör om. Vispa äggen och häll i dem bland osten. Rör om ordentligt.
Kavla ut smördegen tunt och kläd en ugnseldfast form med hälften av den. Fyll på med ostmassan och lägg resten av degen över. Häll sen lite smält smör över formen.
Skär till sist genom hela formen, så att det blir fyrkantiga bitar. Stänk några vattendroppar över och sätt in i 175-180 grader i ugnen. När pajen fått fin färg är den färdig.

DOLMADES

¼ kilo vinblad (finns i burk eller i lös vikt).
¼ kilo ris.
1 tekopp finhackad persilja.
2-3 finhackade gula lökar.
dill.
2 citroner.
1 tekopp olja
margarin
salt och peppar
Lägg vinbladen i kokande vatten och låt koka i 5-10 minuter.
Tag upp bladen och lägg dem på en ren handduk vid sidan om varandra. Ej på varandra!
Fräs löken i hälften av oljan och margarinet i en kastrull och tillsätt sedan riset, 1-2 tekoppar vatten, dill och persilja. Krydda och koka i ½ timme.
Vira in blandningen i vinbladen, ett i sänder. Lägg dolmarna i en stor kastrull och häll över resten av oljan och salta och peppra lite. Tillsätt saften av citronerna.
Lägg en tallrik över dolmarna för att pressa ner dem och häll vatten i tallriken. Lägg på lock. Låt koka tills vattnet har avdunstat.
Dolmarna kan serveras kalla eller varma, med citronklyftor.

MOUSAKA.
1½ kilo potatis.
7 hg köttfärs.
1 burk tomatkross eller tomatpuré.
1 påse riven ost.
1 msk finhackad persilja.
1 stor finhackad gul lök.
ströbröd.
bechamélsås.
salt och peppar.
Stek potatisen i tunna skivor. Bryn färsen och löken i en stekpanna med margarin eller olja.
Häll i tomaterna eller purén utrörd med lite vatten och persiljan.
Salta och peppra.
Låt allt småkoka tills vattnet dunstat bort.
Tag stekpannan från spisen, häll sen i tredjedelen av den rivna osten och 3-4 msk ströbröd.
Rör om. Smörj och bröa en eldfast form. Lägg först i hälften av den stekta potatisen och strö över riven ost.
Lägg färsen ovanpå och sen ett nytt lager potatis.
Häll över bechamélsåsen. Strö sen över resten av den rivna osten samt ströbröd.
Häll på lite smält margarin.
Låt rätten stå i ugn i 175-200 grader till ytan blir vacker brun. Det tar 30-40 minuter.

KEFTEDES.
1 kg köttfärs.
1 stor finhackad gul lök.
3 msk finklippt persilja.
7-8 skivor vitt bröd.
1 citron.
3 ägg.
1 msk olja.
salt och peppar.
rosmarin.
oregano.
Blötlägg det vita brödet i vatten en stund. Krama sen bort vattnet ordentligt.
Blanda köttfärsen med löken, brödet och alla andra ingredienser.
Forma rätt stora bullar av färsen, rulla dem i vetemjöl och stek dem sen i margarin eller olja.

Recepten kommer med inspiration från boken ”Vi lagar grekiskt” av Hará Ljunggren. Smaklig spis!

Så var det dags att berätta om grekisk mat och grekiska matställen.

Eftersom vi har varit mest på Kos, börjar jag med det. I Kos stad finns vår absoluta favoritrestaurang. Den ligger en bit till vänster ovanför Delfinfontänen och heter Eudokia, som är namnet på Mamma, som huserar i köket. Den heter också Mummys Cooking, så turisterna kan läsa texten. På Eudokia, serveras olika rätter dag för dag allt efter tillgången av råvaror. De har en liten uteservering, som är livligt frekventerad av både greker och turister. Ilias, som servitören heter, är son i huset. Han brukar sätta sig ner vid bordet och fråga om man är sugen på fisk- eller kött-rätt. Efter vad man bestämmer sig för, rekommenderar han vilken eller vilka förrätter, som passar till. Det är jättegod mat som serveras och Ilias ger underbar service. Vi har ätit bland annat Souvlai och Moussaka där. Men vi har ätit så många gånger där att man inte kan räkna upp allt. Det skulle bli för långrandigt.

Eudokia, Mummys Cooking. Kos.

Så har vi hos Yossuf (Josef) vid Lambi-stranden. Det är också en familjerestaurang med mycket god och varierad mat. Vi blev rekommenderad den av vår ”släkting” Osman, som är grek. Han har varit gift med min systerdotter. Där finns också både greker och turister som äter gott. De har stora portioner, det är nästan att man inte kan äta upp.

Hos Youssuf (Josef) Kos.

Ett gyros-pitaställe ligger i backen upp mot stora torget, där saluhallen finns. Det kallar vi för Marias gyros. Där har vi till och med blivit bjudna på ouzo, som vi själv fick hälla upp från en literflaska. Deras gyros är jättefina.

Marias gyros-pita. Kos.

Det finns många olika ställen uppe i gamla stan, som kan rekommenderas. Vi har ätit på Zorbas, som ligger längst uppe vid ett torg, och Victoria Hamam vid samma torg. Det finns många tavernor däromkring.

Men där vi äter nästan alla våra luncher är hos Abraham på Plaza. Han har hand om en mängd med solsängar, som man som gäst inte behöver betala för. Det är hans fru Selma, som huserar i köket. Vi har ätit gott där åtskilliga gånger. Speciellt deras lever är bra.

Abraham, Selma och dottern Denis på Plaza. De har en mindre son också.

Ovanför stan i Platanias har vi ett annat favoritställe, Serif. Det är också en familjerestaurang med god service och god mat. Första gången var vi där var 1992 och då togs beställningen emot av en liten gosse, han var kanske 11-12 år. Han pratade engelska. Men han fick inte ta emot pengarna, när vi beställde och betalade notan. Han finns fortfarande kvar tillsammans med sin bror och far. Det jobbar också två aunties där. I samband med att jag lämnade fotografier från ett föregående år, fick jag komma ut i köket och titta. Oj, så fint det var. De hade en jättestor kyl med massa olika maträtter. Som sagt första gången vi var där åt vi en underbar lunch, som bestod av tzaziki, keftedes och turkisk aubergingryta. Sen har vi ätit där varje gång vi har varit på Kos. Rekommenderas! Det går buss dit, om du inte orkar gå. Man kan ju förstås också ta taxi, som inte är speciellt dyrt.

Restaurang Serif Platanias Kos. Det är den lille Orchan, som serverade oss första gången 1992. Nu är han vuxen.

Så var vi på Santorini. Där fann vi ett ställe, som var outstanding. Det hette No Name och där åt vi världen godaste Chateaubriand. Vi stannade i Kamari en vecka och fortsatte sen till Naxos i en vecka.

No Name Santorini

På Naxos hittade vi en krog, som hette Scirocco. Det låg på ett mysigt torg med flera serveringar runt omkring. På Scirocco åt vi också mycket god mat och på min födelsedag blev vi bjudna på en jättetårta där, som vi delade med två danska par. Det ena blev vi bekanta med redan på Santorini och det andra satt bordet vid sidan om oss. Det blev ändå tårta över. Varmrätterna var mycket fina också.

Scirocco Naxos

Nere vid strandpromenaden åt vi hos Popis Grill. Det var även en butik med ost och vin. De serverade helstekt lamm, som grillades i en roterande grill hela dagen. Det smakade underbart.

Popis Grill Naxos

Så uppe i gamla stans gränder hittade vi ett annat ställe Koutoki. Det var en norska och hennes grekiske man, som hade den. Man fick sitta uppflugen i en trappa och vänta på sin tur, om det inte fanns plats.

Taverna Koutouki

På Kreta i Rethymnon fanns det en hel del fina krogar. En av våra favoriter är Manolis Place. Han har tre krogar med samma namn. Den äldsta ligger intill vårt dåvarande hotell Melmar. Den är nog den mysigaste tycker jag. Vi beställde bland annat kleftico och . Maten är jättegod. Manolis går själv runt bland borden och myser som en tomte. Han är känd för sina stora mustascher. När vi reste hem, fick vi en flaska av hans egentillverkade ouzo. Den hade en etikett med Manolis på.

Manolis Rethymnon, Kreta

Så hittade vi en liten krog i gamla stan som heter Taverna Vassalos. De har grillplattor till mycket bra pris, för två personer och det inkluderar även vin till maten. Man kan välja mellan fisk eller kött. Det är mycket stora plattor man får och goda.

Taverna Vassalos Rethymnon, Kreta.

Nere vid hamnen ligger det en restaurang, som heter Helona. Man kan gå in både från hamnen och från torget på andra sidan. De har väldigt god mat. En rätt, som vi blev alldeles till oss av, är vildgetgryta, som smakar vidunderligt gott. Den serveras med pommes frites, ris och bakad potatis Bli inte rädd för geten! Den är mycket god och mör.

Helona Rethymnon, Kreta, sett från torget.

Första gången vi var i Rethymnon fick vi ett par vänner från rummet vid sidan om vårt på hotellet. De hade hört talas om ett ställe utanför stan, som hette Taverna Fantastico. Det ville vi prova alla fyra och fick beställt taxi och så åkte vi dit. Det var en familjerestaurang, där far låg och sov på ett par stolar, när vi kom. Han var väl trött. Vi var de enda som var där från början, men vi beställde olika rätter, som vi delade på. Där hade vi en mycket trevlig helafton. Vi hade en förtjusande utsikt, för det låg högt uppe i bergen.

Taverna Fantastico.

På Zakyntos bodde vi i Argassiområdet. Där fanns de massor av krogar på genomfartsgatan. Men vår favorit blev Taverna Edem uppe i backarna ute på ”landet”. Jag har beskrivit restaurangerna i Argassi i min blogg om Zakyntos, så det är nog ingen större idé att upprepa det här. Läs min blogg i stället!

Taverna Edem.

Ja vi har ju varit på många olika ställen, men jag har inte namnen på alla ställen vi har frekventerat. Man får ju bara notor på grekiska och det är ju inte så lätt, som icke grek att utläsa, var man har varit, om man inte som jag brukar göra på äldre dar, skriva dagbok varje dag och berätta för mig själv, var vi varit. Det blir för jobbigt att uttyda bokstäverna, som ofta är skrivna för hand också. Ja, Grekland har mycket härlig mat överallt och det går inte att beskriva allt vi har ätit. Vi brukar allt som oftast gå upp i vikt under semestern, för maten är det bästa nästan med Grekland. Mat är hela födan.

Puerto de la Cruz på Tenerife, där vi har varit flest gånger, har vi några restauranger vi verkligen kan rekommendera. I gamla stan ligger det ett ställe, som heter La Papaya. Det är en familjekrog med verkligen väldigt god mat. En av deras specialiteter är Conejo con salmorejo y papas arrugadas. Det betyder kanin i en stark sås och saltinbakade potatisar. De ska ätas med skalen på. Verkligen gott! Den bästa lammrätten fick vi här också. Det var rostat lamm. Oj, oj! De har mycket att välja på och har en trevlig lite gammaldags inredning med stenväggar och med en ”önskebrunn” strax innanför ingången. Mycket trevlig och omtänksam personal.

La Papaya, ett lite äldre foto.

På strandpromenaden ligger en trappa upp en kinesrestaurang, Dragon de Oro, som serverar bland annat Pekinganka, som är förfärligt god. Man kan ju äta deras menyer också och få olika rätter. Där trivs vi, för vi får alltid fönsterbord med utsikt över havet. Så blir det, när man är stamgäst år från år.

Dragon de Oro.

Så brukar vi äta nere vid Plaza Charco på restaurang Columbus Plaza. De har mycket att välja på. Vi åt bland annat anka där, som var utmärkt god. Där sitter man och tittar på spanjorerna, som går sin volta på lördagar och söndagar. Naturligtvis är det alltid mycket folk.

Resturang Columbus Plaza

Vi brukar också äta på en restaurang, som tillhör hotell Marquesa. De har både ute och inneservering. Vi brukar helst sitta utomhus, för de har en så trevlig underhållning på kvällarna. Det är en grupp, som kallar sig för Los Ifara och de sjunger och spexar ordentligt. Det är mycket underhållande. Från Marquesa har man också utsikt över folk, som går förbi.

Marquesa, Los Ifara

Puerto är en stad med matställen från hela världen. Vi hittade till exempel en peruansk restaurang vid bussterminalen. Jättegod mat. Jag känner naturligtvis till flera än de uppräknade. Vill du veta mer, kontakta mig gärna och fråga. Jag svarar om jag kan.

Puerto är en mycket trevlig stad att vistas i som turist med havsvattenpooler, en Botanisk trädgård, en orkidéträdgård, La Rosaleda och mycket mer, inte att förglömma Loro Parque. Det är en zoologisk och botanisk trädgård. Där visas bland annat delfiner, sjölejon, fiskar, pingviner och naturligtvis papegojor. Loro betyder papegoja på spanska. Det är en mycket trevlig upplevelse i den parken och man får nästan använda en hel dag, för att hinna se allt. Man får bara inte missa den upplevelsen.

Det är mycket vackert i Puerto de la Cruz, vackrare än på sydsidan, som är byggt enbart för turisterna. Puerto är en levande vacker stad med mängder av grönska. Där bor också lokalbefolkningen i motsats till Playa de las Americas, där man pendlar till och från sina jobb.

Så har vi fått massor av god mat, när vi var i Chandiaområdet på Fuerteventura. Läget är sådant där, att de flesta, som kommer dit är tyskar och de har för det mesta all inclusive. Det innebär att restaurangerna där har en mycket hård konkurrens om gästerna. Man har mycket god kvalitet och stora portioner samt billiga priser.

Ett ställe, som vi brukade frekventera, är en by, som heter Morro Jable. Det ligger på gångavstånd från Chandia och vårt hotell. Där finns bland andra en krog som heter Vesubio. Där åt vi några gånger. En rätt, vi åt, var sjötunga meunière, som var den största vi någonsin sett. Den var enormt saftig och god.

Vesubio

Nere i Chandia hittade vi en hel del krogar, som serverade fin mat också. Restaurante Chino China Town hade mycket god kinesmat. La Casa Vieja serverade oss fläskfilé med bearnaisesås (Solomillo Cerdo) och kanariska potatisar. Vi fick så stora portioner, att vi trodde att vi fick varsin halv fläskfilé åtminstone sex hekto.

La Casa Vieja

På Mallorca bodde vi i Palma Nova. Första gången fick vi all inclusive, därför att vi hade beställt resan mellan den tredje och den sjunde maj. På hotellet, Hawaii, var det så god mat, så vi åt inte ute någon gång alls, fast vi hade bestämt oss för att göra det. Resan var så billig ändå. Egentligen skulle det ha varit halvpension.

Sista gången vi var där, hade vi frukostbuffé och då åt vi ute. Där hittade vi ett ställe, som hette Rumbo Sol. Där åt vi lever, som är en av våra favoriter. Den smakade superbt.

Tabu var ett annat ställe där vi åt sjötunga meunière. Gissa om det är en av våra favoriträtter. Den var himla god här också.

Goodfathers hette en restaurang, som hade bara norska och svenska tjejer till servitriser. Vi råkade gå förbi en förmiddag och gick tillbaka samma kväll. Grillade revben med bakad potatis till blev första rätten vi åt där. Det var mycket gott. Vi var tillbaka igen och då åt vi bland annat lambsleg, som var av enorma mått. Ett sådant hade räckt till oss båda. Men gudar, så gott det var.

Goodfathers

I Barcelona, där vi stannade en vecka efter vår kryssning i Medelhavet och där hittade vi en restaurang, som blev vår favorit. Den hette el Troubadour. Där blev det spett med kyckling och lamm och rostad potatis och grillade kronärtskockor till. Det var tre olika såser till maten också. Deras oliver var jättegoda, så vi fick dubbla portionen, som hörde till. Sen blev jag väldigt sugen på dessert. Jag beställde tiramisou och B. fick glass med chokladsås. På kvällarna åt vi tapas där och de var underbara.

El Troubador.

Vår lunchrestaurang, blev Nou Celler en bit från Picassomuseet. Där åt vi mycket god mat och jag vill rekommendera, att man äter till exempel en tre rätters lunch ute och tar tapas på kvällen. Det blir faktiskt mycket billigare.

Nou Celler.

Ja, detta var, vad vi eventuellt kan rekommendera från våra resor i Spanien.

Jag vann en biljett för två till filmen Sweeney Todd. Tack så mycket! Jag brukar sällan eller aldrig vinna något. Så detta var ett undantag.

Dessutom vill jag tacka alla, som har röstat på mig i omröstningen, som pågår. Aldrig hade jag väl trott, att jag skulle bli med bland de 100 ”bästa”. ´Rösta gärna mera!!! ;-)

Gilla

Läs nedanstående dagbok, som är skriven av en fjortonårig pojke vid namn Carl Silvius Lindström. Han kallades Calle. Han fick sin dagbok på sin födelsedag den 6 juni 1847 och skildrar här en resa han gjorde med sin fader, Gustaf Lindström, som var Kunglig befallningsman (en slags Kronofogde). Pappa skulle företa en affärsresa på land, som Calle skriver. Jag har låtit gammalstavningen vara kvar. Men jag tror nog att du kan förstå den. Det var värre att tyda Calles handskrift kan jag verkligen intyga.
Calle var mycket konstnärligt lagd och tecknade mycket. Tyvärr blev han inte så gammal utan dog, när han bara var nitton år i rödsot. Hans familj bestod av mor och far och de var elva syskon. Pappa lät gossarna utbilda sig och flickorna fick grundläggande utbildning. Den äldste sonen hette också Gustaf. Han blev så småningom student i Uppsala och läste sen vidare. Till slut blev han professor i paleontologi på Naturhistoriska Museet i Stockholm. En son blev apotekare i Visby och byggde det nya apoteket på Hästgatan.

Min farfars far blev sjökapten och reste så småningom runt världen. Han omkom med man och allt vid en resa till Shanghai via Goda Hoppsudden. Redan tidigare hade farfars mor och farfars äldste broder, Herman, dött i Gula febern vid Rio de Janeiro, när de var med på hans fartyg. Herman var med som manskap på fartyget. Så de var mycket beresta redan på den tiden.

Se markeringen B på kartan. där bodde familjen Lindström på 1800-talet. Numer kallas det för Engeströmska huset. Se min blogg om min nostalgiska resa.

d 29 Junii (1847)
Enligt aftal den 27 dennes skulle jag tillika med Pappa fara på land i dag. Klockan var ungefär 7 på morgonen då vi begåfvo oss på väg. Wid den s.k. ”Kolmodins Tomt” äro tvenne vägar, den ena kallas Östervägen, den andra Vester-vägen. Den Socken i hvilken vi för denna dagen skulle sluta resan kallas Alfwa, belägen 5 o ¼ mil från Wisby.
Men jag vill beskrifva hvarje Socken för sig. Man kunde komma både Östra o Vestra-Vägarne till Alfwa. Wi togo den Westra. Den första Socken vi genomreste var Westerhejde. Under resan genom denna Socken såg jag intet anmärkningsvärdt mer än att jag jemt hörde Starens quitter m.m. Nästa Socken hette Tofta, om hvilken intet kan af mig i denna bok an-märkas. Nästa Socken hette Eskelhem intet anmärkningsvärdt, men ju längre söder man kommer, desto större och sädesrikare fält, samt fetare beten finner man. Nu fingo vi sikte den lilla Westergarn-Kyrkan o äfven Westergarns-Holmen som lyder under Wisborg ½1 mil från Wisby. Äfven syntes här dunkelt såsom ett blått Moln Carls-öarna. Nu hade vi nästan hela vägen sjön i sigte.
Dernäst kom Sanda Socken o slutligen Klinte. Jag säger slutligen emedan jag om denna Socken har mkt mer att berätta, än om de andra Socknarne. Genast efter ankomsten dit togo vi in hos en Fru vid namnet Backér o spisade där frukost. Sedan den var tagen fick jag under-rättelse att ofvannämnda Professor Bohemans söner voro der. Fördensskull gick jag ut o såg mig om allerstädes i Klinte äfven på Hamnen, för att roa mig o äfven för att träffa Bohemän-nerna. Efter länge gående hit och dit träffade jag dem ändteligen. De hade badat nere på hamnen och vi beslöto att gå ner och bada igen, men detta tillintetgjordes genom min Pappas snara afresa o genom deras egen Pappas ankomst. Genast, som jag kom in från Hamnen satte jag mig på wagnen o så bar det af sedan vi tagit afsked af hvarandra.
Nu gällde resan till närliggande Anexen Fröjel, der vi skulle uppehålla ett par timmar, förmedelst en Auktion, som Pappa der skulle förrätta. Efter dennes slut, o sedan vi intagit någon förfriskning reste vi derifrån till Lefvede. Der intogo vi middag på värdshuset Burge. Pappa o jag hade emnat oss göra ett litet besök vid Skogs i Lefvede, men, emedan Herrskapet var borta, blef detta besök uppskjutet tills i morgon. I o meddetsamma detta besök blef upp-skjutit tills i morgon, blir ock vår tillämnade resa till Sundre o mitt besök hos HobergsGubben äfven uppskjutet, men nog med detta. Derifrån Kl. ½ 4 eft.m. reste vi till Fardhem o så till Hemsö. Der bor en af mina slägtingar, min morbror, Kronolänsmannen A W Smedberg. Hos honom voro vi ett par timmar. Jag sysselsatte mig under tiden med att leka med deras små flickor, samt med att se taflor m.m. Efter traktering reste vi omkring klockan 7 till Alwa, målet för denna dagens resor. Nyss ankommen skrifver jag detta. Solen är nedgången, snart går hon i hafvets sköte till hvila in äfven allt folket och jag äfvenså.-
30 Junii (1847).
Wi lågo öfver natten hos Kyrkvärdaren på Gudings. Jag uppsteg kl 6 på morgonen. Efter Kaffe och Påklädning skar jag mig en käpp och gick till Kyrkan för att se den. Sjelfwa Kyrktornet är icke byggt såsom de andra Landskyrkorna på Gottland. Kyrkan synes vara något gammal, ty på halfva kyrkan har hvitlimningen affallit. Utanför Södra ingången är en Bas till någon bortfallen Pelare. Någon smärre Pelare stå nu vid ingången o öfver dörren äro några Figurer uthuggna i sten, allt på sednare tider (Nemlig hvad Kyrkodörren angår). Norra in-gången är nästan såsom den södra, med undantag af de nämnde Figurerna. Grafstenar finns många, men ingen med Runoskrift, ej heller med Munke-stil.- De hafva alla nutidens påskrift, men de kunna icke läsas, ty mossa har beväxt nästan hela Grafstenarne. Blott en kan läsas, huggen 1834, men alls icke märkvärdig.
Efter hemkomsten derifrån gick jag upp på mitt rum, satte mig att skrifva det jag nu har skrifvit. Efter skrifvningens slut åto vi frukost o sedan gick vi till Pastor Grens i Alfwa, der sysselsatte jag hela förmiddagen med att leka: Samt att afrita Alwa Kyrka. På efterm reste vi till Skogs i Lefvede der jag var hela efterm ända till kl 10.
Den 1 Julii (1847).
Wi uppstego kl. 4 på morgonen o reste derifrån kl ½ 5. Klockan 6 voro vi i Klinte. Medan Pappa gick nedåt Klintehamn afret jag Kyrkan jemte närliggande hus, ängar m.m. Sedan teckningen var slutad gick jag in på Kyrkogården. Sjelfwa Kyrkan är nyligen hvit-limmad, men jag var icke inne i den. Der finns många grafstenar, tvenne med Runoskriften lika många som på Hemsö Kyrkogård. Af dessa två grafstenar är en slagen i tvenne delar o den andra väl hel, men oläslig. Sedan jag sett mig omkring litet reste vi derifrån åt Wisby. Men vi togo östra vägen Genom följande Socknar: Fröjel, Klinte, Sanda, Hejde o Mästerby der vår skjutsbonde bodde. Der åto vi frukost. Efter frukosten begåfvo vi oss på väg igen igenom Socknarne: Enkelhem, Stenkumla och Westerhejde.
Till Wisby ankommo vi kl 12 på middagen. Efter middagen sysselsatte jag mig med iordning ställandet af mina saker samt med inbindandet af en Ritbok och en Portfölj. Mot quällen ritade jag i min Ritbok Alfwa Kyrka samt litet af Klinte och slöt så denna dagen.....

En teckning som Calle har gjort till sin syster.

En teckning av Calle. Jag kan inte se vilka kyrkor det gäller.

Det måste vara Norderport. Jag har jämfört med en bild jag har tagit själv. Men den var från andra hållet.

Jag fann en bild till av Calle. Den här är signerad nere till vänster och han har själv skrivit texten.