Bibchens blogg

Det planerade gymbesöket ersätts av timslång promenad längs Bourgonvillasmyckade stigar. Lagom svalka. Utan keps med gympaskor och strumpor!
Vid lunchdags blir det klädbyte till en lättare variant, och med handduk, bytesbaddräkt och lunchkorg tar vi oss upp till takbubbelpoolen med utsikt över Atlanten. Där tillbringar vi eftermiddagen i halvdis, som övergår i gråmoln.
Hittar ett godkänt cappucinoställe som även säljer glass till makens belåtenhet.

Så äntligen hittar vi dem, det svenska paret vi sökt i ett par dagar. Boplatsen har vi hittat tidigare, och nu är de hemma. Vi lyckas ta oss in genom den låsta porten tack vare vänlig granne. Upp på takterrassen och där sitter de. Vi har aldrig setts förr, men har gemensamma bekanta. Det är så det går till ute på semester. Över ett par glas lär vi känna varandra, och vi bjuder in dem till oss på onsdag. Trevlig samvaro. Vad lätt det är att få kontakt så här i värmen.

En del fotojobb ligger framför mig i kväll, samt en koll på nyinköpta kameran. Vågar sakta närma mig den, trots att jag inte är någon "tekniker".
Men gott bildeseende har jag!! :-)

Uppkopplingen fungerar bäst i ett hörn på terrassen. Tittade på Skavlan igår kväll, när jag plötsligt kände ett stänk från ovan. Ovanligt. Så kom det en störtskur, jag blev våt, datorn blev våt , stolen blev våt., sittkudden blev våt....... Maken fällde upp parasollet, och jag kunde fortsätta se på Skavlan.

Idag skiner solen igen. Vi planerar middag för våra norska semestervänner, som hyr i samma hus.
Ut och klippa bourgonvilla till bordsdekoration, mat- och dryckhandla. Mycket att välja på . Det blir kalvkött och Cava - andra priser än hemma. "Coupe Danemark" till efterrätt. Får nog bli gymet i morgon! :-)

Efter lunchen blir det strandbad med hög solskyddsfaktor. Vi är ju bleka i skinnet ännu!

Stjärnklar natthimmel bådar gott för morgondagen!

Maken tar ett morgondopp i havet. Svalkande - blir nog varmare fram på dagen. Solfrukost på terrassen. Varför finns inte den goda müsslin "Alpen" hemma i Sverige? Så gott - så sunt - så mättande - så bra start på dagen.
Reseskrynkliga kläder ska strykas, mat, toapapper, diskmedel m.m ska inhandlas, lägenhetsvärdinnan ska ha betalt, ny glödlampa ska sättas i på terrasslampan - det blir en hushållsförmiddag.
Sen är vi redo att besöka måleritävlingen på torget. Konstnärer och amatörer är välkomna att på sex timmar måla ett motiv från Puerto Mogan. Man hämtar en tavla, färger och ett staffli, sedan är det bara att ge sig ut i byn. Jag håller mig dock till min kamera, för att föreviga evenemanget. Kul att prata med flera av konstnärerna, som mest är spanjorer, en del från fastlandet. Flit i blick, svett i pannan och en och annan oljefläck på shortsen - så ser dagen ut för dem som tävlar.
Lunchdags - på väg hem förbi hamnen får jag syn på dem , våra norska vänner som just kommit med flyget. Nynorska tar en stund att vänja sig vid, sedan är pratet i full gång. Datoruppkopplingen funkar, så dags att hem och lägga in dagens bilder.
Samling kl.18 för prisutdelning i måleritävlingen. På spanskt manér kommer man inte igång förrän ca 19, så hungern börjar göra sig påmind. Idag blir det hemmamiddag på terrassen i lyktors sken. Falukorv, typ med gräddstuvad spenat och frukt till dessert.
Kl.21 är det karnevalstämning med sambadans på torget! Musikshowen varar nog länge än. Såväl barn som vuxna är utklädda på denna lokala fest.
Det är lätt att samla på sig bilder i denna vackra och underhållande by, speciellt när det är karnevalsdagar. Gäller att soretera. Här kommer några från kvällens danser på torget. Varm kväll med lätt bris och faktiskt några regnstänk i håret! Håll till godo.

Kvinnodagen 8 mars. Två kvinliga piloter tar oss till Oslo för mellanlandning. Solen skiner - 13 gr.. Meddelas att solens skiner + 17 gr. i Las Palmas. Då är det säkert minst +20 gr. i Puerto Mogan - och det är dit vi ska.
Varför ska det alltid bli turbulens, när jag ska dricka min lunchöl? Klarar mig dock denna gång utan "översvämning"! Finns ingen norsk "Melkechokolade" ombord, trots annonsbladet i stolsfickan. Synd! Hade varit så gott efter våra medhavda mackor.
Längtar efter cappucinon på "La Cigala" nere vid stranden - på flyget serveras bara vanligt ljummet kaffe.

Landar en halvtimma för sent p.gr. av motvind.

Så är det äntligen dags för nämnda strandcappucinon. Puerto Mogan valkomnar oss, och tar emot oss i sommarvärme. Trots förra veckans rejäla oväder, är det torrt och växtligheten är inte så prunkande som i november.

Skönt att återkomma till samma lägenhet. Det går fort att packa upp. Allt har sin plats. Visst är vi reströtta, men en liten gourmetmiddag på den *****-iga krogen "Que Tal" är högst njutbar. På hemvägen passerar vi det upplysta och färggranna torget. Det är barnfestival på gång.

"Grytans Vänner" har årsmöte. Som vanligt är vi alla 12 samlade och dagens program för damerna är ett besök på Artipelags Konsthall, alltmedan herrarna "kockar" hemma i köket hos ett av paren.
En halvgrådisig dag med 0-gradig luft. Vi gåsmarschar den halkiga gångstigen genom skogen upp till konsthallen. Skänker en tanke på hur härlig denna promenad kan te sig under sommartid! :-)
Man blir uppmanad att inte hålla sig i repen, så det är bara att försöka hålla balansen. Målet - konsthallen är ett vackert, roligt och spekatulärt bygge mitt inne i skogen. Påminner mycket om konsthallen "Arken" strax utanför Köpenhamn. Både utanför och innanför, inte minst designen på damtoaletten.
Lättlunch i det trevliga caféet får bli starten på konstvandringen. Mätta beger vi oss i den "upplysta" utställningshallen, efter att ha blivit av med 200:- i entréavgift! Får se om det är värt det. Man behöver helt klart guidening för att förstå vad som är meningen. Lite kul här och var, men särskilt "upplyst" blir jag inte. Utsikten är däremot intressant och så även de små statyer som står utanför och lyser röda mot den vita snön.
När vi fem vänner går på utställning får vi dock alltid ut något, så dialog blir det på både hög och fnitternivå.
________________________________________________________________________________
"Upplyst
"Upplyst, höstens utställning på Artipelag Konsthall, omfattar utvalda verk av elektriskt ljus från några av den samtida konstens mest kända namn. Utställningen är en visuell och intellektuell resa genom konsten från 1960 talet fram till idag och en uppvisning av flera olika belysningstekniker.

Ljuset har alltid varit en central ingrediens i konsthistorien, från ljusdunkelmåleriet till 1800-talets friluftsmåleri. Under 1900-talet har det naturliga ljuset ersatts av konstnärliga experiment med glödlampan. I vår samtid har lysröret varit den dominerande ljuskällan i det offentliga rummet, dels i fråga om belysning, men också i form av kommersiella budskap som har inspirerat konstutveckling från sextiotalet och fram till idag. I vår samtid börjar även LED-belysningen att göra sig gällande som ett konstnärligt medium. I utställningen visas denna utveckling genom verk av några av samtidens största konstnärer.

KONSTNÄRER
Christian Andersson
Christian Boltanski
Joseph Beuys
Monica Bonvicini
Angela Bulloch
Tracey Emin
Spencer Finch
Dan Flavin
Sylvie Fleury
Felix González-Torres
Hans Haacke
Mona Hatoum
Jeppe Hein
Jenny Holzer
Joseph Kosuth
Annika Liljedahl
Bertrand Lavier
Mario Merz
Isamu Noguchi
Otto Piene
Jason Rhoades
Günther Uecker
Dan Wolgers." (från Artipelags hemsida)

Solen skiner, nästan gassar. Spontaninbjudan till svärdotter och barnbarn ute på Ekerö.
- Vi ses vid Drottningholms parkering!
För en gångs skull tar maken och jag bilen. Var hitta parkering, nästan fullt vid slottet! Riktig promenaddag idag i denna vackra, snövita slottspark, öppen för alla. Vi får parkering och försöker"hålla" en plats till svärdottern. Det gillar inte folk, så det är bara att hoppas på plats, när hon kommer.
Det går bra, och så är vi samlade för parkpromenad med kameran i högsta beredskap. Barnen vill ut på isen nära slottet, men det är förbjudet och vakten kommer. Vi flyttar längre bort, och där möter vi en svanunge, som ännu inte antagit den vita skruden.
- Vilken lång hals den har, säger 6-åringen!
Kylan smyger sin in i kängorna på både stora och små fötter. Lunchsoppan och våfflor med sylt och vispegrädde sitter som en smäck.
Tur maken har beställt bord!
På väg ut kommer Kungen körande i sin lilla bil med Drottningen vid sin sida.
- Kör han verkligen själv, säger svärdottern som levt 7 år i Barcelona, där det nog inte skulle kunna vara möjligt.

Lönedag - ledigdag -söndagsöppet. Det myllrar av shoppingglada i sta´n. Farmor och farfar tar 11-åriga barnbarnet, på hans önskan, med oss till en spektakulär klädesshop i Gallerian. Det blir starten på dagens "kulturaktiviteter". Lunch i Kungsparken, och sedan styr jag stegen mot Dramaten, för att se "Chéri" med favoriten Lena Endre i huvudrollen.
Eftermiddagsföreställning, vilket jag föredrar, när jag går ensam, Jag sänker publikens medelålder en hel del. Några hör dåligt, några ser dåligt, några kommer med rollator, några har svårt att sitta still. Alla har sina behov. Jag minns det från de söndagsföreställningar jag själv stod på scenen. Charmig grupp som kräver mer skådespelarinsatser.
Dessutom är det väl det som denna pjäs ska belysa, att man åldras och att allt ser inte likadant ut längre.

CHÈRI
"Chéri är ett roligt, överraskande och djupt sorgligt triangeldrama som diskuterar åldrandets för- och nackdelar, okonventionell kärlek, maktförhållandena mellan könen och vår tids ungdomsfixering.

Pjäsen utspelar sig i 1920-talets Paris. Champagnen flödar, människorna är vackra och allt är till salu. Den framgångsrika kurtisanen Léa ska fylla femtio och stretar envist mot sitt åldrande. Och Chéri, hennes tjugofemårige skyddsling och älskare, bryr sig inte ett smack om framtiden. Han trivs i deras lyxigt sammetsinredda bubbla, där Léa lär ut allt hon kan. Men när Chéris riktiga mor bestämmer att det är dags för honom att gifta sig med den unga Edmée och äntligen bli vuxen kommer verkligheten i kapp både Léa och Chéri. Var deras relation så lättsam som de trodde? Kan de verkligen leva utan varandra?

1950 spelades dramatiseringen av Chéri för första gången på Dramaten. Då gjorde Inga Tidblad rollen som Léa och Mimi Pollak regisserade. Denna gång gör Lena Endre rollen som Léa och Hamadi Khemiri spelar hennes unge älskare Chéri.

Colette (Sidonie-Gabrielle Colette, 1873-1954) var på sin tid något av en skandalförfattare och uppburen celebritet. Inte bara hennes texter, som ofta behandlade kvinnors val och sexualitet, var provocerande. Även hennes privata liv i Paris nöjesvärld väckte uppmärksamhet.

Jenny Andreasson har tidigare på Dramaten regisserat Tjuvar av Dea Loher och Slott i Sverige av Françoise Sagan. Den senare blev en stor succé, och nu tar hon sig alltså an en annan skandalomsusad fransk författarinna.

I rollerna Lena Endre, Hamadi Khemiri, Rikard Wolff, Andreas Rothlin Svensson, Mattias Silvell, Malin Ek, Nina Zanjani, Lotta Tejle, Lil Terselius, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Stefan Boström

Översättning Maria Björkman
Bearbetning Pia Gradvall
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Erik Berglund
Koreografi Dorte Olesen
Peruk och mask Sofia Boix Vives-Ranow, Melanie Åberg" (Dramatens hemsida)

Lite långsamt tempo, skön värme i salongen och lätt snarkande granne gör det en aning sömnigt i början, men snart så. Otroligt vacker miljö i guldfärg, Enkel dekor med spännande videoprojekteringar av närbilder på skådespelarnas ansikten. Får mig att "se" vad de tänker. Stundtals roliga och giftiga repliker. Större kraft i andra akten. Skickligt skådespel, särskilt av Lena Endre!

Mörkret har redan fallit, när jag tar mig hem till väntande middag.

Halkan har slagit till och slagit ut vår väninna. Spricka i foten! Det blev ingen teaterföreställning för henne i kväll. Maken och jag köpte över de två biljetter hon hade. Bra platser.

Med gravlaxmiddag i magen tar vi pendeln till Centralen och går till Sergels torg. Plattan. Stadsteatern som är upplyst av neonskyltade annonser för nuvarande och kommande föreställningar. Alltid lika lockande.
Av erfarenhet vet vi att kylan tränger in i salongen, så någon garderob är det inte tal om. Vi "bäddar" in oss i våra dunkappor.
Spelet kan börja!

"Next to normal
En helt vanlig familj. Diana kärleksfull mamma. Dan uppmärksam make, Gabe charmig tonårsson och Natalie duktig dotter. Men varför låtsas alla som det regnar när Diana kastar grönsaker omkring sig och brer smörgåsarna på golvet? Natalie letar flyktvägar. Det gör Diana också.

Next to Normal är den banbrytande Broadwaymusikalen som vunnit Pulitzerpriset, tre Tony Award och hyllas av såväl kritikerna som publiken. Den startade off-Broadway i New York 2008, togs upp på Broadway 2009 och blev en makalös succé. Efter över 700 föreställningar på Broadway gick den förra året ut på USA-turné.

Nu sätts den upp på teatrar världen över. Stockholmspremiären blir på Stockholms stadsteaters stora scen med Lisa Nilsson och Dan Ekborg i huvudrollerna. Regisserar gör hyllade filmregissören Lisa Ohlin som haft stora framgångar med långfilmer och teveserier som t ex Simon och ekarna, Veranda för en tenor, Kvalster och Sex hopp & kärlek." (Stadsteaterns annons)

Det går inte att gå härifrån oberörd. Tempo, musik, sångprestationer och ett starkt berörande innehåll.
Längesedan jag såg en pjäs som så helhjärtat gick rakt in.

I väntan på att mitt värmetäcke ska värma upp min säng, smälter jag pjäsen och skapar egna bilder i huvudet.

- 16 gr. och strålande sol. För kallt för lilla barnbarnet så mormor får gå egen promenad på Djurgården, som är klädd i vinterskrud.
Väl utrustad med tjock dunjacka, skidbyxor, broddbeklädda kängor, tjocka tumhandskar, dubbelstickad toppluva och med sviktande gångstavar startar jag min promenad vid Djurgårdsbron. På väg mot Roddarklubben. Kameran fryser i innerfickan, men måste ändå ibland upp och göra sitt jobb. Mina fingar är stela mot avtryckaren. Går det att fånga den underbart vackra renvita naturen?

Känns som om mina ben går före kroppen, och att det är glid under fötterna. Möter många promenerare och jag undrar, hur kan det komma sig så här mitt på en torsdag? Hundar luftas, företagare på lunchpromenad, frisksportare, Minkpälsade Östermalmsdamer men inte en barnvagn att se. Det är för kallt för bebisar!

Kylan gör det trängande, och jag gör paus på Källhagens värdshus, där jag smiter ner på toan i källarplanet. Trodde jag skulle behöva inta en cappucino för syns skull, men det var fullt upptaget i barreceptionen, så det var lätt att smita förbi, trots min speciella utrustning (med stavar)!
Färden kunde lugnt gå vidare, och det tog ett par timmar, innan jag återvände till Djurgårdsbron, för att där ta bussen hem till lilla barnbarnet , som varm och go´ tog emot mormor i sin mammas famn. :-)

Efter en underbart vacker begravning av vår gamla vän (97) och varm samvaro med släktingar, tog maken och jag den nedisade T-banan till sta´n för att gå på teater. En pjäs som så väl passade in på vår väns humoristiska karaktär. Hon hade tyckt om att se den.
Vi var förväntansfulla efter fantastiska rescentioner, speciellt av Yvonne Lombards mästerliga rollprestation. Förväntningarna infriades helt och med råge! Fast de andra skådespelarna var väl så bra. Igenkännande skratt från den i övre medelålderiga+ publiken. Tankar for kors och tvärs och de slutliga ovationerna fullbordade dagens upplevelser.

"I sista minuten"
Solveig, Marianne och Annlouise, tre kvinnor i sina bästa år. Eller snarare –
förbi sina bästa år. Nu är det bråttom om de ska hinna med att bo i kollektiv,
bli förälskade och byta yrke. Det är i sista minuten. Och de vill ha respekt! Inte medlidande.
Carin Mannheimer gjorde succé med Sista dansen 2009. Nu är hon tillbaka med en ny komedi.

Skådespelare:
Marianne Yvonne Lombard
Annlouise Meta Velander
Solveig Meg Westergren
Per Lars Lind
Staffan Jacob Nordenson
Kristin/Sara Eva Stenson
Elisabet Carlsson