Torsdag 25 Juli 2013 - Seattle
Ja då är jag tillbaka från Seattle och dags att skriva lite om min lilla resa. Det kommer bli ett ganska långt inlägg detta, men jag skriver ju detta mycket för mig själv också, så att jag kan minnas allt i framtiden :).
Den började på eftermiddagen i lördags då jag tillsammans med min "värdfamilj" tog färjan från Saturna till Victoria. Från Victoria kan man nämligen hoppa på en båt som på lite mindre än tre timmar tar en till Seattle. Resan jag hade bokat skulle avgå på söndag förmiddag och i och med de begränsade avgångarna från Saturna så behövde jag stanna en natt i Victoria däremellan. Jag blev avsläppt vid det vandrarhem jag hade valt och checkade in, och sedan gick jag ut lite på stan. Det fanns en biograf i närheten som jag hade kollat upp och tänkt se "Despicable me 2" på och jag hade tur för jag hann dit precis innan den tidiga visningen började. Det blev sedan en snabb middag på BK där jag beställde Kanadas "nationalrätt" poutine, det vill säga pommes frites med sås och ost. En fransk-kanadensisk rätt, men inte mycket franskt över det :P. Hur som helst, jag hade ett enkelrum på vandrarhemmet som tyvärr var som en ugn, så till slut sov jag med öppet fönster vilket ledde till att jag vaknade varje gång jag hörde något oväsen utanför. Ingen vidare natts sömn alltså.
Dag 1 -
På morgonen gick jag till en frukost-restaurang som var väldigt mysig, men full med folk så det tog ganska lång tid att få min mat, egg benedict med spenat och lök, så jag fick kasta i mig maten för att hinna till båten. Synd att man inte kunde njuta av den ordentligt för det var väldigt gott, framförallt då det visade sig att jag inte alls hade behövt vara vid båten så tidigt. Fick sitta i väntrummet över en halvtimme och efter säkerhetskontrollen fick man vänta ytterligare i ett annat rum. Nåja, better safe than sorry. Hade några människor bredvid mig i det andra väntrummet som hela tiden satt och klagade på att de inte kunde gå på båten på en gång, och senare över att vissa fick göra det före dem. Visst är inte väntrum något vidare men det är inte som att båten kommer lämna utan dem så länge de är här och de hade ju en stol att sitta, så vad klagade de egentligen om!? Båten är en väldigt snabb passagerarbåt som tar ungefär 300-400 tror jag, men det är inte som en färja till Finland till exempel. Den påminde mer om ett flygplan faktiskt, med många säten på en ganska liten yta, men det fanns ett café i och för sig, så kanske mer som ett tåg. Solen sken i Victoria, och Seattle, men trodde nästan att det skulle vara lite dåligt väder i Seattle eftersom det var dimmigt och grått nästan hela vägen. Men det var strålande solsken när jag anlände vid två-tiden.
Jag hade glömt att växla mina kanadensiska pengar till amerikanska innan jag kom dit så jag försökte först hitta ett växlingskontor, medan jag rörde mig åt hotellets håll. Jag gick längst vattnet där det fanns jättefina utsikter, främst över havet men även lite av staden som tornade sig över. På en del av bryggan fanns något som heter Miner's Landing, en stor, äldre byggnad där det fanns allt möjligt, affärer, restauranger, en spelhall och ett tivoli. Precis utanför stod ett stort pariserhjul, likt en mindre London eye. Eftersom jag hade en väska att släpa på valde jag att spara detta till senare och först hitta hotellet. På ett turistkontor hade de berättat var jag kunde växla pengar vilket var relativt nära mitt hotell lyckligtvis, men ändå en bra bit bort. Tyvärr var det stängt, så jag fick en annan rekommendation ytterligare en bit bort, men fick där veta att man bara kan växla pengar på banker och givetvis är de stängda idag. Nu kanske ni tänker "varför inte bara betala med kort, istället för att hålla på med att växla pengar", men i och med att jag hade samlat på kanadensiska kontanter kändes det bäst att spendera dessa först och inte dra en massa från lönekontot. Men det fick jag alltså strunta i i slutändan, kan väl lika gärna växla pengarna till svenska istället...
Anlände trött och svettig till hotellet, som låg uppför en mördarbacke, och fick sedan gå två trappor upp till lobbyn. Klockan var redan fyra vid det här laget, så ville nästan bara ta en tupplur. Jag hade bokat ett rum på ett äldre hotell som numera är en skyddad byggnad. Tyvärr på grund av åldern kunde inte wi-fi nå mitt rum genom betongväggarna så jag kunde inte skriva mycket eller så under resan. Eftersom man ändå måste äta middag så småningom så struntade jag i tuppluren och gick ut i området istället. Jag bodde i det internationella distriktet där jag inte sett mycket att turista vid, men bara en liten bort fanns det mer historiska distriktet.
Jag hade sett en broschyr om något som hette "The Underground Tour" som hade sitt huvudkvarter där, och då de hade sena visningar så valde jag att haka på den klockan sju. Väldigt spontant, inte alls typiskt för mig. Är ni i Seattle och gillar historia så kan jag rekommendera denna visning! Den går tillbaka till Seattles födelse. Staden byggdes dock alldeles för nära vattnet vilket förstörde vägarna, och i och med tidvattnet spolades allt från uthuset tillbaka, härligt värre. En riktig skithåla kan man säga ;P. En dag råkade dock en svensk man bränna ner hela staden. Han jobbade med att smälta ner djurfett till lim, men när det började brinna hällde han vatten på det så det spred sig. Han hade förvisso en hel del otur då huset bredvid deras fabrik var en pub men en massa whiskey i källan, och bredvid puben fanns en järnhandel med dynamit och krut, så inte konstigt då att allt brann ner. Man bestämde att man skulle höja landnivån genom att dra ner landmassa från de höga kullarna runtomkring dem, men affärsmännen kunde inte vänta på detta så de började bygga upp sina företag som vanligt, samtidigt som man då höjde landnivån. För att göra en lång historia kort, så ledde detta till att det nu finns gångar under alla byggnader i detta historiska distrikt som en gång var deras riktigt gator som täcktes över. Guiden var helt fantastisk, mycket underhållande, och ledde oss alltså genom vissa av dessa tunnlar och berättade mycket om Seattles historia. Det blev en rejäl promenad så efter det fick det allt bli läggdags.
Dag 2 -
Dagen innan hade jag lyckats få internet tillräckligt länge för att boka en guidad tur på en ankbåt. Ni kanske känner igen dessa, men det är en "lastbil" ,formad som en båt, som byggdes under andra världskriget för att kunna gå på båda land och hav. Alltså får man se staden både på vägarna inne i stan samt längst vattnet, vilket är häftigt. Denna tur skulle gå tjugo i elva från Seattle Center, på andra sidan staden från där jag bodde. Att gå in till stadskärnan var dock inget problem, och från ett shoppingcenter där kunde jag hoppa på deras monorail direkt till Seattle Center. Kanske känner ni likt mig igen monorail från detta: :P. Seattles monorail byggdes inför The World Fair 1962, precis som The Space Needle, Seattle största landmärke som står precis vid slutstatione. Temat för WF, fick jag veta senare på ankturen, var 2000-talet som man då trodde skulle bli mycket mer futuristiskt än vad det nu faktiskt är. Jag kom tack vare rälsen dit lite tidigare än väntat så kunde gå runt lite i Seattle Center vilket var trevligt. Många av deras sevärdheter är samlade just där så man kan göra en heldag av bara det området.
Ankturen var väldigt trevlig, då det är tänkt som något av en party-tur runt Seattle. Vår guide var lite utklädd, drog en massa skämt och spela högljudd musik. Vi hade också fått "quackers", anknäbbar i plast som kvackade högljutt när man blåste i dem så ibland fick vi möjlighet att föra en massa oväsen med dessa. Om Seattles historia hade jag redan hört en massa från turen dagen innan, men jag gillar sådana här visningar för man får veta så mycket mer om hela området och inte bara om de stora sevärdheterna. Bara de små anekdoterna gör det så värt pengarna. Den pågick i ungefär 90 minuter, senare halvan på vattnet så man verkligen kunde se hela staden.
Efter det, och lunch i centrets foodcourt (majsbröd, mums) gick jag till EMP-musuem. Jag har aldrig stött på ett museum som passar mig så bra som detta, var helt lyrisk! Fick veta på ankturen att det grundades av en av Microsofts skapare som var ett stort fan av Jimi Hendrix, och lät bygga ett museum som en hyllning. Byggnaden designades av Frank O. Gehry så det är inte något man ser varje dag. Det skiner i tre olika färger i olika sektioner och ska tydligen liknas vid en av Hendrix's krossade gitarrer. Monorail-rälsen går också rätt igenom en bit av byggnaden. Men förutom att vara ett museum över Hendrix är det ett museum över musik, med en stor sektion om Nirvana, samt sci-fi och fantasy, populärkultur liksom. Avdelningarna var ganska små men jag älskade fantasy-avdelningen, vilken nörd skulle inte göra det, och det fanns en hel del föremål från olika fantasy-filmer. Så var det även i science fiction-avdelningen där man till exempel kunde se den ursprungliga Captain Kirks stol från Star trek-serien. Mycket coolt fanns det att se, med andra ord, till och med i den tillfälliga skräckfilms-avdelningen, och jag som hatar skräckfilm! Tog galet mycket bilder, och ska i veckan se till att lägga upp dem, tillsammans med alla andra från tiden här. Försöker vanligtvis undvika att köpa en massa från musei-affärer men kunde inte låta bli att köpa ett par fina fantasy-planscher samt en present till brorsan. (Får vänta och se om du läser detta :P)
Efter museet åkte jag tillbaka till stan, inget Space Needle för mig med andra ord, och strosade runt där ett tag, men hade så galet ont i fötterna så det blev inte så mycket. Jag gick dock ner till Pike Market, som fanns i närheten av vattnet. De skriver mycket om denna i olika turistguider men jag tyckte inte det var så väldigt imponerade. Det var större än marknaden i Vancouver, men inte lika mysigt, och har man varit på marknaden i Tallinn, som är i flera flyghangarer, så är det inte så stort. Jag stannade inte så länge utan åkte ut till ett shoppingcenter där det fanns en specialaffär som tyvärr inte finns i Kanada. Blev kvar där resten av kvällen, och lyckligtvis för mina fötter och skor som nu var fullständigt nötta och gjorde väldigt ont så gick bussen nästan hela vägen till hotellet. Bussvägen var annars lite lustig då det till viss del gå genom tunnlar, lika tunnelbanan.
Känns som om jag glömmer något men kommer inte ihåg vad det skulle vara. Men oh, skulle ni finna er själva i Nordamerika och ni gillar O'Learys så måste ni besöka Red Robin. De serverar mest hamburgare men kunde göra alla vegetariska lyckligtvis. Det var sjukt gott, trevlig stämning och grymt snabb service. De hade också väldigt goda drinkar ;).
Dag 3 -
Sista dagen blev det en betydligt lugnare morgon. Då jag var så trött i fötterna och överallt annars också egentligen så hade jag inga stora planer för dagen. Skulle ju också behöva ha med väskan överallt efter utcheckningen. Vaknade ändå rätt tidigt men hade gott om tid på mig att packa väskan och äta frukost. På tal om frukosten, deras så kallade kontinentala frukost borde kallas fransk, det det var te eller kaffe med en bakelse så bäst att man gillar sötsaker på morgonen. Men frukosten serverades i deras egna lilla te-shop bredvid hotellet och där var det väldigt mysigt ändå.
Jag gick förbi baseboll-arenan på min sida av stan innan jag gick ner mot hamnen. Köpte en present till pappa (du får också vänta och se, mohaha). Denna dag likt de andra var det väldigt varmt och soligt, inte ett moln såg jag i denna stad där det alltid ska regna enligt ryktena. Var ganska välstekt när jag kom tillbaka till Miner's Landing från första dagen. Fanns egentligen inte så mycket för mig där, men det är en kul grej ändå, och de hade salt water taffy som är världens godaste godis. Och nej. det är inte gjort på saltvatten, det är bara mjuk kolor i alla möjliga smaker. Det blev lunch på Red Robin igen, eftersom det som nämnt är så jäkla gott. Tror det finns en i Victoria också. Var framme vid färjeterminalen lite väl tidigt men läste lite i min bok och ett par tidningar, och pratade även lite med ett äldre par från Victoria, samt senare än dam som ursprungligen kom från England men även hon bodde i Victoria.
På vägen till Seattle på söndagen hade båten var helt fullbokad men på vägen tillbaka var det inte ens halvfullt så man fick verkligen plats att sprida ut sig. Insåg på vägen i panik att jag nog skulle missa sista bussen från Victoria till färjan mot Saturna, men hade sedan gott om tid att vänja mig vid idén att behöva ta taxin dit. Behövde inte ens ringa efter någon då flera väntade utanför och jag hann fram en timme innan dagens absolut sista färja skulle gå. Det var nog lika bra alltså, bussen skulle ha tagit en och en halv timme och jag hade haft lite marginal att komma på båten så det var värt det enorma prisskillnaden ändå (2 dollar för buss=14 spänn vs. 70 dollar=490 spänn). Hade ju inte gärna velat stanna kvar i Victoria över natten bara för att hoppa på en annan båt i gryningen.
Jag insåg när jag satt på båten från Seattle att jag verkligen ville komma tillbaka till Saturna och träffa lilltjejen igen (Siobhan, 18 månader, världens sötaste unge). Hade faktiskt hunnit börja sakna henne på två dygn, vilket fick mig att börja tänka på min snara återkomst till Sverige. Även om det blir trevligt att komma hem kommer jag sakna henne jättemycket så det kommer bli väldigt svårt att behöva lämna. Förhoppningsvis kommer de och hälsar på nästa år, de har ju ändå svenskt påbrå och jag har försökt att locka dem med historier om Sverige och Stockholm och tror de är lite frestade.
Idag är det bara lite drygt 10 dagar tills jag åker tillbaka hem, kanske ses vi då!
Den började på eftermiddagen i lördags då jag tillsammans med min "värdfamilj" tog färjan från Saturna till Victoria. Från Victoria kan man nämligen hoppa på en båt som på lite mindre än tre timmar tar en till Seattle. Resan jag hade bokat skulle avgå på söndag förmiddag och i och med de begränsade avgångarna från Saturna så behövde jag stanna en natt i Victoria däremellan. Jag blev avsläppt vid det vandrarhem jag hade valt och checkade in, och sedan gick jag ut lite på stan. Det fanns en biograf i närheten som jag hade kollat upp och tänkt se "Despicable me 2" på och jag hade tur för jag hann dit precis innan den tidiga visningen började. Det blev sedan en snabb middag på BK där jag beställde Kanadas "nationalrätt" poutine, det vill säga pommes frites med sås och ost. En fransk-kanadensisk rätt, men inte mycket franskt över det :P. Hur som helst, jag hade ett enkelrum på vandrarhemmet som tyvärr var som en ugn, så till slut sov jag med öppet fönster vilket ledde till att jag vaknade varje gång jag hörde något oväsen utanför. Ingen vidare natts sömn alltså.
Dag 1 -
På morgonen gick jag till en frukost-restaurang som var väldigt mysig, men full med folk så det tog ganska lång tid att få min mat, egg benedict med spenat och lök, så jag fick kasta i mig maten för att hinna till båten. Synd att man inte kunde njuta av den ordentligt för det var väldigt gott, framförallt då det visade sig att jag inte alls hade behövt vara vid båten så tidigt. Fick sitta i väntrummet över en halvtimme och efter säkerhetskontrollen fick man vänta ytterligare i ett annat rum. Nåja, better safe than sorry. Hade några människor bredvid mig i det andra väntrummet som hela tiden satt och klagade på att de inte kunde gå på båten på en gång, och senare över att vissa fick göra det före dem. Visst är inte väntrum något vidare men det är inte som att båten kommer lämna utan dem så länge de är här och de hade ju en stol att sitta, så vad klagade de egentligen om!? Båten är en väldigt snabb passagerarbåt som tar ungefär 300-400 tror jag, men det är inte som en färja till Finland till exempel. Den påminde mer om ett flygplan faktiskt, med många säten på en ganska liten yta, men det fanns ett café i och för sig, så kanske mer som ett tåg. Solen sken i Victoria, och Seattle, men trodde nästan att det skulle vara lite dåligt väder i Seattle eftersom det var dimmigt och grått nästan hela vägen. Men det var strålande solsken när jag anlände vid två-tiden.
Jag hade glömt att växla mina kanadensiska pengar till amerikanska innan jag kom dit så jag försökte först hitta ett växlingskontor, medan jag rörde mig åt hotellets håll. Jag gick längst vattnet där det fanns jättefina utsikter, främst över havet men även lite av staden som tornade sig över. På en del av bryggan fanns något som heter Miner's Landing, en stor, äldre byggnad där det fanns allt möjligt, affärer, restauranger, en spelhall och ett tivoli. Precis utanför stod ett stort pariserhjul, likt en mindre London eye. Eftersom jag hade en väska att släpa på valde jag att spara detta till senare och först hitta hotellet. På ett turistkontor hade de berättat var jag kunde växla pengar vilket var relativt nära mitt hotell lyckligtvis, men ändå en bra bit bort. Tyvärr var det stängt, så jag fick en annan rekommendation ytterligare en bit bort, men fick där veta att man bara kan växla pengar på banker och givetvis är de stängda idag. Nu kanske ni tänker "varför inte bara betala med kort, istället för att hålla på med att växla pengar", men i och med att jag hade samlat på kanadensiska kontanter kändes det bäst att spendera dessa först och inte dra en massa från lönekontot. Men det fick jag alltså strunta i i slutändan, kan väl lika gärna växla pengarna till svenska istället...
Anlände trött och svettig till hotellet, som låg uppför en mördarbacke, och fick sedan gå två trappor upp till lobbyn. Klockan var redan fyra vid det här laget, så ville nästan bara ta en tupplur. Jag hade bokat ett rum på ett äldre hotell som numera är en skyddad byggnad. Tyvärr på grund av åldern kunde inte wi-fi nå mitt rum genom betongväggarna så jag kunde inte skriva mycket eller så under resan. Eftersom man ändå måste äta middag så småningom så struntade jag i tuppluren och gick ut i området istället. Jag bodde i det internationella distriktet där jag inte sett mycket att turista vid, men bara en liten bort fanns det mer historiska distriktet.
Jag hade sett en broschyr om något som hette "The Underground Tour" som hade sitt huvudkvarter där, och då de hade sena visningar så valde jag att haka på den klockan sju. Väldigt spontant, inte alls typiskt för mig. Är ni i Seattle och gillar historia så kan jag rekommendera denna visning! Den går tillbaka till Seattles födelse. Staden byggdes dock alldeles för nära vattnet vilket förstörde vägarna, och i och med tidvattnet spolades allt från uthuset tillbaka, härligt värre. En riktig skithåla kan man säga ;P. En dag råkade dock en svensk man bränna ner hela staden. Han jobbade med att smälta ner djurfett till lim, men när det började brinna hällde han vatten på det så det spred sig. Han hade förvisso en hel del otur då huset bredvid deras fabrik var en pub men en massa whiskey i källan, och bredvid puben fanns en järnhandel med dynamit och krut, så inte konstigt då att allt brann ner. Man bestämde att man skulle höja landnivån genom att dra ner landmassa från de höga kullarna runtomkring dem, men affärsmännen kunde inte vänta på detta så de började bygga upp sina företag som vanligt, samtidigt som man då höjde landnivån. För att göra en lång historia kort, så ledde detta till att det nu finns gångar under alla byggnader i detta historiska distrikt som en gång var deras riktigt gator som täcktes över. Guiden var helt fantastisk, mycket underhållande, och ledde oss alltså genom vissa av dessa tunnlar och berättade mycket om Seattles historia. Det blev en rejäl promenad så efter det fick det allt bli läggdags.
Dag 2 -
Dagen innan hade jag lyckats få internet tillräckligt länge för att boka en guidad tur på en ankbåt. Ni kanske känner igen dessa, men det är en "lastbil" ,formad som en båt, som byggdes under andra världskriget för att kunna gå på båda land och hav. Alltså får man se staden både på vägarna inne i stan samt längst vattnet, vilket är häftigt. Denna tur skulle gå tjugo i elva från Seattle Center, på andra sidan staden från där jag bodde. Att gå in till stadskärnan var dock inget problem, och från ett shoppingcenter där kunde jag hoppa på deras monorail direkt till Seattle Center. Kanske känner ni likt mig igen monorail från detta: :P. Seattles monorail byggdes inför The World Fair 1962, precis som The Space Needle, Seattle största landmärke som står precis vid slutstatione. Temat för WF, fick jag veta senare på ankturen, var 2000-talet som man då trodde skulle bli mycket mer futuristiskt än vad det nu faktiskt är. Jag kom tack vare rälsen dit lite tidigare än väntat så kunde gå runt lite i Seattle Center vilket var trevligt. Många av deras sevärdheter är samlade just där så man kan göra en heldag av bara det området.
Ankturen var väldigt trevlig, då det är tänkt som något av en party-tur runt Seattle. Vår guide var lite utklädd, drog en massa skämt och spela högljudd musik. Vi hade också fått "quackers", anknäbbar i plast som kvackade högljutt när man blåste i dem så ibland fick vi möjlighet att föra en massa oväsen med dessa. Om Seattles historia hade jag redan hört en massa från turen dagen innan, men jag gillar sådana här visningar för man får veta så mycket mer om hela området och inte bara om de stora sevärdheterna. Bara de små anekdoterna gör det så värt pengarna. Den pågick i ungefär 90 minuter, senare halvan på vattnet så man verkligen kunde se hela staden.
Efter det, och lunch i centrets foodcourt (majsbröd, mums) gick jag till EMP-musuem. Jag har aldrig stött på ett museum som passar mig så bra som detta, var helt lyrisk! Fick veta på ankturen att det grundades av en av Microsofts skapare som var ett stort fan av Jimi Hendrix, och lät bygga ett museum som en hyllning. Byggnaden designades av Frank O. Gehry så det är inte något man ser varje dag. Det skiner i tre olika färger i olika sektioner och ska tydligen liknas vid en av Hendrix's krossade gitarrer. Monorail-rälsen går också rätt igenom en bit av byggnaden. Men förutom att vara ett museum över Hendrix är det ett museum över musik, med en stor sektion om Nirvana, samt sci-fi och fantasy, populärkultur liksom. Avdelningarna var ganska små men jag älskade fantasy-avdelningen, vilken nörd skulle inte göra det, och det fanns en hel del föremål från olika fantasy-filmer. Så var det även i science fiction-avdelningen där man till exempel kunde se den ursprungliga Captain Kirks stol från Star trek-serien. Mycket coolt fanns det att se, med andra ord, till och med i den tillfälliga skräckfilms-avdelningen, och jag som hatar skräckfilm! Tog galet mycket bilder, och ska i veckan se till att lägga upp dem, tillsammans med alla andra från tiden här. Försöker vanligtvis undvika att köpa en massa från musei-affärer men kunde inte låta bli att köpa ett par fina fantasy-planscher samt en present till brorsan. (Får vänta och se om du läser detta :P)
Efter museet åkte jag tillbaka till stan, inget Space Needle för mig med andra ord, och strosade runt där ett tag, men hade så galet ont i fötterna så det blev inte så mycket. Jag gick dock ner till Pike Market, som fanns i närheten av vattnet. De skriver mycket om denna i olika turistguider men jag tyckte inte det var så väldigt imponerade. Det var större än marknaden i Vancouver, men inte lika mysigt, och har man varit på marknaden i Tallinn, som är i flera flyghangarer, så är det inte så stort. Jag stannade inte så länge utan åkte ut till ett shoppingcenter där det fanns en specialaffär som tyvärr inte finns i Kanada. Blev kvar där resten av kvällen, och lyckligtvis för mina fötter och skor som nu var fullständigt nötta och gjorde väldigt ont så gick bussen nästan hela vägen till hotellet. Bussvägen var annars lite lustig då det till viss del gå genom tunnlar, lika tunnelbanan.
Känns som om jag glömmer något men kommer inte ihåg vad det skulle vara. Men oh, skulle ni finna er själva i Nordamerika och ni gillar O'Learys så måste ni besöka Red Robin. De serverar mest hamburgare men kunde göra alla vegetariska lyckligtvis. Det var sjukt gott, trevlig stämning och grymt snabb service. De hade också väldigt goda drinkar ;).
Dag 3 -
Sista dagen blev det en betydligt lugnare morgon. Då jag var så trött i fötterna och överallt annars också egentligen så hade jag inga stora planer för dagen. Skulle ju också behöva ha med väskan överallt efter utcheckningen. Vaknade ändå rätt tidigt men hade gott om tid på mig att packa väskan och äta frukost. På tal om frukosten, deras så kallade kontinentala frukost borde kallas fransk, det det var te eller kaffe med en bakelse så bäst att man gillar sötsaker på morgonen. Men frukosten serverades i deras egna lilla te-shop bredvid hotellet och där var det väldigt mysigt ändå.
Jag gick förbi baseboll-arenan på min sida av stan innan jag gick ner mot hamnen. Köpte en present till pappa (du får också vänta och se, mohaha). Denna dag likt de andra var det väldigt varmt och soligt, inte ett moln såg jag i denna stad där det alltid ska regna enligt ryktena. Var ganska välstekt när jag kom tillbaka till Miner's Landing från första dagen. Fanns egentligen inte så mycket för mig där, men det är en kul grej ändå, och de hade salt water taffy som är världens godaste godis. Och nej. det är inte gjort på saltvatten, det är bara mjuk kolor i alla möjliga smaker. Det blev lunch på Red Robin igen, eftersom det som nämnt är så jäkla gott. Tror det finns en i Victoria också. Var framme vid färjeterminalen lite väl tidigt men läste lite i min bok och ett par tidningar, och pratade även lite med ett äldre par från Victoria, samt senare än dam som ursprungligen kom från England men även hon bodde i Victoria.
På vägen till Seattle på söndagen hade båten var helt fullbokad men på vägen tillbaka var det inte ens halvfullt så man fick verkligen plats att sprida ut sig. Insåg på vägen i panik att jag nog skulle missa sista bussen från Victoria till färjan mot Saturna, men hade sedan gott om tid att vänja mig vid idén att behöva ta taxin dit. Behövde inte ens ringa efter någon då flera väntade utanför och jag hann fram en timme innan dagens absolut sista färja skulle gå. Det var nog lika bra alltså, bussen skulle ha tagit en och en halv timme och jag hade haft lite marginal att komma på båten så det var värt det enorma prisskillnaden ändå (2 dollar för buss=14 spänn vs. 70 dollar=490 spänn). Hade ju inte gärna velat stanna kvar i Victoria över natten bara för att hoppa på en annan båt i gryningen.
Jag insåg när jag satt på båten från Seattle att jag verkligen ville komma tillbaka till Saturna och träffa lilltjejen igen (Siobhan, 18 månader, världens sötaste unge). Hade faktiskt hunnit börja sakna henne på två dygn, vilket fick mig att börja tänka på min snara återkomst till Sverige. Även om det blir trevligt att komma hem kommer jag sakna henne jättemycket så det kommer bli väldigt svårt att behöva lämna. Förhoppningsvis kommer de och hälsar på nästa år, de har ju ändå svenskt påbrå och jag har försökt att locka dem med historier om Sverige och Stockholm och tror de är lite frestade.
Idag är det bara lite drygt 10 dagar tills jag åker tillbaka hem, kanske ses vi då!
Fredag 28 Juni 2013 - Vancouver
Då är jag tillbaka på Saturna efter att ha spenderat ett par dagar i Vancouver, den största staden i området. Som nämnt i mitt förra inlägg så är Vancouver ändå inte någon jättestor stad, en bra bit mycket mindre än Stockholm men givetvis betydligt större än öarna här ute. Hur som helst, det är väl bäst att börja från början:
Jag åkte in med familjen till Victoria tidigt, tidigt på torsdag morgon. Färjan gick halv sju från ön och resan tog sedan ungefär två timmar. Planen var inte för dem att besöka staden utan att ladda på med matvaror framförallt så vi åkte ut till ett par stora mataffärer. Jag körde och då jag aldrig varit där så var det lite svårt att hitta den första affären, men till slut så. Barnen hade varit uppe riktigt länge och började bli ordentligt griniga så vi körde sedan runt lite så de skulle somna. När jag släppt av dem vid Wal-Mart åkte jag vidare till en av deras släktingar som sedan skulle skjutsa mig till färjan. Tyvärr hade det blivit väldiga misskommunikationer så hon var inte där och jag fick vänta en halvtimme, vilket var tillräckligt för att jag skulle missa färjan jag tänkt ta till Vancouver. Vi kom dit bara ett par minuter innan den skulle gå och tyvärr var det för sent för att hinna köpa biljett och boarda färjan. Lyckligtvis går färjorna dit varje timme så jag fick bara vänta ett tag i terminalen.
Båtarna som går till och från öarna är pyttesmå med plats att sitta, men inget i övrigt. Båten till Vancouver hade desto mer och påminde lite om en Finlandsfärja så jag kunde köpa lite mat osv. och sitta och läsa medan jag tittade på utsikten. Jag var framme i Vancouvers hamn vid halv 6 och vi sedan ta en speciell buss till närmaste tågstation varifrån jag kunde åka in till stan. Då jag var helt slut fick det räcka med att åka direkt till mitt boende för helgen; ett B&B en liten bit utanför stan. Det tog ett tag att komma dit då Google Maps inte gett mig den enklaste gångvägen. Det var en väldigt stor, viktoriansk villa som tyvärr inte såg så välkomnande ut då det varken fanns den minsta lilla skylt, samtliga fönster var förtäckta och då huset behövde ett nytt lager med färg. Hade det varit mörkt hade det lätt kunnat se ut som ett "kråkslott". Inuti var det väl något bättre skick, åtminstone badrummet var nyrenoverat, men jag tvivlar lite på att det är ett riktigt B&B då det inte verkade vara någons hem, och de som var där där verkade vara anställda. Men sak samma, för det läget gick priset inte att slå och jag behövde ju bara en säng att sova i.
Efter en kall tillagad frukost beslutade jag mig för att gå in till stan istället för att åka kommunalt. För bussarna här måste man betala med mynt så det gäller att ha många i fickan, vilket jag för tillfället inte hade. Och oavsett så är en promenad ett bra sätt att få en skymt av stans utkant. Gatan som ledde dit var trevlig och jag fick min första vy över Vancouver. Det var särskilt trevligt att man kunde se bergen i bakgrunden. Inget hade öppnat än förutom en bokaffär, men vad kunde egentligen vara bättre än det säg!? Bokaffärerna här är också mycket mer än bara böcker, de säljer verkligen allt möjligt så det är trevligt att strosa runt i dem. Jag köpte bland annat ett linsetui som ser ut som ett hundansikte, samt en ask "salt water taffy", en väldigt mjuk, smaskig fruktkola som dock inte alls är gjord på saltvatten. Jag kunde inte heller låta bli att köpa ett par böcker, vilket jag insåg senare inte var så smart att börja dagen med då de var rätt tunga och jag då fick släpa med dem hela dagen.
Det första stället jag kom till var Granville Island, en liten ö precis utanför den centrala delen av Vancouver. Granville är väldigt speciellt, då det är lite som ett väldigt liten "artisan"-samhälle. Artisans är människor som är experter på sina hantverk, så det fanns en massa små hantverksaffärer, bland annat för trä, guld och metall, och givetvis fanns flera konstgallerier och dylikt. Jag tror inte att någon människa faktiskt är bosatt på ön och jag tror det mest är turister som besöker den, men det var mysigt och påminde faktiskt lite om Gröna Lund, förutom då att det självklart inte fanns några åkturer. Det fanns också en ganska stor saluhall där de sålde både hantverk och mat. Efter att ha köpt lite mat till lunch att ta med mig till senare därinne så tog jag en liten båttaxi över till andra sidan av floden, in till stadskärnan.
Längst floden ser alla byggnader i Vancouver nästan exakt likadana ut, ungefär i samma storlek täckta med fönster. Det är väldigt välmatchat och ger ett rätt synkroniserat intryck, men är väl kanske inte så jätteoriginellt. Jag steg av vid den stora sportarenan där de spelar fotboll och football, där de även hade ceremonierna under OS 2010 vilket var ballt att se efter att ha sett dem på TV. Därifrån kunde man också se Vancouver Canucks arena. Jag hade plockat på mig en karta över stan på färjan så jag visste hur man skulle gå in till centrum. Givetvis hade jag kollat upp vad som fanns att se för en turist men hade inte hittat något av intresse för mig så min plan var mest bara att strosa runt. Jag hittade snart det bästa på hela helgen; biblioteket!
Hela kvarteret hette Library Square och bestod även av flera små affärer vilket var lite kul, men jag gav inte själva biblioteksbyggnaden så många blickar förrän jag kom runt på andra sidan. Det är svårt att beskriva hur det ser ut men det är som en runt byggnad med en yttervägg runtom. Tänkte fortfarande inte så mycket på det, förrän jag kom ihåg att jag hade hört att Vancouver Public Library var väldigt imponerande så då gick jag in. De små cafeerna och affärerna sitter på insidan av den yttre väggen medan biblioteket är i den stora runda, vilket var väldigt häftigt att se inifrån. Jag var på väg ut när jag såg att det även fanns en liten souvenirbutik som jag givetvis var tvungen att besöka, för hur ofta stöter man egentligen på ett biblioteket med souvenirer. De hade en massa roliga litteratursaker och när jag i kassan nämnde att jag själv var bibliotekarie fick jag en extra liten knapp av dem. De hade också en bild på biblioteket taget ovanifrån som verkligen visade hur imponerande byggnaden är. Den påminner mycket om Colosseum i Rom, har typ 6 våningar och har till och med en liten park på taket. Det är så svårt att beskriva så kolla istället på bilden här: http://604now.com/2013/04/vancouver-public-library-to-launch-a-spectaular-roofto... . Imponerande, eller hur!
Inget annat jag såg kunde toppa biblioteket men överlag är Vancouver en väldigt trevlig stad att gå runt i. Jag åt middag i ett mysigt, om än väldigt turistigt område som kallad Gastown och hittade sedan en fantastiskt billig, och enorm, affär som sålde allt. Fick ett par jeans för 70 spänn och en pyamas för 40! Köpte också en rejäl handbagage-väska eftersom jag handlat så mycket att jag inte längre kunde bära det... Oops, så det kan gå. Nåja, det är bra att ha en sådan väska för flyget hem och framtida resor så lika bra det egentligen. Jag stannade i stan tills dess att det skulle vara en kvällsmarknad i Chinatown (tydligen Nordamerikas största fick jag veta dagen därpå) men tyvärr var området inte så trevligt vid den tiden. På vägen dit hamnade jag i ett riktigt otrevligt område med massa människor som var påverkade av något, så jag hoppade på en buss därifrån istället och återvände till B&B:t, så tyvärr blev det ingen marknad för mig.
Andra dagen blev inte fullt lika händelsefull. Eftersom jag checkat ut från B&B:t så hade jag med mig alla mina saker och jag ville inte släpa runt på dessa själv hela dagen, så jag köpte en biljett till en Hop on-Hop off buss som kunde ta mig runt staden. Jag rekommenderar verkligen att ta den om man vill se Vancouver och inte har mycket tid på sig. Förutom att jag fick se fler delar av staden som jag inte hunnit/orkat gå till dagen innan så kom jag också ut till Stanley Park, en stor grön park på utkanten av innerstan som tydligen är en av världens största stadsparker. Det ingick en separat tur i parken vilket var väldigt mysigt med fina utsikter. Alla busschaufförer guidade oss resenärer och de var också alla väldigt underhållande vilket gjorde det ännu trevligare och jag lärde mig mycket om Vancouver och om olika byggnader som jag inte visste något om tidigare. Det var nog ändå det bästa med det hela, då jag inte hade hittat mycket sevärdheter när jag sökte på nätet, men jag fick i och med bussturen veta mer intressanta saker än väntat om staden.
Mycket mer än så har jag inte att berätta om resan. Det var så varmt på lördagen att jag inte orkade gå runt i staden med mina saker mycket längre efter att jag åkt runt hela staden på bussen, så jag begav mig istället direkt till färjeterminalen. Jag var där typ två timmar innan min båt skulle avgå men det gav mig gott om tid att läsa min bok och slappna av en stund. Vid terminalen fanns också en liten marknad där de sålde diverse saker som jag besökta för att fördriva tiden. Lyckligtvis frågade jag i god tid en i personalen var min färja skulle avgå, vilket visade sig vara utanför själva terminalbyggnaden så tur verkligen att jag hade tid nog kvar att gå dit. Båten var väldigt liten denna gång så jag kunde inte köpa middag på båten som jag tänkt men jag klarade mig. Resan tog inte alls så lång tid så kanske kommer jag kunna åka till Vancouver någon annan gång igen.
Imorgon är det Canada Day och då kommer det bli ett stort firande här på ön. Jag skriver säkert lite om det då ;). Ha det bra, hej!
Jag åkte in med familjen till Victoria tidigt, tidigt på torsdag morgon. Färjan gick halv sju från ön och resan tog sedan ungefär två timmar. Planen var inte för dem att besöka staden utan att ladda på med matvaror framförallt så vi åkte ut till ett par stora mataffärer. Jag körde och då jag aldrig varit där så var det lite svårt att hitta den första affären, men till slut så. Barnen hade varit uppe riktigt länge och började bli ordentligt griniga så vi körde sedan runt lite så de skulle somna. När jag släppt av dem vid Wal-Mart åkte jag vidare till en av deras släktingar som sedan skulle skjutsa mig till färjan. Tyvärr hade det blivit väldiga misskommunikationer så hon var inte där och jag fick vänta en halvtimme, vilket var tillräckligt för att jag skulle missa färjan jag tänkt ta till Vancouver. Vi kom dit bara ett par minuter innan den skulle gå och tyvärr var det för sent för att hinna köpa biljett och boarda färjan. Lyckligtvis går färjorna dit varje timme så jag fick bara vänta ett tag i terminalen.
Båtarna som går till och från öarna är pyttesmå med plats att sitta, men inget i övrigt. Båten till Vancouver hade desto mer och påminde lite om en Finlandsfärja så jag kunde köpa lite mat osv. och sitta och läsa medan jag tittade på utsikten. Jag var framme i Vancouvers hamn vid halv 6 och vi sedan ta en speciell buss till närmaste tågstation varifrån jag kunde åka in till stan. Då jag var helt slut fick det räcka med att åka direkt till mitt boende för helgen; ett B&B en liten bit utanför stan. Det tog ett tag att komma dit då Google Maps inte gett mig den enklaste gångvägen. Det var en väldigt stor, viktoriansk villa som tyvärr inte såg så välkomnande ut då det varken fanns den minsta lilla skylt, samtliga fönster var förtäckta och då huset behövde ett nytt lager med färg. Hade det varit mörkt hade det lätt kunnat se ut som ett "kråkslott". Inuti var det väl något bättre skick, åtminstone badrummet var nyrenoverat, men jag tvivlar lite på att det är ett riktigt B&B då det inte verkade vara någons hem, och de som var där där verkade vara anställda. Men sak samma, för det läget gick priset inte att slå och jag behövde ju bara en säng att sova i.
Efter en kall tillagad frukost beslutade jag mig för att gå in till stan istället för att åka kommunalt. För bussarna här måste man betala med mynt så det gäller att ha många i fickan, vilket jag för tillfället inte hade. Och oavsett så är en promenad ett bra sätt att få en skymt av stans utkant. Gatan som ledde dit var trevlig och jag fick min första vy över Vancouver. Det var särskilt trevligt att man kunde se bergen i bakgrunden. Inget hade öppnat än förutom en bokaffär, men vad kunde egentligen vara bättre än det säg!? Bokaffärerna här är också mycket mer än bara böcker, de säljer verkligen allt möjligt så det är trevligt att strosa runt i dem. Jag köpte bland annat ett linsetui som ser ut som ett hundansikte, samt en ask "salt water taffy", en väldigt mjuk, smaskig fruktkola som dock inte alls är gjord på saltvatten. Jag kunde inte heller låta bli att köpa ett par böcker, vilket jag insåg senare inte var så smart att börja dagen med då de var rätt tunga och jag då fick släpa med dem hela dagen.
Det första stället jag kom till var Granville Island, en liten ö precis utanför den centrala delen av Vancouver. Granville är väldigt speciellt, då det är lite som ett väldigt liten "artisan"-samhälle. Artisans är människor som är experter på sina hantverk, så det fanns en massa små hantverksaffärer, bland annat för trä, guld och metall, och givetvis fanns flera konstgallerier och dylikt. Jag tror inte att någon människa faktiskt är bosatt på ön och jag tror det mest är turister som besöker den, men det var mysigt och påminde faktiskt lite om Gröna Lund, förutom då att det självklart inte fanns några åkturer. Det fanns också en ganska stor saluhall där de sålde både hantverk och mat. Efter att ha köpt lite mat till lunch att ta med mig till senare därinne så tog jag en liten båttaxi över till andra sidan av floden, in till stadskärnan.
Längst floden ser alla byggnader i Vancouver nästan exakt likadana ut, ungefär i samma storlek täckta med fönster. Det är väldigt välmatchat och ger ett rätt synkroniserat intryck, men är väl kanske inte så jätteoriginellt. Jag steg av vid den stora sportarenan där de spelar fotboll och football, där de även hade ceremonierna under OS 2010 vilket var ballt att se efter att ha sett dem på TV. Därifrån kunde man också se Vancouver Canucks arena. Jag hade plockat på mig en karta över stan på färjan så jag visste hur man skulle gå in till centrum. Givetvis hade jag kollat upp vad som fanns att se för en turist men hade inte hittat något av intresse för mig så min plan var mest bara att strosa runt. Jag hittade snart det bästa på hela helgen; biblioteket!
Hela kvarteret hette Library Square och bestod även av flera små affärer vilket var lite kul, men jag gav inte själva biblioteksbyggnaden så många blickar förrän jag kom runt på andra sidan. Det är svårt att beskriva hur det ser ut men det är som en runt byggnad med en yttervägg runtom. Tänkte fortfarande inte så mycket på det, förrän jag kom ihåg att jag hade hört att Vancouver Public Library var väldigt imponerande så då gick jag in. De små cafeerna och affärerna sitter på insidan av den yttre väggen medan biblioteket är i den stora runda, vilket var väldigt häftigt att se inifrån. Jag var på väg ut när jag såg att det även fanns en liten souvenirbutik som jag givetvis var tvungen att besöka, för hur ofta stöter man egentligen på ett biblioteket med souvenirer. De hade en massa roliga litteratursaker och när jag i kassan nämnde att jag själv var bibliotekarie fick jag en extra liten knapp av dem. De hade också en bild på biblioteket taget ovanifrån som verkligen visade hur imponerande byggnaden är. Den påminner mycket om Colosseum i Rom, har typ 6 våningar och har till och med en liten park på taket. Det är så svårt att beskriva så kolla istället på bilden här: http://604now.com/2013/04/vancouver-public-library-to-launch-a-spectaular-roofto... . Imponerande, eller hur!
Inget annat jag såg kunde toppa biblioteket men överlag är Vancouver en väldigt trevlig stad att gå runt i. Jag åt middag i ett mysigt, om än väldigt turistigt område som kallad Gastown och hittade sedan en fantastiskt billig, och enorm, affär som sålde allt. Fick ett par jeans för 70 spänn och en pyamas för 40! Köpte också en rejäl handbagage-väska eftersom jag handlat så mycket att jag inte längre kunde bära det... Oops, så det kan gå. Nåja, det är bra att ha en sådan väska för flyget hem och framtida resor så lika bra det egentligen. Jag stannade i stan tills dess att det skulle vara en kvällsmarknad i Chinatown (tydligen Nordamerikas största fick jag veta dagen därpå) men tyvärr var området inte så trevligt vid den tiden. På vägen dit hamnade jag i ett riktigt otrevligt område med massa människor som var påverkade av något, så jag hoppade på en buss därifrån istället och återvände till B&B:t, så tyvärr blev det ingen marknad för mig.
Andra dagen blev inte fullt lika händelsefull. Eftersom jag checkat ut från B&B:t så hade jag med mig alla mina saker och jag ville inte släpa runt på dessa själv hela dagen, så jag köpte en biljett till en Hop on-Hop off buss som kunde ta mig runt staden. Jag rekommenderar verkligen att ta den om man vill se Vancouver och inte har mycket tid på sig. Förutom att jag fick se fler delar av staden som jag inte hunnit/orkat gå till dagen innan så kom jag också ut till Stanley Park, en stor grön park på utkanten av innerstan som tydligen är en av världens största stadsparker. Det ingick en separat tur i parken vilket var väldigt mysigt med fina utsikter. Alla busschaufförer guidade oss resenärer och de var också alla väldigt underhållande vilket gjorde det ännu trevligare och jag lärde mig mycket om Vancouver och om olika byggnader som jag inte visste något om tidigare. Det var nog ändå det bästa med det hela, då jag inte hade hittat mycket sevärdheter när jag sökte på nätet, men jag fick i och med bussturen veta mer intressanta saker än väntat om staden.
Mycket mer än så har jag inte att berätta om resan. Det var så varmt på lördagen att jag inte orkade gå runt i staden med mina saker mycket längre efter att jag åkt runt hela staden på bussen, så jag begav mig istället direkt till färjeterminalen. Jag var där typ två timmar innan min båt skulle avgå men det gav mig gott om tid att läsa min bok och slappna av en stund. Vid terminalen fanns också en liten marknad där de sålde diverse saker som jag besökta för att fördriva tiden. Lyckligtvis frågade jag i god tid en i personalen var min färja skulle avgå, vilket visade sig vara utanför själva terminalbyggnaden så tur verkligen att jag hade tid nog kvar att gå dit. Båten var väldigt liten denna gång så jag kunde inte köpa middag på båten som jag tänkt men jag klarade mig. Resan tog inte alls så lång tid så kanske kommer jag kunna åka till Vancouver någon annan gång igen.
Imorgon är det Canada Day och då kommer det bli ett stort firande här på ön. Jag skriver säkert lite om det då ;). Ha det bra, hej!
Lördag 22 Juni 2013 - British Columbia
Då är jag alltså lite mer än en vecka in i min Kanada-resa! Wow, bara en vecka, det känns som att det har gått mycket längre tid än så. Jag har svårt att tro att det verkligen bara var 10 dagar sedan jag var hemma och packade. Detta beror nog på två saker som jag kommer att tänka på; det ena är att jag snabbt är väldigt bekväm i mitt "nya hem". Familjen är toppen, verkligen jättetrevlig, och lillen är fantastisk! Gladare unge får man leta efter länge! Den andra anledningen kan nog vara att jag redan hunnit se allt som finns att se här på ön så nu är allt bara vardag i stort sett.
Sedan jag senast skrev i bloggen har jag varit runt på ön en hel del. Han skjutsade runt mig så jag kunde se allt som finns att se, men främst så jag kan hitta runt när jag ska köra bilen. Vägarna här är väldigt smala och snirkliga så det är lite läskigt, men samtidigt är det så lite biltrafik här att man nästan aldrig stöter på någon annan bil från andra hållet. Hur som helst, naturen här är fantastisk verkligen, och på den högsta punkten, samt längst kusten givetvis, finns otroliga vyer över alla närliggande öar. Från "berget" ( vet inte säkert om det är det, eller bara en väldigt hög kulle) kunde man till och med se bergen i USA! Jag vill så gärna lägga upp lite bilder men har inte fått överföringen till min dator att fungera :(. Någon gång i framtiden får jag hoppas att det blir av.
Det bästa och sämsta med att bo här ute då. Ja, det bästa har jag redan nämnt, trevliga människor och vacker natur. Jag har ju planerat att se späckhuggare under resan, men har redan fått se ett lite oväntat djur. Här om dagen tittade jag ut på altan och tyckte mig se stora fjärilar som flög runt varandra, men när en av dessa flög till fåglarnas vattenholk såg jag att det faktiskt var en kolibri! Jag hade verkligen inte väntat mig att se en sådan här i Kanada, men förvisso vet jag inte mycket om kolibris. Men klimatet här är i stort sett detsamma som i södra Sverige och inte finns det väl kolibris där!? Hann givetvis inte ta ett kort, samma sak dagen efter då jag satt ute och jag hörde den surra över mitt huvud.
Det sämsta då. Ett ord; insekter. Fy f*n känns som att det kryper på mig hela tiden. Vi bor ju ute i skogen i stort sett så inte så konstigt, men insekterna här är enorma! Tror jag har fått smälla fler insekter här på en vecka än vad jag gjort sammanlagt de senaste fem åren. Förvisso har jag alltid ropat på pappa eller Markus när jag fått ett kryp i sovrummet, men ändå. Får väl se det ljusa i det, att jag förhoppningsvis kan bli av med min insektfobi efter denna resa. En annan sak som inte är så fantastisk med resan är läget. Visst, naturen är fenomenal men man är så otroligt avskuren här. Tacka vet jag att internet fungerar och att jag har Netflix, annars hade jag inte haft mycket att göra. Det finns som sagt bara två små affären och tre små matställen och nu har jag varit på samtliga inom en vecka. Inte mycket kvar att göra här alltså. Det finns ett liten bibliotek under kyrkan men det är bara öppet två dagar i veckan och eftersom jag är här tillfälligt får jag i nuläget inte låna något.
Att det är så glesbefolkat är inte direkt något negativt för det är samtidigt lite skönt att komma bort från allt. Det finns typ ingen mobilmottagning här alls och det är väldigt trevligt att inte behöva se människor med näsan i mobilen hela tiden. Har blivit lite less på mobilmanin, och utan mobilen måste människor faktiskt prata med varandra i person, här och häpna! Kanske därför alla är så trevliga, och vinkar åt mig fast de inte alls känner mig. Men jag fick lite perspektiv på det hela när jag insåg att det finns mer än tre gånger så många elever på skolan hemma än invånare på ön. Haha, lite ballt ändå att tänka på.
Färjan till de andra öarna och fastlandet går bara ett par gånger om dagen, och ännu mer sällan tillbaka så det är inget man gör allt för ofta. Dessutom finns det inte mycket mer på de andra öarna så ett besök kan nog räcka. Men nästa vecka kommer lite mer att hända. På torsdag ska vi in till Victoria för att handla mat och så vidare så vi kommer att bli kvar där från morgon till kväll i och med att färjorna går så sällan. Och på fredag kommer jag själv att åka in till Vancouver! YES! Kommer att vara där till söndag kväll så jag borde verkligen försöka hitta något bra ställe att bo på i två dagar. Frågan är bara om jag ska bo billigt och hamna antingen på ett vandrarhem eller långt från city men spara pengar till annat, eller om jag ska skämma bort mig själv. Har kollat upp Vancouver men inte direkt hittat någon turistattraktion som jag vill besöka, så det blir nog mest bara att uppleva staden till fots. Även om det är en mindre stad än Stockholm så är det ändå en av de större städerna i Kanada och viktigast för mig; det är något nytt! Jag älskar att besöka nya platser och i och med att det även är mitt första besök i Kanada så är Vancouver en "must-see". Jag har nu sett det lantliga Kanada så nu är dags för något mer urbant :).
Givetvis kommer jag att skriva om resan därefter, annars kommer det fortsättningsvis bli ganska glest mellan uppdateringarna om inte något speciellt händer. Har inte mycket mer att skriva om vardagen på ön, men händer det något så ;). Ha det bra till nästa gång!
/Johanna
Sedan jag senast skrev i bloggen har jag varit runt på ön en hel del. Han skjutsade runt mig så jag kunde se allt som finns att se, men främst så jag kan hitta runt när jag ska köra bilen. Vägarna här är väldigt smala och snirkliga så det är lite läskigt, men samtidigt är det så lite biltrafik här att man nästan aldrig stöter på någon annan bil från andra hållet. Hur som helst, naturen här är fantastisk verkligen, och på den högsta punkten, samt längst kusten givetvis, finns otroliga vyer över alla närliggande öar. Från "berget" ( vet inte säkert om det är det, eller bara en väldigt hög kulle) kunde man till och med se bergen i USA! Jag vill så gärna lägga upp lite bilder men har inte fått överföringen till min dator att fungera :(. Någon gång i framtiden får jag hoppas att det blir av.
Det bästa och sämsta med att bo här ute då. Ja, det bästa har jag redan nämnt, trevliga människor och vacker natur. Jag har ju planerat att se späckhuggare under resan, men har redan fått se ett lite oväntat djur. Här om dagen tittade jag ut på altan och tyckte mig se stora fjärilar som flög runt varandra, men när en av dessa flög till fåglarnas vattenholk såg jag att det faktiskt var en kolibri! Jag hade verkligen inte väntat mig att se en sådan här i Kanada, men förvisso vet jag inte mycket om kolibris. Men klimatet här är i stort sett detsamma som i södra Sverige och inte finns det väl kolibris där!? Hann givetvis inte ta ett kort, samma sak dagen efter då jag satt ute och jag hörde den surra över mitt huvud.
Det sämsta då. Ett ord; insekter. Fy f*n känns som att det kryper på mig hela tiden. Vi bor ju ute i skogen i stort sett så inte så konstigt, men insekterna här är enorma! Tror jag har fått smälla fler insekter här på en vecka än vad jag gjort sammanlagt de senaste fem åren. Förvisso har jag alltid ropat på pappa eller Markus när jag fått ett kryp i sovrummet, men ändå. Får väl se det ljusa i det, att jag förhoppningsvis kan bli av med min insektfobi efter denna resa. En annan sak som inte är så fantastisk med resan är läget. Visst, naturen är fenomenal men man är så otroligt avskuren här. Tacka vet jag att internet fungerar och att jag har Netflix, annars hade jag inte haft mycket att göra. Det finns som sagt bara två små affären och tre små matställen och nu har jag varit på samtliga inom en vecka. Inte mycket kvar att göra här alltså. Det finns ett liten bibliotek under kyrkan men det är bara öppet två dagar i veckan och eftersom jag är här tillfälligt får jag i nuläget inte låna något.
Att det är så glesbefolkat är inte direkt något negativt för det är samtidigt lite skönt att komma bort från allt. Det finns typ ingen mobilmottagning här alls och det är väldigt trevligt att inte behöva se människor med näsan i mobilen hela tiden. Har blivit lite less på mobilmanin, och utan mobilen måste människor faktiskt prata med varandra i person, här och häpna! Kanske därför alla är så trevliga, och vinkar åt mig fast de inte alls känner mig. Men jag fick lite perspektiv på det hela när jag insåg att det finns mer än tre gånger så många elever på skolan hemma än invånare på ön. Haha, lite ballt ändå att tänka på.
Färjan till de andra öarna och fastlandet går bara ett par gånger om dagen, och ännu mer sällan tillbaka så det är inget man gör allt för ofta. Dessutom finns det inte mycket mer på de andra öarna så ett besök kan nog räcka. Men nästa vecka kommer lite mer att hända. På torsdag ska vi in till Victoria för att handla mat och så vidare så vi kommer att bli kvar där från morgon till kväll i och med att färjorna går så sällan. Och på fredag kommer jag själv att åka in till Vancouver! YES! Kommer att vara där till söndag kväll så jag borde verkligen försöka hitta något bra ställe att bo på i två dagar. Frågan är bara om jag ska bo billigt och hamna antingen på ett vandrarhem eller långt från city men spara pengar till annat, eller om jag ska skämma bort mig själv. Har kollat upp Vancouver men inte direkt hittat någon turistattraktion som jag vill besöka, så det blir nog mest bara att uppleva staden till fots. Även om det är en mindre stad än Stockholm så är det ändå en av de större städerna i Kanada och viktigast för mig; det är något nytt! Jag älskar att besöka nya platser och i och med att det även är mitt första besök i Kanada så är Vancouver en "must-see". Jag har nu sett det lantliga Kanada så nu är dags för något mer urbant :).
Givetvis kommer jag att skriva om resan därefter, annars kommer det fortsättningsvis bli ganska glest mellan uppdateringarna om inte något speciellt händer. Har inte mycket mer att skriva om vardagen på ön, men händer det något så ;). Ha det bra till nästa gång!
/Johanna
Lördag 15 Juni 2013 - Victoria
Ja, då har jag alltså spenderat ett par dagar i Kanada och funnit mig själv till rätta lite så då kan jag berätta om vad som hänt sedan jag landade. Som nämnt tidigare så kom jag till Victoria på eftermiddagen och checkade in på ett billigt hotell där. Det var inte världens trevligaste hotell, inte heller i något trevligt område men man får vad man betalar för antar jag. Det ligger åtminstone ganska nära centrum av Victoria så jag ska hinna utforska en hel del. Jag hade väldigt svårt att sova då det var så dåligt ljudisolerat att jag kunde höra varje ord som sades i rummet bredvid. Det var riktigt obehagligt då det lät så tydligt att det kändes som om någon var inne i mitt rum.
Vaknade till slut ordentligt klockan 6, men stannade i rummet ett tag då jag var osäker när frukostrestaurangerna öppnade så runt 8 först gick jag ut. De serverade inte frukost på hotellet nämligen men jag hittade en restaurang som serverade frukost som låg tämligen nära. Ni som har varit i Nordamerika vet säkert om att de kan göra ordentligt söta, tillagade frukostar vilket för mig bara är en höjdpunkt ;). Jag beställde en våffla med en varm äppel- och kanelkompott med sirap och vaniljglass. Det var sjukt gott och jag blev riktigt mätt, trots att en enda våffla kan låta lite. Jag tog ett foto som jag kommer lägga upp på Facebook när jag lyckas ladda upp bilderna på en dator.
Ett av de stora turistmålen i Victoria, åtminstone utanför hamnen, är ett "slott" som heter Craigdarroch Castle. Med några timmar att fördriva innan jag behövde checka ut från hotellet så vandrade jag upp dit. Det var en bra bit i uppförsbacke men det var en trevlig promenad genom ett mysigt område. Det var mycket gamla hus i samma stuk som de vita och svarta stugorna som är så typiska för England. Hittade på vägen dit en bokaffär som bara sålde deckare. Även om jag inte är mycket för kriminalromaner så kunde jag inte låta bli att köpa en bok som heter Heat Wave av Richard Castle, som egentligen bara är en av huvudkaraktärerna i tv-serien Castle som handlar om en deckarförfattare som skriver just en bok som heter Heat Wave (väldigt meta!). Med tanke på hur mycket jag gillar serien kan boken nog bli kul om inget annat. Hur som helst kom jag upp till slottet som egentligen bara var ett ganska stort hus i gotisk stil. Det byggdes på 1800-talet av någon rik knös som ville ha det tjusigaste hemmet och är väl inte mycket att jämföra med slotten i Europa, även om det var fint.
Efter att ha checkat ut från hotellet därefter hade jag ytterligare några timmar att fördriva innan jag skulle bli upplockad. Som tur är lät den jättetrevliga personalen på hotellet mig lämna kvar min stora resväska där så att jag inte behövde släpa med den runtom på stan. Därför ville jag se så mycket som möjligt och började gå mot den stora hamnen. Jag valde först att gå genom Chinatown, vilket alltid är lite häftigt även om denna var väldigt liten. Därefter kom jag in i något av ett "hippieområde". Det fanns ett utomhus-köpcentrum byggt i trä, fyllt med ekologiska affärer samt en vegetarisk restaurang. Jag hade definitivt kommit in i finare områden med bättre bevarade byggnader och över lag mycket mer liv och aktivitet. Det var väldigt mysigt att gå omkring där och hamnen var också fin med flera ståtliga byggnader runt omkring.
Okej, jag lovar att jag inte kommer skriva om allt jag äter på resan, men jag måste ändå berätta om lunchen. Om inte annat så har ni en rekommendation för eventuella resor till Victoria! Jag åt på något som kallade The Old Spagetti Factory som låg i närheten av museet över British Columbia. Trots att den påstår sig vara gammal och interiören definitivt var det så uppstod denna restaurangkedja först på 1970-talet. Det som är bäst med detta ställe är hur mycket man får för sina pengar. Till varje måltid, även lunch, får alla besökare även en relativt stor surdegsbaguette med både en skål vispat smör och en skål vitlökssmör, en grönsallad med valfri hemmagjord dressing, en skål soppa och en skål glass efter huvudmålet. Och då får man fortfarande en skål pasta som huvurätt. Jag fick inte soppan då det var morötter i den, men tro mig, den behövdes inte. Kunde gå därifrån rejält mätt, och nöjd då maten också var god. Och vad gick detta kalas på? Utan dricka och dricks gick maten på 9 dollar och 25 cent, vilket i runda slängor är 65 kronor! Det värdet kan man inte slå! Det är definitivt en restaurang jag inte skulle tveka att återvända till nästa gång jag är i Victoria.
Jag blev sedan upphämtad vid mitt hotell vid halv fem av mannen i familjen. Han gör sin vårdträning i Victoria mellan måndag och torsdag så han var ändå på väg tillbaka då. Vi fick göra ett par ärenden först vilket bland annat tog oss till två av mina favoritställen från USA; Wal-Mart och Cold Stone Creamery. Ytterligare några ställen jag får se till att återbesöka i Victoria. Jag kommer att bo ute på en liten ö som heter Saturna Island, och färjan dit gick i en annan del av Victorias ö som heter Sydney, och den skulle inte gå förrän tjugo i åtta, så det fanns en hel del tid att fördriva för alla ärenden ändå. I Sydney hade de också en lite marknad som vi gick runt på en liten stund.
Färjan var tyvärr lite försenad så vi kom inte därifrån förrän vid åtta. Det hade tydligen varit en olycka i en mellanliggande hamn då någon kört ner i vattnet, så vi fick sitta ett tag innan vi kunde åka på färjan. Saturna är en pytteliten ö så färjorna går inte så ofta heller. Med på båten var även familjens mormor som gav mig blommor som en välkomstpresent. De har ju svenskt ursprung och var väldigt nyfikna om allt svenskt och Sverige så vi hade mycket att prata om på den två timmar långa båtfärden. När vi kom fram var det mörkt och jag var jättetrött så jag hälsade bara på Jennifer snabbt, sedan visade hon mig mitt rum. Själva huset de bor i är egentligen bara en våning som påminner mer om en lägenhet än ett hus, med det finns även en nedre våning med en "bachelor-pad" där jag alltså kommer hålla till. Det finns en liten kokvrå och ett eget badrum så jag kan leva där utan att vara i vägen för någon vilket är finemang.
Dagen därpå, det vill säga igår, fick jag möjlighet att se lite av ön i dagsljus. Vi är verkligen ute på vischan alltså. Det är inte så fruktansvärt glest mellan husen men det är skog överallt (och insekter, blech). Det bor bara lite över 300 personer på hela ön så familjen brukar inte ens bry sig om att låsa dörrarna då alla känner alla på ön så gott som. Jag hoppas att jag kommer tycka att det är mysigt snarare än att tycka att det är för avskilt med tiden. Givetvis kommer jag att ha möjlighet att åka på korta, eller längre turer, till Victoria, Vancouver eller till och med Seattle.
Jag fick också träffa dottern i familjen samt hennes lilla kusin. De är 1,5 och 2,5 år gamla och riktiga små energiknippen. Men de är verkligen hur söta som helst och jag kommer inte att ha några problem med att se efter dem under tiden här. Vi åkte också till den lokala affären, och dit gick jag sedan idag igen en sväng för att kolla gångavståndet, som åtminstone är större än den i byn jag bodde i England och de har mycket ekologiska och vegetariska produkter vilket är toppen. Utöver affären finns det dock väldigt lite annat på ö. Det finns två cafeér och en pub vad jag vet men imorgon är planen att jag ska få se mer av ön, och vi ska även gå på en fars-dag frukost för hela området vilket ska bli trevligt. Nästa vecka har vi också pratat om att fira midsommar på ett traditionellt svenskt sätt så jag funderar på att baka en tårta och kanske göra lite köttbullar också.
Detta är alltså det som hänt under mina första dagar i Kanada, och jag tror på en god fortsättning. En observation av avsluta detta inlägg med dock: Kanadensare är otroligt artiga. Till och med tonåringarna tackar busschauffören innan de går av bussen. Själv blev jag förvirrad om de tackar för själva resan eller för att han öppnar dörrarna åt dem, men oavsett vilket är det väldigt trevligt. De tackar och ursäktar för allt, så jag börjar nästan oroa mig lite för att jag inte är trevlig nog och att jag borde tacka mer. Jag hoppas ingen tar illa upp om jag inte gör det nu...
Vaknade till slut ordentligt klockan 6, men stannade i rummet ett tag då jag var osäker när frukostrestaurangerna öppnade så runt 8 först gick jag ut. De serverade inte frukost på hotellet nämligen men jag hittade en restaurang som serverade frukost som låg tämligen nära. Ni som har varit i Nordamerika vet säkert om att de kan göra ordentligt söta, tillagade frukostar vilket för mig bara är en höjdpunkt ;). Jag beställde en våffla med en varm äppel- och kanelkompott med sirap och vaniljglass. Det var sjukt gott och jag blev riktigt mätt, trots att en enda våffla kan låta lite. Jag tog ett foto som jag kommer lägga upp på Facebook när jag lyckas ladda upp bilderna på en dator.
Ett av de stora turistmålen i Victoria, åtminstone utanför hamnen, är ett "slott" som heter Craigdarroch Castle. Med några timmar att fördriva innan jag behövde checka ut från hotellet så vandrade jag upp dit. Det var en bra bit i uppförsbacke men det var en trevlig promenad genom ett mysigt område. Det var mycket gamla hus i samma stuk som de vita och svarta stugorna som är så typiska för England. Hittade på vägen dit en bokaffär som bara sålde deckare. Även om jag inte är mycket för kriminalromaner så kunde jag inte låta bli att köpa en bok som heter Heat Wave av Richard Castle, som egentligen bara är en av huvudkaraktärerna i tv-serien Castle som handlar om en deckarförfattare som skriver just en bok som heter Heat Wave (väldigt meta!). Med tanke på hur mycket jag gillar serien kan boken nog bli kul om inget annat. Hur som helst kom jag upp till slottet som egentligen bara var ett ganska stort hus i gotisk stil. Det byggdes på 1800-talet av någon rik knös som ville ha det tjusigaste hemmet och är väl inte mycket att jämföra med slotten i Europa, även om det var fint.
Efter att ha checkat ut från hotellet därefter hade jag ytterligare några timmar att fördriva innan jag skulle bli upplockad. Som tur är lät den jättetrevliga personalen på hotellet mig lämna kvar min stora resväska där så att jag inte behövde släpa med den runtom på stan. Därför ville jag se så mycket som möjligt och började gå mot den stora hamnen. Jag valde först att gå genom Chinatown, vilket alltid är lite häftigt även om denna var väldigt liten. Därefter kom jag in i något av ett "hippieområde". Det fanns ett utomhus-köpcentrum byggt i trä, fyllt med ekologiska affärer samt en vegetarisk restaurang. Jag hade definitivt kommit in i finare områden med bättre bevarade byggnader och över lag mycket mer liv och aktivitet. Det var väldigt mysigt att gå omkring där och hamnen var också fin med flera ståtliga byggnader runt omkring.
Okej, jag lovar att jag inte kommer skriva om allt jag äter på resan, men jag måste ändå berätta om lunchen. Om inte annat så har ni en rekommendation för eventuella resor till Victoria! Jag åt på något som kallade The Old Spagetti Factory som låg i närheten av museet över British Columbia. Trots att den påstår sig vara gammal och interiören definitivt var det så uppstod denna restaurangkedja först på 1970-talet. Det som är bäst med detta ställe är hur mycket man får för sina pengar. Till varje måltid, även lunch, får alla besökare även en relativt stor surdegsbaguette med både en skål vispat smör och en skål vitlökssmör, en grönsallad med valfri hemmagjord dressing, en skål soppa och en skål glass efter huvudmålet. Och då får man fortfarande en skål pasta som huvurätt. Jag fick inte soppan då det var morötter i den, men tro mig, den behövdes inte. Kunde gå därifrån rejält mätt, och nöjd då maten också var god. Och vad gick detta kalas på? Utan dricka och dricks gick maten på 9 dollar och 25 cent, vilket i runda slängor är 65 kronor! Det värdet kan man inte slå! Det är definitivt en restaurang jag inte skulle tveka att återvända till nästa gång jag är i Victoria.
Jag blev sedan upphämtad vid mitt hotell vid halv fem av mannen i familjen. Han gör sin vårdträning i Victoria mellan måndag och torsdag så han var ändå på väg tillbaka då. Vi fick göra ett par ärenden först vilket bland annat tog oss till två av mina favoritställen från USA; Wal-Mart och Cold Stone Creamery. Ytterligare några ställen jag får se till att återbesöka i Victoria. Jag kommer att bo ute på en liten ö som heter Saturna Island, och färjan dit gick i en annan del av Victorias ö som heter Sydney, och den skulle inte gå förrän tjugo i åtta, så det fanns en hel del tid att fördriva för alla ärenden ändå. I Sydney hade de också en lite marknad som vi gick runt på en liten stund.
Färjan var tyvärr lite försenad så vi kom inte därifrån förrän vid åtta. Det hade tydligen varit en olycka i en mellanliggande hamn då någon kört ner i vattnet, så vi fick sitta ett tag innan vi kunde åka på färjan. Saturna är en pytteliten ö så färjorna går inte så ofta heller. Med på båten var även familjens mormor som gav mig blommor som en välkomstpresent. De har ju svenskt ursprung och var väldigt nyfikna om allt svenskt och Sverige så vi hade mycket att prata om på den två timmar långa båtfärden. När vi kom fram var det mörkt och jag var jättetrött så jag hälsade bara på Jennifer snabbt, sedan visade hon mig mitt rum. Själva huset de bor i är egentligen bara en våning som påminner mer om en lägenhet än ett hus, med det finns även en nedre våning med en "bachelor-pad" där jag alltså kommer hålla till. Det finns en liten kokvrå och ett eget badrum så jag kan leva där utan att vara i vägen för någon vilket är finemang.
Dagen därpå, det vill säga igår, fick jag möjlighet att se lite av ön i dagsljus. Vi är verkligen ute på vischan alltså. Det är inte så fruktansvärt glest mellan husen men det är skog överallt (och insekter, blech). Det bor bara lite över 300 personer på hela ön så familjen brukar inte ens bry sig om att låsa dörrarna då alla känner alla på ön så gott som. Jag hoppas att jag kommer tycka att det är mysigt snarare än att tycka att det är för avskilt med tiden. Givetvis kommer jag att ha möjlighet att åka på korta, eller längre turer, till Victoria, Vancouver eller till och med Seattle.
Jag fick också träffa dottern i familjen samt hennes lilla kusin. De är 1,5 och 2,5 år gamla och riktiga små energiknippen. Men de är verkligen hur söta som helst och jag kommer inte att ha några problem med att se efter dem under tiden här. Vi åkte också till den lokala affären, och dit gick jag sedan idag igen en sväng för att kolla gångavståndet, som åtminstone är större än den i byn jag bodde i England och de har mycket ekologiska och vegetariska produkter vilket är toppen. Utöver affären finns det dock väldigt lite annat på ö. Det finns två cafeér och en pub vad jag vet men imorgon är planen att jag ska få se mer av ön, och vi ska även gå på en fars-dag frukost för hela området vilket ska bli trevligt. Nästa vecka har vi också pratat om att fira midsommar på ett traditionellt svenskt sätt så jag funderar på att baka en tårta och kanske göra lite köttbullar också.
Detta är alltså det som hänt under mina första dagar i Kanada, och jag tror på en god fortsättning. En observation av avsluta detta inlägg med dock: Kanadensare är otroligt artiga. Till och med tonåringarna tackar busschauffören innan de går av bussen. Själv blev jag förvirrad om de tackar för själva resan eller för att han öppnar dörrarna åt dem, men oavsett vilket är det väldigt trevligt. De tackar och ursäktar för allt, så jag börjar nästan oroa mig lite för att jag inte är trevlig nog och att jag borde tacka mer. Jag hoppas ingen tar illa upp om jag inte gör det nu...
Onsdag 12 Juni 2013 - Seattle
Okej, dags då att skriva om min resa till Kanada. Det kommer att bli två inlägg idag eftersom jag inte tidigare hunnit skriva något, och då det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om det bara blev ett.
Hur som helst så åkte jag iväg tidigt i onsdags, den tolfte juni och hade tre flyg att åka med innan jag skulle landa i Victoria i sydvästra Kanada, nära gränsen till USA. Pappa skjutsade mig till flygplatsen så att jag var där lite efter fem på morgonen, vilket tydligen var lite i det senaste laget. Check-in för bagaget öppnade först då, men eftersom påstigning av planet började kvart i sex så var det inte mycket tid tillgodo däremellan. När jag kom dit var det därför redan lång kö, och det enda som hindrade mig från att helt stressa loss var att det var en hel del människor bakom mig också, som varit ute ännu senare än jag själv. När jag väl kommit igenom säkerhetskontrollen hann jag bara gå på toa väldigt snabbt och springa in i kiosken bredvid gaten och köpa ett par vattenflaskor, sedan var det bara att hoppa på flyget som denna gång skulle ta mig till Amsterdam.
Flyget till Amsterdam gick smidigt, men väl där hann jag inte göra mycket mer då gaten låg en bra bit bort. Där började också de verkliga galenskaperna till att flyga igenom USA. Jag skulle aldrig rekommendera någon att flyga igenom USA för att komma någon annanstans och detta är varför:
1) Ett par dagar innan flyget var jag tvungen att gå in på en webbsida och fylla i mina personuppgifter samt betala en inträdesskatt för att få landa på amerikansk mark. Det var ingen jättesumma som tur var, ungefär 95 kronor, men visst är det lite drygt.
2) I Stockholm var säkerhetskollen som vanligt och den kom man igenom snabbt, men väl vid gaten i Amsterdam blev det lite galet. Gaten öppnade redan 1,5 timme innan flyget skulle gå eftersom varje person i kön skulle intervjuas först. När man stod först i kön togs man åt sidan av en person från flygbolaget och få stå vid ett bord där man blev ställd diverse frågor om innehållet i ens bagage och dylikt. Svarade man på allt okej fick man ett märke på passet och fick sedan gå till nästa station vilket var ytterligare än säkerhetskoll av bagaget, samt att man fick ställa sig själv i en röntgenmaskin och sedan förde de ändå en metalldetektor över kroppen på en. De tog också min oöppnade vattenflaska som jag köpt på Arlanda. När man klarade sig igenom det fick man sätta sig i en "glasbur" vid gaten.
3) På flyget över fick jag sedan fylla i ett deklarationspapper till tullen, trots att personalen i Amsterdam redan hade frågat om det.
4) Väl framme i Seattle blev det dock ännu lite tokigare. Väl av planen var det en passkontroll där man lämnade in tullformuläret från flyget. De tog ens fingeravtryck och foto, och ställde frågor om varför man var i USA. När jag sa att jag bara skulle vidare till Kanada frågade de vad jag skulle göra i Kanada. När de var nöjda fick jag en stämpel i mitt pass och på tullformuläret.
5) Sedan var jag tvungen att gå till bagagebandet och hämta ut min incheckade väska. När jag hade den fick jag gå igenom en mindre kontroll där de samlade in alla stämplade tullformulär. När jag lämnat in detta fick jag gå och lägga på väskan på rullbandet igen. Alltså var jag tvungen att hämta ut min väska för att gå femtio meter med den förbi en vakt.
6) Innan jag fick gå till terminalen där flyget till Kanada skulle gå från fick jag gå igenom en till säkerhetskontroll där jag fick ta av skorna också.
Så var det alltså att mellanlanda i USA. Men själva flyget var rätt bra. Vi fick flera mindre måltider så man slapp gå hungrig och alla hade en individuell tv-skärm där man kunde en massa olika nya filmer och tv-serier. Vissa av filmerna går fortfarande på bio i Sverige så det var kul att få se mycket nytt.
Många flygplatser i USA är rätt stora, och även om det är smidigt så förstår jag inte vad människor har emot att gå lite då terminalerna bara tycks anslutna genom en liten tunnelbana. Jag fick dock hoppa på tre olika tåg innan jag kom till rätt terminal. Där jag fick jag sedan vänta ett par timmar på mitt flyg men tursamt nog fanns där wi-fi ;). Annars var det en väldigt lite terminal med ett par matställen, exempelvis Burger King och Starbucks, samt en liten tax-free affär.
Planet till Kanada var väldigt litet och rymde väl kanske 50 personer. Det var lite läskigt till en början men resan gick så fort att de inte ens hann släcka bälteslampan. Den flög också mycket lägre än de större planen så man kunde se mycket av havet och av alla öar som ligger i det området. Vid 15-tiden lokal tid landade jag då i Victoria, British Columbia!
Även på detta flyg fick jag fylla i en tulldeklaration och jag var lite nervös att gå igenom den eftersom det är här jag ska vara hela sommaren. Det var en väldigt liten flygplats och det fanns typ bara fyra vakter i kontrollbåsen, men alla hade på sig skottsäkra västar och såg lite skräckinjagande ut. De ställde en hel del frågor men var nöjda med mina svar så jag fick komma in i landet, woho. Tog sedan en lokal buss ner till den större staden på ön. Biljetten kostade 2,50 dollar, det vill säga inte ens tjugo spänn och tog mig hela vägen på två olika bussar. Det ni SL!
Familjen ska först hämta mig dagen därpå och därför fick jag checka in på ett hotell över natten. Den låg inte i ett jättetrevligt område direkt, men nära stadskärnan åtminstone och väldigt billigt jämfört med alla andra ställen. När jag checkade in var klockan runt 17 lokal tid, det vill säga 2 på morgonen svensk tid. Då jag knappt sovit något på flyget hade jag i det läget varit uppe i ungefär 22 timmar i sträck och var helt slut. Jag höll på att nicka till flera gånger på bussen och missade nästan min hållplats trots att busschauffören var snäll och sa till ett par gånger när jag först inte uppfattade något. Jag kunde ju inte gå och lägga mig än dock eftersom jag då antagligen skulle vakna mitt i natten och få hela dygnsrytmen sabbad, Satt och tittade på film ett tag, Bull Durham ;), men det var så lätt att börja somna när man låg i sängen så jag gick ut för att hitta mig någonstans att äta.
Det var väldigt soligt ute och i och med att jag var så trött var jag inte kvick i stegen direkt. Gick en bit längst huvudgatan i Victoria men det dröjde länge innan jag hittade någon affär för att köpa några förnödenheter som jag glömt. Men hittade en dollar-store och köpte sedan en falafel-macka på Subway. Lyckades hålla mig uppe till 21 lokal tid, även om klockan då var 6 på morgonen hemma, den tiden jag själv fortfarande var inställd på. Om min dag därpå i Victoria kommer jag skriva om lite senare, men så här gick åtminstone resan :).
P.S. Jag har pausat mitt mobilabonnemang över sommaren så det är ingen idé att messa eller ringa mig. Jag finns dock alltid på Facebook eller e-mail så hör gärna av er.
Hur som helst så åkte jag iväg tidigt i onsdags, den tolfte juni och hade tre flyg att åka med innan jag skulle landa i Victoria i sydvästra Kanada, nära gränsen till USA. Pappa skjutsade mig till flygplatsen så att jag var där lite efter fem på morgonen, vilket tydligen var lite i det senaste laget. Check-in för bagaget öppnade först då, men eftersom påstigning av planet började kvart i sex så var det inte mycket tid tillgodo däremellan. När jag kom dit var det därför redan lång kö, och det enda som hindrade mig från att helt stressa loss var att det var en hel del människor bakom mig också, som varit ute ännu senare än jag själv. När jag väl kommit igenom säkerhetskontrollen hann jag bara gå på toa väldigt snabbt och springa in i kiosken bredvid gaten och köpa ett par vattenflaskor, sedan var det bara att hoppa på flyget som denna gång skulle ta mig till Amsterdam.
Flyget till Amsterdam gick smidigt, men väl där hann jag inte göra mycket mer då gaten låg en bra bit bort. Där började också de verkliga galenskaperna till att flyga igenom USA. Jag skulle aldrig rekommendera någon att flyga igenom USA för att komma någon annanstans och detta är varför:
1) Ett par dagar innan flyget var jag tvungen att gå in på en webbsida och fylla i mina personuppgifter samt betala en inträdesskatt för att få landa på amerikansk mark. Det var ingen jättesumma som tur var, ungefär 95 kronor, men visst är det lite drygt.
2) I Stockholm var säkerhetskollen som vanligt och den kom man igenom snabbt, men väl vid gaten i Amsterdam blev det lite galet. Gaten öppnade redan 1,5 timme innan flyget skulle gå eftersom varje person i kön skulle intervjuas först. När man stod först i kön togs man åt sidan av en person från flygbolaget och få stå vid ett bord där man blev ställd diverse frågor om innehållet i ens bagage och dylikt. Svarade man på allt okej fick man ett märke på passet och fick sedan gå till nästa station vilket var ytterligare än säkerhetskoll av bagaget, samt att man fick ställa sig själv i en röntgenmaskin och sedan förde de ändå en metalldetektor över kroppen på en. De tog också min oöppnade vattenflaska som jag köpt på Arlanda. När man klarade sig igenom det fick man sätta sig i en "glasbur" vid gaten.
3) På flyget över fick jag sedan fylla i ett deklarationspapper till tullen, trots att personalen i Amsterdam redan hade frågat om det.
4) Väl framme i Seattle blev det dock ännu lite tokigare. Väl av planen var det en passkontroll där man lämnade in tullformuläret från flyget. De tog ens fingeravtryck och foto, och ställde frågor om varför man var i USA. När jag sa att jag bara skulle vidare till Kanada frågade de vad jag skulle göra i Kanada. När de var nöjda fick jag en stämpel i mitt pass och på tullformuläret.
5) Sedan var jag tvungen att gå till bagagebandet och hämta ut min incheckade väska. När jag hade den fick jag gå igenom en mindre kontroll där de samlade in alla stämplade tullformulär. När jag lämnat in detta fick jag gå och lägga på väskan på rullbandet igen. Alltså var jag tvungen att hämta ut min väska för att gå femtio meter med den förbi en vakt.
6) Innan jag fick gå till terminalen där flyget till Kanada skulle gå från fick jag gå igenom en till säkerhetskontroll där jag fick ta av skorna också.
Så var det alltså att mellanlanda i USA. Men själva flyget var rätt bra. Vi fick flera mindre måltider så man slapp gå hungrig och alla hade en individuell tv-skärm där man kunde en massa olika nya filmer och tv-serier. Vissa av filmerna går fortfarande på bio i Sverige så det var kul att få se mycket nytt.
Många flygplatser i USA är rätt stora, och även om det är smidigt så förstår jag inte vad människor har emot att gå lite då terminalerna bara tycks anslutna genom en liten tunnelbana. Jag fick dock hoppa på tre olika tåg innan jag kom till rätt terminal. Där jag fick jag sedan vänta ett par timmar på mitt flyg men tursamt nog fanns där wi-fi ;). Annars var det en väldigt lite terminal med ett par matställen, exempelvis Burger King och Starbucks, samt en liten tax-free affär.
Planet till Kanada var väldigt litet och rymde väl kanske 50 personer. Det var lite läskigt till en början men resan gick så fort att de inte ens hann släcka bälteslampan. Den flög också mycket lägre än de större planen så man kunde se mycket av havet och av alla öar som ligger i det området. Vid 15-tiden lokal tid landade jag då i Victoria, British Columbia!
Även på detta flyg fick jag fylla i en tulldeklaration och jag var lite nervös att gå igenom den eftersom det är här jag ska vara hela sommaren. Det var en väldigt liten flygplats och det fanns typ bara fyra vakter i kontrollbåsen, men alla hade på sig skottsäkra västar och såg lite skräckinjagande ut. De ställde en hel del frågor men var nöjda med mina svar så jag fick komma in i landet, woho. Tog sedan en lokal buss ner till den större staden på ön. Biljetten kostade 2,50 dollar, det vill säga inte ens tjugo spänn och tog mig hela vägen på två olika bussar. Det ni SL!
Familjen ska först hämta mig dagen därpå och därför fick jag checka in på ett hotell över natten. Den låg inte i ett jättetrevligt område direkt, men nära stadskärnan åtminstone och väldigt billigt jämfört med alla andra ställen. När jag checkade in var klockan runt 17 lokal tid, det vill säga 2 på morgonen svensk tid. Då jag knappt sovit något på flyget hade jag i det läget varit uppe i ungefär 22 timmar i sträck och var helt slut. Jag höll på att nicka till flera gånger på bussen och missade nästan min hållplats trots att busschauffören var snäll och sa till ett par gånger när jag först inte uppfattade något. Jag kunde ju inte gå och lägga mig än dock eftersom jag då antagligen skulle vakna mitt i natten och få hela dygnsrytmen sabbad, Satt och tittade på film ett tag, Bull Durham ;), men det var så lätt att börja somna när man låg i sängen så jag gick ut för att hitta mig någonstans att äta.
Det var väldigt soligt ute och i och med att jag var så trött var jag inte kvick i stegen direkt. Gick en bit längst huvudgatan i Victoria men det dröjde länge innan jag hittade någon affär för att köpa några förnödenheter som jag glömt. Men hittade en dollar-store och köpte sedan en falafel-macka på Subway. Lyckades hålla mig uppe till 21 lokal tid, även om klockan då var 6 på morgonen hemma, den tiden jag själv fortfarande var inställd på. Om min dag därpå i Victoria kommer jag skriva om lite senare, men så här gick åtminstone resan :).
P.S. Jag har pausat mitt mobilabonnemang över sommaren så det är ingen idé att messa eller ringa mig. Jag finns dock alltid på Facebook eller e-mail så hör gärna av er.