Eleonoras blogg

Onsdag 30 Juli 2008
Vi hade en helt fantastisk dag på Nordens Ark. Jag var lite rädd att det skulle bli för varmt för oss då temperaturen visade på 27°, men det var bara skönt då vi fick mycket skugga av alla träd.

Vi hade tänkt börja med att äta lite lunch, men så blev icke, då vi fick veta att tigrarna skulle matas om
en kvart, hungriga skyndade vi iväg mot inhägnaden. Jag bör tillägga att Philip ett av barnbarnen var med han är 11 år, så detta var extra viktigt för honom.
Jodå, vi hann vilken tur vi hade, kunde lika gärna missat det.
Jag (mormor) fotade för glatta livet, det här skulle förevigas, ja resultatet blev bra och mindre bra, fota djur är inte det lättaste med stängsel framför, dock tacksam att det fanns.
När amurtigern släpptes in höll vi nästan andan, vi var så nära så nära detta rovdjur.
Undrar om vi eller tigern var hungrigast?
Tigern fick kämpa lite för att få loss sina köttbitar som var uppbundna på trädet, när den fått loss bitarna gav den sig iväg med bytet i munnen till ett buskage för att inta sin delikata lunch.
Denna underbart vackra lilla (stora) kissekatt blev en av mina absoluta favoriter.

Nu blev det våran tur att äta, vi åt köttbullar med potatismos rätt och slätt inget märkvärdigt, men smakade bra
för vi var rejält hungriga.
Vi fortsatte sedan efter en utstakad bana för att se de andra utrotningshotade djuren, det var mycket givande, fin miljö doftade gott av skog.

Vargarna var Philip också mycket intresserad av, vi gick till varghuset ett cafè med glasrutor ut mot vargskogen, vi köpte glass och kaffe, satte oss spejade efter varg, ibland såg vi den skymta förbi långt bort mellan granarna.
Tänkte att det här blir nog ingen varg på nära håll, men plötsligt kom den springade, fast naturligtvis inte åt vårt håll.Jag och Philip rusade ut åt samma håll som vargen, fick se en liten skymt av den innan den sprang och ställde sig precis utanför glasrutan där vi nyss suttit, typiskt tänkte jag, Erik han såg den inte ens, han var mer upptagen av glass och kaffet.
Vi in igen och då stog den där och tittade rätt in på oss, jag fick mina bilder visserligen genom glasrutan men det kändes fantastiskt att bara ha en glasvägg mellan oss och detta rovdjur. Antagligen matades den av de som skötte serveringen, eftersom den stog och kikade in.

Måste påpeka att här tar de bara kontanter , här hade vi tänkt oss en liten tårtbit till kaffet, men vi fick nöja oss med en liten glass då våra kontanter inte räckte, så där rök våra parkeringspengar.
Annars för övrigt tog de kort.

Arken är öppen under hela året, kan varmt rekommendera ett eller flera besök hit, själva har vi varit här vid fyra olika tillfällen och det kommer att bli fler.
Philip uppskattade detta besök enormt mycket, behöver väl knappast säga vilket djur som blev favoriten för honom, rätt gissat Tigern. Dagen efter hade jag fullt upp med att skriva ut fotona, arrangerade dessa till en minnestavla från denna dagen. Nu är Philip hemma i Göteborg igen med tigrar och vargar på väggen i pojkrummet. Vi hade gjort lite andra saker också under veckan som gick, men när jag frågade honom vilket som var bäst, kom svaret direkt NORDENS ARK.

Har ni barnbarn tag dem med er till Arken! Jag lovar ni kommer inte att ångra er.
.
Nu låter jag mina bilder fortsätta tala för denna dagen.
Lördag 22 Mars 2008 - Lübeck
Resealbum: Lübeck.
Den 11 Maj - 03.

Efter en tid med sjukdom, vak, och dödsfall, tyckte vi att vi behövde komma bort från allt och hämta nya krafter.
Tanken var att bjuda min mor på en tur till Keukenhof i Holland, för att beskåda alla vackra blommor.

Mamma fick ordnat med sitt första pass någonsin.
Denna resa var alldeles speciell för min mor, som tidigare aldrig varit längre utomlands än Norge, Dannmark.

Dag 1:
Började med att lasta in våra små älskade katter Lasse-Maja och Stumpan i sina burar.
Det fick bli kattpensionat för dem. Fem dagar räknade vi med att vara borta. De protesterade
högljutt, de avskyr verkligen att åka bil och dessutom vara instängda, de är vana att röra sig
fritt som de vill. Nu skulle de få leva i fångenskap i hela 5 dygn.

Landvetter. Vi var framme vid pensionatet! Nu skulle vi skiljas från våra gosiga vänner. Det kändes oerhört
jobbigt, deras pupiller var stora och kolsvarta som de blir när de är missnöjda. Men vad göra? Vi behövde
verkligen få lite avkoppling efter alla påfrestningar och fick bita ihop och ta avsked av dem.

Vi fortsatte resan ner till Halland och hämtade upp mamma där. Ja, nu var vi på väg mot vårt mål
Keukenhof. Vi turades om att köra.

Första stället vi stannade på var Hallandsåsen för att äta middag och en kopp kaffe, det smakade bra.
Nu var alla mätta och belåtna. Vi fortsatte resan mot Malmö, och sedan bron över till Köpenhamn. Sedan färjan Rödby - Puttgarden. Sedan var vi snart framme i Lübeck. Best-Western hotell. Alla vara trötta. Skönt att få lägga sig och sova. Hämta nya krafter till nästa dag då vi skulle vidare till Keukenhof.
Mamma och jag delade rum. Vi satt en stund och småpratade och hade småtrevligt fast vi var trötta.
Erik verkade mycket allvarlig, när jag tänker på det i efterhand. Men han var väl trött efter resan.

Dag 2:
Det visade sig inte vara bara trötthet, utan värre än så. Jag hjälpte mamma i duschen då telefonen ringde och visste då att det var Erik. "Guten Morgen" skojade jag. Erik sade bara "jag har ringt efter läkare". Då förstod jag att det var allvarligt och rusade in till Erik i bara nattlinnet. Såg genast hur det var fatt. Ambulansen kom. Fyra-fem personer kom in på rummet. Det låg sprutor och kanyler överallt när de gav sig iväg med tjutande sirener med Erik. Jag fick adressen till sjukhuset och for efter med taxi. Det var nog den längsta resan som jag gjort i hela mitt liv. Den tog evigheter. Visste inte om han levde eller inte. Sjukhuset låg i andra änden av stan´.

Där fick vi sitta en halvtimme och vänta tills en sjuksköterska kom och gav oss besked. Men, tack och lov, de hade gjort en lyckad ballongsprängning i sista stund och han levde. Men fick stanna i två veckor på sjukhuset.

Jag bokade om till ett hotell närmare sjukhuset. Det blev just detta Kaiserhof på 10-15 minuters promenadväg till sjukhuset. Semestern, som skulle ge oss kraft och avkoppling, förbyttes till oro och stress.
Det blev inget Keukenhof, men det var det mista som vi tänkte på. Alla var glada och tacksamma att det slutade väl. Trots allt är livet viktigast. Fem dagar blev fjorton för våra kära kissemissar. Men det blev ett kärt återseende när vi hämtade hem dem. De var lite sura på oss, men tinade upp igen med lite extra kattgodis.

Ja, så här blev denna resan för oss. Snälla ni glöm inte reseförsäkringen!!!!, När man minst anar det, är olyckan framme!!!!! Vi hade försäkring som vi var mycket tacksamma för i detta läge.