Den 11 Maj - 03.

Efter en tid med sjukdom, vak, och dödsfall, tyckte vi att vi behövde komma bort från allt och hämta nya krafter.
Tanken var att bjuda min mor på en tur till Keukenhof i Holland, för att beskåda alla vackra blommor.

Mamma fick ordnat med sitt första pass någonsin.
Denna resa var alldeles speciell för min mor, som tidigare aldrig varit längre utomlands än Norge, Dannmark.

Dag 1:
Började med att lasta in våra små älskade katter Lasse-Maja och Stumpan i sina burar.
Det fick bli kattpensionat för dem. Fem dagar räknade vi med att vara borta. De protesterade
högljutt, de avskyr verkligen att åka bil och dessutom vara instängda, de är vana att röra sig
fritt som de vill. Nu skulle de få leva i fångenskap i hela 5 dygn.

Landvetter. Vi var framme vid pensionatet! Nu skulle vi skiljas från våra gosiga vänner. Det kändes oerhört
jobbigt, deras pupiller var stora och kolsvarta som de blir när de är missnöjda. Men vad göra? Vi behövde
verkligen få lite avkoppling efter alla påfrestningar och fick bita ihop och ta avsked av dem.

Vi fortsatte resan ner till Halland och hämtade upp mamma där. Ja, nu var vi på väg mot vårt mål
Keukenhof. Vi turades om att köra.

Första stället vi stannade på var Hallandsåsen för att äta middag och en kopp kaffe, det smakade bra.
Nu var alla mätta och belåtna. Vi fortsatte resan mot Malmö, och sedan bron över till Köpenhamn. Sedan färjan Rödby - Puttgarden. Sedan var vi snart framme i Lübeck. Best-Western hotell. Alla vara trötta. Skönt att få lägga sig och sova. Hämta nya krafter till nästa dag då vi skulle vidare till Keukenhof.
Mamma och jag delade rum. Vi satt en stund och småpratade och hade småtrevligt fast vi var trötta.
Erik verkade mycket allvarlig, när jag tänker på det i efterhand. Men han var väl trött efter resan.

Dag 2:
Det visade sig inte vara bara trötthet, utan värre än så. Jag hjälpte mamma i duschen då telefonen ringde och visste då att det var Erik. "Guten Morgen" skojade jag. Erik sade bara "jag har ringt efter läkare". Då förstod jag att det var allvarligt och rusade in till Erik i bara nattlinnet. Såg genast hur det var fatt. Ambulansen kom. Fyra-fem personer kom in på rummet. Det låg sprutor och kanyler överallt när de gav sig iväg med tjutande sirener med Erik. Jag fick adressen till sjukhuset och for efter med taxi. Det var nog den längsta resan som jag gjort i hela mitt liv. Den tog evigheter. Visste inte om han levde eller inte. Sjukhuset låg i andra änden av stan´.

Där fick vi sitta en halvtimme och vänta tills en sjuksköterska kom och gav oss besked. Men, tack och lov, de hade gjort en lyckad ballongsprängning i sista stund och han levde. Men fick stanna i två veckor på sjukhuset.

Jag bokade om till ett hotell närmare sjukhuset. Det blev just detta Kaiserhof på 10-15 minuters promenadväg till sjukhuset. Semestern, som skulle ge oss kraft och avkoppling, förbyttes till oro och stress.
Det blev inget Keukenhof, men det var det mista som vi tänkte på. Alla var glada och tacksamma att det slutade väl. Trots allt är livet viktigast. Fem dagar blev fjorton för våra kära kissemissar. Men det blev ett kärt återseende när vi hämtade hem dem. De var lite sura på oss, men tinade upp igen med lite extra kattgodis.

Ja, så här blev denna resan för oss. Snälla ni glöm inte reseförsäkringen!!!!, När man minst anar det, är olyckan framme!!!!! Vi hade försäkring som vi var mycket tacksamma för i detta läge.