Likt en spökstad dyker Tingri plötsligt upp på den Tibetanska slätten. Stan ligger utmed Friendship higway och skulle lätt kunna utnämnas till "hålornas håla". Sanden blåser i ögonen och stanken av "skit" är påtaglig när vi går längst huvudgatan. Det mumifierade Jakhuvudet vid trappen till restaurangen vid hotellet gör att vi tvekar något inför besöket. Utanför "Third eye restaurant and bar" ligger en vit ko tuggandes på en smutsig kartong brevid det trasiga biljardbordet ståendes på gatan. Horder av skabbiga vildhundar stryker runt på stan och på natten håller de konsert och skäller och ylar till solen går upp. Vi blir varnade då det är vanligt med hundbett här. Stan är ett perfekt ställe för inspelning av zombiefilmer eller om man vill ha en släng av rabies. Går man till huvudgatans slut och blickar till vänster bjuds man dock på något väldigt vackert. I vita molnslöjor mot den blå himmlen ser man härifrån åttatusemetersberget Cho Oyu bortom slätten. Längre till vänster tornar silluetten av Mount Everest majestätiska nordsida upp sig i eftermiddagssolen. Tingri lär man inte glömma i första taget....

Två veckor tidigare startade vi vår resa i Kunming i södra Kina. Staden ligger i Yunnan provinsen vilken gränsar mot Tibet i Väster. Kunming har växt otroligt de senaste åren och för fem år sedan bestod stan mest av gammla trähus men nu är det mesta ersatt av skyskrapor och motorvägar. Intressant att gå på den lokala marknaden där man kan köpa allt från motorcyklar till färgade kycklingar. På kvällen besökte vi en restaurang där vi bjöds på rå fisk, larver, grönsaker och risbrännvin. Lite oroande inför resten av resan men maten skulle bli bättre som tur var.

Följande dag fortsatte vi till Lijiang som är en mer traditionell stad. Här finns mycket att se och det var spännande att kolla in alla gamla grejor i antikaffärerna. Första kvällen gick vi på konsert med en Naxi orkester som spelade traditionell musik från området. Musiken var ganska skrammlig och flera av musikerna mellan 80-90 år vilket visade sig i slutet av konserten då de höll på att somna. Efter detta blev det några pubrundor i den "gamla staden" som är häftig att vandra runt i på kvällen då de gammla trähusen är upplysta. Det är verkligen liv och rörelse långt in på nätterna här och mycket inhemsk Kinesisk turism och få västerlänningar. Efter några dagar i Lijiang fortsatte vår resa vidare till staden Qiatou. Härifrån gjorde vi en två dagars treck i bergen utmed Yangzifloden och utsikten över Jadedraks-berget på kvällarna när solen gick ner var fantastisk. Under dessa två dagar övernattade vi i bergsbyar och åt lunch hos Naxi familjer utefter vägen. Resan fortsatte nu mot Tibet..

Shangri-La ligger nära Tibet och här ser man att människornas ansiktsdrag och etnicitet ändrats. Kulturen här är mer Tibetansk till skillnad mot i Kunming och Lijiang där majorioteten av befolkningen är Kinesisk. Första dagen besökte vi Gamden Sumtseling klostret och därifrån åkte vi lokalbussen med många nyfikna blickar på oss då det inte är speciellt vanligt med västerlänningar på bussen här. Senare blev vi inbjudna till en Tibetansk familj där vi provade Tibetansk tradiotionell mat som tsampa (Rostat korn) och smörté (té med jaksmör). Kanske ingen smaksensation men kul att prova på. Jaksmör var något Tibetanerna smorde in sig med förr i tiden när det var kallt på vintrarna. Då var det inte så noga med hygienen och man kan ju tänka sig hur folk luktade efter någon vecka när smöret härsknat. Dessutom brukade de Tibetanska gummorna värma jaksmöret i armhålan om det var fruset innan man lade det i té koppen, hua hemska tanke...

Dag två havererade vår bil ute på landsbyggden men det hela löste sig galant då vi hittade en bonde som ringde en bekant som kom och hämtade oss. En lång diskussion uppstod dock mellan den nya äldre föraren och den yngre med den havererade bilen. Diskussionen handlade om stolthet och det var viktigt att ingen tappade ansiktet i den situation som upstått. Dessutom var de av olika etnicitet vilket kan ställa till det ibland. Efter 20 minuter hade det hela löst sig och vi kunde rulla vidare igen. Att åka bil här i Kina är inte helt riskfritt då man ofta kör med livet som insats. Omkörning mot mötande trafik är regel och tre bilar i bredd på tvåfilig väg i 100 km/h bland lösa kor och fotgängare tillhör vardagen. Det hela gick dock bra och vår resa fortsatte nu med flyg upp på den Tibetanska högplatån.

Piloten manuvrerar in mellan bergen och här uppe på närmare 3700 m landar flygplanen med högre ingångshastighet än vanligt eftersom luften här är tunnare. Landningen går bra och vi befinner oss nu i den "Förbjudna staden" Lhasa. Staden är ett traditionellt religiöst centrum för den Tibetanska Buddismen och var ända fram till 1980-talet ganska sluten med få västerlänningar. När vi kör in i staden åker vi förbi Potala palatset, ett imponerande bygge som en bit in på 1950-talet var Dalai-lamas residens innan han flydde till Indien efter den Kinesika ockupatioen av Tibet. Lhasa är sedan dess under Kinesisk kontroll och speciellt sedan kravallerna här 2008 när OS facklan fördes genom staden inför olympiska spelen i Peking märks närvaron av millitär och polis som patrulerar gatorna. Som västerlänning är det inte längre tillåtet att resa fritt i Tibet utan guide och om man påträffas utanför städerna kan man bli arresterad. I städerna går det dock bra att röra sig fritt.

Lhasa är verkligen en häftig stad med mycket olika folk, pilgrimmer och sköna karaktärer. Att gå på stadens gator är verkligen spännande. Under de fyra dagarna här i Lhasa besökte vi bland annat Potala palatset och ett Tibetanskt sjukhus där vi var på föreläsnning om Tibetansk traditionell medicin. En morgon gick vi med pilgrimmerna på bönevandring runt Potala. Ett besök gjordes också i de muslimska kvarteren och i Jokhang templet. Sista dagen besöktes Sera klostret där vi såg på de dagliga munkdebatterna. Här debatteras religiösa frågor och munkarna tränas i argumentationsteknik och det går verkligen hett till emellanåt. Vi besökte flera Tempel och kloster i området och efter några riktigt bra dagar i Lhasa fortsatte vi nu vidare västerut..

Friendship highway går från Lhasa till Zhangmu vid Nepalesiska gränsen. Spännande att färdas här då vägen går över flera pass på mer än 5000 m och vyerna här uppe är fantastiska. Fem åttatusenmeters toppar kan ses efter vägen Everest, Lhotse, Makalu, Cho Oyu och Shishapangma. Vi stannar också till vid den heliga Yamdrok tso sjön på över 4000 m höjd. Flera gånger ser vi pilgrimmer längs Friendship higway som släpar sig fram på knän och armbågar mellan Lhasa och det heliga berget Kailash. Pilgrimmer kan ängna en hel livstid att ta sig dessa enorma sträckor genom Tibet. Religionen är verkligen en del av livet här och den syns i allt man gör och det finns en Buddistisk tanke bakom det mesta här. Vi når senare staden Gyantse som är känd för dess stora fort liggandes på en stor klippa mitt i stan. På kvällen äter jag min första jakburgare med chili som smakar kanon. Maten är verkligen bra under hela resan genom Tibet då vi blir serverade wokat jakkött med Chili och nudlar och goda grönsaker. Dock fins diverse läskigheter som tusenåriga ägg och mossa om man vill ha..

Nästa dag når vi Shigatse en lite större stad med en blanding av gammalt och nytt och stora kontraster. Moderna butiker blandas med traditionella marknader. På gatorna rullar de senaste lyxbilarna bredvid enkla bönder med oxe och vagn. Munkar och pilgrimmer tar sig upp till kloster på sluttningar runt staden på morgonen. Kvällarna här ängnade vi åt att äta middag på Tashis Restaurant. Bra Nepalesiskt ställe med god öl. Trodde själv att jag började få kläm på det här med att äta med pinnar men åter igen upptäcker jag att ett gäng Tibetaner sitter och småflinar vid bordet bredvid på restauarangen. I Lhasa var det ett gäng skoltjejer som satt och garvade när jag hopplöst försökte fånga riskorn haha.. På nästa resa tar jag med mig en gaffel..

Sherpas på motorcyklar vinkar åt oss när vi går längs vägen vid hotellet. Vi är nu i staden Shegar (Xegar). Stan är väldigt liten med endast två gator och härifrån utgår expeditionerna till Mount Everest eller Qomolungma som man kallar berget här i Tibet. Nu är det lågsäsong och väldigt dött på gatorna men under våren är det full fart här. De enda som rör sig på gatorna nu är några få vildhundar som stryker runt på stan. Området är annars mycket rikt på fossiler vilket kan verka konstigt då vi befinner oss vid det högsta berget på jorden! Att detta varit sjöbotten en gång i tiden är svårt att föreställa sig men man behöver inte söka speciellt länge bland stenarna för att hitta en fossil här på 4500 meters höjd. Vi får också höra att de grävt ut några Dinosarier alldeles utanför stan.

Några ungdomar hälsar när vi går på huvudgatan. De är vana vid vid västerlänningar och en del av dem talar Engelska. Tur det för min Tibetanska är ganska begränsad haha. De flesta här arbetar med turism eller bergsbestigning. Vi tar en promenad längs floden som går genom stan men tar oss sedan snabbt tillbaka mot hotellet när solen försvinner bakom bergen. Här uppe blir det mörkt snabbt. Höjden börjar nu kännas med de klassiska symptomen som andfåddhet och huvudvärk. Gäller att få i sig mycket vatten för att inte få höjdsjuka.

Woaw! hörs samstämmigt i bussen när vi rullar över krönet på det 5500 m höga Lamar-la passet. I morgonsolen längs horisonten ligger fyra 8000 meters toppar med Mount Everest i mitten. En imponerande syn. Vi har verkligen tur med vädret och himlen är klar när vi står tysta och tar in den sköna utsikten. Resan fortsätter sedan mot Rhongphuk klostret vid Mount Everest och på vägen passerar vi små byar och fält med betande Jakar. En del ruiner efter äldre bebyggelse syns i området och att resa här känns som att åka tillbaka i tiden. Kinesiska militären har många kontroller kring Everest och vi tvingas stanna och visa passen flera gånger för registrering. En incident där en ung Tibetansk nunna sköts till döds när hon försökte fly över Himalaya till Nepal filmades 2006 från basecamp av några Rumänska bergsbestigare. Filmen blev sedan offentlig och Kineserna hävdade då att de handlat i självförsvar. Sedan denna händelse har bevakningen blivit hårdare i området och vid bergets norrsida är det tydligen känsligt vad man fotograferar. Vi når Rhongphuk klostret på förmiddagen.

Everest nordsida är verkligen imponerande när man står vid berget. Munkarna har verkligen en schysst utsikt från klostret när de drar upp rullgardinen på morgonen. På eftermiddagen tar vi oss upp till Everest basecamp som inom några veckor stänger för säsongen. Everest klättringarna under våren 2010 resulterade i att ca 50 personer lyckades nå toppen av de ca 600 klättrare som försökte nå Himalayas tak. Tre personer avled i år. Ett flertal team har under hösten väntat på att ta sig upp men över 50 gradig kyla och jet-vindar på toppen har gjort ytterligare klättringar omöjliga. Känslan vid Everest är en aning morbid då ca 120 kroppar lämnats kvar efter bergsbestigare och sherpas som avlidit på berget. Många ligger i dödszonen på 8000 m.

Efter att ha ätit middag vid klostret på kvällen tar vi oss ner i dalen till en by och inkvarterar oss på ett Tibetanskt familje hostel. Vi dricker te i familjens vardagsrum där man eldar med Jakskit i en stor kamin mitt i rummet. Verkligen häftigt att bo hemma hos en lokal familj och landa i deras vardag. Toaletten på övervåningen var ganska spartansk då den bestod av två hål i golvet ner till undervåningen och en sopborste. Enkelt och bra. Dagen efter tillbringade vi i "hålornas håla" Tingri där vi stannade en natt. Sedan fortsatte vi på Friendship highway och efter att ha passerat berget Shisapangma började nu resan nedåt mot den Nepalesiska gränsen. Vi lämnar den Tibetanska högplatån och kommer snabbt ner på lägre höjd och det karga landskapet byts nu ut mot mer subtropisk djungel.

Smuggling kan nog straffa sig i Kina som en av mina medresenärer nervöst uttryckte det när vi stod vid gränsövergången mellan Tibet och Nepal. Han hade sytt in en gammal opiumpipa i fodret på sin jacka och hoppades att den skulle smita genom tullen obemärkt. Pipan hade inköpts tre veckor tidigare i en antikaffär i Lijiang. Problemet i Kina är att artefakter tillverkade före1950 inte får föras ut ur landet. Min resekompis visste inte hur gammal pipan var och förmodligen inte vakterna vid gränsen heller vilket skulle betyda att de troligen skulle beslagta pipan för säkerhets skull. Här i Zhangmu är vakterna kända för att vara hårda. Resehandböcker som Lonleyplanet Tibet ses som anti-kinesisk propaganda och beslagtas likaså det mesta som har med Dalai-Lama att göra. Vi har dock fått tips om att alla väskor skannas men att de inte kollar vad man har på sig.

Det hela går bra genom tullen och när vi kommer till den Nepalesiska sidan blir vi bara förbivinkade. Verkar som att Nepaleserna låter Kineserna göra grovjobbet. Zhangmu är en typisk gränsstad, stökig, full av lastbilar, skumma valutaväxlare och prostituerade. Stan ligger längs serpentinvägar på en bergssida ner mot floden Matsang Tsangpo vilken startar vid berget Shisapangama. Vi lämnar nu Tibet bakom oss och kontrasten är stor när vi rullar in i Nepal där asfaltsvägarna byts ut mot knappt körbara jordvägar. Ett myllrande folkliv möter oss i de småstäder vi passerar och här är allt mer färgsprakande. Det är fattigt men man ser många leende människor vilkas ansikten nu har Indiska drag och de Buddistiska böneflaggorna vi såg överallt i Tibet syns inte längre då Hinduismen är vanligare här. Efter ett antal timmar på skumpiga vägar närmar vi oss Kathmandu valley..

Motorcyklar i tusental möter oss på gatorna i Kathmandu. De kör som galningar med livet som insats. Ofta en hel familj på motorcykeln med sonen längs fram på tanken hållandes i backspeglarna, fadern körandes med dottern bakom och sedan mamma längs bak på pakethållaren. I Kathmandu lever man verkligen på gränsen och stan har en skön och livlig atmosfär. Vackra kvinnor i färggranna saris, kor och rickshaws trängs på gatorna. Det är verkligen buller och bång trängsel och stök. Vi bor i stadsdelen Durbar mitt i pulsen. På kvällen gör vi en stadsvandring och besöker några av alla de butiker på gatorna här. Flera gånger blir det elavbrott något som är vanligt då elnätet är minst sagt ostabilt.

Under vår sista dag i Nepal besökte vi Bhaktapur, en väl bevarad förstad till Kathmandu från1600-talet. Här fins en mängd gamla byggnader att se. Annorlunda att promenera runt här då de slaktar och styckar djur direkt på trottoaren för att sedan sälja köttet direkt på plats. Ett bra sätt att hålla råvarorna färska i värmen. Denna helg fanns dessutom 45000 getter på Kathmandus gator som skulle slaktas då det var den årliga Dashain festivalen. Inte kul att vara get denna helg. På eftermiddagen tar vi bussen till tempelområdet Swayambhunath som ligger på ett berg mitt i stan och härifrån har man bra utsikt över hela Kathmandu valley. I detta tempel bor det apor som tydligen är ganska bra på att stjäla kameror och annat löst de kommer åt så här gällde det att passa sig. Framåt kvällen tar vi oss åter ut på Kathmandus hektiska gator och äter en god avslutningsmiddag. Natten avslutas på Tom & Jerrys bar. Detta var vår sista dag på resan och det var nu dags att lämna Kathmandu och Nepal och åka hem. Funderade på att ringa chefen och säga att jag fortsätter ner genom Indien och behöver minst ett halvårs semsester till. Skulle kanske inte vara så populärt men vad gör man inte när man är resesugen?



Drömmer mig bort bland snöklädda berg och Jakar när jag somnar i flygplanstolen på väg hem. En oförglömlig resa genom södra Kina över den Tibetanska högplatån med avslut i Nepal var nu över...Det som kom att lämna avtryck på denna resa var den storslagna naturen men kanske mest alla möten med människor på vägen. Som det brukar vara på en resa som denna........

// Stefan