Mitt i livet beslöt min kompis och jag oss, för att besöka det andliga livet. Vårt val föll på ett munkkloster i djupaste Finlandsskogarna. Båt, tåg och buss blev färmedlen, och mitt där i den mörkaste skogen öppnade sig en helig plats, ett rysktortodoxt kloster. Valamo. Med högtidliga steg bar vi in vår spartanska packning och blev installerade i en klostercell. Det lilla fönstret var dubbelt, för att hålla vinterkylan ute. I fönstrets mellanrum placerade vi en Ikon och ett ljus. Sängarna var stenhårda, smala med en tunn filt. Intill cellen låg munkarnas duschrum, vilket gjorde oss lite generat fnittriga.
På kvällen tassade en av munkarna förbi och stänkte vatten på vår celldörr samt önskade oss en god sömn.
Morgonen därpå började med mässa i kyrkan. De församlade, munkar, nunnor, anställda och gäster stod upp under hela predikan. Männen till höger och kvinnorna till vänster. Mycket vacker sång i stämmor a capella och på ryska. Mässan började kl.6.00 och varade till 9.00, men vi kom först efter frukosten 7.30.
Efter mässan var det skönt att röra på sig. Vi följde prästernas procession ner till vattnet. Där steg de ombord på en båt och välsignade vattnet under en speciell ritual. Det var det vatten, som sedan bars upp och stänktes på kvällsdörrarna.
Vi hann med en guidad visning, innan det var dags för nästa mässa. Klostrets bibliotek hade många vackra, gamla böcker och vi varvade litteraturläsning och samtal med munkarna. Maten som enbart var vegetarisk, var vi med och hämtade i grönsakslandet. Till den serverades det vin eller vatten.
Så fortgick vår andliga vecka med 5 mässor/dag, andliga samtal och underhållande diskussioner om munkarnas celibatliv. Flera nya spännande kontakter med människor, vi kanske aldrig skulle ha mött på vår vardagliga stig. Den prästkandidat som gjorde mest intryck, var en ung man från Norge, som rest jorden runt och bott på kloster med olika religioner. Han behövde ta reda på, var han hörde hemma, innan hans egen planerade prästvigning i Norge. Vi fick sedermera veta, att han hittat "hem" och blivit prästvigd ett halvt år senare,
Vi fann den ro och stillhet vi sökte. Ett litet smycke för livet.