Jag går omkring lite i stan. Vinkar till en man i en bil som verkar vänta på att få skjutsa någon. Jag visar en lapp där det står "Marknaden" och "2000 tögrög". Funkar.

På den här marknaden ska det finnas billig elektronik vet jag men jag hittar inte det stället, eller så är jag på helt fel plats. Hur som helst, här betalar man 50 tögrög (30 öre) för inträde eller klättrar över en container på baksidan, vilket jag ser barn göra.

Marknadsplatsen består av ett par enstaka hus och en större taktäckt yta medan det mesta är stånd utomhus. I ett hus säljs viss elektronik, hushållsartiklar och tyger. Vissa saker ser begagnade ut. Jag letar efter en tekopp/termos (vilket är bra att ha på tåget då det finns hett vatten i varje vagn); jag kollar på en och det är te kvar i den. I en annan byggnad hittar man restauranger, kosmetiska artiklar samt färska grönsaker, frukt och kött. Köttdelen är något grotesk i svenskt perspektiv, med styckade djur och köttbitar uppslängda på disken som vilken lagervara som helst.

Stånden utomhus säljer allt mellan tandkräm och matbord. Jag hittar en oanvänd temugg i rostfrittstål, med sil och lock. Under det stora taket säljs mest kläder och tyger. Jag köper en Columbia Sportswear-jacka (?..) för 300 kr (ja, en till).

Jag lämnar marknaden. Utanför är taxiförsäljningen aggressiv. En smal man i 50-årsåldern med garvat ansikte upprepar "taxi, taxi, taxi" och går bredvid mig, lägger handen på min rygg, öppnar en bildörr framför mig och börjar knuffa in mig. Jag tar mig ur fällan och går iväg en bit och ger gästhusets visitkort till en annan och sätter mig bak i bilen. Den smalen mannen öppnar plötsligt dörren på min sida och försöker sätta sig bredvid mig, och knuffar mig på det viset. Jag sitter still och undrar bara vad i helvete han håller på med. Han ger upp och stänger dörren. Skumt. Kanske han försökte sno något ur en ficka, jag har ingen aning.

Packar. Har fått kläderna tvättade.

Taxi till tågstationen. Destination Irkutsk, som ligger precis norr om sydvästra änden av Bajkal-sjön. I min kupé har jag två mongoliska affärsmän som ska till Ulan Ude (söder om sjön) samt en mongolisk kvinna med landets guldreserv i munnen.

De båda affärsmännen kan viss engelska. De arbetar med bildelar för japanska bilar. Jag visar i min kartbok var jag är i från och vart jag rest och är på väg. Mannen bredvid mig är något förfriskad och upprepar mest "Ulaan-Baatar ... you like?" och liknande. En kall middag levereras till kupén i inplastade brickor. Det är koreanskt säger männen. Ris i sjögräs, en torr brödbit, inget smör eller pålägg, körsbärstomater, en kaka, en vattenflaska samt en separat inplastad köttbit som jag inte känner för att ens öppna. "Very good" upprepar den berusade mannen. No, very bad.

Sovdags.