Jag sover rätt bra faktiskt. Jag vaknar och mår mycket bättre jämfört med igår. Frukost i den mycket vackert mongoliskt utsmyckade restaurangvagnen. Ägg med ris, pannkakor med sylt, juice, te. Personalen är snäppet bättre på engelska än den kinesiska personalen. Det går bra att betala med CNY och jag betalar med glädje 70 yuan för frukosten.

Vi åker genom Gobi-öknen. Det är platt och sterilt. Gobi är faktiskt mongoliska för öken. Först ser vi något enstaka djurskelett längs rälsen, sedan ett kreatur som precis dött, och efter det ett halvruttet eller halvätet kadaver. Man ser vissa små hordar av djur.

Senare blir landskapet mer bergigt och vi anländer Ulaan-Baatar i ett-två-tiden.

Jag ska bli upplockad av ett tour-företag, men en tjej från UB Guesthouse står där med en skylt med mitt namn. Jag vet att jag mailade dem ett par gånger för några veckor sedan, utan svar ... Skumt. Min guide är också där med en skylt. Jag säger hejdå till Alexander, och vi åker med en chaufför till Nationalparken Terelj, inte långt utanför stan.

Vi stannar vid en nomad som sitter nära vägen med en häst och två kameler. Han vill sälja ridturer. De tjänar extra pengar på detta.

Det finns 200 000 kameler i Mongoliet och 16 miljoner hästar.

Klippformationerna i landskapet är mycket annorlunda. Jag har aldrig sett något liknande. De har rundade former. På flera höga klippor ligger lösa runda block som ser ut att vara ditplacerade. Väder och vind har tärt genom miljoner år och kvar är lösa klippblock.

Vi besöker ett buddhistiskt tempel i en bergssluttning. Det totalförstördes av ryssarna 1937 men har byggts upp igen. Ryssarnas hade kommunistiskt styre över Mongoliet i många år, och de tog livet av hundratusentals buddhister i ett försök att utplåna detta "opium för folket" i Mongoliet. Templet som används som meditationscenter nu är stängt tyvärr, men det är mycket vackert utvändigt och utsikten är vid.

Idag är tibetansk buddhism den vanligaste religionen i Mongoliet (65 %). Det finns också islam och kristendom. 15 % är ateister.

Vi fortsätter till en turistanläggning där jag får min egen ger att bo i över natten. En ger är ett traditionellt nomadtält.

Vi äter en tidig middag. Efter det tar jag en efterlängtad dusch. Jag behövde säga till i förväg för de behöver värma upp vatten först. Det höll kring 20 grader tror jag. Det är lågsäsong och man arbetar med ombyggnad och renovering, något rörigt men helt ok. Inte många turister.

Tältet är i rund form, sex meter i diameter, med en låg vägg och dörr och svagt sluttande tak. Det är inrett med fyra moderna träsängar, ett par bänkar, en spegel och elektrisk belysning. I mitten finns ett lågt traditionellt träbord med tillhörande pallar, samt kamin som eldas med kol och ved.

En tjej i personalen knackar på och levererar en termos med hett vatten, en mycket positiv överraskning då jag har ett te med mig från Beijing. Jag sitter här och skriver, med ett gott te, vid en varm kamin med sprakande vedeld, med ett tyst landskap runt omkring mig, och jag hinner knappt tänka att det inte kan bli bättre, särskilt med tanke på 40 jobbiga timmar bakom mig, och att det enda jag saknar är sällskap, då det knackar på dörren. Det är Anna, från Sverige, som reser med sin kompis Maria och bor i tältet bredvid. De bjuder in mig och jag tar med mig teblad, och vi sitter och pratar tills mörkret faller och det är dags att sova.