I kväll har maken och jag varit på "Metropolitan" på Spånga Folkan och sett Verdis opera "La Traviata". Det var första gången för mig att se direktsänd opera på storbildsskärm. Gav verkligen mersmak. Man sitter "med" i salongen, applåderar och braverar.
Denna föreställning var i något modernare tappning än den jag för ett antal år sedan såg på Stockholms operan. Här var scenografin stram, enkel och färgerna underströk känslorna. I första scenen var Violetta klädd i kort, modern knallröd klänning och soffan hon rörde sig kring var också röd, fyrkantig i skinn. Under andra scenen på landet var allt klätt i storblommigt tyg, och sista scenen blev tragiken framhävd med svart och vitt. Helt i min smak!
I mellanakten blev "Violetta" och "Alfred" intervjuade, Vilken prestation efter deras heta uppträdande. Synnerligen välgjort också med tanke på direktsändningen.
Nästa gång ska vi se Verdis "Aida", fast då har vi valt en annan salong med ryggvänligare stolar. Hoppas också att publiken är lite mer väluppfostrad då, och inte dräller in efter att spelet börjat. Hade aldrig gått på Stockholms operan - där stänger de dörrarna med all rätt, när spelet börjat!
Det blir nog många kommande föreställningar för maken och mig.

"Handling
Operan utspelas i Paris och dess omgivning omkring år 1850.
Akt 1

Fest i Violettas hus

Det är fest hos kurtisanen Violetta Valéry i Paris ("Libiamo, libiamo"). Bland gästerna finns den unga Alfredo Germont och hans vän Gastone. Alfredo har förälskat sig i Violetta, och medan de andra gästerna dansar förklarar Alfredo sin kärlek till Violetta ("Un dì felice"). Hon ler åt hans passion och förklarar att hon bara har några månader kvar att leva (hon har tuberkulos), men hon är rörd av hans kärleksförklaring, så hon ger honom sin kamelia och säger till honom att han ska komma tillbaka när den har vissnat. Efteråt funderar Violetta på skillnaden mellan Alfredos rena kärlek och hennes sätt att leva ("Ah! fors´ è lui"), men hon bestämmer sig för att gå vidare med sitt lättfärdiga liv och glömma honom ("Sempre libera").

Akt 2

Scen 1: Violettas hus på landet
Violetta och Alfredo har bott tillsammans i tre månader på landet, och Alfredo sjunger om deras lyckliga liv tillsammans ("De miei bollenti spiriti"). Men Violetta har råkat i ekonomiska svårigheter, så Alfredo reser till Paris för att skaffa pengar. Medan Alfredo är borta får Violetta besök av hans far Giorgio Germont som ber henne att lämna Alfredo för familjehederns skull: på grund av deras förhållande kan Alfredos syster inte gifta sig med den man hon älskar ("Pura siccome un angelo"). Ett smärtsamt beslut för Violetta, men efter mycket vånda bestämmer hon sig för att följa faderns råd och lämna Alfredo ("Dite alla giovine"). Alfredo återvänder från Paris, och Violetta bedyrar att hon älskar honom ("Amami Alfredo"), men kort därpå tar hon farväl och lämnar ett brev där hon förklarar att hon saknar sitt tidigare liv. Fadern försöker trösta Alfredo och ber honom att följa med hem till Provence ("Di Provenza il mar"). Alfredo misstänker att Violettas tidigare älskare Douphal är orsaken till att hon nu har lämnat honom, och när han hittar en middagsinbjudan från Violettas väninna Flora stärks hans misstankar. Han beger sig till Paris för att hitta Violetta. Alfredos far försöker stoppa honom, men lyckas inte.

Scen 2: Bal hemma hos Flora
Violetta anländer till balen tillsammans med baron Douphal. De hittar Alfredo vid ett bord för hasardspel, och när Alfredo ser dem berättar han att han är där för att hämta hem Violetta. Douphal slår sig ner vid bordet för att spela mot Alfredo, varpå Douphal förlorar och Alfredo vinner en stor summa pengar. Av rädsla för att Douphal ska utmana Alfredo till en duell ber Violetta Alfredo att lämna balen, men Alfredo misstolkar hennes önskning och vill få henne att erkänna för honom att hon älskar baron Douphal istället för honom. Violetta erkänner, varpå Alfredo söker de andra gästernas uppmärksamhet och förnedrar Violetta inför alla ("Questa donna conoscete?"). Han kastar sin spelvinst framför hennes fötter, och Violetta faller avsvimmad till golvet. Giorgio, som har följt efter sin son till Paris, förebrår honom för hans uppträdande, och Alfredo ångrar sig ("Di sprezzo degno, se stesso rendo"). Violetta försöker förklara sin kärlek till honom ("Alfredo, Alfredo di questo core non puoi comprendere tutto l'amore").

Akt 3

Violettas sovrum

Violetta ligger sjuk i sin säng och läser gång på gång det brev hon har fått från Alfredos far där han erkänner att han har tagit miste på henne och böjer sig för hennes stora kärlek till hans son, han berättar att Alfredo har duellerat mot Douphal, han skriver att han har berättat för sin son att det var han som bad Violetta att lämna Alfredo, han skriver även att han skickar Alfredo för att träffa henne och be om hennes förlåtelse. Men Violetta känner på sig att det är för sent ("Addio del passato"). Alfredo kommer, och de smider febrilt nya planer på ett liv tillsammans ("Parigi, o cara"), men det är för sent nu ("Gran Dio! morir si giovane"). När Giorgio stiger in i rummet tillsammans med en läkare ligger Violetta död i Alfredos armar." (Wikipedia)