I dag så körde vi till fastlandet för att besöka Meteora, ett av UNESCOs världsarv. På vägen dit så körde vi av motorvägen för tidigt och kom över bergen istället för att åka genom tunnlarna på motorvägen. Bergsvägarna är ju som de är, med få räcken, krokiga smala vägar och många skarpa kurvor. Vi hade beräknat att det skulle ta ca 3 timmar att köra dit men det tog över 5 timmar.
Bitvis så kände jag för att vända och köra hem igen. Allra helst när vi låg i ca 30 km/h i en uppförsbacke och spö regn efter en lastbil.

När vi väl kom fram så ändrade jag mig snabbt. Det var helt otroligt att se detta underverk . Klipporna stod som uppväxta ur marken och det såg ut som ansikten som var avbildade ur formationerna på klippväggarna. På vissa av topparna har man även byggt kloster.
När vi kom upp till en plats med bra utsikt och tittade ut över landskapet så var det som att hela själen fick ro och 5 timmars bilfärd var ett minne blått.
Vissa utav klostren kan man besöka mellan vissa tider men det råder strikt dresscode som på så många andra heliga platser, kvinnor måste ha klänning och får absolut inte ha shorts eller korta kläder. Män måste ha långärmat och byxor.
Tyvärr hann vi inte med att besöka något kloster men det var juste nog att glida runt på klipporna några hundra meter upp i luften. Det är svårt att beskriva känslan i ord man måste besöka Meteora för att förstå det.
När vi hade blivit mättade av den underbara utsikten så tog vi och käkade gott i den närliggande staden Kalambala. Vi valde att slå oss till bords på en fräsch familjeägd restaurang som heter så passande som Meteora.

Meteora är helt klart en upplevelse som jag rekommenderar.

Just det, som tur var tog bara hemresan 3 timmar.