Vid ett hus, alldeles nära den gamla Pacha-moskén i Oran, stannar jag upp. Jag betraktar nyfiket väggarna, dörren, fasaden. Kaklet med de blåa halvmånarna ser inte särskild gammalt ut, utan snarare malplacerat en vägg som nog var vitkalkat en gång för många år sedan. Det är mycket så i Oran – gatorna och husen var snygga, en gång för länge sen...

Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/09/huset-som-far-dig-att-stanna-upp/