Johnnybajdzjan

Kanske är den i harmoni med naturen, den sovjetiska glas- och betongkoloss från vilken jag hör vattenscootrarna leka på Sevansjön. Eller ligger den armeniska författarföreningens gästhus istället som en kontrast till naturen? Panoramafönstret skyddar mot väder och vind, mot solens starka strålar här på 1905 meters höjd, samt kyliga kvällar. Ändå släpper fönstren solens strålar in, och jag ser lång...

Det där med resevaluta kan vara svårt. Först ska man hitta ett växlingskontor eller en bank. Sen ska man växla pengarna, kanske från euro eller dollar till en lokal valuta som man inte känner till. Det, dessutom i ett land där man aldrig förut har varit. Är man på rundresa och besöker flera länder, kan det bli ännu svårare. Då ska man växla från en valuta man inte känner, till en annan valuta man ...

Vi reser i Uzbekistan. Vi besöker de gamla städerna längs Sidenvägen där handeln har pågått i mer än tusen år. Den mest kända av dessa städer är kanske Samarkand. Där pågår handeln fortfarande.... Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/09/01/marknaden-i-samarkand/

Vi resenärer är dockor och den gamla koranskolan vårt dockhus. Char Minor är namnet. Det betyder fyra minareter och är ett illustrerande namn. Huset har fyra små torn, ett i varje hörn, toppad med blå glasyr... Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/31/ett-dockhus-med-fyra-minareter/

Kvällen är mörk i Bukhara som inte är en stad för nattklubbar och diskotek. Några män promenerar i ljuset från månen, pratar, och en moped kör förbi. Det är de ljud jag hör. Annars är det rätt så tyst i denna stad, en gång i tiden ett viktigt stopp på Sidenvägen. En gång i tiden också huvudstad i emiratet med samma namn. Bukhara! Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/30/dod..

Han är bunden till en påle nedkörd i marken. Repet är inte längre än en meter. Hur länge han har stått vet vi inte, men han går runt och runt, och är tydligen missnöjd med tillvaron. – Kanske något har varit sjuk, säger guiden. – När någon är sjuk eller man vill at det ska hända något, då gör man ett offer. Det här är ett offerlamm till kyrkan... Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.c..

Herrens befästning, så skulle den heta om den låg i Sverige, grottstaden i Georgien, i vilken vi gör vår eftermiddagspromenad. Bussen har tagit oss en mil österut från Gori på väg mot Tbilisi. Uplistsikhe, som är det georgiska namnet, sprider här ut sig på kullarna vid floden som rinner sakta förbi, Mtkvari. Uplistsikhe, vi smakar på namnet. Det låter nästan lite hemlighetsfullt. Svårt att skri...

Det är mycket som kan sägas och mycket som kan skrivas om staden med de varma källorna. Från balkongen i skymningen tittar jag ner mot den plats där enligt legenden, kung Vachtang sköt en fågel när han var ute på jakt. Fågeln förr in i en het källa och när kungen tog ut fågeln ur vattnet upptäckte han att fågeln kokats i det varma vattnet. Här skulle det byggas en stad! Fortsättning: https:/...

Tack. Du har varit i många länder som man vanligtvis inte hittar så mycket information om.

Parketten har ett fint mönster. I tanken går jag på intarsia, sådana där tavlor, där tunna bitar av trä i olika färgnyanser sågas till och läggs ihop till ett snyggt mönster eller ett figuralt motiv. Intarsia kostar att göra, men så ligger heller inte denna parkett på ett vilket som helst golv.... Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/23/en-diktators-museum/

Ja det rekommenderas! Här är några texter jag skrivit om Armenien ifall du är intresserad. https://johnnybajdzjan.wordpress.com/tag/armenien/

Jag tänkte nog att jag ska försöka ta mig dit någon gång.

Tack så mycket! Är du intresserad av Armenien?

Khanens krigare har vunnit slaget och har fiendens huvuden på sina långa spjut. Lejonet har tänderna i draken vars varma blod pulserar ut genom ådrorna i halsen. Granatäppelträden står fulla med frukt.... Fortsättning: https://johnnybajdzjan.wordpress.com/2015/08/22/dar-drakarna-sprutar-rosor-istal...

Vilken burka ska jag välja? På marknaden i Herat, i den gamla staden på sidenvägen, är jag på shopping. Det finns blå burkor, gröna, bruna och även vita. Men de allra flesta är blå. Det finns de till 10 dollar, till 15 dollar, eller om jag vill köpa en riktigt fin, så finns det även till 20 och 25 dollar. Jag måste medge att jag inte ser riktigt skillnaden på dem. Det är väl det också som är menin...

Vi är i Sheki, Azerbajdzjan, mitt i Kaukasusbergen. I staden, som engång var huvudstad i khanatet med samma namn, går vi efter restaurangbesöket och åskvädret tillbaka till hotellet. Hotellet är en gammal karavansaraj, ett övernattningsställe för handelsmän på den tiden då färdmedlet het kamel och inte som i dag, buss. Vägen klättrar uppåt och trotoaren kantas av små affärer som antigen säljer han...

Vi är i Algeriet, sju mil väster om huvudstaden Alger. Medelhavets vågor bryts mot klipporna. Molnen spricker upp och bakom där är himlen blå. Det kontrasteras mot de romerska ruinerna som i solljuset nästan verkar glödande i sina bruna och röda nyanser. Det turkosblå havet reflekterar solens strålar vi är tacksamma för våra solglasögon. I Tipasa är vi ensamma turister... Fortsättning: https://..

Det är ett av dessa nästan magiska ögonblick. De som så alltför sällan uppenbarar sig. Staden heter Khiva. Landet är Uzbekistan När du står på gatan och tittar rakt framför dig. Du andas lugnt och bara ser. Ser ljuset. Himlen. Månen. Ser det blå kaklet på minareten och för några korta sekund, känns det som du är i en saga från Tusen och en natt. Sitter det någon på månen? En flygande matta seglar ...

Förr i tiden var posten en viktig samhällsfunktion och varje stor stad hade ett postkontor det stod respekt av. Huvudpostkontoret var gärna ståtligt, med många rum i många våningar där det jobbade många funktionärer. De hanterade pengar, frimärken, brev, paket, papper och stämplar. Hit gick man heller inte varje dag. Idag finns det inte så många gamla postkontor kvar. Eller, byggnaderna finns där,...

Det är marknad i Urgut, en liten stad söder om det historiska Samarkand. Gruppen från Världens Resor och jag befinner oss i Uzbekistan. Urgut, namnet säger inte så mycket, förutom att det är hit folk från alla närliggande småorter åker när de vill köpa något stor. En matta, ett täcke, nya byxor eller en 100 liters balja till att göra plov i, Uzbekistans nationalrätt framför någon.... Fortsättni...