High Camp Thorung La, 4 800 m, Nepal
Lat N 28° 44,97', Long E 83° 58,07'
Idag: 0 °C (32 °F)
Trekkens hårdaste dag, nollgradigt och snö. Idag var det passet Thorung La på 5 416 meter som gällde. Redan klockan sex när det ljusnat var vi iväg. Dagen började med 600 meter stigning från High Camp till Thorung La. Det tog oss tre timmar. Då hade vi ändå gjort en timmes stigning redan igår. Det kändes verkligen skönt att veta idag.
På den här höjden har kroppen bara 50% av sin normala syreupptagningsförmåga. Det är inte 50% mindre syre på hög höjd som många tror, utan det är kroppen som inte kan tillgodogöra sig mer än 50% av syret.
Kroppens minskade syremängd gör självklart stigningen mer arbetsam. Så länge det är plan mark eller utför känns det ungefär som vanligt. Men så fort det bara lutar det minsta lilla - så blir det jobbigt. Vi tar fem steg, sedan stannar vi och flåsar, vi tar fem steg till och stannar och flåsar igen. Så fortsätter vi hela vägen upp till passet.
Hela vägen upp hoppades vi att molnen och dimman skulle skingra sig lagom till att vi kom upp till passet. Utsikten ska ju vara fantastisk har vi hört. Tyvärr blev det inte så. Solen tittade fram några gånger genom en liten glugg i molnen. Men annars var det ganska tjockt. Eftersom vi hade många timmars mycket brant nerfärd till Muktinath som ligger 1 616 meter lägre än passet framför oss så kunde vi inte stanna uppe i passet och invänta bättre väder.
Det kändes skönt att ha hela läkarlaget från Himalayan Rescue Association Nepal hack i häl hela dagen. Eftersom kliniken i Manang stängde för säsongen i förrgår så var de på väg hem. Vi stötte på dem lite då och då under dagen och snackade lite över en värmande te och nudelsoppa uppe i passets te-shop .
När vi trötta och nöjda efter en tuff dag väl kom till Muktinath ser vi en Rysk MI 8:a komma in för landning. Vi drabbas av en nostalgi kick från den gamla goda tiden när Sundsvalls Fallskärmsklubb hyrde MI:or av ryssarna till sina Skydive Sundsvall bugin. Vi ville flyga MI 8:a igen! Så vi rusade fram till piloten och frågade om vi kunde få åka till Pokhara. Tyvärr skulle de inte dit utan till Katmandu. Men, visst kunde de svänga förbi och släppa av oss i Pokhara om vi ville det. De kunde ju alltid skylla på att de behövde tanka. Vi dealade om priset och betalade 375 Skr per person för flygningen till Pokhara, där vi landade en timme senare.
Det blev ett abrupt slut på vår trekkingtur. Vi hade egentligen fyra dagar kvar av vår tur. Men vi kunde bara inte motstå chansen att få åka lite Rysk MI 8:a igen. Gå kan vi göra någon annan gång.
Idag: 0 °C (32 °F)
Trekkens hårdaste dag, nollgradigt och snö. Idag var det passet Thorung La på 5 416 meter som gällde. Redan klockan sex när det ljusnat var vi iväg. Dagen började med 600 meter stigning från High Camp till Thorung La. Det tog oss tre timmar. Då hade vi ändå gjort en timmes stigning redan igår. Det kändes verkligen skönt att veta idag.
På den här höjden har kroppen bara 50% av sin normala syreupptagningsförmåga. Det är inte 50% mindre syre på hög höjd som många tror, utan det är kroppen som inte kan tillgodogöra sig mer än 50% av syret.
Kroppens minskade syremängd gör självklart stigningen mer arbetsam. Så länge det är plan mark eller utför känns det ungefär som vanligt. Men så fort det bara lutar det minsta lilla - så blir det jobbigt. Vi tar fem steg, sedan stannar vi och flåsar, vi tar fem steg till och stannar och flåsar igen. Så fortsätter vi hela vägen upp till passet.
Hela vägen upp hoppades vi att molnen och dimman skulle skingra sig lagom till att vi kom upp till passet. Utsikten ska ju vara fantastisk har vi hört. Tyvärr blev det inte så. Solen tittade fram några gånger genom en liten glugg i molnen. Men annars var det ganska tjockt. Eftersom vi hade många timmars mycket brant nerfärd till Muktinath som ligger 1 616 meter lägre än passet framför oss så kunde vi inte stanna uppe i passet och invänta bättre väder.
Det kändes skönt att ha hela läkarlaget från Himalayan Rescue Association Nepal hack i häl hela dagen. Eftersom kliniken i Manang stängde för säsongen i förrgår så var de på väg hem. Vi stötte på dem lite då och då under dagen och snackade lite över en värmande te och nudelsoppa uppe i passets te-shop .
När vi trötta och nöjda efter en tuff dag väl kom till Muktinath ser vi en Rysk MI 8:a komma in för landning. Vi drabbas av en nostalgi kick från den gamla goda tiden när Sundsvalls Fallskärmsklubb hyrde MI:or av ryssarna till sina Skydive Sundsvall bugin. Vi ville flyga MI 8:a igen! Så vi rusade fram till piloten och frågade om vi kunde få åka till Pokhara. Tyvärr skulle de inte dit utan till Katmandu. Men, visst kunde de svänga förbi och släppa av oss i Pokhara om vi ville det. De kunde ju alltid skylla på att de behövde tanka. Vi dealade om priset och betalade 375 Skr per person för flygningen till Pokhara, där vi landade en timme senare.
Det blev ett abrupt slut på vår trekkingtur. Vi hade egentligen fyra dagar kvar av vår tur. Men vi kunde bara inte motstå chansen att få åka lite Rysk MI 8:a igen. Gå kan vi göra någon annan gång.
Dela med andra: 
Skriv kommentar