Tillbaka på Café Cultura i Quito... Timmen är långt efter midnatt och tystnaden har lagt sig här i foajén, t o m nattreceptionisten slumrar. Endast änglarna blickar ned beskyddande från väggtaperna. Vi ska upp tidigt imorgon bitti för att flyga vidare till Galapagosöarna och en kryssning där. Själv sitter jag och väntar på ett samtal som förhoppningsvis kommer att ge oss klartecken för att genomföra ett projekt där som i någon form kommer att sprida ringar på vattnet över hela världen... Det rör sig om möjligheten att inviga en ceremoniplats som kommer att ge människor kraft att engagera sig för en hållbar, rättvis och meningsfull framtid. Genom vårt nätverk tycks vi ha fått de rätta kontakterna för att projektet ska kunna gå vägen och bli förankrat hos de viktigaste instanserna på öarna, även om allt är oklart in i det sista. I väntan på besked ska jag försöka fokusera på den gångna dagen, som förvisso hade sin portion av historiska vingslag som gjorde det tydligare än någonsin att Ecuador står mitt i ett vägval där man antingen kan följa i det gamla industrisamhällets fotspår eller fortsätta gå i spetsen för ett helt annat sätt att leda och organisera ett land, baserat på bland annat naturens rättigheter och respekt för ursprungsfolkens visdom...

Det blev en lång resdag då vi efter lunchen startade bussresan från Hacienda Manteles och vulkanen Tungurahua i söder upp mot huvudstaden Quito. Vi skulle åka längs den legendariska "Vulkanvägen" som genomkorsar landet i nordsydlig riktning mellan två bergsryggar där det är ovanligt tätt mellan vulkanerna. Störst bland dessa är Cotopaxi, en av världens högsta aktiva vulkaner, om inte den högsta. Vi hade redan fått en blick av henne från Quito, men att få uppleva henne på så här nära håll med sin vackra profil var överväldigande... i likhet med t ex Fuji i Japan eller Vesuvius i Italien hör hon till kategorin stratovulkaner som kan bli ytterst explosiva när de får utbrott. Givetvis ses hon av ursprungsbefolkningen som en helig "Apu" som man bör hålla sig väl med, något som vår guide Daniel instämmer i: Han berättade att hela Ecuador troligen skulle bli lamslaget om hon får ett utbrott, vilket brukar inträffa en gång per århundrade. Senaste utbrottet kom 1877 vilket innebär att hon är lite försenad till sin nästa "date." Det första dokumenterade utbrottet inträffade 1534, mitt i ett slag mellan Inkahären och conquistadorerna. Spanjorerna flydde i panik och Inkafolket fick en ännu starkare relation till sin vulkan, än idag respekterad som en kraftfull feminin närvaro med sin vida vackra kjol. Och kanske finns det ett ännu tidigare utbrott dokumenterat... Jag läste om en utgrävning av en massgrav i London från 1200-talet med ca 10 000 döda, där man kommit fram till att orsaken var ett vulkanutbrott med globala temperatursänkningar och missväxt som följd. Man har inte kunnat identifiera vulkanen, men Ecuador pekas ut som ett av de tänkbara områdena, och då är Cotopaxi en ledande kandidat.

Alla i gruppen var lite trötta under bussresan, men ägnade ändå en del tid åt några frågor som vi fick med oss från morgonens avslutning av symposiet "Awakening the Dreamer" (på svenska "Medskapa framtiden") som vi påbörjade i Puyo när vi satt fast i regnet och väntade på klartecken att få flyga in i regnskogen. Avslutningen gick in på det pågående skiftet av världsbilder, hur vi som mänsklighet redan är mitt inne i en övergång från industrisamhällets mekanistiska tänkande till en mer holistisk förståelse av världen - en hoppfull utveckling som redan har skapat djupgående positiva förändringar utan att det har synts i "mainstream media", inklusive att ha gett upphov till historiens största rörelse med över 2 miljoner organisationer involverade i att medskapa en hållbar, rättvis och meningsfull framtid. Man kan jämföra detta med när insikten om att jorden är rund spreds över Europa... Efter att vetenskapen hade dragit denna slutsats så krävdes det en ganska lång process innan det till slut blev en allmän kännedom som på allvar började påverka våra tankar, beslut och beteenden (utan den nya världsbilden skulle man t ex aldrig ha skickat ut de skepp som "upptäckte" Amerika). Uppgiften som vi fick med oss på bussen handlade om hur vi själv vill delta i och medskapa dagens historiska skifte - kanske det största någonsin i mänskligheten historia. Frågorna gällde hur vi vill börja agera eller fördjupa vårt agerande i förhållande till vår personliga balans, Moder jord, våra arbeten/livsuppgifter, våra närmaste relationer respektive samhällsgemenskapen. Inte helt lätt, men nödvändigt, att försöka omsätta alla intryck från regnskogen och bergsfolken till en del av vår vardag.

Ett glatt och överraskande avbrott under resan - och samtidigt en utmärkt illustration till den hoppfulla globala utveckling som börjar spira bortom nyhetshorisonten - kom när vi vid ett rödljus upptäckte att vår andra guide David Tucker, som vi hade skiljts från vid lunchtid, hade hamnat i den intilliggande filen med sin bil. Detta visade sig vara ännu ett exempel på den synkronicitet som vi hade upplevt under hela resan, där olika meningsfulla sammanträffanden vid många tillfällen hade väglett oss vidare... När vi öppnade fönstren för att prata så berättade David att han just hade fått ett besked som många hade väntat på de senaste veckorna och som kan ha en avgörande betydelse för både Ecuadors framtida utveckling och även bemötandet av ursprungsfolk över hela världen. Den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter meddelade då sitt beslut i det sk Sarayaku-fallet: Ecuadors stat gjorde fel när de tillät bolag att påbörja oljeprospektering i regnskogen utan att först konsultera det lokala Kichwafolket. Från och med nu får inte "konsultation" enbart innebära att man meddelar befolkningen redan fattade beslut. Konsultationen måste baseras på ömsesidig respekt och tillit och ske genom kulturellt anpassade procedurer med målet att uppnå konsencus. Ursprungsfolket måste dessutom ge ett tydligt uttalat medgivande till planerna. En intressant detalj i fallet är att en schaman i sitt vittnesmål berättade att hälften av skogens andar hade försvunnit redan i och med att oljebolaget placerade ut sprängladdningar i marken för att påbörja prospekteringen, ett vittnesmål som blev uppmärksammat i media då man förstod att det handlade om att minsta påverkan har betydelse för helheten. Laddningarna är fortfarande kvar och nu kräver domstolen att de undanröjs snarast. Jag tar med några inspirerande foton från Pachamama Alliance som visar Kichwafolkets kamp och seger.

Detta är en stor framgång för ursprungsfolken som innebär att regeringen måste fördubbla sina ansträngningar att bemöta dem med respekt om man vill komma någonstans med att utvinna naturresurser på deras marker. En trolig följd av beslutet är att regeringen inte kan fortsätta med sina planer på att auktionera ut nya koncessioner i bl a Achuarområdet för oljeexploatering... Samtidigt finns det vissa tecken på att president Correa överväger att ta avstånd från domstolen och gå ur det interamerikanska samarbetet. Detta skulle dock vara ett oerhört drastiskt beslut och regeringen tänker sig nog för både en och två gånger dessförinnan. Ytterligare en bakgrundsfaktor är värd att upprepa här: Planerna på oljeexploatering skulle antagligen inte ha eskalerat så starkt om det inte vore för regeringens valutapolitik. Ecuador har ingen självständig valuta sedan man gick över till dollarn, och efter att man kastat ut IMF och Världsbanken så var man tvungna att vända sig till Kina för nya lån - ett Kina som nu ställer krav på återbetalning i form av olja. Detta visar hur sårbart ett land blir för exploatering utifrån – en typ av ekonomisk invasion – när man lämnar ifrån sig makten över penningskapandet. Om Ecuador hade följt principen att pengar ska skapas för det allmänna bästa snarare än för de privata finansinstitutens ägare, så hade man sluppit hamna ”ur askan i elden.” På så sätt motverkas också den farliga tendensen med överföring av allt större makt till en ekonomisk elit.

Det var sannerligen ett meningsfullt sammanträffande att detta beslut kom just idag, när vi var på väg till ett möte hos Fundación Pachamama som tillsammans med Pachamama Alliance och några andra organisationer har engagerat sig hårt i fallet. När vi kom fram möttes vi av en febril verksamhet och en uppsluppen stämning med anledning av beslutet, men vi blev ändå väl omhändertagna av Patricia Green och två kollegor. Vi blev bjudna på en mer grundlig genomgång av verksamheten än när jag och Conchita var där i början av vår vistelse i Ecuador. I princip arbetar med inom tre huvudområden: 1) Naturens rättigheter, klimatförändring och politisk lobbying; 2) Stöd till ursprungsfolk att fortsätta med sin livsstil och kultur i harmoni med naturen, som populärt kallas för "Buen Vivir" (jämför "Right Livelihood" eller "rätt leverne"), genom program som Djungle Mamas som jag beskrivit tidigare men även ekoturism, fiskodling, lokala valutor samt förnyelsebar energi där man t ex precis är på väg att satsa på soldrivna kanoter för att slippa flyga in det tunga och skrymmande motorbränslet till djungeln; 3) Initiativ som stärker det mångnationella samhälle som Ecuador är med 14 ursprungsnationer inom landets gränser, t ex kartläggning av territorier, utbildning av och stöd till ett starkt ledarskap mm... Ett fjärde programområde kallar de för "Pacha Productions"där de samlar alla video- och mediaproduktioner. Huvudmålet är att främja nya modeller för utveckling och samhällsförändring. I år leder de dessutom ett samarbete mellan alla miljöorganisationer i Ecuador och ser då till att påverka den gemensamma agendan. Fundación Pachamama har slutligen varit ledande i att bygga en global allians för naturens rättigheter.

Vi fick en extra grundlig genomgång av projektet med en komplementär och lokal valuta, eftersom flera i vår grupp är intresserade av nya perspektiv på ekonomin. Projektet omfattar redan tre lokala samhällen och berör minst 10 000 människor. Den nya valutan är ett komplement till dollarn som gör samhällena mindre sårbara vid globala ekonomiska kriser - då kan man smidigt fortsätta med den lokala handeln genom den egna valutan som alla kommit överens om ska ha ett värde, baserat på ömsesidig tillit. På så sätt stannar pengarna kvar och stärker den lokala ekonomin som slipper att åderlåtas av globala aktörer. Till en början missuppfattades projektet som ett försök att ersätta dollarn, vilket framkallade en del oro hos bl a bankerna, men man har varit tydliga med att detta inte är målet. För vår del gav hela presentationen en stor injektion inspiration och framtidstro, och med detta i ryggen for vi tillbaka till Café Cultura där vi tog adjö av vår busschaufför Gabriel och åt en festlig avskedsmiddag med Daniel och tre av deltagarna. Samtidigt välkomnade vi en ny person som bara skulle vara med på Galapagos och längs kusten. Under middagen bestämde vi oss också för ett namn på gruppen: Pacha Vikings!

Nu är kl 2 på natten och jag har just tagit emot det efterlängtade samtalet från Galapagos, som har gett oss klartecken för att genomföra den ceremoni vi har drömt om - rena miraklet! Mer om det imorgon...