Rika, här kommer en sång från Folkeskolens sangbok som jag tycker passar så bra till din bild.
Texten är skriven av Ivar Aasen:
Mellom bakkar og berg utmed havet heve nordmannen fenge sin heim,
der han sjölv heve tuftene grave och sett sjölv sine hus oppå deim.
Han såg ut på dei steinute strender; det var ingen som der hadde bygt.
"Lat oss rydja og byggja oss grender, og så eiga me rudningen trygt."
Han såg ut på det bårute havet; der var ruskut å leggja utpå;
men der leikade fisk nedi kavet, og den leiken, den ville han sjå.
Fram på vinteren stundom han tenkte: Gjev eg var i eit varmare land!
Men når vårsol i bakkane blenkte, fekk han hug til si heimlege strand.
Og når liene grönkar som hagar, når det lavar av blomar på strå,
og når netter er ljose som dagar, kan han ingen stad venare sjå.
