Greklands blogg

Suget blev för starkt.
Jag vill tillbaka till mitt Grekland.
Trots 3 veckor i juni med ö-luff i Kykladerna så återvänder vi nu till Karpathos i september.
Det blir bara en vecka denna gång men det räcker så gott för kropp och själ.
Lite värme, sol, en god bok på stranden och jag laddar batterierna till hösten som det känns närmar sig med stormsteg och för med sig mörker, mörker.....
Vi har bokat flygstol direkt till Karpathos och hyr in oss i ett av Elias små rum i Pigadia. På så vis kommer vi undan relativt billigt. (Flygstolarna till Chania lockade men då hade vi varit tvungna att ordna med hyrbil vilket kostar en del)
På Karpathos räcker det med en scooter för att ta sig runt.
Jag hoppas att det inte blåser alltför mycket när vi är där.
Förra årets vistelse vid Kato Lakkos, se bilden. Behövdes 5 ankare för att hålla båten förtöjd.
Snart återser vi vackra Apela.
Om ni är nyfikna på Karpathos så kan ni kika på mitt resealbum från förra årets resa.
http://www.reseguiden.se/forum/resor/karpathos-4390

Så är vi då hemma i Sverige efter att ha öluffat i Grekland under juni månad.
Kvällarna är alls inte lika ljumma och varma. Inte heller klättrar mina kaprifoler flera meter uppför husväggarna. Jag planterade två kaprifoler i vår nybyggda pergola för att få den där Medelhavskänslan att infinna sig men....
Vädret är helt enkelt skönare där än här.
Fast, väl hemma i Sverige är mitt hår bättre. Kvaliten på håret med bad i Medelhavet får en viss Svinto-effekt :)

Är det inte så typiskt! När jag nu gav mig av på en jobbresa så fanns ju annat i huvudet att tänka på så jag inte fick med mig någon kamera.
Flög till Geneve och åkte över Jura-bergen med en utsikt som denna gång var perfekt.
Solen skiner, Geneve för mina fötter, staden och sjön med Mont Blanc med sina snötäckta toppar - och jag har glömt kameran!
Medelhavsvärme och vallmo som blommar utmed vägkanten. Suck...
Nu finns det ju inte riktigt tid att springa runt och fota i och för sig.
Jobb från tidig morgon till sen kväll men som även inneburit trevliga middagar med mina franska kollegor.
Vilken mat sen - det franska köket är mycket bra.

Hemma i kylan nu. Ska genast leta fram kameran så att den inte glöms bort till min Greklandsresa.
Jag tror inte det är någon risk. Det är skillnad på resor och resor. Semesterresor innebär lite annan packning.
Redan finns en hög stapel med pocketböcker redo....

Under mina flygresor har jag mött alla sorter tror jag.
Några exempel:

1. Stolryggen ska var upprätt hela tiden. Jag har långa ben och får inte plats annars. Tänker inte betala extra pengar för plats med extra benutrymme. Den som sitter framför mig får väl vara lite smidig.

2. Stolsryggen fälls fram och tillbaka som en jojo. Jag blir stel i kroppen annars om jag inte ändrar ställning. Skiter väl jag i att bakomvarande får drinken i knäet.

3. Jag fäller ner för att sova och har den nedfälld hela resan tills dags för landning. Att bakomvarande inte kan få plats med matbrickan är inte mitt problem.

Ja, man kan vara mer eller mindre smidig, eller hur?

Om man är lång så bokar man väl plats med extra benutrymme?

Hur ofta har jag inte haft barn sparkande i min stolsrygg under en hel resa som inte upphört trots tillsägelser.
Många har den inställningen att "de är ju barn" och att den klagande "inte tycker om barn"....suck

Det finns en del att fundera på.......

Det märks att vi börjar bli äldre och lite bekvämare. Vi har nu förbokat boende men vet då vad vi får för pengarna. Utsikt, upphämtning vid hamnen mm

På Mykonos har vi boende för 50€ natten.
Enkelt boende men med dusch, wc, kyl och balkong med utsikt över gamla fiskehamnen i Mykonos stad. Mycket centralt.

På Paros bor vi i egen lägenhet med gård, kök, extra sovrum med dubbelsäng för 85€ mitt inne i Parikia.
Lyxigt men vi räknar med att laga en del mat hemma då vi har mysig egen gård med möbler.
5 min från att vi stiger av båten.
Kommer besöka Antiparos över dagstur med moppen.

Serifos blir vi upphämtade och bor för 55€ i stor lägenhet med utsikt över hela Livadi.

Ios bor vi för 45€ inkl frukost och blir upphämtade i hamnen.

Santorini har vi bokat samma lyxiga boende som förra årets bröllopsresa fast den lilla studion för "bara" 112€.
Dyrt kan tyckas men då bor vi i Firostefani med utsikt över calderan.

Det blir 67€ i snitt på 23 nätter. Dyrt kan tyckas men jag gjorde en jämförelse.
Charter 2 personer i 21 dagar (vi är ute 24 dagar) kostar allt från 20 000 kr till upp till 40 000 kr beroende på val av hotell.
Vi flyger till Aten, vidare ut till Mykonos med inrikes flyg och hem från Santorini. Våra flygbiljetter kostar då per person 2500 kr!
Räknar vi ut vårt i år "lyxiga" boende landar vi på 9000 kr per person med flyg, boende i 24 dagar.

Förr åkte vi från ö till ö på vinst och förlust. Letade och sprang i gränder för att hitta boende för 20-30€, det ena bättre eller sämre än det andra.
Nu tillkommer båtresor varav två är med snabba bärplansbåtar vilket kan kosta mer men å andra sidan är resor mellan en ö till en annan. De längre stoppen går via stånka-färjor som är billigare.

Är riktigt nöjd med årets planering.

Jag har nyss läst boken Livet i solen - Skapa din egen Medelhavsträdgård av Peter Englander.

Boken är fantastisk med bilder och text som fångar. Det får mig att längta till Medelhavet och har gett mig tillräckligt inspiration att bygga min egen pergola.
Så jag mätte, ritade och åkte till brädgården.
Ny blir inte min pergola en sådan som finns runt medelhavet byggd av gammal vindfälld ek och med prunkande blåregn eller vinrankor. Det går ju inte med tanke på vårt klimat och inte heller passar det i vår helsvenska trädgård där huset är falurött med vita knutar.

Så, det får bli ett falurött målat.
För att få det helsvenskt borde där klättra vackra rosor. Så blir det icke!
Hur vackra rosorna än är så klarar jag inte av taggarna. Någon trasslig bokarabinda blir det inte heller.
Vildvin kan vara vackert men växer ju fruktansvärt fort och mycket.
Nej, just nu lutar det åt pipranka, kameleontbuske där även en klematis kan få trassla in sig.
Eld- och praktkaprifol är fina och eldkaprifolen doftar inte så mycket (man måste ju kunna vara i pergolan)
Ett absolut måste är klätterhortensia!

Så långt allt väl. Har någorlunda koll på vad klätterväxterna kan inhandlas för och vad virket kostat oss hittills.
När jag igår kontrollerade priset på gatsten fick jag en smärre chock! Att det var så dyrt kunde jag inte ana.
Nu får det bli fulsten som jag kallar dessa cementerade bitar. Jag vet att jag förstör men plånboken är inte så stinn att den tillåter gatsten.

Idag var vi ute i trädgården, jag och maken, för att påbörja bygget av pergolan.
Jag vände nästan i dörren men hjälpte till att mäta ut de grundläggande måtten för att fästa stolparna, innan jag gick in.
Väl inne, frusen, tog jag en god bok och satte fyr i kakelugnen.
Var är våren?

Det blir Kykladerna i år efter ett års uppehåll.
Förra årets sommar-öluff genomfördes i Sporaderna som även det var ett kärt återseende.
Biljetter till Aten är bokade. Vidare inrikes flyg ut till Mykonos där tyvärr tidtabellen ändrats och vi gör en bussresa in till Aten och spankulerar och slår död på tid. Det är nackdelen med att boka biljetterna alltför tidigt.
Billiga biljetter dock men vi har låtit Sas och Norwegian förränta våra pengar så....
Nu ser vi fram emot Mykonos. Jag gick igenom gamla bilder och blev alldeles sjuk när jag tänker på solnedgången i Mykonos. (Vi som bor på östkusten i Sverige är nog mer förtjusta än andra över solen som går ner i havet eftersom vi aldrig kan uppleva det på hemmaplan)
eller sittandes här i Lilla Venedig och se solen dyka i havet?
Lilla Venedig är fantastiskt, eller hur?
Stränderna på Mykonos är bland de bästa jag upplevt. Så vackert det är vid Agios Sostis
Detta fascinerade mig vid första anblicken. Agios Stefanos strand med den nya hamnen på Mykonos där mycket stora kryssningsfartyg lägger till.
Om jag skulle ha ett hus i Grekland skulle det se ut och ligga så här!
Var ta sig efter Mykonos? Vi funderar på Milos som är en favoritö. Eller kanske Folegandros där denna bild är tagen. Som om tiden stått stilla.
Vi bestämmer oss för Paros. Där ska vi bo i Parikia så att vi får uppleva solnedgången även där.
Vi ska definitivt till Lolandonis och testa om restaurangen håller samma höga klass som sist. Sen ska vi njuta av deras lugna strand.
Men framförallt vill vi prova nya öar. Så vi ska ta oss över till Antiparos och tror det blir färjan från Pounta med motorcykeln över dagen.
Sedan vet vi bara att vi åker hem från Santorini och har lämnat det öppet däremellan.
Nya öar som vi vill till är Serifos och Ios. Detta kan vara möjligt. Båtar går från Paros till Serifos men sen är det lite värre med båt till Ios. Kan bli en lååång båtresa.
Vilket inte gör något om det är lugnt på Medelhavet och solen gassar så att man kan fläka ut sig på däck med en god bok men om det stormar.....
Ios har vi sett från båten när vi varit på väg. Jag tror inte det är så mycket till partyö i juni.

Serifos har jag stora förhoppningar till. Vi avvek från tänkt rutt vid besök Milos, Sifnos och for till Folegandros istället den gången. Jag tror att Serifos är en ö i min smak - av det jag läst mig till och kikat på bilder.

Nåja, nyss avslutat en god lunch med grekisk sallad och hemgjord moussaka och tzatsiki.
Har bokat lägenhet i Parikia (skitdyrt men flott) på Paros. Jag märker att blir mer och mer kräsen med mitt boende. Dessutom att förboka! Det känns inte lika roligt att leta upp boende på plats och pruta har aldrig varit min grej. Börjar väl bli bekväm med åren :)

Jag hade som nyanställd på företaget blivit inbokad ett besök på några dagar hos mina kollegor på moderbolaget i Frankrike. En mycket god ide då vi samarbetar nära och i samma affärssystem mm.
En av mina franska kollegor bokar in en resa som är så billig som möjligt. (Idag undrar jag om inte SAS hade dessa billiga biljetter via Stockholm och Geneve som finns idag?? Detta hände 2003)

Jag åker ensam och bokas in med byte på Heathrow.
Något nervös är jag när det bär iväg från Arlanda. Det är bra väder men vid inflygningen till Heathrow varnar man för turbulens och det skumpar och hoppar rejält innan vi väl landar.

Väl på mark ska jag hitta min nya gate för vidare flyg till Geneve.
Tycker mig gå i flera kilometer innan jag väl hittar rätt. Stressar och springer enbart för att märka att jag har all tid i världen när jag väl är där.
Väntan.
Ombordstigning på planet vidare mot Geneve.

Planet är hyfsat stort 3 + 3 rader.
Jag sätter mig mot gången och har tomt i mellansätet men med en man som sitter mot fönstret.
Vi samtalar inte. (Ni vet hur det kan vara när man reser som affärsresenär? Jag har rest mycket inrikes förr i tiden och mina minnen från den tiden var att man knappt tittade på varandra utan tog fram sin tidning och höll sig för sig själv.)
Resan går bra tills att vi ska landa.
Här varnar ingen om turbulens men ända märker jag att planet börjar kränga från höger till vänster.
Det blir värre och värre.
Ingen säger något varken kapten, flygvärdinnor eller passagerare heller för den delen.
Är det här normalt?
Jag börjar må illa och samtidigt som jag håller krampaktigt i mina armstöd tittar jag på den lilla papperspåsen framför mig och undrar om där ryms en hel spya om den kommer!
Hinner bara tänka det när planet kränger till mer än någonsin och det samtidigt känns som om vi sjunker snabbt.
Då far min arm ut mot mannen vid fönstret och jag grabbar tag i hans arm.
Helt instinktivt för min hjärna hann inte tänka det i alla fall.
Mannen tittar lugnt på mig och undrar om jag är rädd?
Rädd? Jag är antagligen kritvit i ansiktet och kan enbart nicka.
Jag behöver inget mer säga innan han börjar förklara att inflygningarna till Geneve kan vara så här då vi landar mellan två bergsmassiv, på ena sidan Mount Blanc i Schweiz och på andra sidan Jura-bergen i Frankrike. Han berättar vidare att han är skotte som flyttat till Geneve och flyger rutten ofta.
Tack, du snälla man som pratar så lugnt med mig och innan jag vet ordet av är vi på mark!
Jag kräktes inte kan tilläggas.

Jag hämtar ut mitt bagage och minns att mina franska kollegor sagt att jag skulle gå – jag, hur var det nu? Där finns pilar som säger Schweiz och pilar som säger France.
Jag ska ju till Frankrike tänker jag.
Varför går alla mina medresenärer till Schweiz?
Jag tar ett snabbt beslut och väljer France.
Ut genom säkerhetsdörrar och väntar.
Ingen finns där för att möta mig.
Jag letar men ser ingen.
Där är för övrigt ganska tomt där.
Frågar till slut någon som jag tycker liknar säkerhetsvakt som jag tror är personal.
Jag får klart för mig att jag gått fel!
Skulle bara använt denna väg om jag haft anslutningsflyg till Frankrike.
Hur göra?
Åt vilket håll ska jag gå?
Personalen börjar diskutera med varandra på franska som jag inte förstår.
Jag frågar igen: Min väska är där och jag är här. Var ska jag gå?
Stor irritation hos personalen.
Till slut grabbar en av männen tag i min arm och föser mig fullkomligt genom hallar, korridorer och rum jag antar jag inte alls egentligen ska få vara i.
Pga av säkerhetsrutiner blev mitt val av väg mycket krångligt för dem.

Hittar mitt bagageband där min väska ensamt fortfarande rullar runt.

Möts i ankomsthallen av franska kollegor som oroats över mig.
De har hunnit ringt kontoret hemma och oroat mina kollegor här hemma genom att undra varför jag inte funnits med på planet.
”Alla resenärer har kommit verkar det som och vi ser henne inte någonstans”
Suck!

Nu bilresa med motorväg ut ur Schweiz mot Frankrike där vårt kontor finns på andra sidan Jura-bergen.
Allt går bra under mitt besök och när jag ska resa hem insisterar jag på att få åka över Jura-bergen till Geneve. För att jag hört talas om den vackra vägen.
Min franska kollega som bokat min resa med byte i London kör mig. (Han får för övrigt höra min besvikelse över val av flyg med mellanlanding på Heathrow)
Vägen är vacker!
Uppe på höjderna finns skidanläggningar.
Där finns djupa dalar och gröna ängar och jag kan tänka mig att cyklister skulle både njuta av utsikt och samtidigt få bra träning av vägarna.
Vägarna går verkligen upp och ner men även höger och vänster i serpentin om vartannat.
Illamåendet kommer!
Inte hade jag tänkt på att ta ett åksjukepiller. Det hade behövts.

När vi är nästan nere i Geneve parkerar vi på en utsiktsplats och går ut.
Jag har mått illa länge och blir glad för frisk luft.
Då ser jag!

I solsken ligger vid mina fötter Genevesjön och staden med ett snöstäckt Mont Blanc i bakgrunden.
Jag är alldeles betagen över detta vackra.
Säger till Stephane, min kollega, ”Det här är som ett motiv på ett pussel och jag står mitt i det”.
I samma ögonblick blir jag besviken att jag inte har någon kamera med mig. 2003 hade jag inte ens en mobil med kamera.

Så lämnas jag av vid flygplatsen och kliver runt bland butiker fulla med Schweiziska klockor som är så dyra så att varje butik har en säkerhetsvakt vid sin ingång.
Jag skrattar åt det men går vidare till alla de butiker som säljer Schweizisk choklad.
Det ska jag köpa hem till mina tre barn tänker jag.
Köper ganska stora chokladbitar.

Landar på Heathrow igen.
Går återigen flera kilometer till rätt gate och får då en tanke i mitt huvud.
Vet inte var den poppar upp från men tänker att man ju bara får ha ett handbagage.

Där sitter jag med all min choklad och får för mig att tränga ner detta i min lilla skinnportfölj.
Jag kämpar länge för att få ner det.
Vill inte riskera att bli fråntagen barnens choklad minsann!

Känner mig ganska nöjd med detta fast blir vid säkerhetskontrollen tagen åt sidan.
Minns att folk tittar på mig och kanske är det inte så konstigt när min portfölj ser mer ut som en boll än som en affärsresenärs platta brukar göra.
Varje millimeter genomsöks och jag väntar på att de ska ta på handskar och be mig ”bend over”.
Tror de att jag bär på knark?
Tänk om någon faktiskt lagt något i min väska?
Nej, de river ut allt och säger ok och jag blir lämnad att gå.
Problemet är att nu är jag nervös och kan helt enkelt inte få ner allt i väska igen.
Påsen jag hade chokladen i har jag kastat.
Känner folks blickar runt mig och skäms.

Detta var långt före det att jag hade tankar om terrorism och att engelsmän är ganska vaksamma av sig.

Jag har sedan dess gjort denna resa fler gånger.
Inga fler så läskiga landningar men jag har känt turbulensen som kan uppstå mellan de stora bergskedjorna.
Vet numera även hur jag ska gå till ankomsthallen och mina franska kollegor säger att jag inte längre är välkommen om jag inte ”takes some pills for that” rörande bilresan över Jura-bergen då de allt som oftast fått stanna bilen då jag varit kräkfärdig.

En tråkig sak är att mina senare resor dit planerats in till tråkiga månader som november och ingen gång har Genevesjön legat i solsken så att jag kunnat föreviga detta vackra på bild.
En gång 2007 i november tog jag denna bild och den är inte tagen från utsiktsplatsen.

Fick detta svar från Aegean air idag:

"Further to your query we would like to inform you that based on the EC 261/2004, the air carrier deserves the right to reschedule flights, according to operational needs, with the obligation to inform passengers at least two weeks before their departure. Passengers are entitled either to be fully refunded of their tickets or to be transferred to any other available flight by comparable ways of transportation without any additional charge. Additionally, we would like to inform you that the air carrier is not obliged to cover any other extra costs occurred due to this fact""

Det är klart jag vet att det ÄR så men här handlade det om att man tidigarelagt vår flight ut till Mykonos och enbart hade en kvällstid att erbjuda istället. 7 timmar!
Visst, de tycker ju att vi får vad vi betalar för. Vi blir ju transporterade från A till B.

Nästan varje resa vi gjort så har flygtider ändrats pga av slot-tider, väder och allt möjligt, främst tycker jag att förseningar är ok för det handlar främst och passagerarnas säkerhet om något skulle vara problem på planet t ex. Då har det handlat om en eller ett par timmar. Sådan väntetid är helt acceptabel.
Som öluffare är tiden oftast lång på en större färja men att sitta på en flygplats är ju verkligen trist.

Nu har vi funderat på om vi helt enkelt ska ha flighten kvar och under de 7 timmarna ta bussen in till Atens centrum och strosa runt i Plaka, titta upp mot Akropolis och njuta lite istället av tillvaron.
Det känns "sådär". Är kanske lite svårt att njuta på en resdag som startat mitt i natten för att ta det tidigare morgonplanet från Arlanda.
Samtidigt blev jag tveksam om man får ta sig ut från flygplatsen när man har anslutningsflyg?
Är helt tilt i min hjärna just nu. Fast det kan delvis bero på att jag legat i flunsan de senaste 5 dagarna och börjar bli rätt uttorkad vid det här laget.

Vi var ute i god tid och bokade Stockholm till Aten och vidare ut till Mykonos till sommaren.
Det är möjligt att göra hela bokningen via SAS då både Aegean air och SAS är Star alliance bolag.
Vi valde specifikt Mykonos denna gång då det var 50 minuter mellan som väntetid vilket vi tyckte kändes helt ok då hela bokningen gick via SAS. (När vi bokar via Olympic eller Aegean air på egen hand brukar vi annars beräkna 2 timmar då man ju måste checka in väskorna på nytt)

Vi fick en bekräftelse på bokningen som visade precis på det vi valt och bokat.

Nu får vi ett nytt mail från SAS där vi ser att vi bokats om till att åka på kvällen till Mykonos dvs mer än 7 timmars väntetid på Atens flygplats. Jag gick i taket av ilska!
Aegean har ändrat i sina tidtabeller så att de inte alls längre matchar med vårt inkommande plan från Stockholm.

Nu har vi ringt SAS och undrat vad de kan göra. Vi tycker inte att vi fått det vi bokat ju!
Kan de boka av flyget till Mykonos enbart undrar vi så kan vi istället välja bussen till Rafina och ta båten ut?
Jo, de kan dem men ingen ersättning till oss för det!
Så Mykonos flighten var helt plötsligt en del av vår resa men inte en del av biljett priset?

SAS menar att vi har all rätt att boka av resan och boka en ny till Aten till dagens pris, vilket ju blir dyrare!
Nu har jag mailat till Aegean air och frågat hur tusan det ska vara möjligt att boka flygbiljetter i god tid, till bättre pris om man inte kan lita på deras tidtabeller!
Det är ju deras fel även om vi inte bokat med dem.

Så besviken jag blir och arg så att jag vill svära men det ska jag bespara er läsare ifrån.