I98friegs blogg

Ticket to Ride

Dags att avsluta Mo i Rana-kapitlet. Kändes skönt att göra det i lugnt tempo. Visiten hos vännerna avslutades med smoothie och Ticket to Ride (Asien-kartan). Tack Lovisa och Eimund för några underbara dagar med gott sällskap, vacker natur (och märkliga naturfenomen).

Vi hann med en sväng upp på Mofjellet innan det var dags för mig att åka vidare. Vad är det man ser om inte Svartisen på distans.

Etapp 4: Mo i Rana - Bodö, tåg ca 3 timmar
Detta får nog klassas som den vackraste tågresan.

Bodö verkar vara en vacker stad. Jag hann inte se så mycket, men jag gillar känslan. Jag hann med en tiominuterspromenad från tågstationen till turistbyrån för att fråga om buss till flygplatsen. Ytterligare fem minuters promenad till hållplatsen och efter en kort väntan en busstur på mindre än fem minuter. Bodö är inte stort.

Etapp 5: Bodö - Oslo, flyg ca 2 timmar

Den stora frågan var om jag hade valt rätt sida (= bästa utsikten) i planet. Det var ganska grått och det fanns en farhåga att det kanske inte skulle gå att se något, men plötsligt skymtar något glaciärliknande långt bort i horisonten.

Åh nej, rätt in i molnen.

Åh ja, molnen spricker upp hyfsat precis över Svartisen. Coolt att få lite bättre känsla för storleken. Kolla noga på bilderna för att kunna skilja glaciären från molnen.

Fick ett varmt välkomnande på hotellrummet.
En varm dusch och lite ompackning av bagage före sängen. Imorgon ska flyget ta mig längre norrut än jag någonsin varit förut...

5530 steg hittills idag.

Ny dag – ny utflykt

Efter en lång dag i bergen kändes det passande med sovmorgon följt av en dag på stranden.

Mitt på dagen packade vi in oss i bilen och körde mot Nesna, en tur som återigen bjöd på vackra vyer.

Med ca 15 min marginal hann vi till Nesna innan färjans avgång, perfekt för att hinna köpa med pizza till lunch.
Målet för dagen: ön Tomma
Vi kom på som sista bil.

Det var inte så varmt som vi hade hoppats och dessutom lite blåsigt, så vi fick hitta en liten grop. Molnslöjor täckte det mesta av solen och senare på eftermiddagen började dimma leta sig in från havet. Efter en stund hade vi stranden nästan helt för oss själva så vi körde musik och grillade och slappade. Välförtjänt efter gårdagens promenad.

Körde lite fotoexperiment med kameran också. Det finns en inställning som heter Creative som skapar sex st bilder av ett foto med lite olika färgsättning och ibland beskuret. Det varierar från gång till gång. Ett litet smakprov. Observera att jag inte gjort något i datorn med dessa bilder, de kommer direkt från kameran.

Kvällen avslutades med eld och våfflor på altanen.

4 707 steg. Trots att vi försökte gå så lite som möjligt blev det fler steg än en vanlig dag på kontoret.

Mitt livs bästa vandring

11 timmar och 2,5 mil på en dag.
Jag visste att vi skulle ut på en vandring vid mitt besök i Mo i Rana, men jag visste inte hur tufft det faktiskt skulle bli. Tufft men fantastiskt vackert. Om sanningen ska fram så var det faktiskt en dröm som gick i uppfyllelse. Jag har fått se glaciären Svartisen med egna ögon och på ganska nära håll. Målet för vandringen var Pikhaughytta, en liten stuga i hjärtat av Svartisen, i dalen mellan västra och östra isen. Om någon av oss hade vetat hur lång vandringen skulle bli så hade det nog faktiskt inte blivit av.

Om vi ska ta det från början så for vi ca en timme norrut från Mo i Rana. Det var en riktigt varm, solig dag och nästan vindstilla.

Första stoppet på vandringen blev en vätskekontroll vid ett stup med god utsikt över Glomåga, en glaciärälv.

Vi hade tänkt fylla på vatten i en liten bäck innan vi kom fram till Glomdalsvatnet, men bäcken var torr så det var bara att fortsätta vandringen.

Lagom till lunch kom vi fram till sjön som låg och badade i solskenet, inbäddad mellan bergstopparna. Vid sjöns utlopp finns en marmorådra som har slipats av vattnet så det ser väldigt häftigt ut. Häftigast av allt är dock att sjön bara försvinner. Utloppet går rätt ner i berget, så man ser inte vart vattnet tar vägen.

Brisen vid sjön gav oss lite svalka, så det var inte helt skönt att vandra in i skogen igen. Eimund föreslog en äventyrlig avstickare och vilken succé det blev. En grotta där glaciärvattnet kylde ner luften fastän man inte var nere i grottan. VI klättrade ner och lät oss fascineras av marmorgrottan och det naturliga ljuset som spreds tack vare reflektioner i vattnet.

Tillbaka till värmen och vidare uppåt. En lång stigning genom skog och högt gräs, men när vi väl kom ut. Wow. Bergstoppar, glaciärer, klarblå himmel, vattenfall, älvar, marmorådran och någon enstaka snöfläck. Vi började plötsligt se tecken på att snön nog försvunnit ganska nyligen och ju längre vi gick desto fler snöfläckar stötte vi på.

Vandringen fortsatte uppåt. Jag är otroligt tacksam över att någon i sällskapet (inte jag) kom på att man kunde titta även bakåt. WOW. Ju högre upp desto bättre utsikt.

Och ännu mera snö.

Vi hade tänkt att bada framme vid Pikhaughytta och sjön där, men badsuget försvann snabbt vid åsynen av snö och is på sjön. Vattnet var nog inte varmare än 4 grader. En person i sällskapet tog ett dopp, och det var inte jag.

Efter middagen var det så dags att vända tillbaka samma väg som vi kommit. Lätt bris i ryggen, men tack vare skuggan blev det mer behagligt.

Vi fyllde på vattenflaskorna i nästan varje bäck vi korsade. Gissa om vi blev lite lätt chockade över att se att den torra bäcken från mitt på dagen inte alls var torr på tillbakavägen. Åtminstone ett par decimeter på djupaste stället vid bron.
Tillbaka vid bilen ca kl 22:45 och sedan full fart hemåt. Det blev en vacker tur i sommarnatten strax söder om polcirkeln.
En näst intill perfekt dag. Absolut inte smärtfritt – jag kommer vänta så länge som möjligt innan jag sätter på mig skor som klämmer mot hälar och fotknölar - men helt klart oförglömligt. Tänk att jag har fått besöka en plats som ytterst få personer varit på. Låt oss anta att alla som besöker Pikhaughytta skriver i gästboken. Isf har det varit sex stycken besök där före oss, i år!
Vi såg inte till några andra människor på hela dagen, förutom sista kvarten innan vi var tillbaka vid bilen då vi mötte fyra personer.

38 150 steg – nytt dygnsrekord.

Den längsta resdagen på hela turen

Etapp 2: Östersund - Trondheim, tåg ca 3,5h med byte i Storlien

Morgonen började tidigt, tåget gick 07:33 från stationen men eftersom Madeleine skulle jobba och jag hellre ville åka bil än buss landade jag på Östersund C ca 06:30. Solen strålade så jag satte mig på perrongen och öppnade en bok för att få tiden att gå. Helt försjunken i boken var jag faktiskt nära att missa tåget. Istället lämnade jag Östersund med hjärtat i halsgropen och förhöjd puls.

Boken räckte ända till Trondheim, en vacker tågresa med ökad molnighet ju närmare kusten vi kom. Väl framme var det en riktig pärs att stuva undan bagaget på ett säkert ställe. Första bagageförvaringen (där man kunde betala med kort) var full. Den andra (och sista) bagageförvaringen tog endast emot mynt, vilket var ett problem för kontantlösa jag. Tillbaka till Narvesen (typ Pressbyrån) och för ett köp kunde jag få ut kontanter. Tyvärr kunde dock varken Master Card eller Maestro ta ut överuttag så det blev inga mynt nu heller. Hmmm... Forex då? Nä, det gick ju inte att växla NOK till NOK. Blev hänvisad till Minibanken (typ Bankomat). Där gick det att ta ut pengar. Enda kruxet var att jag bara fick ut sedlar, så det var bara att gå tillbaka till Narvesen, men nu kunde jag iaf växla sedlar mot mynt. Tog mitt pick och pack och stuvade in det smart i boxen, men boxen ville inte ta emot mina mynt. Suuuuuck... Jag hann bli ganska svettig innan bagaget äntligen var inlåst i box nummer två.

Det fick bli picknicklunch med nostalgi. Picknick i form av stut (tunnbröd) med Madeleines fantastiska tonfiskröra. Nostalgi i form av ett besök till Hurtigrutekajen. Molnen skingrades och de sista tre timmarna i Trondheim blev riktigt njutbara.

Kl 16 var det dags för
Etapp 3: Trondheim - Mo i Rana, tåg ca 6,5 h

En vackrare tågresa.
När klockan hade passerat 19:30 hade jag hunnit med middag, bok nr 2 och en tupplur. Det fick bli utsikt och mailrensning i datorn de sista tre timmarna.

I Mo i Rana möttes jag av Lovisa och en bäddad säng i gästvåningen. Vilken lyx.

11 908 steg

Dag 2
Efter frukost tog vi en förmiddagstur till Naturreservatet Andersön med promenad och strandvila. Det senare blev i kortaste laget eftersom Madeleine skulle jobba.

Efter lunch fick jag fick jag utforska omgivningarna på egen hand. Det blev en promenad från Frösön in till Östersund, en sväng inne i stan och sedan buss tillbaka hem.

15 898 steg fick jag ihop.

Here I go again on my own
Etapp 1: Gävle - Östersund med tåg, ca 4 h

Whitesnakes låt passar bra som signatur för första resdagen på ett nytt äventyr.

En solig resa genom Sveriges inland, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Jämtland.

Väl framme i Östersund mötte Madeleine upp och körde ut oss till Frösön för en guidad tur. Vi besökte Hembygdsgården, Frösö kyrka, Frösövallen, Petterson-Bergers domäner och promenerade längs södra stranden.

Vilda smultron och så en tur upp till Frösötornet vid slalombacken för en ordentlig utsikt innan kvällen avslutades.

17 820 steg