Gullnas blogg

Tar igen sömn, kommer upp sent igen.

Tvättar, på vandrarhemmet. Det vill säga, låter maskinen tvätta och får sedan vrida ur vattnet ur kläderna för maskinen är trasig och stänger inte av vattnet. Personalen försökte beskriva det här för mig men jag fattade inte, så, det blir lite extra jobb.

Går ut och äter med ett par från australien och två killar från Irland. Vi går till en skitig hot pot-restaurang nära vandrarhemmet. Igen gott men inte lika behaglig miljö som igår. Samma pris dock, billigt.

Sitter uppe sent på lördagen, lägger mig 4 och går upp 5, packar och tar en taxi till flygplatsen. Köper biljett till Shanghai; en bonus med Kwangju är att de har en internationell flygplats och flyg till Shanghai. Vad jag inte kollade upp i tid var hur ofta de går, och tvingas därför nu flyga via Seoul i stället för direkt till Shanghai. Dessutom via Gimpo, den mindre flygplatsen utanför Seoul, för att ta en shuttle bus till Incheon. Men, jag klagar inte, jag kommer dit jag vill relativt billigt.

Jag letar på Maglev-tåget och åker in till Shanghai. 430 km i timmen! De tre milen tar sju minuter. Tåget håller inte kring 430 i en minut ens innan det måste börja sakta ner.

T-bana till People's Square, mitt i smeten. Jag går omkring och försöker förstå i vilken riktning jag ska gå för att komma till vandrarhemmet. Två kinesiska tjejer säger hej och är mycket roliga, pratsamma och frågvisa, och vill också hjälpa mig fast jag inte bett om det. Vi bestämmer att ses senare. De är också på besök i stan; de studerar på annan ort inte långt ifrån Shanghai.

Jag går till vandrarhemmet och checkar in.

Jag tar en kort promenad innan jag möter upp Tang och hennes kompis. Vi går till en så kallad hot pot-restaurang. Ur den koreanska askan, in i den kinesiska elden. En stor djup, rund panna placeras över gaslågan i mitten av bordet. Vi väljer en delad panna; en halvan har en kryddstark blandning, den andra en vanlig. Man stoppar själv i vad man har beställt och kokar det; dumplings, fiskbullar, krabbkött, fläsk, potatisskivor, bambu och grönsaker av olika slag. Allt kokas alltså i samma "soppa". Man plockar sedan upp vad man vill äta, och doppar i en mycket kryddstark röra eller en jordnötssås. Gott! Och en vacker restaurang för övrigt, och jag hade aldrig hittat den själv, in i ett hus och sju våningar upp.

Det har blivit mörkt och vi går mot floden och The bund, eller Waitan, det historiska området längs floden, med utsikt på skyskraporna i Pudong på andra sidan floden, och tillbaka in till People's Square.

Kwangju är också känt för de demonstrationer mot militärregimen som ägde rum i maj 1980. Protesterna trycktes ner våldsamt. Militären sköt med maskingevär rakt in i obevapnade folkmängder. Hundratals dog.

Jag går idag en vända till May 18 Memorial Park, där ett monument finns till minne av de som dog under demonstrationerna i 1980.

Planen var att lämna stan och landet idag men det blir imorgon i stället.

Sydkorea är inte med i den annars mycket användbara boken om etikett i världen, som jag fick av Tina när jag lämnade Sverige. Så, om jag ska sammanfatta själv ...

Man dricksar inte. Det chansade jag på, efter erfarenhet av Japan, där man inte dricksar heller. Betalning på restaurang sker på samma sätt i båda länderna. Man får räkningen direkt efter att man fått maten, och man betalar vid en kassa vid utgången när man går därifrån.

Tar man en taxi verkar det accepterat att runda av uppåt.

(För övrigt, i Tokyo provade jag ändå att dricksa första gången jag åt ute. Jag lämnade några mynt på bordet när jag gick. Nu hade jag glömt mobilen vid bordet, och när jag är på väg tillbaka möter jag en i personalen som bockar och bockar och bockar och räcker fram händerna med mina mynt -- så svårt är det.)

I Japan använder man båda händerna när man ger eller tar emot något. Det är verkligen genomgående. Nästan alla gör det. I Korea har man en liknande vana. När man räcker över något i höger hand håller man lätt med den vänstra handen under högra underarmen. Samma sak om man häller upp ett glas åt någon. Är en kassaapparat och annat i vägen kan en kassörska ha vänsterhanden nästan uppe i höger armhåla.

I de allra flesta fall får man ätpinnar gjorda av rostfritt stål i Korea. Ibland får man träpinnar som återanvänds. Engångspinnar är ytterst sällsynt. Personligen föredrar jag träpinnar för de erbjuder bäst grepp. Det är inte lätt med stål när man blir kladdig för att man dessutom äter med fingrarna. Men, koreanerna verkar stolta över att ha återanvändbara bestick och inte slösa på trä som japanerna.

Man tar av sig skorna i entrén. En kvadratmeter av golvet vid dörren är avsedd för skorna, medan resten av rummets golv är upphöjt fem-tio centimeter. Så här var det på vandrarhemmet i Seoul, och gästhuset och alla andra kontor i den korridoren, samt på mina tre hotell i Kwangju. Vissa restauranger har avdelningar där man sitter på golvet vid ett lågt bord, och oftast ska man ta av sig skorna för att sitta vid dessa bord.

Många golv i Korea är uppvärmda. Funktionen har funnits länge, i hundratals år, medan tekniken förnyas. Golven i hotellrummen i Kwangju var uppvärmda. Det kan vara riktigt skönt.

Servitriser som tar beställning vid bordet går ner på huk eller till och med på knä, och tittar upp på en, medan man pekar på menyn och beställer.

Tjejer som är goda vänner går i armkrok på stan. Det är inte bara två, det kan vara tre-fyra i bredd.

Caféer, coffee shops, är oerhört populärt. Det är där folk hänger. Och medan det finns ett lätträknat antal gäster klockan 11, är det nästan full klockan 23. Butiker har också öppet till 21-23 på kvällen, åtminstone där jag varit i Seoul.

Munskydd ser man men det är inte vanligt, kanske 1 på 250. Kvinnor säg främst 40+ kan man se använda kepor med solskyddsskärm eller stora visir i stället för solglasögon. De täcker hela ansiktet.

Bild: I May 18 Memorial Park.

Koreaner är supertrevliga, glada och hjälpsamma! De verkar tycka att det är jätteroligt med främlingar på besök. Skolungdomar tycker att det är roligt att fotograferas med främlingar. Äldre människor vill inte fotograferas alls.

Äldre människor som ska ha en biljett i t-banan (jag tror de åker gratis, men de måste hämta ut en biljett) verkar tro att de äger världen och tränger sig före. Det är ingen stor irritation, bara märkligt, när alla är så trevliga i övrigt.

I skolan fokuserar man på att läsa och skriva engelska, inte att tala, (precis som i Japan för övrigt).

Beroende på vilket sätt man väljer att translitterera skriver man koreanska ord på olika sätt, t ex g eller k (Gwangju/Kwangju, galbi/kalbi) och b eller p (Busan/Pusan), och även vokalljud kan skrivas på olika sätt. Ibland låter också k/g-ljudet som ett mellanting.

Seoul hålls mycket rent, i alla fall där jag varit, och jag har inte besökt någon förort, och man ser ändå inga skräpkorgar på stan. Kwangju är i stället extremt smutsigt och skräpigt. Men, det är också mycket arbete som pågår. Det växer så det knakar i Korea.

Jag tar bussen till Okgwa, 45 minuter öster om Kwangju, för att möta Sunny. Det är en mycket liten ort, omgiven av odlingsmark och berg. Det är mycket skräpigt och fult. Det finns jordvägar och byggnader och ytor som inte används. Det ligger bara skräp där. Samtidigt finns det givetvis nya hus och finns en mycket fin och modern skolbyggnad. Sunny arbetar här som förskolelärare.

Vi pratar om Korea och Sverige. Sunny har en lektion och jag tar en paus. Sedan tar vi med hennes barn och besöker ett buddhist-tempel en taxitur på fem-tio minuter ut på landsbygden. Längs vägen hänger färgglada papperslampor (elektriska) med anledning av Buddhas födelsedag, 8:e april, något som jag helt missat.

Jag besöker Yangdong, en av marknaderna i stan. Kwangju kallas tydligen delikatessernas stad. I Yangdong-marknaden verkar det mesta finnas, även om jag inte kan skilja på potatis och delikatess. Kwangju ligger inte vid havet men rätt nära och det finns mycket fisk och annat från havet på marknaden, bland annat sjögräs. Lukten, stanken, på den här marknaden slår allt; rå, torkad och rökt fisk blandat med sjögräs är näst intill outhärdlig.

Bild: I Sydkorea äter man ett stort antal olika grönsaker.

Jag promenerar kring lite i stan i ett par timmar.

Tar igen mig efter gårdagen. Jag ska möta Sunny idag, men jag försöker skjuta upp det, men det slutar med att jag helt enkelt inte tar mig dit, för jag hinner inte i tid. Vi pratar på kvällen och bestämmer att ses på fredag i stället.

Vad är då Kwangju? Tja, inget speciellt. Inget för turister egentligen. Det bor mellan 750000 och 1.5 mijoner här, beroende på hur man räknar. Det är Sydkoreas 6:e största stad. Man byggde en t-bana för bara kring fem år sedan. Det är bara en linje än så länge och den byggs ut fortfarande. Kwangju kallas för delikatessernas stad. Den ligger inte vid havet men rätt nära. I oktober har man en kimchi-festival i stan.

Landskapet kring stan erbjuder berg lätta att vandra i. Det är den primära anledningen till att jag valde att åka hit. Jag har inte gjort många naturutflykter under resan så jag kände att det var dags.

Mudeung-berget (Mudeungsan) är populärt och också högsta berget i den här regionen av landet, 1187 meter. Det är mitt mål för dagen. Den bästa dagen vädermässigt under min vistelse här är idag enligt prognosen.

Jag checkar ut och letar på buss 9 och åker till stoppet Jeungsimsa, där flera leder startar eller slutar. De jag redan har detaljer om stämmer inte helt med de som det informeras om på plats. Jag velar och väljer till slut att sikta på klippformationerna Ipseokdae och Seoseokdae via Jangbuljae.

Innan brantare stigning passerar man ett otal ruckel och skjul där folk säljer proviant, vandringsskor, stavar samt färska grönsaker och annat. Det finns också matställen (jag väljer att inte skriva restaurang), även de installerade i skjul, mer eller mindre. Det är förfallet och risigt bitvis. Vissa ställen används inte, jag gissar för att det inte är högsäsong, även om det är populärt att vandra på Mudeungsan året runt.

Jag går förbi ett buddhist-tempel och en munks sång och slagverk hörs en lång stund på väg upp.

Vissa blommor har slagit ut, men landskapet är inte grönt än. Vissa träd blommar. Dock finns det tyvärr inte många körsbärsträd eller andra som blommar här i bergstrakterna.

Jag tar mig upp till Ipseokdae och Seoseokdae som är mycket speciella klippformationer. Seoseokdae är precis vid toppen av Mudeungsan, vilket står 1187 meter höver havet. Som det verkar är toppen, 25-50 meter stigning till, ockuperad av militären eller nåt, och avspärrad med stängsel och taggtråd. Vandringen upp hit är kring fyra kilometer. Hur hög stigningen är vet jag inte exakt än. Det är ingen svår sträcka, men man får veta hur dålig kondition man har ...

Bild: Ipseokdae. Ipseokdae och Seoseokdae består av stelnad lava och formades för 70 miljoner år sedan. Väder och vind har gjort att klipporna, framför allt Ipseokdae, formats till flera fem- eller sexkantiga pelare.

Bild: På toppen.

Jag går ner igen, delvis en annan väg, och passerar något som ser ut som mer permanent boende samt en kristen kyrka mitt i ingenting.

Jag tar en annan buss tillbaka, känner igen mig en bit, men åker för långt. Hoppar av, möter en tjej, med två små barn, som börjar prata med mig för att jag är en uppenbar främling i stan; det är inte många västlänningar här. Hon heter Sunny och är väldigt trevlig. Vi bestämmer att ses imorgon igen.

Hur som helst, jag checkar till slut in på hotell 2, en gång till, samt återvänder (med svårigheter) till hotell 3 för att hämta min ena väska som de har i förvar. Jag är helt slut och tar taxi tillbaka.

Solen var starkare än vad jag trodde. Jag blev knallröd på armarna och i nacken.

Checkar ut, tänker ta nästa natt på vandrarhemmet. Äter frukost. Letar efter internationell bankomat. Det är inte lätt. Vissa med engelsk text kan man hitta, men även de tar bara koreanska kort. Med hjälp av en anställd på KB tror jag, kommer jag till KEB, och där hittar jag en bankomat som tar internationlla kort. Det är bra att taxi är billigt för det finns bara en t-banelinje och avstånden blir långa.

Jag snackar med den lokala turistinformationen och beslutar att ta ett hotell igen i stället för vandrarhemmet trots allt.

Kwangju liksom Seoul har fantastiskt många Internet- och spelhak. Man känner igen dem på skyltningen "PC". Oftast är de belägna på andra våningen eller högre, eller i källare, för fönster är givetvis inget man vill ha ... Jag har inte provat något ställe hittills, för jag har i stort alltid haft trådlös access på laptopen på stan, eller uppkoppling av någon form där jag bott.

Jag kollar in ett ställe bara för att se vad de kan hålla för standard och service. Det här haket (några trappor upp och utan fönster) har kanske 50 datorer och många spel installerade. Jag frågar efter WoW och efter ett tag får vi igång det. Personalen har bra koll (men pratar inte engelska alls). Saken är den att man inte kan logga in på europeisk server utan lite meck. När jag väl lyckats logga in kraschade dock WoW, så vi gav upp där.

Kwangju är också stan där Kim Kyung-jae som första person i historien spelade dataspel tills han dog, 2002. Han spelade något som heter Mu, i 86 timmar och tog paus endast för att köpa cigaretter och gå på muggen. Han dog av djup ventrombos, en form av blodpropp.

Taxi till tredje hotellet i stan.

Checkar ut och tar en promenad och äter frukost på ett fik innan jag checkar in på det nya motellet.

Lång och sen frukost, sedan dags att lämna stan! Jag väljer buss. Jag tar t-banan till Gangbyeon där busstationen Dong Seoul ligger. Jag köper en biljett till Kwangju. I gången från biljettkassan ner till bussarna luktar det konstigt. Det visar sig vara bläckfisk som grillas på stenar på ett hak nere vid bussarna.

Bild: Lämnar Seoul.

De här bussarna går extremt frekvent; var tioende minut avgår en, och det är bara till Kwangju, och det är alltså en resa på 33 mil som avverkas på tre timmar och fyrtio minuter. Bekväma säten, dubbla bara på ena sidan gången, TV och hörlurar. Pris, 25100 won (mindre än $25).

Ganska tråkigt landskap. Inget är grönt än och nästan inga blommor har slagit ut.

Efter två timmar ett kort stopp vid en sorglig men mycket livlig hållplats av typ Eurostop i mitten av ingenting, med ett antal restauranger och affärer. Många bussar, några bilar. Jag köper ett grillspett med kyckling i form av små fiskpinnar.

Solen ser ut som en apelsin när den går ner bakom diset. Anländer Gwangju 20:50. Taxi till ett hotell; har ej bokat i förväg. Det finns ett vandrarhem men det ligger utanför stan. Jag har tänkt bo några nätter där senare.

Käkar middag. Möter en hjälpsam, förfriskad korean, lärare, på stan och vi snackar om Kwangju och Korea.

Jag kollar med ett billigare ställe om de har rum från och med imorgon.