Bibchens blogg

Man kan åka till Gran Canaria för att fira en väns 60-årsdag.
Man kan åka till Gran Canaria för att slippa Stockholms vinterhalka.
Man kan åka till Gran Canaria för att rekreera en ryggåkomma.
Vi gör det! Maken och jag.

Lugnaste flygresan till Las Palmas hittills. Inte en skakning på hela resan. Enda "skakningen" var om Norwegian skulle börjat sin strejk.
Vi hann!

Sista gången i denna vår hyrda lägenhet - den är till salu. Fast vi har bokat en annan till novemberresan. Men efter många vistelser här, blir man lite vemodig.
Här hänger mina fototavlor på väggarna!
Här ligger våra utlästa pockets!
Här är vår tvåldoft!

Var vi än går, möter vi vänner och bekanta. Känns så hemtamt.
Det blir ett glas fatöl på engelska puben första dagen.
Det blir en cappucino på "La Cigalla".
Det blir lunch hemma på terrassen.
Nu har vi "landat"!
________________________________________________________________________________
Ett dopp i havet kan vara svalkande även i mars när solvärmen som mest går upp till +24 gr. Vattnet är rent och man ser klart hela havsbotten. Vi badar i en "strandlagun" mitt i byn, alltmedan större båtar passerar utanför piren. Går det stora vågor på havet, råder det ändå lugn i vår "lagun". Mysigt att flyta i havet och se båtarna guppa upp och ner därute. De utannonserade delfinturerna kan vara nog så gungiga!
________________________________________________________________________________
Siroccon är över oss och drar med sig sandstorm från Afrika. Temperaturen visar på över +30 gr. idag. Det är mer folk i havet än på strand och vattenflaskor säljs i långa banor! Solhattar blåser av och parasoller flyger all världens väg. Det knastrar sand mellan tänderna. Men det bådar för en varm, skön kväll med "Kanarisk afton" hos "Julio"! :-)
________________________________________________________________________________
Strand och hav i detta väder blir man aldrig trött på, men när marknadsbesökarna väller in i Puerto Mogan är det skönt att åka på utflykt. Katamaranen gungar inte så mycket, så den tar vi till Anfi. Ett nybesök för oss (och kanske ett sista där!)
Vacker parkanläggning, tjusiga restauranger och alldeles vit sandstrand - visst, men all bebyggelse består av "time-share"- lägenheter. Inlåsta välbevakade områden med höga gallergrindar, vakter och polisbilar som glider runt i byn.
Vi njöt av det vi kunde - en god lunch på en vackert belägen restaurang vid havet. Katamaranen hem. Vita gäss på havet - gungeligung!_
___________________________________________________________________________________

Om vi blir hungriga är det bara att ta hissen ner, gå tvärs över gatan och till ett välsorterat "SPAR". Blir man dessutom särskilt svenskmatsugen finns det knäckebröd, Kalles kaviar, sill, lax m.m................. (fast iDngen fil!). Det som frestar mest är den fina köttdisken, och nu har vi efter alla våra besök fått bra tumme med "köksmästaren"!! Fisk däremot har vi bättre hemma. Grönsaker och frukt i alla färger och smaker lockar både öga och mun meddetsamma man kommer in i affären. Sedan är det ju det med en flaska vin till maten. Det finns det gott om! :-)
___________________________________________________________________________________

Sammanfattningvis dessa tre veckor har det varit 1 heldag och 2 halvdagar mulet. En av de soliga dagarna blåste det så mycket att vi fick sand på mackorna, när vi åt vår lunch på stranden. En extra krydda mellan tänderna
Hasta luego Puerto Mogan ! :-)

Still 69!!! :-)

Och all övrig tid har vi simmat i salta varma Atlantenvågor, strandsolat, haft många sociala kontakter med såväl bekanta som obekanta och inte minst skypat med när och fjärran!! :-)
Hasta luego Puerto Mogan!

Värsta stormen på över 9 år!! Med ett brak säckade taket på vår terrass ihop kl.5 i morse. Eko i bergen - man trodde kriget var löst!! Fredag och busslast efter busslast kom med köpsugna marknadsbesökare. Dock hade ingen talat om för dem att marknaden var inställd p.gr. av oväder. Vad ska man säga om det till dem som vinglat sig i stormen över berget och hoppats det skulle vara bättre på andra sidan (vilket det brukar vara). I.st. blev restaurang- och butiksägare glada för merförsäljning hos dem.
Nu råder lugnet igen, men det är en vecka kvar till nästa marknad! :-)

En enda har jag hittat här i Puerto Mogan som kan göra en äkta italiensk cappucino.
En enda
och
hon KAN!
Jennifer på restaurang "La Cigalla" vid strandpromenaden.
Bara som ett tips! :-)

ARC är ett "måste göra" för många seglare, och lockar över 200 båtar och 1200 människor varje år att segla 2700 NM över Atlanten från Gran Canaria till Saint Lucia.

ARC är till för alla; barnfamiljer, tuffa åkare, cruising par, stora båtar och blygsamma båtar. Korsar Atlanten tillsammans, men har sina egna äventyr. Mer än bara en båt race, ARC är om vänskap görs i land under de två veckor före avresan verksamheten fortsatte över radio nätet till havs. Det handlar om anländer i Saint Lucia som skall uppfyllas på kajen med en rom punch och en kall öl, att veta att du har uppnått något fantastiskt - korsa en ocean på en liten segelbåt. (Googleöversättning!!)
______________________________________________________________________________________

Vi var fyra som åkte bil genom de 11 tunnlarna från Puerto Mogan till Las Palmas för att bevittna starten på segelracet ACR över Atlanten. Lätt att parkera på kajen och där gick vi längs med kajerna och de ömsom stora och ömsom mindre segelbåtarna med entusiastiska sjöfarare som väntade på start. Många sekundmeter, alldeles för många för en bra start, så den blev uppskjuten ca ett dygn. Men feststämningen var det ändå inget fel på. Orkester, fotografering, intervjuer, glada hurrarop följde oss längs kajerna. Vi letade svenska båtar och danska (maken dansk!). Av 180 startande var 12 svenska och 4 danska.
Vi hittade en svensk snygg båt och fick en stunds snack med en av besättningen. Båtens namn är "Thalassa", vilket lär betyda något som grekisk havsgudinna. Besättningen består av tre 25-åriga killar, barndomskompisar, som länge haft en dröm om detta äventyr. En har tagit tjänstledigt och de andra studerar. De har tididigare erfarenhet av att segla till Kap Verde.
Ombord har de torrfoder, konserver och vattendunkar. Det värsta som kan hända (enl. dem) är om det blir stiltje/bleke. Då har de diesel och solfångare som drivmedel. Dessa hjälpmedel får dock ej användas av dem som är med i racet. En del deltar racet andra enbart kryssning. Det kan man avläsa på om deras banderoller hänger på badbord eller styrbordsida. De har radiokontakt med satellittelefon.
Du kan följa dem på http://sythalassa.se/index.html
Lycka till sa vi, när vi tackade för intervjun och sedan begav oss in till gamla stan för en bit mat. Nu nådde oss regnet och vi fick hoppa mellan olika skyltfönster som hade markis.
När vi återkom till Puerto Mogan lyste en fantastisk regnbåge upp en bergssidan!

Oväder drar över de Kanariska öarna. Tenerife lär ligga "under vatten". Här på sydsidan av Gran Canaria klarar vi oss ganska bra med störtregn och åska. Floden stiger, havet blir varmare och mer strömt. Dagen är inne för 2 av våra vänner att åka hem. Resebyråbussen hämtar på avtalad tid (lokalbussarna dock inställda p.gr. för blöta vägar och risk för stenras). Men passagerarna ska ju hem och i tid till flyget. De kör en bit längs bergvägen och då händer det som inte får hända, och som ej händer så ofta. En stor sten dråsar nerför berget och rakt in i bussens framfönster!
Bussbyte och det hela går vägen. Alla kommer i tid till flygplatsen och vi får sms om vad som hänt och allt är ok.
Hoppas det inte regnar, när vi ska åka hem!

I hamnen ligger de kvar, de två roddbåtar, vars rorsmän har ambitionen att slå tidsrekord över Atlanten (till Barbados) och komma i Guiness rekordbok. Mötte några av dem häromdagen och en ung dansk kille har ett alldeles speciellt syfte att ta sig över roendes. Jag fick en intervju med honom och kommer vid tillfälle att skriva en art. om hela hans historia och vad han vill. Mycket intressant och jag blev djupt berörd.
De skulle ha startat för 4 dagar sedan, men p.gr. av det annalkande ovädret valde de att vänta några dygn. Verkar som om det värsta ovädret bedarrat, så kanske sker starten redan i morgon. Då måste jag till hamnen och vinka av dem. Det är 2 båtar som parallellt ska tävla med varandra och det gäller att komma under 32 dagar och några timmar. Man kan följa dem på båtens hemsida (se foto). Må det gå dem väl!
Modigt eller dåraktigt?

Inte en blå fläck på himlen, mao promenadväder. Paraply, nä, jo, kanske? 4 var vi som nyfiket skulle gå uppför bergsidan, för att kolla vad de håller på att bygga upp där. Något arkeologiskt samt en byggnad för ev. fikapaus. Med mycket enkla metoder får de ner betong genom ett rör uppifrån stora vägen. Nere på stigen står en betongblandare, och den färdiga blandningen forlslas sedan på skottkärra fram till målet. Sista biten drar en kille kärran i ett rep medan en annan skjuter på. Där är det brant. Svettigt och fascinerande.
Man kan bara komma ut genom hotel Cordial och gå uppför en stig intill den redan arkeologiska utgrävningen.
Klättringen uppför gick bra, men jag gruvade mig för nedförslutet i grus. I början var stigen utan räcken, så där gällde det att hålla tungan rätt i mun och inte snubbla.
Utsikten däruppifrån var formidabel, en utsikt som vi tidigare endast begrundat från bussen, där den svänger i en skarp krök med ett hjulpar i princip utanför bergskanten!!
Duggregnet övergick till rikt sommarregn, så det blev att hänga kläder på tork, när vi kom hem igen till vår lägenhet.
Inte ofta det händer här i Puerto Mogan! :-)

Lördagskvällen blev i kanarisk anda. Baren nedanför vår terrass Julio´s hade annonserat för kanarisk afton, och efter en vänmiddag hos oss bar det ner till baren. Öl, juice och en het lumumba blev vår beställning. Först bord inomhus, men ganska snart blev det ett bord ledigt utomhus i den ljumma nattluften. Kanarisk musik spelades av hela familjen Julio. Far, 2 döttrar, 2 söner och 1 barnbarn, alltmedan mor serverade. Trumpet, gitarrer och dragspel.
Vid ca 21.30 presenterades en kanarisk tradition. En av döttrarna valde ut en manlig gäst, som fick dansa med henne. Han fick en hatt på, och det hela gick ut på att han under hela dansen skulle kunna behålla hatten på, utan att hon norpade den. Om han lyckades, vann han ett glas cava (som visserligen alla som deltagit fick sedan). Efter herrarna var det så damernas tur att få en dans med självaste ägaren Julio.
Härlig stämning ,glad musik och handklappning - precis som en lördgskväll ska vara.
__________________________________________________________________________________

Söndag seneftermiddag gick vi åter genom Hotel Cordials vackra trädgård till det lilla kapellet där det skulle bli gospelsång. Skandinaver, finnar, engelsmän och tyskar samlades och tågade in till trumpetmusik. Det lilla kapellet fylldes av gospelsjungande publik och taket bildligen lyfte sig. Några bibelord på engelska och så åter sång. Så fick vi en andlig dos denna helg också!
__________________________________________________________________________________
Här i Puerto Mogan kan man verkligen uppleva kontraster - finns något för alla..