Sundhis blogg

Antligen!
Landade trotta pa Honolulu och efter ogonscanning, fingeravtryck, diverse kontroller samt overlamnande av dokument stamplades visa in i vara pass. Jag (Karin) fortsatte frysa hela resan och aven i Holonlulu. Kan bero pa forkylningen och febern som jag lyckades dra pa mig. (Glenn och Mona hade den i borjan av resan). Efter lite diskussion och skyltlasning lyckades vi ta oss till inrikesterminalen. Vi fixade boardingpass mha en funktionar och sen var det bara att vanta in avgang mot Maui.

Framme pa Maui lyckades vi ta oss till biluthyrningen dar vi bokat var bil. Men det fanns inga bilar dar utan vi fick aka minibuss 500 meter (ca. 1 min) till den stora avdelningen. Tydligen inte vanligt med folk som kan ga. Pa nasta stalle vantade var vita crysler (automat forstass, vi har ju kommit till USA). PM tog genast kommandot och korde oss tryckt och sakert till Tropohouse, hans pappa ar ju trots allt bilskolelarare. Nar vi kom fram var rummet inte fardigt sa vi akte for att kopa brod och palagg och satte oss pa en stran och kollade pa vag- och vindsurfare.

Nar vi kande oss fardig pa stranden akte vi tillbaka till rummet for att duscha och sloa. Sjalv sov jag bort febern. Nagon timme senare akte vi till en by, PM och Glenn kopte var sin shorta, for vad vore Hawaii utan Hawaiishorta??? NADA!
Sen at de varldens storsta burgare (Bonanza), 1/2 kilo kott mellan tva limphalvor plus en massa gronsaker, jag och Mona valde en mindre variant. PM lyckades ata hela men madde dar efter ocksa.

Halv atta var vi tillbaka pa rummet och alla somnade direkt, vi hade trots allt varit uppe 30 timmar nu...

Vi satte klockan pa fem for att vara i tid till flygplatsen. Tur var val det eftersom det tog over en timma med sakerhetskontrollen som innebar personliga intervjuer och undersokning av vaskor tva ganger. Kul for den som undersokte vara svettiga skor...
Flygresan till Tokyo var precis sa lang att vi inte hann se slutet av vara filmer, men vi hann ata frukost (vit korv och nastan fardig omelett resp. ris med gris).
Nu har vi haft sex harliga timmar pa en flygplats utan restauranger och nagot att gora. Konstigt nog gick det att fa sig en ol, ingen smaksensation direkt men det dog.

Next stop Hawaii, mellan 22 och 28 grader i skuggan.

Idag har vi testat Beijings kommunala kommunikationsmedel. Bade buss och tunnelbana var spannande, men pa olika satt.

Efter att vi stigit upp tog vi bussen till sommarpalatset, en bostad for kejsarna som de anvande pa sommaren for att det var for varmt inne i Beijing. Ingen varme att vanta sig dar alltsa. Bussen var i allafall varm, TV hade den ocksa som visade nyheter, intrssant men hade varit mer intressant om man hade forstatt vad de sa. Pa vagen fran busshallplatsen till entren lyckades vi ignorera 20 forsaljare totalt och slapp dem, lika sa med tiggarna. 50 kr investerades pa en biljett och vi steg in. Vi sag varldens langsta korridor (langtranggang) och gick genom hela (800m), en budastaty i ett hus pa toppen av ett berg (mer trappor) och en stor bat i marmor som kejsarinnan lat bygga.

Pa vagen hem satt vi kvar pa bussen till andhallplatsen, detta for att se himmelska fridens torg. Det var stort. Sedan letade vi upp en t-bana och tog den hem (1 byte), latt som en platt. Nu skall vi ata och bloggen far vila....

Vi gick upp tidigt for att aka med var kines till muren. Vi tog pa oss precis alla klader vi agda plus att vi plockade ner regnkladerna som extra vindskydd ut i fall att. Kinesen hade tagit en storre bil den har dagen och det visade sig att det var fler ifran lanternan som skulle med pa murenutflykten.
Resan gick bra, det fanns inga som helst skyltar som visade at vilket hall man skulle aka och vissa delar var sa sma bakgator sa man borja undra vart vi var pa vag. Naturen pa vagen dit var langa rader med trad som var vitmalade en meter upp (gift).

Nar vi val var framme 2 timmar senare mottes vi av forsaljarna. Men det gick ganska latt att bara ga rakt igenom for att sedan borja var klattring upp. Det fanns linbanor men vi bestamde oss for att ta trapporna upp den sista kilometern for att halla varmen. 2 vattenflaskor och ett antal raster senare var vi antligen uppe pa den haftiga muren. Vilken vy. En utsikt som inte gar att beskriva mot bade Kina och Mongoliet.

Vi valde att ga uppat. Vi tog det lungt och fotograferade nastan ett helt minne i kameran. Vi hade 4 timmar pa oss att ta oss fram och tillbaka. Efter 3 timmar hade vi inte kommit fram till slutet av den restaurerade delen. Jag och PM bestamde oss for att springa upp for den sista biten. Den sista biten var en trappa narmast jamforbar med en backhopps-backe. Efter en tredjedel funderade vi pa vad vi hade gett oss in pa. Men vi klarade det!!!!

Sen blev det till att springa tillbaka hela vagen till trappan fran muren. Under vagen upp och vagen ner uppe pa muren stod forsaljarna och salde dryck och vykort.

Vagen ner fran muren bestamde PM och jag att vi skulle aka rutschkana ner. Det fanns en bana pa 800 meter vilken man tog sig ner for genom att aka pa en kalke med hjul. SKITKUL!

Sen dackade vi pa vagen hem i bilen.

Eftersom vi bara hade gatt 4 timmar pa muren, bestamde vi oss far att ga en liten promenad ned till night food market. Efter en och en halv timme var vi fortfarande inte framme. Vi hittade inte marknaden, eftersom hon pa lanternan hade markerat fel gata for oss. Till slut kom vi fram! Vi kote och at friterad banan och grashoppor. GOTT!
For att orka ga dagen efter tog vi en taxi for 20kr hem. Taxametern visade att det var 6km.

Hur var det da med kylan???

Solsken hela dagen men minusgrader. Trots det svettades vi hela tiden.

Vaknade utsovda kl. 8.00. Dagen skulle innehalla en rundtur runt Pekings sevardigheter.

Vi promenerade ner till forbjudna staden och kopte nudlar till frukost. Vi gick in och blev annu mer imponerade. Kl 16.00 steg vi ut pa andra sidan.

Vi promenerade mot klock och trumtornet men kom for sent for att ga in. Vi bestamde oss da att ga till restaurangen som serverar PekingAnka. Vi fick alltsa ga tillbaka hela vagen igen. Om jag inte namnt det forrut sa var det kallt.

Pa vagen sag vi skridskoakare, batakande kockar som skulle aka iskalke och pa andra sidan isen en simtavling. Simmarna var rosa nar de kom upp. Med tanke pa hur vi fros fick vi ga vidare.

Kl. 19.00 var vi antligen framme. Vad gatt det skulle bli att varma sig och ata sig matt. Varmt var det! I vara trasiga smutsiga klader fick vi ett bord pa den femstjarniga restaurangen. Vi bestallde in PekingAnka och fragade om vi skulle ta en eller tva. En tyckte servitrisen. De serverade ol och det kom in en trancherare och skar upp ankan. Forst fick vi det feta skinnet. Det var tydligen delikatess och vi fick inget kott innan vi atit upp fettbitarna. Sen visade servitrisen snyggt hur man tog en pannkaka med pinnar, tve ankbitar som hon doppade i housinsasen och smetade ut pa pannkakan. Sen la hon dit ankbitarna och lite lok. Snabbt och latt vek hon ihop pannkakan med fyllning till ettt litet knyte. Allt ihop med pinnarna.
Nu var det var tur. Efter vi forsokt med alla pannkakorna och grisat med pinnarna sa sag vi att kineserna gjorde allt med fingrarna. Vi drack upp olen och tog taxi hem.

Fortfarande lika kallt!

Mona sitter just nu och ater varrullar pa Roda lanternan och fryser.

Imorgon hoppas vi pa 26 grader och solsken da vi ska vandra pa kinesiska muren i fyra timmar.
Om inte for varan skull sa for kinesen som kommer att sitta i sin jetta och vanta.

Pa flygplatsen letade vi efter var chines som skulle kora oss via himmelens tempel till vart boende. Nar vi suckat i 20 min dok han upp fran ingenstans. Han kunde ingen engelska. Trafiken ar lustig i Kina, tuta sa loser sig det mesta. Himmelens tempel var ett maktigt omrade med flera palats och stora tradgardar. Vi hade bokat med var kines efter tre timmar. Efter 15 minuter trodde vi att vi frusit fast i marken. Ingen av oss har frusit sa mycket forut. Sa efter 2 timmar klarade vi inte langre utan gick ut fran omradet. Och dar satt var kines i sin fina jetta med en tjock troja. Han sag lite glad ut nar vi kom for tidigt, som sagt DET VAR KAAAAALLT.

Han korde oss till boende. Vi sag fram emot lite varme. Det fanns ingen varme. Huset var inte isolerat och det blev for dyrt att halla med varme sa varmen ar bara pa pa natten. Burrrr!

Vi tog pa oss alla klader vi agde och gick ut pa stan. Vi sag houtongerna (vi bor i dem), dvs ett omrade dar alla fattiga bor. Laga skruttiga hus utan isolering och varme.

Vi tog oss till en restaurang, efter diverse sprakforbistningar fick vi in tre tallrikar mat (vi ar fyra) och ingen dryck. Men vad gor val det. Pa vagen tillbaka kopte vi chips och dricka for att stilla hungern.

Sen gick vi runt lite i houtongen och tittade pa handelsmannen pa gatan som salde allt fran vantar till grillad hund. Pa roda lanternan (boendet) kopte vi ol for tre kr st och varmde oss runt en stenkolsgrill.

Vi dackade under kalla tacken kl 19.00.

Japp, da var vi pa vag...
Pa flygplatsen star min och PMs mamma och vinkar. Vi tar oss igenom sakerhetskontrollen utan problem med vara ryggsackar som varr enda packning. Resan till Amsterdam utan problem. I Amsterdam forsoker vi fa tag pa en ol, men det enda de serverar ar Heiniken. till slut far vi oss en var Murphys.
Flygresan till China var lang och jobbig. Men det serverades mat hela tiden sa vi hade att gora. Nattamaten var den roligaste, icecream or nudles??? Vi trodde att de sa fel, men valde nudlar. Efter nio timmars flyg var vi framme och natten hade gatt. Det var meningen att vi skulle vara utsovda. NOT!!

På fredag lyfter vi 12.25. Vårt första stopp blir Beijing med mellanlandning i Amsterdam. Målet är att lyckas komma till flygplatsen i Beijing utan att det händer något oföutsett.

Vi som åker är Jag, Karin, min kära fästman PM, min gamla klasskamrat från biologutbildningen, Glenn och hans fästmö Mona.

Funderar på att skriva här under min jordenrunt resa.