Hakanmags blogg

Bom Dai!
Varmt. Otroligt varmt och full solsken. Idag tänkte vi vandra runt och titta på omgivningen. Jo, man är ju smart i denna värmen men man har ju inte vant sig vid att hålla sig stil under dygnets mest intensiva timmar. Vi vandrade söder ut ca en halvtimme för det skall det liga en sötvattenslagun. Vi frågade några på vägen om de visste var den ligger och konstigt så pratar de på. Vi frågar på engelska, de svarar på portugisiska och jag fortsätter på svenska för inte någon av oss begriper va den andre säger men till slut så enas vi om ett resultat. Hmm. Jo, man kommer fram til att lagoun är sjö osv så til slut hittade vi. Över en kulle in mot land och där låg en klarblå sjö med sötvatten. Mallorca-stämning och massor av folk men härligt ändå. Trampbåtar osv. Vi fikade lite där och tog en öl sedan var det nog. VI bor ju intill sveriges störst sötvattensjö så då hägrar havet mer. Fortsatt vandring i värmen ut mot havet och där möter vi ett klarblått-grönt hav. Otrolig sandstrand, knappt en människa. Några brasilianare som fiskar nät men inte mer. Vi tog några dopp men sedan var det för varmt och vi fick gå tillbaka. Trodde knappt jag skule orka för vi hade för lite vatten med oss men det gick men tusan vad varmt det va. Rundan tog nog säkert 3 timmar. På kvällen bestämde vi oss för att ta bussen in till Ponta Negra vilket är nästan som Natal. Det ligger ihop så vad som är vad vet jag inte. Där hade vi fått tips om en restaurang som heter Caktus och drivs av en svensk med namn Olle. Helt fantastisk mat och trevlig personal. Där åt vi och tittade ut över solnedgången över Ponta stranden. Nu till dagens tabbe man har ju hört att man skall vara "street smart" i Brasilien och inte utsätta sig för risker. Oj säger ja bara. Tog fel buss tillbaka til Tabatinga och blev avsläpta på slutstationen i Pirangi, kl 21 på kvällen, kolsvart, många människor som smyger omkring i omgivningarna, vi två vitingar och ingen kan engelska. Hur det slutar? Jo, det kom en buss efter en timme och gick vidare förbi stället vi stog och vidare till vår by. Här får jag faktiskt erkänna att det var en av de få gånger som jag blivit rädd på våra resor omkring i världen. Changsen att bli rånad var väl rätt hög men nu gick det bra. Pust....
Chao

Bom Dia!
Idag har det bara varit en acklimatiseringsdag där man har försökt att landa. Ta det lungt och komma in i tempo. Här händer det inte så mycket. De flesta restauranger är stängda och det verkar vara en riktig lågsäsong. Pratar med lite grannar som är norrmän. Flera stycken samt en engelskman. Det håller ihop och det är en trevlig stämning. Man går förbi, slänger några ord, har du varit där? osv. Ja här skulle flera av oss stressade nordbor ha någon vecka eller två ibland. Vi satt mest vid huset idag alltså, solade var allmänt seg samt gick och handlade lite så vi kan göra det enklaste samt frukost är gött och göra själv. Visst, det finns en pool oxå och där var man ju några gånger är klart. Det är ju 30 grader varmt så man måste svalka sig ibland. På kvällen skulle vi gå till ett ställe som har Tabatingas bästa pizza. Stängt och det som nyss hade öppnat??? JA det fick bli samma hamburgerhak som vi var på igår. De gör så himla goda hamburgare men nu får det vara nog med sånt, ikväll får det bli lite mera inhemskt någon stans som vi inte har hittat ännu. Har förresten provat en Chaprinhia för första gången. Deras natonalgrogg. Sött, starkt, gott, den är det klart mersmak på!
Chao.

Landade i Rio efter 12 timmars flygresa. Kändes lite surt när vi flög över Natal och det var 3 timmar kvar samtidigt som vi visste att vi skulle åka tillbaka igen om några timmar. 6 timmar i onödan alltså men det fanns inga bättre biljetter, tyvärr.
Vi var 1 timme sena till Rio så vi fick en egen passering genom passkontrolen och vidare för att vi skulle hinna med planet till Natal så jag kommer inte riktigt ihåg hur vi kom igenom och hur flygplatsen såg ut men vipps så satt vi på nästa plan. Har för mig att det inte var så stort i alla fall. Nu skall vi snart landa och vädret är strålande. 30 grader sa kapten och full solsken kommer det att vara då vi landar och det kan jag hålla med om då jag tittar ut.
Som information är att då man kommer utifrån och sedan skall inrikes i Brasilien måste man checka ut väskorna och bära dom själv genom tullen. Försökte att inte göra så men det gick inte. Vet inte om det har med säkerheten att göra men det var lite bökigt att vänta på väskorna när det var brottom och att de sedan kommer med nästa plan.
Hoppas att väskorna ligger nere i bagagerummet.
Taxi Natal -Tabatinga kostar 80 Rs.
När vi kom fram så var det väldigt fint. En lugn och skön plats. Inte bästa badet på stranden utan då får man gå en bra bit men man har ju alltid poolen.
På kvällen gick vi ut för att äta men det mesta var stängt. Verkar som om det är lågsässong vilket verkar lite surt. Vi hittade ju ett ställe i alla fall och god hamburgare va de men va svårt de är när de inte kan engelska. Bara portugisiska och det kan man ju nada...
Jo, teckenspråk och vifftande så går det överallt. Maten kom och det blev rätt. De har väl träffat tokiga turister förut.

Chao

Efter en lugn start på dagen drog vi ner till Landvetter. Inga problem med incheckning eller så. Käkade en hamburgare och tog en öl på flygplatsen och det kostade 432:- för 2. Är ju faktiskt i saftigaste laget. Nä öppna för konkurrens på flygplatserna och släpp in Mc Donalds. En annan sak som jag reagerar mot är internet. Åker man i Asien så är det gratis surf på i stort sett alla flygplatser och alla hotell men inte i Europa. Det kostar några hundra i månaden för flygplatserna så har alla som besöker terminalerna gratis surf. Här åker Asienländerna förbi oss med raketfart.Vart vill man investera? Där man får saker på köpet eller där man måste betala för en vara, svaret är ju relativt självklart.
London passerade utan större problem men samma där. Ingen gratis surf. Vart är Europa på väg? Det kallas utveckling!

Jo, då var det packat. I morgon bär det iväg, skall sitta i ett flygplan i 17 timmar så man funderar på sömnpiller eller något liknande men det får väl gå.
Första gången i sydamerika så det skall bli riktigt spännande.
I morgon så blir det Landvetter som första anhalt.

Då Tabatinga ligger flera mil söder om Natal så är det en ödslig plats och med det så finns det inget Internet direkt utan bloggandet får väl bli de gånger man åker in till Natal och känner på storstadspulsen.

Tchau

Så nu har jag fått nycklarna och vaccinet.
Vaccinet blir som vanligt en liten slurk med Dukoral. Det gör alltid susen för magbasiluskerna. En del säger att det inte har någon verkan men jag har alltid tagit de och det har funkat bra så då vågar man inte sluta. Jo, tog ju inget då jag åkte till Pakistan och då vet jag ju hur de gick me de. Hugaligen va dålig ja va.
När jag fick nycklarna så fick jag även en skiva med massa bilder och det ser helt fantastiskt ut så nu kan man nästan säga att man varit där redan på ett litet sätt.
Ohh, nu är det nära!

Idag skall jag kolla igenom vad som gäller då vi skall hyra lägenheten i Tabatinga. Fick lite mail om saker man bör tänka på samt att jag fått info från vaccinationscentralen vilken vaccin vi bör ta. Man har ju rest en del och tagit massa sprutor så det verkar som om vi bara behöver Ducoral och det är väl okej!
Nu är det bara en månad kvar.

Jepp då var man hemma igen efter 29 timmar på resande fot. De som beställt biljetterna hade mest tittat på att vi fått ett bra flygbolag än tiderna. 6 timmar i Abu Dhabi och 4 timmar i Frankfurt. Inte kul.
Nu återstår att sortera lite jobb-bilder för det blev mest sådana samt att skriva min del i slutrapporten som skall levereras till Ministern i Pakistan om ca 1,5 månad.
Får se, det kanske blir lite mera jobb i Pakistan framöver om allt går bra men nu får man smälta det här först.

Sitter nu 6 timmar i Abu Dabi. Uttråkad men men, snart får vi åka vidare.
Jippi!

Idag har varit en bra dag. Vaknade efter en hel natts sömn utan några magproblem. Äntlgen känner man sig någorlunda återställd. Vi har nu i alla fall rapporterat till ministern våra iaktagelser och vad vi har kommit fram till i stora drag och vi har presenterat åtgärder som är nödvändiga för att skolan i Pakistan skall utvecklas. Vi hade en bra diskusion och misnisterna är väl medveten om de problem de brottas med och det var i stort sett bara en bekräftelse på ministerns egna uppfattningar som vi skulle förtydliga.
När allt var klart så blev det en lunch och så avtackningar för ett gediget utfört arbete. Nu återstår bara att åka hem och fila på slutrapporten som skall levereras om ca en och en halv månad.
På eftermiddagen/kvällen åkte vi ut till gränsövergången mot Indien. Det var det mest otroliga upplevelse jag varit med om. Det är som två olika fotbollsläktare som uppbyggda och åtskilda av en stor port med järngrindar från båda sidor. Här sitter folk och skriker och gapar, hejjar på sitt engna lag så att säga. Militärliknande gubbar går fram och tillbaka och gör massa ritualer för att sedan hissa flaggan på sitt område och då öppnas grinden in mot Indien. På "deras" läktare sitter det också massor av folk. Tusentals som skriker och vrålar och hejjar på deras la och så går gubbarna och spänner bröst mot varandra. I en halv timme håller detta öronbedövande skådespel på sedan stängs och öppnas grinden om vart annat för att slutligen vara stängd. Detta utspelar sig varje morgon och varje kväll vid solnedgången. Det måste helt enkelt upplevas...
Ikväll natt har vi tagit arväl av samtliga Pakistaner samt att vi packat för nu är vi åter påväg mot sverige.