Bom Dai!
Varmt. Otroligt varmt och full solsken. Idag tänkte vi vandra runt och titta på omgivningen. Jo, man är ju smart i denna värmen men man har ju inte vant sig vid att hålla sig stil under dygnets mest intensiva timmar. Vi vandrade söder ut ca en halvtimme för det skall det liga en sötvattenslagun. Vi frågade några på vägen om de visste var den ligger och konstigt så pratar de på. Vi frågar på engelska, de svarar på portugisiska och jag fortsätter på svenska för inte någon av oss begriper va den andre säger men till slut så enas vi om ett resultat. Hmm. Jo, man kommer fram til att lagoun är sjö osv så til slut hittade vi. Över en kulle in mot land och där låg en klarblå sjö med sötvatten. Mallorca-stämning och massor av folk men härligt ändå. Trampbåtar osv. Vi fikade lite där och tog en öl sedan var det nog. VI bor ju intill sveriges störst sötvattensjö så då hägrar havet mer. Fortsatt vandring i värmen ut mot havet och där möter vi ett klarblått-grönt hav. Otrolig sandstrand, knappt en människa. Några brasilianare som fiskar nät men inte mer. Vi tog några dopp men sedan var det för varmt och vi fick gå tillbaka. Trodde knappt jag skule orka för vi hade för lite vatten med oss men det gick men tusan vad varmt det va. Rundan tog nog säkert 3 timmar. På kvällen bestämde vi oss för att ta bussen in till Ponta Negra vilket är nästan som Natal. Det ligger ihop så vad som är vad vet jag inte. Där hade vi fått tips om en restaurang som heter Caktus och drivs av en svensk med namn Olle. Helt fantastisk mat och trevlig personal. Där åt vi och tittade ut över solnedgången över Ponta stranden. Nu till dagens tabbe man har ju hört att man skall vara "street smart" i Brasilien och inte utsätta sig för risker. Oj säger ja bara. Tog fel buss tillbaka til Tabatinga och blev avsläpta på slutstationen i Pirangi, kl 21 på kvällen, kolsvart, många människor som smyger omkring i omgivningarna, vi två vitingar och ingen kan engelska. Hur det slutar? Jo, det kom en buss efter en timme och gick vidare förbi stället vi stog och vidare till vår by. Här får jag faktiskt erkänna att det var en av de få gånger som jag blivit rädd på våra resor omkring i världen. Changsen att bli rånad var väl rätt hög men nu gick det bra. Pust....
Chao