Igår under fullmånen slog det mig att det var en månad sen vi satt där på stranden på
Bali och senare gick o postade mina vykort som hade legat alldeles för länge i min lilla väska.
Där låg mina små hälsningar och väntade i väskan på att bli skickade medan jag for omkring på Javas hav på den härliga segelbåten Jaya krusades fram över klarblått vatten och spanade efter delfiner.
Eller när jag svävade viktlös under ytan och tumlade runt i ett sjudande vatten av fisk och korallliv.
Eller när vi drog apor i svansen och besökte spännande tempel i en grönskande
Indiana Jones miljö.
Eller besökte byar där befolkningen knappt sett en vit människa förrut.
Eller besökte underbara snövita öde stränder och åt färska kokosnötter.
Den här underbara resan har verkligen satt sina spår och vägrar lämna mitt medvetande, den kommer värma mig hela långa hösten o vintern förhoppningsvis.
Snart dimper det kanske ner lite hälsningar och sprider värme hos mina nära och kära och berättar om mina äventyr och upplevelser i fjärran Sydostasien. Hoppas de blir lika glada som jag blir när jag får handskrivna kort eller brev från någons upplevelser och tankar.
Ska bli skoj och se om de kommer fram alls, vad glad och förvånad jag skulle bli! Tänk om kortet kom iväg från Östtimor - landet som har ett civilt passagerarplan som landar per dag?
Spännande! Nästan som flaskpost..
