Greklands blogg

På väg till Kreta från Arlanda.
Jag är noga med att inte ha vätskor i handbagage och bär inget skärp eller annan metall.
Riktigt förvånad blir jag när det piper till när jag passerar.

Jag VET ju att jag inte har någon metall. Jag hinner tänka som Tiffany Person i Hipp, hipp: "Kan det vara spiralen?"

Jag söks igenom och kan inte låta bli att fråga hur det är möjligt att det piper?
Inget svar. Jag ger mig inte utan blir "besvärlig". Då får jag till svar att "det går på kvot" dvs en del blir kontrollerade ändå.

Aha, bra att veta. Dessutom föredrar jag den försiktighet som ställs inför flygningarna. Det handlar om säkerhet - min och alla andras.

Förvånad blir jag när jag har gått igenom säkerhetskontrollen på hemvägen i Chania på Kreta (utan problem) och sitter i hallen i väntan på att få boarda planet.

Vid en annan gate lite längre bort sitter en kvinna - med stickning!
Hur är det möjligt att hon kommit igenom säkerhetskontrollen med dessa "vapen"?

Jag ångrar så att jag inte gick bort till henne och frågade.

Östra Kreta – äntligen är vi framme vid vårt smultronställe Xerokambos.
Här härskar lugnet!
Söker man lugn, ro och avskildhet så har man helt hamnat rätt. Det är precis det jag och min Hans söker och vi njuter i fulla drag.
Vacker utsikt är en av de saker du kan njuta av här. Se bara på den här bilden på väg ner mot Kato Zakros. Det är som om vägen störtar rakt ner i havet, eller hur?
I Xerokambos känns det ibland att tiden stått stilla.
Se här – en bil som växt fast.
Xerokambos har en lång kustremsa med mycket fina sandstränder. Det är bara att välja och vraka. Ingen att trängas med.
På klippan ovanför stranden ligger klostret.
Våra fotavtryck i sanden avslöjar en kyss.
En liten butik/supermarket finns i Xerokambos.
Ingen kan engelska utan jag får praktisera grekiskan och det går riktigt bra.
Avga – ägg vill vi ha.
Eftersom vi har en stor lägenhet med kök så avnjuter vi frukosten på en stor balkong med Medelhavet som utsikt. En favorit är mina ”äggamackor” med bacon. Jag gör ett hål i brödet och knäcker ägget i hålet och steker i olivolja.
Vår grek som vi pratat mycket med vill visa oss hus. Vi har med vår nyfikenhet om hur det fungerar att äga ett hus i Grekland fått honom att tro att vi verkligen vill köpa ett.
Nåja, säger vi, det skadar väl inte att kika runt lite.

Jojo, så det blir!
En helvetesfärd med en grek som kör allt annat än lugnt med oss på snirkliga vägar. Vägen ner till Xerokampos är annars vacker.
Husköp alltså.
För ca 100 000 € kan vi köpa ”skelettet” till vänster alternativt 170 000 € för ett nästan färdigt hus till höger i bild.
Har vi bara råd med 50 000 € kan vi få det här lilla skrutthuset.
Färden fortsätter från mellan Xerokambos via Zakros (där vår grek bor, så han kan ju vägen) ner till Kato Zakros. Vid det här laget är jag så åksjuk så att jag är spyfärdig och ber om att få åka tillbaka. Nåt husköp kommer det definitivt INTE att bli tal om.

Efter 4 nätter måste vi ge oss av tillbaka mot Chania.
Vi reser förbi en del charterorter som Makrigialos och Analipsi.
Vi stannar till och äter matsäck i Ierapetra.
Raka vägen upp till Agios Nicolaus. Stannar och solar vid Volusma beach.
Vi spenderar hela dagen i Agios Nicolaus. Här är så vackert.
Vi tar vägen upp till Lasithiplatån. Det tar tid eftersom vägen slingrar sig och hastigheten tvingas ner. Vi börjar fundera på hur sent vi kommer vara framme i Chania egentligen.
Vi ringer Marios och meddelar att vi blir sena. Han är en klippa den killen som alltid finns till hands.
Uppe vid Lasithiplatån är det frodigt och grönt.
Mycket fruktträd och tomatodlingar passerar vi.
Här ligger bönor på tork
Vi kommer fram sent och är riktigt hungriga. Frågar Marios var närmsta gyros finns och beger oss efter hans tips ut i natten för att trycka i oss grekisk snabbmat. Mums – även om det är lite onyttigt.

Morgonen efter vaknar vi upp och kan avnjuta vår frukost på balkongen med utsikt över Odos Theotokopolo.
Saluhallen i Chania är värt ett besök. Lite ovant är det att se kött till försäljning. Jag reagerar särskilt mycket på den lilla kaninen med vit päls kvar på tassarna.
Vår sista dag har vi tänkt att tillbringa på ytterligare ett favoritställe. Falasserna som ligger västerut från Chania. Man passerar Kissamos och vidare en bit till. På väg ner – se vilken utsikt!
På vägen ner ligger restaurang Spilios.
Den var värt ett besök.
Här serverades vi hembakt bröd (allt annat än de torra vita bröd som brukar serveras)
En grekisk sallad med dakos (grekiskt hårt bröd) och en Mousaka som var alldeles nygjord.
Lite starkt efter maten serverades till mig som inte körde bil och en rejäl fruktskål ställdes fram som huset bjöd på med fruktknivar att skära frukten med. Vi ville knappt gå därifrån.
Tillägger att toan var mycket fräsch – det säger en hel del.

Vidare ner till stranden vid Falasserna. En stor strandremsa men ändå populärt så därav en del trängsel även så här på sensommaren. Här är vi långt ifrån ensamma. Jag föredrar ändå Falasserna framför Elafonissi.

Härliga sanddynor och dessa liljor som är mina favoritblommor. Det finns en symbolik i att de kan överleva i sanden i det torra klimatet och ståta så vackra!
Vi avslutar vår resa ”Kreta 2009” med ta en bild med Hasse i vattenbrynet.

på motorvägen på vår väg österut på Kreta.
Ja, det stämmer. Fyra män syns i vänsterfilen. Tack och lov ska jag väl säga att de syns!
En har en röd flagga som han viftar med för att påkalla uppmärksamhet hos bilisterna.
Det vita snöret är deras verktyg till att måla upp linjer på den nyasfalterade motorvägen.

Det är så annorlunda i Grekland mot i Sverige.
Arbetskläder - ha! I Grekland får man använda sina egna. Ingen reflexväst eller dylikt som synliggör de fyra männen på vägbanan.

Varningsskyltar - icke! Den röda flaggan är allt. Finns heller inga koner uppställda.

Hastighetsbegränsning - jovisst, just där var det 40 som på så många andra ställen. Vilken hastighet tror ni de håller? Det dubbla ungefär.

Vi styr vidare på vår resa mot östra Kreta och ser mycket på vår väg. När motorvägen tar slut måste vi göra en och annan omkörning.
Jag skrikande - "Men tryck gasen i botten då så att du kommer om"!
Hasse lugnt bredvid mig - "Den har varit i botten länge"

Inte mycket händer i motorn på vår lilla Chevrolet Matiz men OM kommer vi och fram kommer vi till vår grek i Xerokambos. Vi kör till Villa Petrino där vi bokat rum enbart för att upptäcka att de slarvat bort vår bokning och inget ledigt rum finns.

Ersätts istället med en lägenhet vid Faros för billigare slant. Helt ok!

Vi anländer med bussen från långtidsparkeringen och kliver som vanligt av vid terminal 5, utrikes.
Letar på avgående flighter men kan inte på något vis hitta vår flight!

Vi blir mycket förvirrade och sliter upp våra papper med bokningen.
Har vi tagit fel på dag?

När vi läser på vår bokning förstår vi. Vi flyger med Norwegian till Chania på Kreta denna gång och de håller ju till i terminal 2.
Tack och lov!