Clintcliff

Under mina sena tonår, när det förväntades att man skulle ge sig ut och se världen, träffa människor, festa och allt annat som höll frigörelsen till - då började jag istället renodla mitt soldyrkande till nästan löjliga proportioner. Glöm backpacker-resor i Östeuropa, säsongsarbetande i Schweiz eller bungyjump i Nya Zeeland. För mig var det trygga mañana-resor till Kanarieöarna och Grekland som gällde. Där sandstränderna bredde ut sig som enorma stekpannor - med tyskar och engelsmän sida vid sida som puttrande kycklingfiléer - där var jag. Så länge jag blev brun och samtidigt fick läst en bok eller två, då var jag nöjd.

Men så för några år sedan besökte jag USA - Florida närmare bestämt. Jag ska säga som det var. Jag blev förälskad. Inte bara i landet och upplevelserna. Resan fick mig också att inse att man inte kan uppleva världen från en solstol. Sedan dess har jag en betydligt sundare syn på resande. Numera rör jag frekvent om i min resegryta och blandar högt och lågt.

Sedan jag blev småbarnsförälder i vintras har man tillfälligt fått lägga om reseplanerandet lite. I år blev det till exempel en lugn sommarsemester i Bohuslän. Inte fy skam det heller. Men nästa år, när lilltjejen börjat gå och förhoppningsvis lärt sig lite mer om de grundläggande sakerna i livet, då blir det återigen full rulle på flygplatserna igen.