0630s blogg

Nu är det dags för resa till Asien igen. Denna gång blir det Thailand som ska besökas under tre veckor.
Ska bli underbart! Resmål: Koh samui, Koh Phangan, Koh Tao, Phi-phi och Bangkok

Rutten är bestämd! Beijing tre dagar. Yichang besöks i två dagar liksom närliggande Jingzhuo.
Xian´s arme får besök i två dagar.
Sen går färden ner till Hainan/Sanya för bad i nio dagar. Sist men inte minst ska vi shoppa i Shanghai i tre dagar! Frugan o jag ska njuta i fulla muggar och äta god mat hela tiden. Äventyret börjar i mars månad.
Bilder kommer senare!!

Då var det bokat igen! Sju personer till Ungern med Wizz air från Sturup. Taxi står o väntar utanför Ferihegy, kör oss ner till Balaton. Sköna bad och god mat i två veckor, man längtar redan!
Sista dagarna blir i Budapest med shopping (tjejerna) och sköna bad på Margareta ön.
Om någon behöver lite tips om Ungern så hjälper jag gärna till!!

Äntligen är det snart dags att åka ner till det underbara Ungern igen! Det blir Balatonboglar och lite Budapest denna gången. Längtar redan efter ölen, maten och avkopplingen i två veckor! Kan verkligen rekommenderas!!!! Härlig mentalitet och ett underbart land!!

Jaha då sitter man bara och väntar!! Hela familjen inkl div pojkvänner och grannar, allt som allt 9 pers, åker snart till Thailand !
Jag längtar något otroligt efter den goda maten, baden, solen och det trevliga folket. Koppla av i ett antal veckor ska bli mycket skönt!
Thailand here we come !!!!!!!

Sightseeingturer brukade uppfylla en del av söndagarna. Vi hyrde då i regel en taxi som körde oss hela dan. Det var rätt billigt, ungefär 200 pengar för hela dan. I de flesta fall hade vi Yuan, en hjälpligt engelsktalande taxikille till vår hjälp. Turerna brukade gå till Yichangs yttre omgivningar och längs Yangtseflodens omgivningar. Vi gjorde ett mycket trevligt besök i en droppstensgrotta, för att komma ner till grottan fick vi åka linbana längs med en dal. Färden gick tätt över trätopparna och färden gick tyst och lugnt, förutom Kai´s envisa kommentarer om att``vetsningen ärr int braa på stolparna´´Janne.. Typiskt smeder, dom har aldrig har lärt sig att vara tysta när de ska!!! Några avbitna fingernaglar senare kom vi helskinnade ner till grottan, där vi vandrade ett par kilometer i underjorden och beskådade underbara tiotusentals år gamla droppstensformationer.

Världens största dammprojekt fick också ett besök. En otrolig arbetsplats, med en 180 meter hög och 2km lång vägg. Bakom väggen kommer att samlas upptill 39 miljarder ton vatten!!!!! Tretton storstäder, 140 provinsstäder, 1352 byar och 650 fabriker kommer att sänkas när man fyller på vattnet!!!! Uppemot 2 miljoner människor behöver flyttas !!Ett otroligt och enormt byggnadsprojekt.

Efter en stunds bilåkande brukar det sitta bra med en bit mat. Vår kinesiske vän stannade gärna till vid en lämplig restaurang, där vi på kinesers vis åt allt möjligt gott. Mer än gärna ställdes det fram”Hot-Pot”en slags gryta över eld med alla sorters kött i. Man våga inte fråga vad för sorts kött, men ibland sas det att vi fått kinesisk grythund?? Jag vet inte men grytan var alltid välsmakande vilket för övrigt all kinesisk mat var. Generellt kan man nog säga att kineser åt 75% grönsaker och 25% kött, tvärtemot oss här i väst.

Kai var en genomtrevlig kille som hade mycket hjärta och honom kom jag mycket bra överens med. Han var stundtals lite väl äventyrlig för en gammal man som mig. En söndag ringde han till mig och fråga på sin säregna finlandssvenska, om jag ville följa med honom och vara smakråd för han skulle köpa kläder. Ok, svara jag, när ska vi åka? Jag kommer fem minuter knockar din dörr, sa Kai. Vi for iväg på varsin mc-taxi, det var kuligare enligt Kai!?!? Mc:n satte fart mot Gomau, det stora köpcentrat, medan Kai skrek på cowboyvis YIHAAAAAAA!!!!!

Det sägs att när man får dödsångest spelas ens liv upp framför en. DET ÄR HELT RÄTT!
Motorcyklarna kryssade sig vilt fram i trafiken mellan dragkärror, gående, cyklar, vespor, bussar, bilar och lastbilar. Jag har fortfarande stora minnesluckor efter denna resa. Nåväl vi
Kom fram till köpcentret, men jag tror fortfarande att chauffören undrar var klösmärkena på sadeln kom ifrån.

Kai störta som en finsk skidlöpare uppför rulltrapporna och in på herravdelningen. Han prova både byxor o tröjor och biträdena skratta friskt åt honom, men han njöt för fulla muggar!!!!
Här e micke folk! Janne!!!! Ja fan, den gode Kai hade helt rätt. En skock av folk hade samlats runt om oss, även en vilt fotograferande kines for runt och tog bilder. Jag vet nu, hur en filmstjärna känner sig, med en folkskock och fotografer runt om sig. Vi var tvungna att fråga fotografen vem han var och var han kom ifrån. Han svara att han kom från Yichangs största tidning och att bilderna skulle komma in i tidningen nästa dag.
Mycket riktigt nästa dag var Kai och jag på första sidan av Yichang Daily. Ett minne för livet !

Folks nyfikenhet på oss västerlänningar var stor. En del kinesers möte med en långnäsa kunde bli smärtsam. Det hände mig två ggr att jag mötte en cyklande kines som tittade nyfiket på en, och man tänkte ”det var hemskt vad han glor, men det kan jag bjuda på”. Man hade inte tänkt färdigt tanken förrän man hörde ett djävulskt skrammel bakom en och där låg cykel och kines i en enda röra!!!.

På tal om olyckor så har jag väl aldrig sett så mycket trafikolyckor som här. Två dödsolyckor och ett otal bil och lastbilskrascher, men med 1,3 milliarder människor så är det inte konstigt med en del svinn. Transportsätten är många i Kina, men det konstigaste var nog ”pigtaxi”. Pigtaxi gick till så här! Ta en motorcykel, lägg en plankbit på pakethållaren, spänn fast en sugga på plankan och kör!!! Man fick passa sig djävligt noga om man var ute och gick på stan och blev passerad av detta ekipage! Suggan kunde ju få för sig att uträtta sina behov under färden!!!

En dröm har gått i uppfyllelse, jag har fått uppleva och leva i Kina under ett antal månader. Drömmer gör vi ju alla till mans, men denna upplevelse har sprängt alla gränser.
Resan gick från Köpenhamn till Schweiz, två timmars väntan i Tobleronelandet och sen vidare till Beijing. Flygtid allt som allt 13 timmar.
När kapten tackade för att vi flugit med Swiss Air tänkte jag att nu börjar allvaret, med stök och koll på koll i pass och bagage. Döm om min förvåning , allt gick som på lina, inga större problem, bara en enkel koll av pass och visum. Resan skulle ju gå vidare till Yichang, en resa på allt som allt 2 timmar med inrikesflyg, men först om 3,5 timme!

Timmarna fick jag försöka att gå, genom att strosa runt på Beijing Airport. När apostlahästarna börja vekna fick man sätta sig och vila på en av de otal stolar som fanns tillhanda. Vid första vilan kom en liten snedögd kines fram till mig och tilltala mig på engelska. Jaha tänkte jag med svensk misstänksamhet, det är nog en sån där som snurrar runt bland turister och försöker lura skjortan av dom! Men ack va jag bedrog mig. Det visade sig vara en genomtrevlig 25 årig student som såg sin chans att träna på sin engelska. Han ville till och med bjuda på mat, men jag fega och kom med en dålig ursäkt att jag fortfarande var mätt efter den stora måltiden ombord på flyget. Att jag fega berodde nog på att jag såg mig själv sitta och sprätta iväg maten åt alla håll med de kinesiska ätpinnarna, utan att få något som helst i mig.
Hur som helst, tiden gick fort på Beijing Airport, tack vare min första kontakt med en invånare från Mittens Rike

Tiden gick mot avgång, så vi tog farväl av varandra och jag styrde stegen mot inrikeshallen. Vid inrikeshallens ingång stod en vakt och kollade biljetterna och skulle det visa sig även flygskattbiljett, vilket denna svensken inte hade! Jaha var får jag tag i en sån? Frågade jag. Där! sa han och pekade med handen mot ett område som var stort som en fotbollsplan! Efter en halvtimmes vandring fram och tillbaks lyckades jag få tag i en biljett och gick lycklig tillbaks till inrikes hallen. Eftersom jag nu hade den åtråvärda pappersbiten blev jag insläppt.
Nu så här i efterhand har jag förstått att det var här, efter att ha visat min biljett, som kinaäventyret började.

För framför mig böljade ett hav av människor och div bagage som skulle någonstans med flyg ut i Kina. Enormt är bara förnamnet om jag ska beskriva den känsla som upplevelsen är att i stort sett utan egen vilja bli förflyttad i detta stora folkhav. Men hör och häpna jag kom fram till rätt flight, och fick sitta i första klass!
Känslan av och sätta sig ner i fåtöljen och bli omhändertagen, serverad div kalla drycker av den vänliga värdinnan på China Air, kan väl bara beskrivas så här!

Tänk er en fredag, du har slitit hela veckan, ramlar nästan ur bilen av trötthet innan den stannat på uppfarten och du funderar ska jag orka fram till dörren? Då! Dörren öppnas, en änglalik varelse uppenbarar sig, som visar sig vara hustrun! Lotsar dig in i favoritfåtöljen där hon på bordet redan har dukat fram en god whisky. Så här skön var känslan när jag sjönk ner i flygstolen. Efter en god måltid, kom flygvärdinnan med en liten present, en hårborste med massagefunktion!
Jag tittade både en och två gånger på borsten. Var det en pik till mig eller? Jag som är skabbhuad, vad skulle jag med en massageborste? Nåväl, efter två timmars resa var vi framme på Yichangs flygplats. Normalt på en flygning sitter man kvar tills skylten ”fasten seat bealts” släcks, men inget är normalt i Kina fick jag lära mig snabbt. Strax efter hjulen skrek till i asfalten reste sig 75% av resenärerna upp och börja plocka fram sitt handbagage. Kaoset var värre än en mellandagsrea! Mitt i all denna kaos fanns där tydligen en viss ordning, för vi kom av planet hela och nåt så när rena!!

BESÖK PÅ LANDET

På våningen där vi bodde hade vi en egen privat reception. Här fanns dygnet runt, personal som tog hand om oss om vi behövde någon hjälp!
En av flickorna där, bjöd hem mig till hennes föräldrahem. Tjejen hade vid ett tidigare tillfälle, visat mig hennes träningslokal. Hon hade spelat pingis vid femtonårs åldern och eftersom jag också varit aktiv pingisspelare i unga år, var jag mycket intresserad.
Familjen bodde strax utanför den gamla stadsmuren, i ett slitet trevåningshus. Vi blev visade in i ett trapphus, där en reslig svensk, fick bocka sig så att man inte slog i huvudet! På andra våningen hade de en liten fyrarummare. Ska man jämföra, så vad det nog rätt mycket femtiotal över lägenheten. Pappan var chaufför, och mamman var hemmafru ( arbetslös).
Som vanligt hade frun i huset dukat upp med allsköns läckerheter!! Här fanns torkad fisk, fisksoppa, köttbullar, vårrullar, hönsafötter, komage, fiskblåsa och diverse andra oidentifierbara maträtter! Men som vanligt, mycket gott!!!!

Innan själva starten av måltiden, så skulle naturligtvis, besöket av oss skjutas in, enligt gammal kinesisk tradition!! En fyra meter lång bambustav lindades in med ett lika långt smatterband. Stacks ut genom balkongdörren och antändes!!!!
Undrar om man kan göra detta i Sverige, när man får gäster?? Nå,väl inga reaktioner från grannarna kom, så vi satte oss lugnt ner vid bordet och lät oss väl smaka.

Efter diverse ätande och drickande, satt vi och diskuterade på dålig engelska och ännu sämre kinesiska (från vår sida), ang skillnaderna mellan Sverige och Kina. Vi kom fram till att tjejen hade 400 kr i månaden, för 8 timmar om dagen, 25 dagar i månaden!! Hennes högsta önskan var att kunna fortsätta studera, men som vi förstod, det gick inte ekonomiskt.

Hennes farmor och farfar bodde strax utanför stan, och vi fick frågan om vi ville hälsa på ute hos dom? Självklart tackade vi ja! Vi hejdade en taxi på gatan och vi blev körda ut på landet! Han körde oss på något som man i Sverige, inte ens skulle benämna väg!!
Efter diverse slirningar och nästintill fastkörningar, kom vi fram. Vädret var riktigt råkallt denna kväll, med regn och en isande vind. Det gamla paret bodde i ett tegelmurat hus, utan den minsta isolering i väggar och tak!!! Två rum och kök, var väldigt spartanskt inredda. Två sängar, tre stolar, ett litet bord, en byrå, köksspisen var en koleldad spis och i ett hörn fanns fyra st höns placerade i en låda!? Toaletten var placerad utomhus, ett hål i marken mellan två träväggar!!!! El var indragen, men endast en naken glödlampa lyste i rummet. Naturligtvis inget rinnande vatten!
Tankarna gick direkt hem till ens eget boende, med alla dess faciliteter.
Vid detta tillfälle hade man uppskattat om man hade varit ett språkgeni, så man hade kunnat kommunicera med de gamla. Farbrorn var 82 år gammal, tänk vad denna man har genomlidit! Inbördeskrig, japansk invasion, svält förföljelse!!!

Centralvärmen i detta hus, var en öppen eld i vardagsrummet, utan skorsten!! Inte undra på att det var alldeles svart i taket och att ögonen var fyllda med tårfylld rök. Många gånger, efter det att jag kom hem, har jag tänkt på det här gamla parets boende och liv. Det har lärt mig att tänka efter mer än en gång, innan man klagar!! Lärorikt, mycket lärorikt!!!!!!!!!
För övrigt, fick vi reda på att, genomsnitts inkomsten för en familj här ute på landet var 3000 kronor om året!!??
En stor del av den kinesiska befolkningen är bönder, de lever väldigt fattigt, men är rika på medmänsklighet!