Washington D.C.
Copyright © Bejjan888™
Upp tidigt på morgonen för att hinna med en dagsresa T&R till Washington D.C. Bussen avgick från 125 Park Avenue vid 7 tiden. En fullsatt buss utrustade med AC och WiFi, tack och lov. Eddie, vår guide var född och uppvuxen i USA men hade albanska föräldrar. Han guidade vår tur både på engelska och på franska. Det var dock ett indiskt par på bussen som klagade på allt! Innan bussen ens hade lämnat Grand Central ville de bli avsläppta någonstans utefter Insterstate 95. De påstod att föraren hade lovat det. Eddie, med en ängels tålamod, försökte förklara för dem att de faktiskt hade köpt en resa tur och retur till Washington D.C. och att de faktiskt inte kunde släppa av folk på motorvägen. Då försökte det indiska paret med att de bara behövde bli avsläppta någonstans i Maryland. Eddie försökte återigen förklara att han och föraren hade ansvaret för att ta alla passagerare fram och tillbaka. Men om de ville kunde de få bli avsläppta i Washington D.C. om de ville. Det indiska paret svarade aldrig riktigt på frågan utan funderade en stund.
Men så till slut, efter ett himla dividerande med det indiska paret kunde bussen köra iväg, 20 minuter försenad. Efter någon timme ropade Eddie ut i högtalarna att bussen snart skulle stanna vid en rastplats i Baltimore för restrooms och frukost. Vi skulle få 40 minuter på oss. Då var det indiska paret igång igen. De skulle minsann inte hinna på 40 minuter utan krävde att få minst en timme. SUCK! Och stackars Eddie (med ett hjärta av guld) fick övertala dem om att 40 minuter var det som gällde och att man var mer än välkommen att ta med sig maten ombord på bussen och äta. De accepterade till slut läget och alla var tillbaka på bussen efter 40 minuter.
Vi fortsatte vår färd mot Washington D.C. Efter en stund började det indiska paret igen. Nu tyckte de att busschauffören såg trött ut och att han behövde bytas ut. Och Eddie fick återigen debattera med paret. Nu hade man faktiskt två bussförare ombord för att just kunna byta om en chaufför blev trött, men Eddie försäkrade det indiska paret om att chauffören inte var trött och skulle byta direkt om han blev det. Alla andra på bussen satt och skakade på huvudena åt paret och tyckte att de började bli jobbiga. Till slut kom vi fram till Washington D.C. Det första kännetecknet att du kommit till just Washington D.C. är avsaknaden av skyskrapor.
Fakta om Washington D.C...
Washington D.C., eller Washington District of Columbia formellt sett, är USA:s huvudstad med breda avenyer, parker och många vita byggnader och monument. Staden tillhör ingen delstat utan är geografiskt ett eget distrikt, District of Columbia, och täcker en yta på 180 km2 längs Potomacflodens vänstra strand. På senare tid har man börjat räkna in staden i ett större storstadsområde tillsammans med Baltimore till den så kallade Baltimore Washington Metropolitan Area, vilket gör Washington D.C. till USA:s fjärde största stad (efter New York, Los Angeles och Chicago).
Stadens historia börjar den 16 juli 1790, då revolutionstidens statsmän (Unionens Fäder) eller Founding Fathers frigjorde landets huvudstad från delstaterna och förlades i ett helt eget distrikt, District of Columbia. USA:s förste president George Washington valde personligen ut ett område vid Potomacfloden i Maryland. Man köpte in ett rektangulärt område från privata ägare och 1791 fick staden namnet Washington till ära för presidenten. Officiellt blev Washington huvudstad och regeringssäte den 1 december 1800. Eftersom staden ligger utanför delstatssystemet lyder regionen direkt under kongressen. Washington D.C. har varit förskonat från oroligheter med undantag för 1812 års krig, då brittiska truppen invaderade staden och satte eld på Vita Huset och Kapitolium. Stadsutvecklingen gick trögt på grund av det svårbebyggda och delvis icke utdikade träsket och lockade inte många att bosätta sig där. Först omkring 1900, när stadsplaneringen förverkligades, utvecklades avloppsnätet och avenyer och gator trädplanterades. Nya monument (bl.a. Lincoln, Jefferson och Washington) kom till och statsförvaltningen växte. År 1945 färdigställdes Pentagon, USA:s militära högkvarter.
Vita Huset är det officiella residenset och primära arbetsplatsen för USA:s president. Huset byggdes efter ett kongressbeslut i december 1790 och arkitekten James Hoban fick äran. Ritningarna till Vita Huset var starkt inspirerade av Leinster House, sätet för det irländska parlamentet i Dublin. Vita huset var öppet för allmänheten fram till början av 1900-talet. Washington D.C. drabbades av händelserna den 11 september 2001, då Pentagon attackerades av ett av de kapade flygplanen. Planet hade dessutom startat från Washington Dulles International Airport. Man tror även att ett fjärde kapat plan, United Flight 93, var tänkt att flyga in i Vita Huset eller Kapitolium. Flygplanet havererade dock i Pennsylvania sannolikt efter att kaparna övermannats av planets passagerare.
Vi skulle ha börjat med ett besök på Smithsonian Space Museum men det var stängt på grund av Government Shutdown. Så Eddie valde att ta med oss till Arlington National Cemetery istället. Det är en känd kyrkogård som varit med i många filmer och tv-serier när man ska ha begravning inom flottan eller det militära. På vägen dit passerade vi även Pentagon.
Sedan stannade vi till vi Lincoln Memorial som är en minnespark för både Vietnam och Korean War. Bevakningen här var extrem. Ridande poliser, helikoptrar och polishundar som patrullerade.
Ett besök på stadens Madame Tussauds ingick också, men det var inte alls lika stor som i New York och jag tror vi gick igenom museet på typ 10 minuter. Sedan hade vi tid för att äta innan vi skulle vara tillbaka på bussen igen. Bussen stod på samma gata som den teater som president Lincoln blev skjuten på. Han dog dock i huset mittemot teatern.
Bussen åkte sedan vidare mot Kapitolium och senare även The White House. Utanför vaktade United States Secret Service och Eddie berättade att man ibland även kan se krypskyttar uppe på taket. Men jag såg dock inga krypskyttar. Utanför Vita Huset har en kvinna vid namn Conchita slagit läger sedan 1981 och protesterar mot det ena och det andra. Och hon satt där utanför även idag.
Detta var sista anhalten i Washington D.C. innan bussen skulle ta oss tillbaka till New York igen. Och tack och lov hade det indiska paret nu bestämt sig för att inte följa med tillbaka till New York. Jag tror nog att alla passagerarna på bussen, inklusive Eddie, andades ut. Vi lyckades dock tajma in rusningstrafiken både i Washington D.C., Baltimore och New York vilket gjorde att vi kom tillbaka först vid 22-tiden. Så turen tog 15 timmar och inte 13 timmar som utlovat.
Upp tidigt på morgonen för att hinna med en dagsresa T&R till Washington D.C. Bussen avgick från 125 Park Avenue vid 7 tiden. En fullsatt buss utrustade med AC och WiFi, tack och lov. Eddie, vår guide var född och uppvuxen i USA men hade albanska föräldrar. Han guidade vår tur både på engelska och på franska. Det var dock ett indiskt par på bussen som klagade på allt! Innan bussen ens hade lämnat Grand Central ville de bli avsläppta någonstans utefter Insterstate 95. De påstod att föraren hade lovat det. Eddie, med en ängels tålamod, försökte förklara för dem att de faktiskt hade köpt en resa tur och retur till Washington D.C. och att de faktiskt inte kunde släppa av folk på motorvägen. Då försökte det indiska paret med att de bara behövde bli avsläppta någonstans i Maryland. Eddie försökte återigen förklara att han och föraren hade ansvaret för att ta alla passagerare fram och tillbaka. Men om de ville kunde de få bli avsläppta i Washington D.C. om de ville. Det indiska paret svarade aldrig riktigt på frågan utan funderade en stund.
Men så till slut, efter ett himla dividerande med det indiska paret kunde bussen köra iväg, 20 minuter försenad. Efter någon timme ropade Eddie ut i högtalarna att bussen snart skulle stanna vid en rastplats i Baltimore för restrooms och frukost. Vi skulle få 40 minuter på oss. Då var det indiska paret igång igen. De skulle minsann inte hinna på 40 minuter utan krävde att få minst en timme. SUCK! Och stackars Eddie (med ett hjärta av guld) fick övertala dem om att 40 minuter var det som gällde och att man var mer än välkommen att ta med sig maten ombord på bussen och äta. De accepterade till slut läget och alla var tillbaka på bussen efter 40 minuter.
Vi fortsatte vår färd mot Washington D.C. Efter en stund började det indiska paret igen. Nu tyckte de att busschauffören såg trött ut och att han behövde bytas ut. Och Eddie fick återigen debattera med paret. Nu hade man faktiskt två bussförare ombord för att just kunna byta om en chaufför blev trött, men Eddie försäkrade det indiska paret om att chauffören inte var trött och skulle byta direkt om han blev det. Alla andra på bussen satt och skakade på huvudena åt paret och tyckte att de började bli jobbiga. Till slut kom vi fram till Washington D.C. Det första kännetecknet att du kommit till just Washington D.C. är avsaknaden av skyskrapor.
Fakta om Washington D.C...
Washington D.C., eller Washington District of Columbia formellt sett, är USA:s huvudstad med breda avenyer, parker och många vita byggnader och monument. Staden tillhör ingen delstat utan är geografiskt ett eget distrikt, District of Columbia, och täcker en yta på 180 km2 längs Potomacflodens vänstra strand. På senare tid har man börjat räkna in staden i ett större storstadsområde tillsammans med Baltimore till den så kallade Baltimore Washington Metropolitan Area, vilket gör Washington D.C. till USA:s fjärde största stad (efter New York, Los Angeles och Chicago).
Stadens historia börjar den 16 juli 1790, då revolutionstidens statsmän (Unionens Fäder) eller Founding Fathers frigjorde landets huvudstad från delstaterna och förlades i ett helt eget distrikt, District of Columbia. USA:s förste president George Washington valde personligen ut ett område vid Potomacfloden i Maryland. Man köpte in ett rektangulärt område från privata ägare och 1791 fick staden namnet Washington till ära för presidenten. Officiellt blev Washington huvudstad och regeringssäte den 1 december 1800. Eftersom staden ligger utanför delstatssystemet lyder regionen direkt under kongressen. Washington D.C. har varit förskonat från oroligheter med undantag för 1812 års krig, då brittiska truppen invaderade staden och satte eld på Vita Huset och Kapitolium. Stadsutvecklingen gick trögt på grund av det svårbebyggda och delvis icke utdikade träsket och lockade inte många att bosätta sig där. Först omkring 1900, när stadsplaneringen förverkligades, utvecklades avloppsnätet och avenyer och gator trädplanterades. Nya monument (bl.a. Lincoln, Jefferson och Washington) kom till och statsförvaltningen växte. År 1945 färdigställdes Pentagon, USA:s militära högkvarter.
Vita Huset är det officiella residenset och primära arbetsplatsen för USA:s president. Huset byggdes efter ett kongressbeslut i december 1790 och arkitekten James Hoban fick äran. Ritningarna till Vita Huset var starkt inspirerade av Leinster House, sätet för det irländska parlamentet i Dublin. Vita huset var öppet för allmänheten fram till början av 1900-talet. Washington D.C. drabbades av händelserna den 11 september 2001, då Pentagon attackerades av ett av de kapade flygplanen. Planet hade dessutom startat från Washington Dulles International Airport. Man tror även att ett fjärde kapat plan, United Flight 93, var tänkt att flyga in i Vita Huset eller Kapitolium. Flygplanet havererade dock i Pennsylvania sannolikt efter att kaparna övermannats av planets passagerare.
Detta var sista anhalten i Washington D.C. innan bussen skulle ta oss tillbaka till New York igen. Och tack och lov hade det indiska paret nu bestämt sig för att inte följa med tillbaka till New York. Jag tror nog att alla passagerarna på bussen, inklusive Eddie, andades ut. Vi lyckades dock tajma in rusningstrafiken både i Washington D.C., Baltimore och New York vilket gjorde att vi kom tillbaka först vid 22-tiden. Så turen tog 15 timmar och inte 13 timmar som utlovat.
Dela med andra: 
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Sjuk hemlängtan 47 veckor sedan |
Åter till Dubrovnik 47 veckor sedan |
En gråmulen dag 47 veckor sedan |
Shkodër och Krujë 47 veckor sedan |
Slapp dag... igen 47 veckor sedan |