Copyright © Bejjan888™

När klockan ringde och det var dags att gå upp, nästan studsade jag ur sängen. Så sjukt mycket hemlängtan till min egen säng hade jag. Vår transfer från White Stallion Ranch till Tucson Int'l Airport gick kl. 06.00.

Första flyget mellan Tucson och Denver tog 2 timmar. Sedan hade vi en hel del dötid att spendera på Denver Int'l Airport, innan flyget via Reykjavik till Stockholm. När planet äntligen taxade ut från gaten på Denver Int'l Airport så var planet ungefär 30 minuter försenat. Men helt plötsligt så taxade de in planet igen. Underbart! Nu är det nåt fel på planet också! Efter en stund ropade flygvärdinnan ut att man stängt hela Denvers flygplats. OMG! Är det ett bombhot? Tänkte jag i mitt stilla sinne. Men nejdå, det var "bara" för att det var dåligt väder precis ovanför Denver. Puh! Inte värre än så, tack och lov. Så när vi äntligen fått klartecken att starta och lyfta så var vi drygt 2 timmar försenade. Perfekt!... eller inte. Vi som hade ett plan att byta till på Island, det skulle vi missa nu ju, typiskt! Men jag frågade flygvärdinnan om hur det skulle bli, fick jag till svar att alla anslutande plan (från samma flygbolag) skulle vänta in oss... Då kunde jag slappna av, nu när man visste att man skulle komma hem till Sverige enligt beräkningarna, om än något försenad. Så efter 7 timmar och 20 minuter landade vi på Island och vi sprang till nästa plan mot Stockholm Arlanda. Nu var det "bara" 3 timmar kvar! Men det var en utmaning bara det, för nu kliade det i hela kroppen och man ville bara hem! Så efter totalt 12 timmar och 10 minuter i luften så var vi äntligen på svensk mark igen.

Jag måste säga att det gick ovanligt bra att komma hem och återanpassa sig till tidszonen hemma i Sverige. Vi lyckades flyga så pass bra att det blev en smidig övergång. Men vad jag förstår på min reskompis så har hon haft det riktigt jobbigt med sin dygnsrytm.

Om jag ska dra några slutsatser om USA som jag kommit fram till under min resa...
- Ja, allt är större i USA. Bilarna, matportionerna, sängarna...
- Vissa saker är det väldigt dåligt skyltat om i trafiken, medan andra saker kan man skylta om hur mycket som helst... har de aldrig hört om ordet lagom?
- Fyrvägsstopp var ofta förekommande, ibland mitt ute bland åkrarna... Seriöst, mitt bland åkrar?

Men en sak som man aldrig kan ta ifrån det amerikanska folket är deras bemötande av andra människor. Snälla, hjälpsamma och pratglada är de till skillnad från oss i Sverige. Här är vi nästan rädda för att börja prata med en främmande person eller behöva sätta oss bredvid en helt okänd person på bussen.