Det går som en rysning genom kroppen och du förflyttas plötsligt bort från kullersten och antika kolonner. Bort över Atlantens djupa vatten för att landa i Perus dimhöljda berg. Panflöjternas drömska toner har förvillat sinnena och du gnuggar dig i ögonen när en grupp ponchoklädda herrar uppenbarar sig framför dig. Ur högtalarna dånar förinspelade musik och herrarna i poncho spelar inlevelsefullt på sina panflöjter. Bara några hundra meter framför dig ligger Colosseum och till höger om dig ligger resterna av Julius Caesars tempel. Panflöjten hör liksom inte hemma.
----------------------------
Det skumpar förfärligt och det luktar faktiskt inte särskilt gott heller. Du blir fast i trafiken och dubbeldäckaren framför dig spottar ut varm avgas i den redan mycket varma kvällsluften. Kusken ropar någonting och pekar med handen men du kan inte se vad, för alla
bilar. Hästen verkar trött och du börjar ångra att du klev upp i vagnen. I backen upp till Quirinalen blir för mycket för hästen, som nu tar all din uppmärksamhet, och den är tvungen att stanna upp. Efter bara några minuters vila smackar kusken igen. När turen med droskan är över är både du och den stackars hästen svettig och när du klappar adjö ser den länge på dig.
---------------------------
Förväntansfull sitter du vid bordet och knaprar på lite bröd. Din mage knorrar till och du hoppas att de snart kommer med maten. Du känner dig nöjd med ditt val av rätter och behöver säkert inte skämmas. Med både antipasto, primo och secondo kan det ju inte slå fel. Man ska äta som en “riktig romare” när är i Rom. Men när mozzarellan, prosciutton, fritierade zucchinibitar och en rågad tallrik carbonara (plus ytterligare några skivor bröd) har avnjutits känner du dig inte riktigt säker längre. Ärligt talat kan du inte få ner en bit till. Kalvköttet lämnas orört på sin tallrik. Röd i ansiktet kallar du på kyparen och förklarar att det här går nog inte. Kyparen svarar lugnt att han inte alls är förvånad eftersom det är få som orkar äta alla rätter, inte ens en “riktig romare”.
