Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt denna morgon för att hinna med frukost vid 07.00 och vara klar i tid till pick-up kl. 08.25. Har inte haft en fungerande AC under hela natten så jag passade på att anmäla det i receptionen när jag ändå var där nere för frukost. De ringde vaktmästaren direkt som kom upp till rummet in om 3 minuter. Det första han kollade var att fönstret var stängt. Jag hade ju haft fönstret öppet igår kväll, men sedan stängde jag det ju… eller ja, trodde jag i alla fall. Men uppenbarligen måste jag ha missat någon millimeter, eftersom AC:n var kopplad till fönstret och fungerade tydligen inte om det inte var stängt. Han öppnade och stängde fönstret igen och därefter gick AC:n igång igen. Ha ha, var det bara så enkelt? Ja, ja.

Fortsatte göra mig i ordning och gick sedan ner till receptionen i tid för min pick-up vid 08.25. Jag väääntade och väääntade och sneglade allt mer irriterat på klockan. Alla andra hotellgäster som väntade i receptionen blev hämtade, men inte jag. Under tiden jag väntat hade jag hunnit bygga upp en irritation samtidigt som jag började bli nervös att de glömt bort mig. Men plötsligt kom jag att tänka på det som Peter, min första transferförare i Manaus, sa; ”det är mer regel än undantag att brasilianare är sena till avtalad tid/möte och det i upp till 30 minuter”. Så jag intalade mig själv att jag inte skulle oroa mig och att de inte glömt bort mig. Till slut kom en kortväxt rundnätt dam vid namn Maria och hämtade mig. Vi gick ut till en fullstor buss och hon berättade att vi skulle vara totalt 44 stycken i gruppen idag. Bussföraren kör iväg vidare längs Copacabanas strand i riktning mot Sockertoppen (Sugar Loaf Mountain). I stadsdelen Copacabana är de flesta gatorna enkelriktade. De kan vara enkelriktade åt det ena hållet på morgonen för att sedan byta riktning åt det andra hållet mitt på dagen, för att återigen byta till samma riktning som det varit på morgonen. Väldigt förvirrande! Men det ska ha med trafiken att göra och ska underlätta trafikflödet när det är rusningstrafik i Rio de Janeiro.

Copacabana Palace är ett *****-stjärnigt hotell som byggdes 1923. Det var Copacabanas först och enda hotell vid stranden ända fram till 1945. Hotellet känns lätt igen med sin magnifika fasad och sticker ut från närliggande hotell. Även prinsessan Isabella, som befriade slavarna, har fått en hel gata uppkallad efter sig – Isabella Avenue. Bussen gjorde några fler stopp vid hotell längs Copacabanas strand och jag fick en trevlig överraskning när ett gäng med svenska turister kliver ombord. Så skönt att få prata svenska för en gångs skull.

När vi klev av bussen i Praia Vermelha för att hämta våra linbanebiljetter slog värmen emot oss. Efter att ha suttit på en bekväm buss med väl fungerande AC blev det nästan som en chock. Solen stekte rejält och den korta stund som vi fick stå och vänta i solen på våra biljetter, blev nästan jobbig. Vi tog linbanan upp till första toppen Morro da Urca som är 220 meter över havet. Maria hade tydligt sagt åt oss att vi inte skulle stanna här på uppvägen och ta foton utan direkt byta fortsätta med nästa linbana upp till Sockertoppen.

Sagt och gjort. Vi gick genom ett skogsparti där det fanns träd med mycket Jacque-frukter. Varje frukt väger mellan 15-40 kg och luktade väldigt konstigt. Man vill då definitivt inte få en sån bumling i skallen i alla fall. Vi klev av linbanevagnen uppe på Pão de Açúcar (eng. Sugar Loaf Mountain eller sv. Sockertoppen) på den imponerande höjden 396 meter. Sockertoppen består av granit och kvarts, likt många andra berg och toppar i dess närhet.

Vyn här uppifrån var rätt maffig, dels över Copacabana Beach men också bra utsikt över Guanabarabukten, där flera vattengrenar under sommar-OS 2016 ska hållas. Vi fick en halvtimme på oss att gå runt och fotografera.

Här uppe fanns även en souvenirbutik, en exklusiv affär med glasfigurer med skyhöga priser (även om figurerna var mycket välgjorda och fina så var priset rena rånet) samt en liten snackbar med varmkorv, godis och självklart vatten till försäljning. När vi skulle samlas igen hade Maria fullt sjå att få ihop oss alla 44 personer igen men fick med oss alla ner med linbanan till Morro de Urca. Här fick vi också lite tid till att gå runt för foto.

Här fanns den allra första linbanevagnen till visning. Bredvid denna fanns ytterligare en linbanevagn som ska ha använts av Roger Moore vid inspelningen i en av Bondfilmerna. När Maria sedan återigen skulle samla oss alla 44 personer igen så var det 2 stycken som ville stanna kvar längre. Eftersom Maria hade ett tidsschema att förhålla sig till så lämnade vi Morro de Urca utan dessa två personer.

Hur fick Rio de Janeiro sitt namn? År 1500 anlände de första portugiserna till Brasilien och började erövra. Rio de Janeiro grundades 1502 och dess namn kommer sig av att det var så pass dimmigt att de trodde de hade kommit fram till en flod (Rio), och inte ett hav. Detta gjordes alltså i januari (Janeiro) 1502, varvid namnet Rio de Janeiro uppstod. En av de första sakerna som man tänker på när man hör Rio de Janeiro, är den årliga karnevalen som alltid hålls 40 dagar före påsksöndagen. För att delta måste man vara äldre än 8 år och det ursprungliga syftet var för sambaskolorna att visa upp sig och tävla mot varandra. Paraden har sedan 1984 hållit till vid Sambodromen för att samla publik och kunna sälja biljetter. Men vissa sambaskolor tar sitt karnevalståg och håller till ute på Rios gatufestivaler för att sprida sitt budskap i hela staden.
På vägen tillbaka stannade bussen till vid Sambodromen, men vi fick inte gå ut ur bussen då den ligger i ett oroligt område. Men några foton hann vi med inifrån bussen.

Bussen körde vidare tillbaka mot Copacabana och vi gjorde ett kort stopp vid en katolsk domkyrka, Metropolitan Cathedral, som var formad som en pyramid. Inuti var den riktigt vacker med stora fönster i färgat glas som i princip sträckte sig från golvet upp till toppen av pyramiden. Katedralen är tillägnad Sankt Sebastian, Rio de Janeiros skyddshelgon, samt sätet för Rio de Janeiros ärkebiskop.

Varje söndag anordnas Hippiemarknad på Praça General Osório och har anordnats där sedan 1968. Över 700 marknadsstånd ställs upp och säljer souvenirer, mat, smycken, hantverk och kläder mm. Roligt inslag i en pulserande stad, som lockar många turister. Kan ju bara tala om att det var ju inte bara vanliga cigarretter som röktes där.

Senare på eftermiddagen åter till Copacabana och stranden där. Vid 17-tiden samlades ett gäng festligt karnevalsklädda människor och formade en liten parad. Till pampig och högljudd musik dansade de längs hela Copacabana. Trevlig avslutning på dagen.