Till vintern är det sex år sedan som Stefan, Rune och jag reste runt i Rwanda och Tanzania, så det jag vill se här i landet har jag redan sett. Därför stannar jag här på Zanzibar till det är dags att dra vidare.

När man då som jag, blir på samma ställe ett tag, så faller jag gärna in i rutiner. Dagarna tenderar att bli ganska lika. Upp vid åttatiden för en god frukost. Kaffe, ett fruktfat, en omelett, toastat bröd med marmelad, ett par pannkakor och ett glas juice. Sedan brukar jag ta mig ned till beachen och hoppa i plurret ett par gånger avbrutet av lite solande på en handduk direkt på stranden. De här vilstolarna och parasollerna avstår jag gärna då det är skönare att borra ned bröstkorg och huvud på stranden. Efter mitt andra dopp så tar jag gärna en strandpromenad någon halvtimme eller så. Bubblar med allehanda försäljare som vill sälja kläder, utflykter och annat till mig. Här lockar man med simturer ihop med delfiner och t.o.m. safariresor till Serengeti. Så jag får förklara för dem att de där sakerna har jag redan gjort.

Efter mitt beachbesök så knallar jag hemåt och hoppar in i polen en kortare stund. En dusch senare så brukar det vara dags för att kolla nyhetsfödet på div. sajter innan jag trampar iväg för en lunch. Har hittat mig en liten inhemsk restaurang där de serverar lokal mat. De har ett gäng olika maträtter att välja mellan. Allt från soppar till goda stuvningar som oftast består av något slags kött, mixat med potatis eller annat. Matbanan är en vanlig, om än ganska smaklös, ingrediens. Här är det också väldigt mycket billigare än om man går på de lite mer påkostade restaurangerna.

På eftermiddagarna händer det att jag letar mig ned till en liten bar som ligger i anslutning till danskens boeende. Den baren drivs av tre damer och där är trevligt att sitta i skuggan och inmundiga en pilsner eller två, samt spela lite biljard. Det pågår ett fotbolls-vm för stunden och när jag ramlade in där igår så stod tv:n på. Det var dock inte vm man tittade på utan en match i den Tanzaniska högsta ligan. Storfavoriterna Simba från Dar-es Salaam mötte ett lag från Mbeya, som ligger nära gränsen till Malawi och Zambia. Planen de spelade på såg väldigt grön och fin ut, men där studsade det värre än det gjorde på knaggelvallen i Munktorp 1968. Jag och ett 20-tal lokala bybor följde den matchen med inlevelse till slutet och det var en bedrövlig fotboll man bjöds på. Lite förvånande för Simba så fick de nöja sig med 1-1 efter att haft ledningen till mitten av andra halvlek. De här lagen skulle inte klara sig ens i superettan och frågan är om inte pojkarna hemma i MBK skulle kunna spela jämnt med dem?

Ibland tar jag mig en lättare måltid framåt kvällen, men ännu oftare så räcker det för mig att bara låta ytterligare en pilsner till slinka i.

Ungefär så ser mina vardagrutiner ut. Händer att jag knallar iväg för att möta någon någonstans och på söndag ska jag försöka hitta en lokalbuss som kan ta mig till en by som heter Kiwengwa. Så får jag se lite mer av den här ön.

Ha en bra dag alla läsare. Nu är det beachtime./Conny