Strax efter att en kyrkklocka slagit dygnets första slag, drar jag mig ner mot centralstationen i Krakow. Två bleka människor är på väg i motsatt riktning, i den ruggiga kylan och jag gör vad jag kan för att hålla mig varm. Utanför stationen köper jag en kopp te. Tar ett steg tillbaka och ångan från temuggen virvlar upp i ansiktet, och blir ett med kvällsdimman. Jag kastar citronklyftan i rännstenen, och fortsätter runt stationsbyggnaden, bort mot spåren. ser att det lyser från en dörr, en trappa ner från perrongen. En herrtoalett ett värmeelement och en radioapparat som spelar på låg volym.
Mina skor är smutsiga. Ur kranarna kommer det inget vatten, så jag tar, till toalettdriftsingengörernas stora uppskattning, fram koshervodkan som jag inhandlat i de judiska kvarteren tidigare på dagen. Jag ger skorna en omgång, innan jag sköljer av händerna med några supar, och dessutom sätter en innanför västen. Mot kylan.

På bruten tyska blir jag inbjuden till herrtoans bakre rum, helst för att betala mitt toalettbesök med Koshervodka. En av de tre är redan väldigt berusad, men fortfarande rolig! Han vill ha mer, så jag bjuder. Det elektriska elementet står i mitten av det lilla skyffet, och alla lutar sig in mot värmen. Jag tar en pall och slår mig ner. Mannen mittemot mig frågar på engelska, var jag kommer ifrån. Jag berättar att jag är på väg till Odessa. Mannen skiner som en sol när han berättar att han själv är läkare, Ukrainare och dessutom från Odessa. Han berättar att han har studerat i St. Petersburg, varit i Uppsala och i förbifarten upplyser mig om att en liten slurk vore nog gott. Vi dricker och pratar och har sådär roligt som man bara kan ha på en herrtoalett i Krakow klockan 01 på måndag morgon.

En amerikansk man hör skratten och kommer in på ett kort besök. Kanske den mest internationella herrtoan i hela Polen, just i detta ögonblick.

Jag håller nästan på att missa mitt tåg till Przemysl, men får en ärlig inbjudan från Oleg till hans hem i Odessa, en inbjudan som kommer som en julklapp på posten. Den sista slurken vodka lämnar jag kvar och hinner precis fram till dörren i sista vagnen, och med grov akrobatik kommer jag på.