Så har en vecka på Havelock förflutit. Vi har mest spenderat dagarna nere på stranden och ute i den långgrunda turkosskimrande vattenböljan. Som vanligt har en hel del tid också gått åt till att utforska ön till fots. Den är skapligt stor, men det är bara den nordligaste tredjedelen som är bebodd. Så de flesta av bungalowbyarna, restaurangerna och kioskerna ligger inom en någorlunda liten yta som man utan vidare kan avverka till fots. Mitt i smeten finns också en litet samhälle med postkontor, ett antal affärer, mer restauranger, skola, cricketplan och övrigt man brukar kunna hitta i en liten stad. Vi var in där igår och inhandlade ett par barracudor på fiskmarknaden. Fick dem tillagade på Sapans restaurang, en pytteliten sylta tvärsöver gatan från marknaden. Smakade alldeles förträffligt! Sapan har haft sitt ställe i fem år och trots att stället är så litet så är tydligen kyffet ganska så välkänt. National geografic ska tydligen ha uppmärksammat det vid något besök på ön.

Hyrde oss en scooter häromdagen och tog oss till ett ställe som heter Elefant beach. Man får följa en elefantstig en 30-40 minuter genom djungeln för att till slut ta sig igenom ett mangroweträsk ned på den strand på ön som tog mest stryk av tsunamin för åtta år sedan. Massvis med träd som stod knäckta i olika höjder och själva stranden i sig är bortspolad på stora områden. En del strand finns dock kvar och platsen är en populär tillflyktsort för den indiska nyrika övre medelklassen. När vi skulle tillbaka så kunde vi trots ett långt sökande inte hitta tillbaka till den plats där elefantstigen mynnade ut från djungeln så till slut fick vi ge oss in i den täta växtligheten på vinst och förlust för att hitta den. Tog oss närmare en timme av sökande innan vi till slut hittade den rätta vägen.

Fortsatte vidare på vägen och hittade utan problem beach nummer sju (stränderna är numrerade istället för namngivna här på ön) som är den vackraste av dem alla. En sträcka på ett par kilometer av kritvit sand och härligt stilla vatten som inbjuder till att bara ligga och njuta i för så länge man har tid till.

En snorkeltur passade vi också på att delta i. Korallerna tog mycket stryk av tsunamin och det tar nog ett par årtionden ytterligare innan de har återfått sin granna färgskala. Man ser dock små fläckar av färg här och var där små bitar av korallivet har återvänt. Gott om färggranna fiskar är det ändå så turen var ändå lyckad. Vi lyckades t.o.m få syn på en cirka två meter lång sjöorm.

Jodå Ammi, nog har vi det riktigt härligt på vårt lilla äventyr. Den där flygrädslan får vi snart ta och komma tillrätta med så att vi kan ta oss ned till någon härlig storstad så småningom.

Jovisst Berit, någon form av julfirande ska det väl bli. Var förbi ”bolaget” häromdagen och handlade en flaska rom så på det viset är vi i alla fall förberedda. Lämnar ön i morgon och far tillbaka till Port Blair där vi stannar över Julafton. Så vi letar nog upp en liten finare restaurant att smörja kråset på. På Juldagen tar vi sedan ett flyg tillbaka till fastlandet där vi tänker oss spendera några dagar i Mamallapuram strax söder om Chennai (Madras).

Förhoppningsvis ska vi väl kunna skriva lite mer regelbundet i fortsättningen, men sådant vet man aldrig i förväg. Vi laddade ned en uppdatering på flash player som skulle göra det lättare att ladda upp bilder till bloggen, men i stället så är det just nu omöjligt att få in några blider alls. Får se om vi kan komma tillrätta med problemet.

/Conny o Stefan som önskar familjer, släktingar, arbetskamrater, polare och alla andra en God Jul!!