Då var vi iväg mot Manila. Resan ner gick bra och incheckningen oxå. Enda som hände var att Carina tappade sitt boardingkort i kön till säkerhetskontrollen och det var det ju ingen som ”märkte”. De som passerade till och med trampade på den då vi väl hittade den men ingen sa något fast vi började stoppa upp kön och leta bland pappren. Konstigt Svenskt eller? Men så lämnade vi Landvetter kl 17,35 för att mellanlanda i Amsterdam. I Amsterdam gick det undan. Vi hade endast drygt 1 timme mellan planen så då får man inte gå runt och smålulla utan då vill det till att vara effektiv.
Nu lyckades vi bra och allt flöt på som bara den. Fick till och med lite tid över att sitta och läsa. Flygresan gick bra över till Taiwan och jag lyckades faktiskt sova mestadels av tiden. Där är en teknisk landning så det är bara att gå ut och in på flygplatsen för att en timme senare borda planet igen. Träffade en Norrman (pensionär var han) som åkte med samma plan. Han kom fram när vi var i Taiwan och undrade om vi kunde hjälpa han och vad vi pratade för språk. Vi såg väl vita ut. Han kunde inte ett ord engelska. Han skulle till Manila och göra ett besök inom barn missionen som de drev från Norge. Han kunde inte ens fylla i visumpappren för han fattade inte vad som stod där. Strongt gjort att fara iväg ensam så. Vi fyllde i pappren tillsammans och sedan bjöd han lycklig på choklad. Jo det gick bra, han passerade tullen också. Skulle bli hämtad av vänner utanför så det ordnade sig nog.